Intervju med Berndt Wikman

Intervju med nuvarande pastor för Pingstkyrkan i Gävle. Intervjun har genomförts på det sättet att jag har ställt ett antal påståenden till honom. (De är i följande text markerade med fet stil.) Dessa påståenden har jag hämtat från Möllerfors (1966) bok om Pingströrelsen. Den är skriven på 60-talet, och min intervju går ut på att se om Pingstkyrkans ideologi förändrats något under 30 år. Jag vill även med denna intervju skapa en förståelse för den verklighet som ungdomar i Pingstkyrkan lever i idag.

 Pingstvänner är fundamentalister, d.v.s. bokstavstroende. Man tror att Gud

verkli-gen skapade jorden på sju dygn, och att den första kvinnan skapades av mannens revben. (Sid. 118)

Pingstvänner är fundamentalister, ja. Därmed inte alltid absolut bokstavstroende, det finns nog tolkningsnyanser att skapelseberättelsen är menad att ses i ett längre tidsperspektiv, en dag är som tusen år och tusen år som en dag. Hur konkret skapelsen skedde kan man ju väga lite på. Men Gud vill betona närheten mellan man och kvinna, genom budskapet att han tog mannens revben och av det skapade en kvinna. Grundbiten för en fundamentalistisk pingstvän, är att Bibeln är Guds ord.

 Pingstvännens tro är enkel och stabil, tillåter inga tvivel eller diskussioner. (Sid. 118) I det enskilda samtalet med människor och i den lilla gemenskapen så tror jag att det finns både samtal, diskussioner, tvivel och invändningar. I förkunnelsen i pingströrelsen, lyfter man fram dom sanningar som känns mera absoluta och bekräftade. Bekännelsen är hög och ibland kommer människor i kläm.

 Andedopet är något som inom Pingstkyrkan värderas högt. (Sid. 119)

Mycket högt. Det är ju egentligen därifrån vi har fått vårt namn. Det handlar om den första pingstdagen och att människor då blev uppfyllda av den Helige Ande. Och namnet var från början ett skällsord som Dagens Nyheter satte på rörelsen. Men det betyder fortfarande väldigt mycket och vi lyfter gärna fram det i förkunnelsen.

 Bön för sjuka praktiseras i varje pingstmöte. (Sid. 123) Inte i varje möte, men väldigt ofta.

 Frälsningen är kärnan i Pingstkyrkans förkunnelse. (Sid. 124)

Ja, det är början på vägen med Gud, när man blir fri ifrån allt som skilt oss ifrån Gud, nämligen synden i våra liv. Man får då förlåtelse och en relation med Gud blir helad. Synden bröt rela-tionen, finns i alla människors liv. I frälsningen börjar livet med Gud.

 Pingstkyrkan praktiserar vuxendop, då man sänker ner dopkandidaten helt under

vatten. Dopet är också en inkörsport i församlingen. Först efter att ha genomfört dopet blir man medlem, får delta i församlingens nattvard samt i församlingens in-terna möten. (Sid. 127)

I princip svarar jag, ja på alla påståenden. Men vi brukar säga att vi praktiserar troendedop, d.v.s. en människa kommer till en personlig tro, och låter döpa sig till Kristus. Och när jag döper någon så lyfter vi fram tanken att det är på min mästares befallning och din egen be-kännelse som jag döper dig till Kristus. Dopet är faktiskt församlingsgrundande i alla försam-lingar. Det finns ingen annan församlingsgrund. Så därför blir det alltså från den stunden man kan delta i brödsbrytelsen, nattvarden och i de interna mötena. Idag har vi inte längre med-lemskortskontroll i våra församlingsmöten, det har förekommit i början av pingströrelsens verksamhet, men inte så mycket.

