Beteckning: ___________
Institutionen för utbildningsvetenskap
Får Gud plats i skolan?
En undersökning om den kristna elevens skolsituation
AnnaCarin Sandberg December 1998
Examensarbete A, 8 poäng Religionsvetenskap
Lärararbete i ett helhetsperspektiv A Handledare: Åke Tilander
Sammanfattning
Många är de forskare som har ägnat sig åt problem med kulturmöten. Det har skrivits ett antal avhandlingar i ämnet kulturmöten i skolan idag. Främst har då invandrarnas kultur och religion kartlagts. Vad den svenska skolan gör för att bemöta t.ex. en muslimsk eller hinduisk elev, med deras respektive önskningar och behov, på bästa sätt. Mycket resurser har alltså lagts ned på att forska på detta område, men hur upplever en kristen elev sin skoltid? Finns det en beredskap hos dagens skolpersonal att bemöta en elev med en kristen livsåskådning?
Syftet med uppsatsen är att belysa den kristna elevens aktuella situation i skolan idag.
Kan det vara så att den skola som idag står på tröskeln in i 2000-talet, kan ha en annan tolerans för elever med en personlig tro? Idag då många människor mer öppet har en eller annan tro.
New Age har gjort sitt intåg i Sverige idag, skapar det en annan tolerans för en kristen elev.
Eller skapar det bara en jobbig situation, då den kristna elevens personliga tro, bara ses som en del av det stora religiösa flödet?
Vad anser lärare om den rådande objektiva undervisningen? Är det alltid mest rätt att hålla sig till den absoluta objektiviteten? Hur genomför man undervisningen om Jordens skapelse i skolorna? Är det Big Bang-teorin som presenteras som den enda rätta och sanna? Kan den kristna eleven komma i kläm i en sådan situation? Skulle den mobbade kristna eleven, hellre vilja gå i en kristen friskola?
Resultatet av min undersökning, visar på att det idag förekommer mobbning av den kristna eleven. Vissa kristna elever känner även att en del lärare inte visar någon respekt för elevernas kristna tro. Men i stort sett, har den kristna eleven en skolgång likvärdig alla andra elevers.
Förord
Jag vill precis som alla andra riktiga författare, tacka alla de personer runt omkring mig som gjort denna uppsats möjlig.
Hela denna uppsats vill jag tillägna min älskade man, David. Tack - för att du stått ut med mig under arbetet med den här uppsatsen, då jag helt och fullt har bosatt mig framför datorn. Tack - för att du delat både tårar och skratt, och för att du stöttat och uppmuntrat mig under hela arbetets gång, med din villkorslösa kärlek! (Nu har jag tid att diska och städa igen!)
Tack - till alla elever, föräldrar och lärare, som ställt upp på intervjuer. Utan er hade den här uppsatsen inte funnits idag!
Tack - till min handledare Åke Tilander, bättre finns inte att få!
Tack - till släkt och vänner, som har accepterat min asociala höst! (Nu vill jag umgås!)
Sist men inte minst tack - till Jesus Kristus, Gud Fader, som är i himlen och på jorden. (Och även i skolan!) Tack - för din inspiration, kraft och eviga kärlek!
”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder (och systrar!), det har ni gjort för mig.” Matt. 25:40
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Förord... 3
1. Bakgrund... 6
2. Problemformulering... 7
3. Metod... 8
4. Barns gudsutveckling ... 10
4.1 Vad säger litteraturen? ... 10
4.2 Intervjusvaren... 11
4.3 Diskussion ... 12
5. Mobbning ... 14
5.1 Vad kännetecknar mobboffren? ... 14
5.2 Vad kännetecknar mobbarna? ... 14
5.3 Orsaker till mobbning... 15
Social smitta ... 15
Förskjuten aggression... 15
Inflyttarsyndromet ... 15
Genomsnittspresteraren ... 15
Neurotiskt mönster ... 15
Läraren ... 16
Konkurrens ... 16
Psykopaten ... 16
5.4 Vad säger Lpo 94?... 16
5.5 Intervjusvaren... 16
5.6 Diskussion ... 18
5.7 Hur skapar vi en bättre skolmiljö, fri från mobbning? ... 19
5.8 Hur kan vi förebygga mobbning av den kristna eleven?... 20
6. Darwins utvecklingslära eller Bibelns skapelsetro?... 22
6.1 Vad säger naturvetenskapen? ... 22
6.2 Vad tror de kristna? ... 22
6.3 Några synpunkter från debatten ... 23
6.4 Vad säger Lpo 94?... 24
6.5 Intervjusvaren... 25
6.6 Diskussion ... 25
7. Objektivitet ... 27
7.1 Lärarens objektivitet... 27
7.2 Vad säger Lpo 94?... 27
7.3 Intervjusvaren... 28
7.4 Diskussion ... 28
8. Kristna friskolor... 30
8.1 Gävles kristna skola - Sörgården... 30
8.2 Målsättning för kristna skolan Sörgården ... 31
8.3 Ordningsregler för kristna skolan Sörgården ... 31
8.4 Mobbningsplan för Sörgården... 32
8.5 Intervjusvaren... 32
8.6 Diskussion ... 33
9. Slutdiskussion ... 35
10. Referenser ... 37
11. Bilagor ... 38
11.1 Anna, flicka i 6:an ... 38
11.1 Förälder till Anna ... 40
11.1 Lärare till Anna ... 41
11.2 Jonas, pojke i 7:an ... 42
11.2 Föräldrar till Jonas... 44
11.2 Lärare till Jonas ... 45
11.3 Erik, pojke 8:an ... 47
11.3 Lärare till Erik ... 49
11.4 Sofia, flicka i 9:an ... 50
11.4 Förälder till Sofia ... 52
11.4 Lärare till Sofia... 53
11.5 Lotta, flicka i 9:an ... 55
11.5 Förälder till Lotta ... 58
11.5 Lärare till Lotta... 59
11.6 Intervju med Berndt Wikman... 61
1. Bakgrund
Jag fick uppslaget till detta uppsatsämne när jag var på en föreläsning om evolutionsteori och skapelsetro. En elev berättade då efter föreläsningen att han som kristen elev hade stött på en del olika problem under sin skolgång. Det senaste var att han blivit underkänd på en skrivning på temat jordens tillkomst. Skrivningen hade en fråga som löd: Hur har jorden skapats? Den kristna eleven hade då för honom givit det självklara svaret - att det var Gud som hade skapat jorden. Med detta svar blev eleven underkänd på hela skrivningen. Läraren gav honom chansen att skriva om skrivningen, och få godkänt på den, men bara om han skrev att det var genom Big Bang som jorden tillkommit.
Då ställde jag mig frågan om detta är en vanlig förekommande situation för en kristen elev i skolan idag, eller var detta ett unikt fall? Finns det en förståelse hos lärare idag, för elever med en annan livsåskådning?
Jag är själv kristen sedan ett antal år tillbaka. Det var under gymnasietiden som jag bestämde mig för att bli kristen. Det var alltså i slutskedet av min skolgång, och jag har personligen aldrig känt av några direkta problem i skolsituationen på grund av min tro. Men jag minns fortfarande vanmakten, man kände som kristen elev, då läraren stod och deklarerade att det var genom Big Bang som jorden skapades, alla andra skapelseteorier betraktades som naiva sagor eller fanta- sier.
2. Problemformulering
Frågan som jag tänker grunda denna undersökning på, är hur den kristna eleven upplever sin skolsituation. Har man som kristen elev någon gång känt sig utpekad eller särbehandlad på grund av sin tro? Har det någon gång uppstått konflikter mellan elevens kristna tro, och skolans undervisning? Undersökningens syfte ska bl.a. vara att forska i orsaker till att den kristna eleven eventuellt upplever sin skolgång som tidvis problemfylld och kämpig.