 Det är vanligt att barn ner till en ålder av sex-sju år döps. (Sid. 128)

Den yngsta som jag har döpt var åtta år, och kom från ett kristet hem. Man kan inte säga att det är vanligt, utan man vill nog att barnet ska komma upp till en ålder så det kan läsa Bibeln själv och bilda sin egen grundsyn. Samtidigt som jag kan säga att vad det gäller unga barn, som är uppvuxna i kristna hem, så kan de oftast mer än vad en vuxen som kommer helt utifrån, utan någon kristen relation eller församling.

 Pingstvännen har en självklar tro på helvetets existens, ett helvete fullt av svavel och

eld. Likaså tror pingstvännen att det någonstans finns en fysiskt verklig himmel, med gator av guld och portar klädda av diamanter. (Sid. 130)

Både ja och nej, när det gäller helvetet, den avgörande tanken där, är en evig skilsmässa ifrån Gud. Sen tror jag inte att man upplever en verklig djävul som sitter och flinar och grillar människor. Det handlar mer om den plåga som det innebär att bli lämnad ensam med alla de här synderna och lasterna, men inte få någon lindring på något sätt. Alla tror på himlen, de allra flesta tror på helvetet. Men det finns också de som har en fysisk plats för himlen. Personligen så tror jag att det mer är ett bildspråk för en dimension, som vi kommer att leva i. Och det är så ”Vad intet öga sett, och vad intet öra hört …” det måste transponeras ner på något sett och bli gripbart för oss. Och därför beskrivs det som en stad med gator av guld, och livets vatten-strömmar osv. Det handlar om en underbar plats i alla fall.

 Pingstvännen anser att sjukdom och nöd är Guds tillrättavisande

uppfostringsme-toder. (Sid. 131)

Nej. Det är nog en vanföreställning. Sjukdom och nöd förekommer människors sammanhang, allt det ifrån skapelsen och syndafallet då det genererade en hel del av jordens skapelse. Jorden blev karg och man, fick odla i sitt anletes svett. Det fanns ju redan från början bakterier i skapelsen, vi har positiva bakterier som vi behöver för vår matsmältning. Men det blev alltså även negativa bakterier, och de härjar på jorden utan styrsel. Förkylningar kommer och går och drabbar både ond och god. Det är alltså inte Guds straff, tvärtom tar Jesus upp just den här frågan i mötet med en blind man, då lärjungarna frågar: ”Är det för hans egna synder, eller hans föräldrars synder, som han lider detta”. Och Jesus svarar ”Det är varken eller.” Så han bortvisar att sjukdom skulle vara ett tecken på Guds straff. Det är samma sak med helvetet, det är inte Guds straff, utan det är konsekvensen av att jag väljer att leva mitt liv utan Gud här och nu, då lever jag också i evigheten utan Gud.

 En pingstvän skall så mycket som möjligt försöka att ta avstånd från världen.

Av-stånd från världsliga värderingar, moraluppfattningar och beteendemönster. Att vara i världen, men inte av den är ett känt riktmärke för en pingstvän. (Sid. 134)

Kan man säga. Det är den puritistiska synen, som slog igenom väldigt starkt. Alltså en sorts renhetstanke, att ett rent hjärta innebär en ren livsstil. Jag avhåller mig från det som bryter ner och förstör. Och då finns det ju exempel i Bibeln, som förtal, girighet och sexuell promiskuitet. Som man då Guds hjälp och den Helige Andes hjälp får stå emot. Samtidigt så får man ju lite av en ny moralsyn, alla människor är lika mycket värda. Därför kan man också stå för någonting. Stå för kärlek till invandraren, till den handikappade. Det finns alltså olika moraliska ställ-ningstaganden.

 Den frälste pingstvännen bör inte haka upp sig på eventuella motgångar i denna

världen, eftersom denna värld endast är en transportsträcka till den härlighet som väntar. (Sid. 133)

Det låter ju som en skön tanke va, Gud har en evighet på sig att kompensera. Ändå är det så att vi uppmuntras att vara både salt och ljus, vi har alltså ett ansvar att inte bara transporteras vidare, utan att forma och påverka den omgivning vi har. Därför har vi möten, därför evange-liserar vi, därför försöker vi övertyga människor om det enda rätta.