Jag förväntar mig att genom samtal med utvalda kristna elever få en övergripande bild av vilka positiva och negativa fenomen, som en kristen elev upplever i skolan idag.
3. Metod
För att få svar på min fråga, hur en kristen elev upplever sin skoltid, var det mest naturliga att utföra ett antal intervjuer med kristna elever. Jag använder mig av en kvalitativ forsknings- metod, genom att välja att intervjua endast fem berörda elever, men istället gå på djupet med dessa intervjuer.
Jag valde att göra mina intervjuer med elever från årskurs sex till årskurs nio. Varför jag valde just denna målgrupp var dels för att barn och ungdomar i den åldern börjar ta aktiv och per- sonlig ställning till sin tro. Dels för att jag ville att eleverna skulle ha några års skolerfarenhet bakom sig.
Jag tyckte att det var av största vikt att även intervjua elevernas närmaste berörda, då i form av föräldrar och lärare. Detta för att få en bild av om en elev och en lärare kan ha uppfattat olika situationer på olika sätt. Elevens föräldrar är en viktig del i dessa intervjuer. Vad är deras allmänna inställning till skolan? Är den positiv eller negativ? Detta kan ha en stor inverkan på hur den kristna eleven präglas. Likaså kan jag av föräldrarna få veta om deras barn, berättat hemma om eventuella problem i samband med skolans undervisning, något som en lärare kanske aldrig får information om.
Jag har valt att fokusera på barn och ungdomar som tillhör Pingstkyrkan i Gävle. Jag har gjort detta val för att jag ville ha en församling med en ideologi, som kanske inte alltid stämmer överens med icke kristna ungdomars ideologiska fostran. Detta för att belysa eventuella pro- blem som i praktiken kan uppstå för en kristen elev. Jag har av Pingstkyrkan bett att få en lista på aktuella barn/ungdomar, i rätt ålder. Därefter har jag slumpmässigt gjort ett urval av fem elever. Jag har även valt att utföra en intervju med Pingstkyrkans aktuella pastor. Detta för att belysa Pingstkyrkans ideologi och hur den eventuellt förändrats under en tid. Idén till detta fick jag efter att ha läst litteratur om pingstkyrkans ideologi på sextio-talet, då jag insåg att en del förändringar skett i Pingstkyrkans ideologi under trettio år. Jag gjorde också denna intervju med pastorn för att den frikyrkligt oinvigde läsaren, ska få en inblick i Pingstkyrkans ideolo- giska tankegångar, och därmed skapa en förståelse för eventuella elevers intervjusvar.
Jag har utfört intervjuerna med eleverna, genom personliga möten i hemmiljö. Jag gjorde ett medvetet val då jag valde att inte träffa dem i deras skolmiljö. Detta för att det för en del elever kan upplevas som känsligt att prata om denna fråga, i en skolmiljö, med störande moment som läraren och eventuella klasskamrater i närheten.
En av eleverna, Jonas har nu i höst börjat i 7:an, och därmed fått helt nya lärare runt sig. Därför har jag valt att intervjua Jonas lärare, som han haft från 4:an-6:an. Detta för att den läraren har en mer övergripande bild av hur Jonas har upplevt sin skoltid.
Alla elever, har jag personligen träffat för att genomföra mina intervjuer. Jag har träffat två av föräldrarna personligen och två av föräldrarna har på egen begäran fått fylla i mitt frågefor- mulär skriftligen. En av fyra lärare har också efter egen begäran fått fylla i frågeformuläret skriftligen. Jag inser att det är en metodisk brist att inte träffa samtliga personligen. Men då de själva haft en önskan att få svara skriftligen på mina frågor är det något jag måste respektera.
Ett naturligt urval av lärarna har alltså skett, efter mitt val av elever. Spridningen på ålder och kön hos lärarna har ändå varit god. Jag har utfört fyra lärarintervjuer, då två av mina intervjuade
elever visade sig ha samma lärare. Av dessa fyra lärare är två män och två kvinnor. Eriks föräldrar har valt att inte svara på mina frågor.
De personliga intervjuerna har jag utfört med bandspelare och mikrofon. Frågorna har jag sammanställt, utifrån egna erfarenheter av kristna elevers problem i skolmiljön, och utifrån vad jag har hört andra människor berätta. Efter det att jag gjort samtliga intervjuer, gjorde jag en analys över ett antal av svaren. Jag valde ut vissa fenomen som jag ansåg var värdefulla och meningsfulla att lyfta fram.
Jag har av respekt för mina intervjuade elever och för att skydda deras identitet, ändrat deras namn. De namn som förekommer i intervjuerna är alltså fingerade. Jag har valt följande namn:
Anna - flicka, årskurs 6, Jonas - pojke, årskurs 7, Erik - pojke, årskurs 8 Sofia - flicka, årskurs 9, Lotta - flicka, årskurs 9
4. Barns gudsutveckling
4.1 Vad säger litteraturen?
Tonårstiden är en förändringens tid, i en ung människas liv. Barnet befinner sig mellan två världar; barnvärlden och vuxenvärlden. (Tamm, 1986, sid. 62) Mycket händer under den här tiden. Barnet börjar söka sin egen identitet, sitt sätt att tänka. De söker ofta samtidigt efter en egen tro, en egen livsåskådning. Attityder och värderingar omprövas och omvärderas. Barnet kan inte längre leva på moderns och faderns tro, utan måste själv ta ställning till vad han/hon personligen tror på.
Under tonårstiden utvecklas både pojkars och flickors gudsbild. Även om utvecklingen sker i lite olika banor. För tonårspojkars del är Gud den objektiva guden. Han är skaparen och den allsmäktige härskaren. Gud kräver absolut lydnad av människan. Lyder hon inte följer det obligatoriska straffet. Enligt tonårspojken är Gud det allseende ögat som ständigt är närvarande och observerar allt. Tonårspojkar framhäver hos Gud sådana egenskaper som helighet, full- komlighet, styrka, makt och renhet. Gud är den osynlige, okände men ändock store maktha- varen, med vars hjälp tonårspojken anser sig kunna förverkliga olika ideal och mål i livet.
(Tamm, 1986, sid. 63)
Tonårsflickornas Gud är i så fall mer subjektiv, känslomässig och personlig. Gud är den som älskar, älskas samt är som en beskyddare, en hjälpare. Tonårsflickor vill gärna grunda sin gudsrelation på känslor. Gud är den som står högst på listan över bästa vänner. Han är den ständigt trogne tröstaren och hjälparen. Den som tonårsflickan har det högsta förtroendet för.
Flickors tro är full av kärlek, tillgivenhet och förtröstan. Tron är ytterst personlig, nära och intim. Pojkar beskriver skaparguden med makt och majestät, medan flickor hellre ser Guds skönhet i olika naturavbildningar, blommor, ängar, solnedgångar över vackra vatten etc.
(Tamm, 1986, sid. 64)
Jesus är för den kristne centralgestalten i tron. Han är den som en gång kom till jorden, som Gud personifierad. Han är enligt tron alltså Guds son. För att förstå detta krävs en förmåga att kunna tänka abstrakt och symboliskt. Man måste kunna förstå att Jesus på samma gång kunde vara människa och Gud. Man måste kunna se Jesus jordiska handlingar som dels praktiska, dels andliga, för att uppenbara Guds vilja. Man måste också kunna förstå att Jesus både som män- niska, som levde rent fysiskt i ett historiskt sammanhang, dels som den uppståndne Messias. Ett sådant här fullt utvecklat abstrakt tänkande finns inte hos ett barn. Det är något som utvecklas successivt för att sedan bli helt utvecklat någon gång under tonårstiden. När barnet har nått tonåren kan det alltså helt och fullt förstå dessa abstrakta tankar. Tonåringen ser Jesus som den felfria, syndfria människan. Tonåringen ser Jesus som den som är full av kärlek, makt och myndighet. Nu kan Jesus också förstås som Guds son som har en missionskallelse. (Tamm, 1986, sid. 69) Tonåringen förstår att saker och ting kan vara eviga, historiska, men samtidigt finnas just nu. Därmed kan tonåringen också förstå att Jesus är Gud, att han fanns innan tiden blev till, att han finns just nu och att han kommer att finnas ända in i evigheten. De kan också förstå att den uppståndne Kristus därför kan ingripa och hjälpa varje levande människa, och också idag kalla nya lärjungar. Detta är begripligt i tanken, precis som tonåringen nu kan klara av abstrakta matematik uppgifter. (Tamm, 1986, sid. 70)
Än har inga forskare kunnat enas om någon enhetlig teori om hur barn utvecklar sin gudsbild.
Trots detta finns det ändå vissa gemensamma riktlinjer, som man kan hänga upp sina teorier på.
Barnets gudsbild är ofta mycket människoliknande. Sakta men säkert försvinner sen då de
mänskliga dragen, för att Gud blir mer och mer andlig. Barnet ser också Gud som en Gud som är långt borta. Det lilla barnet ser också Gud som den som både är ond och god. Han både belönar och bestraffar. (Tamm, 1986, sid. 71)
Senare i livet klarar barnet/tonåringen av att skilja på det onda och det goda. Gud står för det goda - djävulen för det onda. När barnet är 10-12 år, betraktas Gud både som något som är väldigt långt borta, men samtidigt ändå något som har makt och möjlighet att gripa in i barnets värld. För tonåringen blir det här sedan mer påtagligt, att Gud är härskare över världsrymden, men ändå samtidigt väldigt nära, i människans själ. (Tamm, 1986, sid. 72)
4.2 Intervjusvaren
Samtliga av mina intervjuade elever har föräldrar som är kristna. De har även några eller flera kristna kompisar i sin närhet. En del av eleverna har från början haft en barnatro, som vid någon tidpunkt i deras liv förnyats och förstärkts till att bli en mogen vuxentro.
”Jag är uppvuxen i en kristen familj, så egentligen har jag varit kristen ända sedan jag föddes. Men det var en period i mitt liv då jag kom ifrån Gud. Sen kom jag tillbaka till Gud för ungefär ett år sedan.” (Lotta, flicka i 9:an)
”Egentligen har jag varit kristen ända sedan jag föddes, jag är uppvuxen i ett kristet hem. Men jag började ta min tro mer på allvar när jag gick i 8:an.” (Sofia, flicka i 9:an)
Det finns även de kristna elever som har en mer diffus bild av sin egen tro, och orsaken till varför de ville bli kristna.
”Tyckte väl att det verkade bra …” (Jonas, pojke i 7:an)
Andra kristna elever har i ett tidigt stadium av deras liv, helt enkelt tagit en personlig ställning till att de vill ha en egen och personlig kristen tro.
”Det verkade skönt att ha en kompis, som man kunde prata med, det tyckte jag var bra.” (Anna, flicka i 6:an)
Fig. l
”Gud är en vän som man kan lita på och prata med. Och det är en sak som är bra, det är att han alltid hör en och att han alltid finns där för en om man behöver hjälp att klara av saker. Gud är verkligen en riktig kompis.” (Text till fig. 1, Anna, flicka i 6:an)
Fig. 2
”… frukta inte, ty jag är med dig, var ej modfälld, ty jag är din Gud. Jag styrker dig och jag hjälper dig, jag håller dig uppe med min rättfärdighets högra hand.”
Jes.41:10 ”Gud håller alltid dig och mig i sin hand.” (Text till fig. 2, Lotta, flicka i 9:an)
”Gud (Jesus) är min fader och han är alltid med mig. Han är skaparen.” (Erik, pojke i 8:an)
Fig.3
”Jag tycker att man kan prata med honom när jag känner mig orolig om nått. Man kan prata med bara han ensam det känns bra.” (Text till fig. 3, Jonas, pojke i 7:an)
4.3 Diskussion
I min litteraturstudie har det konkret framkommit att barns gudsbild utvecklas väldigt mycket.
Mina elever, som jag intervjuat har samtliga nått de tidiga tonåren. De har alla reflekterat över vem Gud är, och vad Han betyder för dem personligen. Samtliga elever har kristna föräldrar, men de har ändå själva någonstans tagit ett beslut om att de vill ha en egen personlig kristen tro.
De bilder som eleverna har ritat, visar på att det som Tamm (1986) beskriver i sin bok om barns gudsuppfattning, överensstämmer med verkligheten. Jonas har ritat ett stort kors, samt skrivit en text till sin bild. Bilden vittnar om att han ser sin Gud som en stor och mäktig Gud - Ska- paren. Anna har ritat en bild av himlen. Bilden återspeglar den bild som flickor ofta ser, när de tänker på Gud; olika vackra naturavbildningar, blommor, ängar etc. Lotta har ritat en bild av en Gud som den som alltid är nära.
5. Mobbning
5.1 Vad kännetecknar mobboffren?
Bilden som litteraturen och forskningen ger av det typiska mobboffret är relativt överens- stämmande. Forskningen gör här ingen skillnad på pojkar eller flickor, medan det här då bör sägas att det gjorts mycket mindre forskning, på temat mobbning hos flickor. I allmänhet kan man säga att den mobbade ofta är en svagare människa. De är mer ängsliga och osäkra än vad deras klasskompisar är. De har en försiktig framtoning och är inte direkt krävande och fram- fusiga. När de utsätts för mobbning, reagerar de ofta med att dra sig tillbaka. Mobboffren kan ofta ha en negativ självbild. De kan känna sig allmänt fula, oälskade och hatade. Mobboffren har ofta inte någon direkt uttalad vän i klassen, utan kan ofta känna sig utanför i gemenskapen.
Man kan inte förklara mobbningssituationen med att mobboffren provocerar sin omgivning, då de ofta intar en underlägsen attityd. Mobboffren är oftast emot allt som har med våld att göra.
(Olweus, 1991, sid. 23)
Denna typ av mobboffer kallar Olweus för det ”passiva mobboffret”. Olweus menar att det på något sätt är precis som om mobboffret signalerar till sin omgivning att de är svaga osäkra personer, som inte är farliga att angripa, eftersom de inte har styrkan att ge igen. De har helt enkelt ett ”passivt reaktionsmönster”, och det ofta i kombination med en fysisk svaghet (van- ligast hos pojkar). En långvarig mobbning gör ju att mobboffret hamnar i en ond cirkel. En svag person blir mobbad, får därmed ännu sämre självbild. Blir därmed återigen mobbad o.s.v.