 En pingstvän ska inte gå på bio eller teater. Dessa båda är djävulens språkrör. (Sid. 134)

Där är synen förskjuten, från tidigare. Förr var det ett mer konsekvent ställningstagande emot, idag så resonerar man så att det beror på vad som framförs. Mediet i sig är inte andligt utan det är budskapet, som lyfts fram. Och det gäller ju även TV, det är inte bättre att sitta och titta på TV. Det kanske ibland även har medfört att en hel del människor går över till att gå på bio, man går men man glömmer den där avvägningen, det finns nog pingstvänner som ser lite för mycket tok också.

 Det finns inga förbud mot någonting inom pingströrelsen. Allt är lovligt, men allt är

inte nyttigt. (Sid. 136)

Ja, efter Guds ord är det ju så. Och allt är lovligt, men låt ingenting få makten över dig. Det finns ju tydliga riktlinjer. Det finns ju gränser så att säga där församlingen och församlingsledningen har ett ansvar att gripa in och hjälpa människor. Det handlar ju då om tydliga förbrytelser och övertramp. Men i princip så är ju hela mitt liv, mitt eget fria val. Och ingen annan väljer för mig. Så att den här syndakatalogen och förbudstanken, jag brukar säga det att när man får någonting från Gud så är det inte som bockar över vägen, utan som räcken vid sidan om för att man inte ska köra av.

 Pingstflickan måste i princip, bära hatt på ett möte. (Sid. 137)

Det var nog länge sedan. Den biten avslutades nog på femtiotalet någon gång.

 I många församlingar anses höjden av gudfruktighet vara, då kvinnan i församlingen

bär sitt naturligtvis långa hår uppsatt i en knut eller rulle. (Sid. 137)

Också borta, det finns äldre vänner som har så fortfarande. Det förkunnades väldigt starkt under 30-40-talet tror jag, en slags överiver att det yttre skulle vara så betydelsefullt.

 I en pingstförsamling finns det ofta mer flickor än pojkar. Detta ställer till problem

för flickorna i sökandet efter en livskamrat, då ett äktenskap med en utomstående man ej accepteras av församlingen. (Sid. 103)

Äktenskapet accepteras nog idag, förr uteslöts den som förlovade sig eller gifte sig med en ofrälst. Idag finns en annan syn att försöka hjälpa den andra parten, att då också få kontakt med församlingen. Men statistiken är rätt det är ett överskott på tjejer och det är ett problem.

 Ingen målar läpparna eller naglarna röda. (Sid. 138)

Det är också något som det förr fanns ett motstånd emot, just det att utsmycka sitt yttre. Men där har jag en personlig syn, det står ju i Bibeln att er prydnad inte ska vara den utvärtes utan den invärtes. Jag har två döttrar och de har ju fått den friheten, att välja sitt liv själva, och de är ju

med i församlingen bägge två. Men till dem har jag sagt, att gör er gärna fin på utsidan, men se alltid till att insidan är snäppet finare. Det kan vara en riktlinje kanske, som inte blir så lagisk men ändå tydlig vad den handlar om.

 Inom pingströrelsen finns endast ett fåtal kulturellt intresserade människor. Kultur

är ett ord som inom rörelsen anses som fult och världsligt. (Sid. 139)

Man kan nog säga då att kultur är något som stått för teater, konst osv. När pingstkyrkan bröt igenom som väckelserörelse, så fanns det egentligen inga företrädare för en kristen kultur. Men det har under årens lopp utvecklats, och nu finns det faktiskt många sång- och musikförfattare, drama- och dansutövare, och det finns även flera konstnärer inom pingströrelsen. Det är åter-igen samma grundsyn, mediet i sig är inte ont eller gott utan det är vad det förmedlar.