I motsats till det passiva mobboffret, har vi det ”provocerande mobboffret”. Denna typ av mobboffer är inte så vanligt förekommande. Dessa elever har ofta myror i kroppen. Uppträder allmänt oroligt och är okoncentrerade. Deras speciella ofta provocerande humör gör att de ofta kommer i konflikt med de andra eleverna, detta kan resultera i att klasskamraterna reagerar negativt - de börjar frysa ut och mobba det provocerande mobboffret. (Olweus, 1991, sid. 24)
5.2 Vad kännetecknar mobbarna?
Många mobbare har inom sig en djupt rotad aggressivitet mot sina kompisar. Men de är ofta även aggressiva mot sin omgivning i allmänhet. Ofta har de en mer positiv inställning till våld i jämförelse med det passiva mobboffret. De styrs ofta av en utpräglad impulsivitet, och har en inneboende önskan att dominera andra. Mobbarna har ofta en stark självkänsla, men samtidigt lite medkänsla för sina mobboffer. Med det här inte sagt att alla mobbare är både aggressiva och självsäkra, det kan naturligtvis finnas de fall där mobbaren kan vara aggressiv men samtidigt vara väldigt osäker. (Olweus, 1991, sid. 25)
Sen finns det även dessa mobbare som inte aktivt tar initiativet till att utföra mobbning, men de deltar ändå, dessa kallar Olweus för ”passiva mobbare” eller ”medlöpare”. Denna grupp av passiva mobbare kan vara ganska stor och därmed innehålla en blandad grupp av människor, där många säkerligen är både svaga och icke dominanta. Mobbarna har ofta ett par nära vänner som stöttar dem, och som tycker att de gör bra ifrån sig. De typiska mobbarna har ofta en kombination av aggressivitet och fysisk styrka. (Olweus, 1991, sid. 26)
5.3 Orsaker till mobbning Social smitta
Aarland talar om fenomenet ”social smitta”. När en elev mobbar eller på något annat sätt angriper en annan elev så är det många som är beredda att följa exemplet och även de angripa samma elev. De efterliknar ett aggressivt beteende. Ett sådant beteende hos den förste mob- baren stimulerar på något sätt aggressiva tendenser hos åskådarna. Man ser hur en person dominerar över en annan, och detta upplevs som en belöning för detta beteende som grundar sig på aggressivitet. Genom det här så skapas en förväntan hos (ofta svaga och osäkra) personer om att själva få segra, och sen bli belönade. (Aarland, 1988, sid. 49)
Förskjuten aggression
Ett barn kan bli utsatt för misshandel eller annan brutal behandling i hemmet. Inom barnet byggs då ett aggressivt behov upp. Men barnet ger inte igen på föräldrarna, eller starkare kamrater, då kan följderna bli att barnet får igen med dubbla mått. Därför riktas den här ag- gressionen mot den svagare kamraten, som inte är i stånd att ge igen.
TV-vanorna kan också vara en bidragande orsak till ökande mobbning. Om barnen ser mycket hat, våld och förtryck på TV, kan de tänka att så ska det vara. De ser ett mönster i filmen som de senare vill efterlikna. (Aarland, 1988, sid. 50)
Inflyttarsyndromet
Ett barn från en annan ort, från landet eller kanske från utlandet flyttar till stan. De upplevs då som någonting främmande, på grund av dialekt, kläder eller seder och vanor. Detta kan upp- levas som ett hot för den ”etablerade miljön”. (Aarland, 1988, sid. 51)
Genomsnittspresteraren
Både mobbaren och mobboffret ligger ofta något under genomsnittet i de flesta skolämnen.
Ingen av dem har någon chans att få uppmärksamhet genom lysande prestationer i skolarbetet.
Mobbaren får då uppmärksamhet genom att bli ledare för att aggressivt attackera en annan elev.
Han/hon uppnår på detta sätt en slags status. Offret blir också det uppmärksammat genom denna mobbningssituation. Denna uppmärksamhet är av negativ art, men psykologin säger oss att negativ uppmärksamhet är bättre än ingen alls. (Aarland, 1988, sid. 52)
Neurotiskt mönster
Barn som blivit utsatta för en mycket sträng uppfostran kan senare i livet bli mobbare, men även mobboffer. Barnet kan uppleva en konstant skuldkänsla, för att de känner att de inte klarar av att leva upp till föräldrarnas krav. Föräldrarna straffar barnet som inte sköter sig tillräckligt bra.
Barnet uppfattar till slut straffen som rättvisa, och de utvecklar ett behov för att minska sina skuldkänslor. Detta kan leda till att barnet handlar på ett självförstörande sätt. Detta kan ta sig uttryck på följande sätt:
Aggression - Barnet angriper de som är större och starkare än de själva är. Följden blir då starkare och värre. Detta är oftare mobboffrens situation. Mobbaren kan också hamna i den här situationen, då straffet som följer av att mobbaren har mobbat någon, på något sätt minskar
Att göra sig till offer för andras aggression - Genom att bli hjälplös, bli irriterande eller störande. Många barn kan alltså söka sig till trakasserier. (Aarland, 1988, sid. 53)
Läraren
Om läraren är väldigt auktoritär och bestraffar mycket, kan det leda till negativa konsekvenser.
Eleverna ser på läraren och gör likadant. En annan negativ orsak på elevgruppen blir att lärarens dominans skapar en sådan press och ett tryck på gruppen och därmed ökar aggressiviteten.
(Aarland, 1988, sid. 56)
Konkurrens
Konkurrens är något som ofta förekommer på skolorna. Betygssystemet är en bidragande faktor. En elev kan nå sitt mål om det går dåligt för en annan.
”Vårt samhälle är starkt konkurrensorienterat och att eleverna därför måste läras att lyckas i den kamp där den starkaste överlever” Dessa tankar kommer från Darwins utvecklingsteori. (Aarland, 1988, sid. 57)
Psykopaten
Ett barn som växer upp utan kärlek, kan hamna snett senare i livet. Barnet gör saker som ett normalt barn inte skulle ha gjort av rädsla för att mista föräldrarnas kärlek. En psykopat är en människa med avsaknad av moralisk utveckling. Han/hon har inget samvete, tar inte hänsyn till någon annans behov. Har man i klassen en elev med psykopatisk personlighet, är det stor risk att mobbningssituationer uppstår. (Aarland, 1988, sid. 65)
5.4 Vad säger Lpo 94?
”Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.
Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.” (Lpo, 1994, sid. 5)
Det står inte så mycket i Lpo 94 om fenomenet mobbning. Men det är bra att innehållet i den texten som finns om det, talar klarspråk. Främlingsfientlighet och trakasserier tolereras inte.
Skolan går vid sådana tendenser aktivt in och motarbetar detta.
5.5 Intervjusvaren
Den kristna eleven som själv känner sig mobbad, upplever ofta att klasskompisarna utför direkt mobbning. Mobbarna går ihop i grupp, för att sedan attackera sitt mobbningsoffer. Själva mobbningen går ut på att ge pikar och retas, att frysa ut den kristna eleven i allmänhet. På frågan om dessa elever känt sig mobbade eller särbehandlade i skolan på grund av deras tro, ger dessa elever ett svar som ganska tydligt visar på att de på ett eller annat sätt varit utsatta för direkt mobbning.
”Nej … Eller ja, det var ett litet tag då … Men det gick ganska fort över. Det var några som retades, gav mig pikar och så. Men läraren sa till dem, så det gick ganska fort över.” (Jonas, pojke i 7:an)
För att göra en jämförelse av det här specifika mobbningsfallet ska vi se vad läraren har att säga i frågan.
”Han var ju mobbad ända från sex års-gruppen och upp igenom hela mellansta- diet. Men sen fick vi bukt med det mer eller mindre i femman. Men jag kan inte säga att han blev mobbad för sin tro. Något sådant budskap kom inte fram till mig i alla fall. Föräldrarna sa aldrig något om att det trodde att tron kunde vara orsaken heller. Jag vet däremot att Jonas ofta var väldigt dominant i sitt sätt att vara mot kamraterna. Han skulle vara med överallt, och ofta bestämma över de andra i gruppen. Till slut så blev hans klasskompisar uppretade på det där och började säga ifrån, ge pikar o.dyl. Men det hela blev till en ond cirkel. Jonas skulle vara med, han blev då retad, pikad och blev då utfryst ur gruppen. Naturligtvis så ville Jonas vara med på nytt då, och det förstår man ju, men då fortsatte trakasserier- na.” (Lärare till Jonas)
Av intervjusvaren kan man utläsa att skolan i det här aktuella mobbningsfallet, gått in och aktivt försökt att påverka den mobbades situation. Detta efter det att den mobbades situation blivit känd och mobbarna utpekats.
”Just i det här specifika fallet med Jonas så tog vi upp det första gången på det första utvecklingssamtalet i fyran, jag fick reda på hur det låg till. då försökte jag själv att ta hand om situationen, men det blev inget direkt resultat av det. I samband med julen då Jonas gick i fyran, så drog vi igång ett mobbingteam. Och provade med Farstamodellen … Vi såg mycket gott resultat av denna modell i Jonas klass.”
(Lärare till Jonas)
I det här fallet så reagerar skolan just så som man ska reagera enligt Lpo 94. ”Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas …” De går alltså in för att aktivt bekämpa denna mobb- ningssituation.
En del kristna elever har känt sig utsatta i vissa situationer, men har inte själva valt att kalla detta för direkt mobbning. De kan känna att klasskompisarna i vissa fall ser ned på dem, men då inte direkt beroende av den kristna tron utan mer på konsekvenser som följer av att ha en personlig tro.
”Möjligtvis att folk har sett lite nedvärderande på en, för att man kanske inte vill vara med på vissa saker, som att festa, snacka skit om andra etc. Men de har då inte sett ner på en på grund av själva tron, utan mer på konsekvenserna av den.” (Sofia, flicka i 9:an)
En del kristna elever har upplevt att klasskompisar kan ha sagt något nedlåtande om kristna människor. Men då utan att göra ett direkt påhopp på den kristna eleven, eftersom dessa klasskompisar i de fall det förekommit nedvärderande utlåtanden, inte vetat om att deras klasskompis är troende.
”Många har ju fördomar. Ibland har det hänt att någon sagt något nedlåtande, eller pratat illa om kristna. Det är oftast de som inte vet om att jag är kristen, som säger nedlåtande saker. Skulle de veta om att jag är kristen skulle de nog inte säga dessa saker.” (Lotta, flicka i 9:an)
Det har även i undersökningen kommit fram att en del kristna elever aldrig på något sätt känt sig särbehandlade i skolan för att de är kristna.
5.6 Diskussion
I min undersökning har jag utfört intervjuer med fem olika kristna elever, samt berörda för- äldrar och lärare. Eleverna har valts, så att jag fått största möjliga spridning på ålder och kön.
Men detta är ändock bara fem stycken av många, många kristna elever som finns i våra skolor idag. Därför kan jag inte säga att detta resultat är en absolut korrekt bild av hur kristna elever mår i den svenska skolan idag. I mina fem intervjuer, har det visat sig att en av fem blivit uttalat mobbad, det är allvarligt. I detta specifika mobbningsfall, ska det dock tilläggas att det är oklart hur stor roll elevens kristna tro spelat. Sen är det flera av mina intervjuade elever som ett flertal gånger fått pikar och gliringar, för sin tro av övriga klasskompisar. Det är också en varning. Var går gränsen för mobbning? Är det inte en slags mobbning då man som kristen elev ett flertal gånger får höra pikar, från sina klasskompisar. Kan gliringar en dag växa till något mer?
Den elev som uttalat blivit mobbad för sin tro är Jonas i 7:an. Jonas själv anser att han blivit mobbad för sin tro, men bara under en väldigt kort tid. Hemmet säger att Jonas antagligen blivit mobbad för sin tro, och under en väldigt lång tid. Jonas har enligt dem blivit mobbad till och från under en period av fyra år. Läraren instämmer till att Jonas blivit mobbad i fyra år, men han kan inte alls hålla med om att det var på grund av Jonas tro, som han blev mobbad. Det var aldrig någon sådan information som kom fram till honom. Det som är anmärkningsvärt är att läraren istället tror att det var på grund av Jonas framfusighet, och dominanta framtoning, som en del elever började hacka på honom. Jonas skulle vara med överallt och gärna bestämma över de andra som skulle vara med. Enligt läraren blev detta till slut en ond cirkel. Jonas bestämde, kompisarna började hacka på honom, och Jonas blev då utfryst. Efter det ville Jonas ändå självklart vara med, och så gick allting runt på det sättet.
Kan det vara så att Jonas, helt enkelt stämmer in på Olweus bild av det ”provocerande mobb- offret”?
Olweus (1991) säger att; I motsats till det passiva mobboffret, har vi det ”provocerande mobboffret”. Denna typ av mobboffer är inte så vanligt förekommande. Dessa elever har ofta myror i kroppen. Uppträder allmänt oroligt och är okoncentrerade. Deras speciella ofta pro- vocerande humör gör att de ofta kommer i konflikt med de andra eleverna, detta kan resultera i att klasskamraterna reagerar negativt - de börjar frysa ut och mobba det provocerande mobb- offret. (Olweus, 1991, s. 24)
Den kristna eleven kan också passa in i ”inflyttarsyndromet”. En kristen elev med sina åsikter och tankar, kanske inte passar in i det invanda klassmönstret. Blir därför en möjlig orsak till mobbing.
Aarland (1988) påpekar att, ett barn från en annan ort, som flyttar till stan kan upplevas som någonting främmande, på grund av dialekt, kläder eller seder och vanor. Detta kan upplevas som ett hot för den ”etablerade miljön”. (Aarland, 1988, sid. 51)
Då undrar man om det finns något mönster för vilka av de kristna eleverna som blir mobbade i skolan. Det enda mönster som jag kan ana efter att ha samtalat med berörda personer, är att de är de elever som är osäkra på sin tro, de som inte riktigt vet om de vill och kan stå för sin tro, det är de som har en tendens att bli hackkycklingar i klassen. En elev som tror väldigt starkt på
något, och frimodigt kan gå mot strömmen i klassen, blir nog inte lika lätt föremål för mobbing.
En sådan elev kan utstråla en sådan självsäkerhet och trygghet i sig själv, så övriga klasskam- rater märker att det inte är någon idé att försöka att trycka ner den eleven. Detta är bara en teori, och inte en regel. Men det är det mönster som jag kan ana när jag studerar de svar som jag fått.
”… jag hade en period i mitt liv då jag inte levde så nära Gud, men ändå funderade mycket på kristen tro. Under den perioden kändes det som om allt skulle vara så mycket enklare om jag hade gått i en kristen friskola. Då kändes det som att det var så jobbigt att berätta för alla klasskompisar om min kristna bakgrund. … Men när jag kom tillbaka till Gud och min kristna tro, då förstod jag att det var mycket bättre att gå i en vanlig skola. Där kan jag prata med mina vänner om min tro, berätta för dem om Gud.” (Lotta)
Jag vill också stödja min teori på den bild som litteraturen ger av det typiska mobboffret.