 Inom pingströrelsen anser man att allt sexuellt umgänge utanför äktenskapet är synd. (Sid. 148)

Ja, den grundsynen finns ju kvar. Det har att göra med att Bibeln är ganska tydlig på det. En sexuell gemenskap mellan två människor är det som djupast förenar. Och om det sker i egen-nytta, alltså för egen njutnings skull så missbrukar man alltså varandra och då kommer man alltså att förstöra någonting av det här djupa fina beroendet, av relationen som Gud har tänkt. Man kan inte gå in i och bryta hur många relationer som helst, utan att det påverkar en. Jag ser det som Guds omsorg om människan. Sen är det trohetstanken som finns, Bibeln talar inte om trohet för tillfället, att jag har bara en åt gången. Utan Bibeln talar om trohet för livet. När jag söker livskamrat, får jag ha den tanken att inte går över gränsen och går in i en sexuell ge-menskap, förrän tiden är inne för äktenskapet. Äktenskapet är också tänkt som ett skydd och en trygghet för barnen som föds. Det händer att ungdomar i vår församling inte är vaksamma på det här, eller inte riktigt accepterar det här. De flyttar ihop, lever ihop osv. Men det är så här att de andliga lagarna, som beskrivs i Bibeln, de fungerar oavsett om man vill veta om dem eller inte. Det som blev fel från början, tenderar ofta att bli vacklande senare i livet.

 Skulle det utomäktenskapliga förhållandet leda till att kvinnan blir gravid, ska både

kvinnan och mannen be församlingen om förlåtelse. Om så inte sker blir en uteslut-ning från församlingen följden. (Sid. 148)

Det är så här att idag sker inte det här i ett offentligt sammanhang, med en massa människor. Men däremot är det viktigt att man kommer till klarhet om att detta blev fel. Att man vill klara upp det och har kontakt med någon själavårdare i församlingen. Där man tillsammans kan bedja

förlåtelsens och upprättelsens bön, därför då har man inte sopat det under mattan. Gör man det så snubblar man för eller senare på den där knölen. Det är en sorts renhetskrav, när man gör något medvetet fel, att man går tillbaka och gör upp det först och främst med Gud, men ofta med människors hjälp.

 Pingströrelsen har alltid visat en misstänksamhet mot intellektuella människor. (Sid. 150)

Ja. det ligger nog en del i det. Jag tror inte att det finns något kvar av det idag, men i början var det ju väldigt enkla människor som samlades i pingstförsamlingen. Majoriteten var nog från arbetarhem, predikanterna själva hade oftast bara sju års skola bakom sig. Med tiden har vi ju fått både en andra och tredje generationens pingstvänner och den första generationen har sett till att barnen fått utbildning och satsat. De har förbättrat sin ekonomi, genom att de inte super och röker. På så sätt är pingstkyrkan en borgerlighetens och medelklassens församling. Det gör att man i dagarna pratar om att starta ett teologiskt seminarium, en utbildning på högre nivå. Det har ju de andra samfunden och kyrkorna haft under en längre period. Men det har varit en tveksamhet, ibland en skepsis emot utbildning. Särskilt då mot en teologisk utbildning.

 En pingstvän dricker inte öl, vin eller annan sprit. (Sid. 136)

Jag tror att man har samma gräns i pingströrelsen som i nykterhetsrörelsen, de står varandra väldigt nära. Lättöl och svagdricka o.dyl. det är OK. Däremot så tror jag att i undervisning och i pingströrelsens grundsyn, så är folköl och uppåt, vinet och annan sprit av ondo. Och det har att göra med att dels har man sett konsekvensen av det, dels har pingströrelsens församlingar arbetat väldigt mycket med utslagna och vet att en sup kan förstöra väldigt många år för en människa. Så det finns t.o.m. de som avstår lättölen och inte dricker alls.