Olweus (1991) menar enar att man i allmänhet kan säga att den mobbade ofta är en svagare människa. De är mer ängsliga och osäkra än vad deras klasskompisar är. De har en försiktig framtoning och är inte direkt krävande och framfusiga. Det är på något sätt precis som om mobboffret signalerar till sin omgivning att de är svaga osäkra personer, som inte är farliga att angripa, eftersom de inte har styrkan att ge igen. De har helt enkelt ett ”passivt reaktions- mönster …” (Olweus, 1991, sid. 23)
Här pekar Olweus på samma sak, som jag i mina intervjuer tycker mig se en bild av. Kristna elever som är helt säkra på sin tro, är starka, trygga och har en positiv självbild. De har en stark men ofta avvikande åsikt och livsstil, men de vågar stå för den och vågar ofta då gå mot strömmen för den. Vilken mobbare vågar sätta sig upp mot en sådan elev?
5.7 Hur skapar vi en bättre skolmiljö, fri från mobbning?
Aarland (1998) pratar om att skapa en positiv miljö bland eleverna, för att förhindra mobbning och våld. Undervisningen bör vara engagerande och intressant. Den bör också utföras på ett sådant sätt att eleverna är beroende av varandra i ett socialt sammanhang. Detta leder till att eleverna knyter band till varandra. Sociala band som även kommer att visa sig utanför skolan.
(Aarland 1988, sid. 69)
Olweus lyfter fram andra praktiska åtgärder för att komma åt mobbningsproblemet. Eleverna och läraren bör tillsammans komma fram till vissa åtgärder mot mobbning inom skolan.
Olweus tycker att det är naturligt att utgå från följande punkter.
Vi ska inte mobba andra.
Vi ska försöka hjälpa elever som blir mobbade.
Vi ska vara tillsammans också med elever som lätt blir ensamma. (Olweus, 1991, sid.
62)
Ett annat förslag är att använda sig av högläsning ur skönlitterära verk. Men här har läraren ett stort ansvar i att göra ett ansvarsfullt urval. Det får ej förekomma litteratur där mobbaren på något sätt glorifieras. Ibland förekommer även i litteraturen en beskrivning av mobboffret, som den som har de klassiska yttre avvikelserna, och att de är de som alltid ligger till grund för en mobbningssituation. Detta är en felaktig bild som blivande mobbare lätt kan ta till sig. Målet med högläsning bör istället vara att öka elevernas medkänsla med mobbade medelever.
Rollspel om mobbning kan också vara värdefullt. Eleverna får genom ett konkret rollspel se vad den neutrala eleven kan göra för att motarbeta utfrysning och mobbning. (Olweus, 1991, sid. 63)
Beröm - är något som läraren bör slösa med, när eleven presterar något bra vad gäller skol- prestationer och även rent socialt. Undersökningen visar att det är lättare för en elev att ta emot kritik, om han/hon ofta får beröm och känner sig älskad. (Olweus, 1991, sid. 65)
Sanktioner. Ofta räcker det inte med att bara ösa beröm över aggressiva personer. Forskning och verkligheten visar att man även måste ta till sanktioner, en påföljd av oönskat beteende.
Mobbaren måste alltså få en negativ följd av den skada han har orsakat. Det bästa resultatet uppnås oftast genom en kombination av beröm för det positiva handlandet och negativa följder för det aggressiva beteendet. (Olweus, 1991, sid. 67)
Klassråd. Klassen ska vara en naturlig plats där man kan samtala och utvecklas. Klassrådet är en bra form, där detta kan ske. Här kan samtal om mobbning lyftas fram på ett naturligt sätt.
(Olweus, 1991, sid. 68)
Positiva aktiviteter. Det är viktigt att man jobbar med klassen som grupp. Att man skapar en
”vi-känsla”. Exempel som Olweus lyfter fram som förslag på positiva aktiviteter är följande;
klassfester, utflykter, läger, discon m.m. (Olweus, 1991, sid. 71)
5.8 Hur kan vi förebygga mobbning av den kristna eleven?
Jag tror att det är viktigt att den kristna eleven ses som en tillgång och inte en belastning för klassen. Denna syn bör gälla för både lärare och elever. Låt den kristna eleven få vara den som är kunnig i grupparbeten rörande kristen tro etc. Klasskompisarna ser då den kristna eleven som en tillgång för gruppen och inte något som man måste motarbeta. Men det får inte gå för långt så att eleven på något sätt upphöjs av läraren till någon favoritelev, för det skapar också mobbningssituationer. Men jag tycker mig ana positivt inställda lärare när jag har gjort mina intervjuer. Samtliga intervjuade lärare anser det bara ha varit positivt att ha en kristen elev i klassen. Fördelar som nämns är bl.a. att de kristna eleverna kan tillföra något till undervis- ningen. Att ha en kristen elev i klassen kan skapa positiva diskussioner. Den kristna eleven ger enligt en lärare den kristna tron ett ansikte.
”Ja, ibland är det en klar fördel! När man har en kristen i klassen som vågar stå för sin åsikt. Man ger allting ett ansikte. Men jag har aldrig känt mig hindrad i min undervisning, för att jag har haft en kristen elev. Aldrig känt att jag inte kan un- dervisa om vissa specifika saker. Jag tror att det beror mycket på hur pass säker man som lärare känner sig i undervisningssituationen. Det är ju en fördel om man har en del på fötterna och verkligen har kompetens för att undervisa i religion.”
(lärare till Lotta och Sofia)
”… Det som var positivt var att de kristna eleverna var väldigt kunniga, när vi läste om Jesu liv och Bibeln …” (lärare till Jonas)
Ett annat sätt att skapa förståelse för den kristna eleven, är att göra studiebesök i olika kyrkor.
Låt klasskompisarna se vardagen bakom den kristna tron. Detta kan skapa en förståelse för att tron är något betydelsefullt för den kristna eleven, och att den är något som genomsyrar hela livet. Det är även viktigt att skapa en gynnsam och öppen diskussion i klassen, vad gäller all
undervisning. Har man kristna elever som öppet vågar stå för sin tro i klassen, kan det leda till väldigt positiva diskussioner, som i sin tur kan förebygga mobbning.
”… Det ger ju mer. Det ger diskussioner. Bara positivt.” (lärare till Erik)
6. Darwins utvecklingslära eller Bibelns skapelsetro?
6.1 Vad säger naturvetenskapen?
Vetenskapsmännen har skilda meningar om den faktiska orsaken till jordens skapelse. En del menar att universum varken har någon början eller något slut, medan andra tror att det var genom en stor explosion, som jorden skapades.
”Vetenskapen kan förklara en hel del, och man forskar ständigt för att kunna för- klara mera. I början … eller fanns det överhuvudtaget någon början? Några menar att universum inte alls hade någon början, för det består av energi som varken har början eller slut. Denna energi rör sig i kretslopp så att universum ständigt ut- vidgar sig och drar ihop sig och utvidgar sig igen.
Andra menar att universum började med en stor explosion, ’the Big Bang’. Alla är dock eniga om att universum förändras hela tiden. (Palmer & Bisset, 1990, sid. 39) De flesta vetenskapsmännen anser att allt levande på jorden vuxit fram genom evolution.
För mer än tolv miljarder år sedan bestod universum av en mängd varma, virv- lande gasmoln. När de olika gaserna svalnade bildades planeter, solar, stjärnor och galaxer. Vår egen galax, Vintergatan, innehåller miljoner stjärnor. Solen är en av dem, den ligger i utkanten av galaxen. Då solen började bildas, svävade det en massa gaser runt den. Jorden och alla andra planeter i vårt solsystem bildades av dessa gaser. Detta hände för nästan fem miljarder år sedan. Det ultravioletta ljuset från solen tillsammans med elektricitet från åskväder och stark hetta från vulkan- utbrott på jorden gjorde så att gaser och vatten tillsammans kunde bilda de första formerna av liv på jorden. Under miljoner år utvecklades dessa encelliga orga- nismer till flercelliga organismer och till mer komplicerade former av liv. Denna utvecklingsprocess kallas med ett främmande ord för evolution. Nya former av liv uppstod varje gång jorden genomgick en förändring eller när cellerna själva för- ändrades. De former av liv som passade bäst in i sina omgivningar överlevde och gav liv åt nästa generation. (Palmer & Bisset, 1990, sid. 39)
Vetenskapen har delade meningar om varifrån vi människor härstammar. Den vanligaste teorin är ändå att vi härstammar från apsläktet.
Livet spred sig från vattnet upp på land och så småningom till luften. Några va- relser, t.ex. dinosaurierna, dog ut. Andra varelser verkar ha levt utan att förändras under miljoner år. Åter andra har utvecklats och bildar den mångfald av levande varelser som finns nu. På så sätt har olika former av liv utvecklats genom tiderna.
Vi människor härstammar från en art som också aporna kommer från.” (Palmer &
Bisset, 1990, sid. 39)
6.2 Vad tror de kristna?
Bibelns Första Mosebok, är källan till de kristnas skapelsetro.
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade ‘Varde
ljus’; och det blev ljus. Och Gud såg att ljuset var gott. Och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton, och det blev morgon, den första dagen. …” (1 Mos. 1-5)
Mats Molén, kristen geolog ger i sin bok ”Vårt ursprung”, en vetenskaplig bild av Bibelns skapelsetro.
”Ur intet skapade Gud himmel och jord. Jorden var i ett formlöst tillstånd och täckt med vatten. När Gud skapade ljuset kan han ha givit det mycket hög hastighet, såsom det beskrivs i kapitel fyra, (1 Mos. 4) (Min anmärkning) så att även ljuset från de mest avlägsna stjärnorna kan ha nått oss på kortare tid än 10 000 år”
”På andra dagen skilde Gud vattnet i havet från vattnet i atmosfären. Vattnet i atmosfären placerades ’ovan fästet’, dvs. inte ’på fästet’ som moln utan ovanför eller högt uppe i atmosfären. En naturlig tolkning av detta Bibelord är att det skapades ett ånghölje kring jorden. Därför var klimat och levnadsförhållanden helt annorlunda än i våra dagar.”
”På tredje dagen lät Gud landytan bli synlig, genom att havet samlades till en plats, och senare på samma dag skapade han alla växter. Med det kan menas att det bara fanns ett enda hav och en enda kontinent. När landet höjde sig upp ur havet kan sedan vissa bergarter ha omvandlats till metamorfa bergarter.” (Molén, 1988, sid. 230-232)
De flesta kristna anser att Gud skapade människan till sin avbild. Gud satte människan till att råda över naturen, och alla jordens djur. Därmed förklarade Gud, människan som den högst stående varelsen på jorden.
”Dag fyra skapades solen, månen och stjärnorna till tecken för dagar, tider, och år.
De sattes på sina platser, och solen och månen blev nu jordens ljuskällor. På femte dagen skapade Gud havsdjuren och fåglarna, och på sjätte dagen skapades land- djuren. Till sist på sjätte dagen skapade Gud även människan, till man och kvinna skapade han dem, till sin avbild skapade han dem. Detta innebär att människan skapades som en moraliskt fri varelse med fri vilja i förhållande till Gud och människor. Människan skapades för att vandra i gemenskap med Skaparen och för att ta hand om jorden, lägga den under sig, sköta och vårda den, inte utnyttja och förstöra den som vi människor gör idag. Hela jorden och allt som är där på ska- pades för människan, och människan skapades för Gud. Gud själv inblåste livsande i människan. På sjunde dagen vilade Gud från sitt verk, och därför har han bestämt att vi människor också skall ha en vilodag. Gud vilade för att allt var fullbordat.
(Molén, 1988, sid. 233)
6.3 Några synpunkter från debatten
En het debatt kan stundtals råda mellan evolutionsteori och kristen skapelsetro. En av de mest brännande frågorna är om vi människor härstammar från aporna eller inte. Vissa kristna anser att evolutionsteorin säger, att människan är ett djur bland djuren. Det följande citatet presen- terar evolutionsteoretikernas syn på det.
”Människan är skapelsens krona. Denna högmodiga tanke ligger till grund för alla kulturer. Skapelseberättelsen ger oss ett gott exempel på denna anda. Skapad av jordens lera befinner hon sig mitt i denna trädgård. Växter och djur har som enda uppgift att tjäna henne och stjärnorna kretsar runt den varelse som betraktas som världens centrum. Freud har visat att tre upptäckter omintetgjort denna naiva övertygelse … Människan härstammar från apan och trots sin intelligens är hon ett djur bland djuren.” (Sperlich & Nilsson 1978, sid. 19)
En del vetenskapsmän vill bevisa människans släktskap med apan, genom de ”apmänniskor”, som man hittat. Vissa kristna anser inte att dessa ”apmänniskor” är något tillräckligt bevis för denna teori, då de anser att fynden man gjort har varit bristfälliga.
”De fynd man gjort av ’apmänniskor’ är högst diskutabla. Eftersom de största skillnaderna mellan djur finns hos mjukdelarna är det inte alltid så lätt att se vad man funnit när man bara har delar av skelett. Man kan dock säga en hel del om de fynd av ’apmänniskor’ som gjorts. Det verkar som om alla är antingen något slags apa, en människa, ett misstag eller en bluff. Följande fynd har visat sig mest likna apor: Ramapithecus (något slags orangutang), Australopithecus (obestämd apa, eventuellt något slags orangutang), ’Lucy’ (mest lik en dvärgschimpans), Homo habilis (har blivit mer aplik allt eftersom åren gått, en del anser att den är samma typ av varelse som Australopithecus). Neanderthalaren har visat sig vara männi- skor som led av ledgångsreumatism och D-vitaminbrist. Cromagnon är även de vanliga människor. Följande fynd verkar vara misstag eller bedrägerier: Java- människan (består av ett människolikt lårben och en aplik skalle) och pekingmän- niskan (originalen var aplika - modeller av originalen gjordes - originalen för- svann - modellerna var människolika), fotavtrycken av ’Lucys’ släktingar (kan eventuellt ha varit från en björn). Följande fynd ansågs tidigare vara ’apmänni- skor’: en gristand (nebraskamänniskan), ett lårben av en krokodil, ett revben av en delfin, ett skalltak från en åsna och en tå från en tretåig häst. Följande fynd var en bluff: Piltdownmannen (skalltak från en människa, underkäke från en orangutang med filade tänder).” (Molén, 1990, sid. 9)
En del vetenskapsmän anser alltså att det var genom Big Bang som jorden skapades. Men när det gäller vad som fanns före Big Bang är meningarna mellan vetenskapsmännen delade.
En del kristna tvivlar på teorin om Big Bang, medan andra tror att det var Gud som låg bakom den stora explosionen.
”Kan någonting gå snabbare än ljusets hastighet? Ja - under den s.k. Big Bang expanderade universum mellan 1014 och 1022 gånger snabbare än ljusets hastighet.
Så måste det i alla fall ha varit enligt de fysiker som tror på Big Bang. Det är dock allmänt antaget bland fysiker att inget kan gå snabbare än ljuset, eftersom det då skulle upphöra att finnas till. Ingen har ännu tagit upp denna självmotsägelse inom Big Bang-teorin.” (Molén, 1996, sid. 4)
6.4 Vad säger Lpo 94?
Enligt Lpo 94 bör även undervisningen om jordens skapelse vara saklig och allsidig.
”Undervisningen skall vara saklig och allsidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.” (Lpo, 1994, sid 6)
6.5 Intervjusvaren
Undervisningen i skolorna om Big Bang strider mot en del kristna människors Bibelsyn, andra kristna kan tycka att vetenskapsmännens åsikter kan komplettera Bibeln. De elever som jag intervjuat har delade åsikter om hur de upplevde skolans undervisning om jordens skapelse. De elever som upplevde undervisningen som påfrestande, var de elever vars lärare deklarerat att jorden skapats genom Big Bang. Det var den teorin som gällde, att det var det enda rätta och sanna.
”Vår biologilärare tog upp det som att det var Big Bang teorin som gällde. Det var bara så. Det fanns inga alternativ. Det kändes ganska jobbigt.” (Lotta, flicka i 9:an)
”Jag tyckte väl att det var lite fel när läraren stod och sa att det bara var så. Det kändes konstigt.” (Jonas, pojke i 7:an)
I andra fall kan den kristna eleven ha upplevt undervisningen om jordens skapelse som spännande. Det är i de fall där läraren samtidigt lyft fram den kristna skapelsetron, eller på något annat sätt låtit den kristna eleven ventilera sina åsikter.
”Vi pratade om att jorden skapades genom Big Bang. Men det kändes inte speciellt jobbigt. Det var bara en av alla teorier som man skulle lära sig om, som var bra att kunna … Vi fick skriva ett arbete om jordens skapelse, och där fick man ha med egna åsikter. Där skrev jag att Big Bang var en av många teorier, och att jag inte tror på den.” (Sofia, flicka i 9:an)
6.6 Diskussion
Hur skapar man som lärare, ett gynnsamt klimat, där alla elever känner att var och en av deras personliga åsikter respekteras? Av intervjusvaren att döma kan man märka att en del av ele- verna känt sig överkörda, då undervisning om jordens skapelse har genomförts. Vem är man egentligen som lärare att döma, vilken av teorierna som är den rätta? Eleverna har rätt till att få en objektiv undervisning om flera olika teorier om jordens skapelse. ”Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.” (Lpo, sid. 6) Kan de kristna föräldrarna skicka sina barn till skolan idag, och vara säkra på att deras barn får en objektiv undervisning om jordens skapelse?
Eller är det teorin om Big Bang som erkänds som den enda rätta och sanna, medan den kristna skapelseberättelsen, framställs som en saga, en myt? Hur går det med den eventuellt mobbade kristna eleven, när en auktoritet (läraren), säger att den kristna tron är en saga, och att evolution är sanning? Det blir inte en bättre situation för den kristna eleven i det fallet. I intervjusvaren berättar en lärare om hur hon inledde undervisningen om jordens skapelse med att berätta om andra skapelsemyter, som av eleverna ses som sagor. Läraren säger att det är en smidig ingång, till kristendomen.
”Vi började med att presentera de mer ovanliga skapelsemyterna, t.ex. den som indianerna tror på. Det var där vi började och diskuterade varför människorna tror så. Eleverna ser ju de här skapelseberättelserna mer som sagor. Därför var det sedan en naturlig övergång till den kristna skapelsetron. (Min markering) Vi pratade även om Big Bang och vad den teorin står för. I våra läroböcker står det att Big Bang är vetenskapsmännens teori och alltså inte då är erkänd av alla männi- skor.” (Lärare till Erik)
I avsnittet ”Synpunkter från debatten”, kan vi ana att vetenskapsmän och kristna inte är direkt överens. De har olika syn på hur det hela började. De kristna anser att Gud skapade människan till sin avbild och sattes till att råda över djuren. Människan är skapelsens krona. Därmed säger Bibeln, står människan över allt annat levande på jorden. Vetenskapen säger att människan är toppen på evolutionsstegen. Men människan har tillkommit genom utveckling, hennes intel- ligens har utvecklats under lång tid. De kristna tror att den har blivit henne given. Kommer då aldrig vetenskap och kristen skapelsetro att kunna enas? En del vetenskapsmän tror att det fanns en högre makt, som skapade ”Big Bang”, samtidigt som en del kristna tror att Gud har skapat jorden, men att en viss evolution ända har ägt rum. Ingen av dem kan ännu bevisa sanningen.
Men det är viktigt att båda teorierna har en lika självklar plats i undervisningen.
7. Objektivitet
7.1 Lärarens objektivitet
”Under ett arbetsområde och under olika moment i ett arbetsområde är en förut- sättning för objektiv undervisning att eleverna får tillfälle att leva sig in i de tros- föreställningar som tas upp, genom att de presenteras subjektivt, d.v.s. på ett sätt som en människa som omfattar den aktuella tron eller livsåskådningen finner rik- tigt och rätt. En annan förutsättning är att inkännandet och den subjektiva pre- sentationen av stoffet kompletteras med elevernas egen självständiga värdering av de värderingar som de levt sig in i …”
”Det är troligt att eleverna i samband med behandlingen av tros- och livsåskåd- ningsfrågor frågar vad läraren själv tänker och tror. Läraren bör då redovisa sin ståndpunkt eller i förekommande fall sin brist på ståndpunkt, sin osäkerhet. Lära- ren bör också framhålla att den uppfattningen som han själv har bara är en bland många och att det är viktigt att eleverna försöker skaffa sig en egen uppfattning.
Den fråga som eleverna ställer kan, om den inte besvaras alltför snabbt och med alltför stor säkerhet, ge ett utmärkt tillfälle att göra eleverna uppmärksamma på att objektivitet i undervisningen knappast kan vara absolut när det gäller livsåskåd- ningsfrågor, utan att det måste vara en strävan mot objektivitet.
Han bör då också klargöra att även om han strävar efter att vara objektiv, är det troligt att hans egna värderingar kan komma in i undervisningen och att eleverna bör vara vakna över detta förhållande, och ständigt vara beredda att också väga dessa värderingar mot sina egna erfarenheter och värderingar. Läraren bör genom val av stoff och genom sin planering av undervisningen skapa möjligheter för eleverna att medverka aktivt i arbetet. Eleverna bör då genom egnas och andras erfarenheter och genom samtal kunna komma fram till egna ställningstaganden och till beredskap att omvärdera dessa. Det är möjligt att en lärare bör redovisa sin personliga ståndpunkt inte främst för att tala om vad han själv tänker och tror, utan därför att han då samtidigt kan klargöra för eleverna att hans liksom andra människors värderingar på olika sätt kommer till uttryck i många olika samman- hang. Själva diskussionen kring objektivitetsfrågan kan vara betydelsefull, när det gäller att skapa förutsättningar för objektivitet i undervisningen.” (Westling &
Pettersson, 1973, sid. 119)
7.2 Vad säger Lpo 94?
Lpo 94 talar klart och tydligt om att en objektiv undervisning bör äga rum innanför skolans väggar.
”Undervisningen skall vara saklig och allsidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.” (Lpo, 1994, sid. 6)
7.3 Intervjusvaren
Majoriteten av de intervjuade lärarna är nöjda med sin undervisningssituation, vad gäller objektivitet. De flesta anser att det är bra att det finns riktlinjer för hur mycket man som lärare, bör berätta för sina elever, när det gäller personliga livsåskådningar och andra starka åsikter.
”… berätta ska man få göra tycker jag, men det måste vara på ett objektivt sätt.
Man får ju inte påverka. Det är en balansgång, på den här skolan får vi berätta väldigt mycket, jag brukar säga att i kyrkan tror man, men här i skolan så berättar vi om tron.” (Lärare till Erik)
”… Jag berättar nog alltid om min tro, när jag går igenom sådana här ämnes- områden. Jag vet inte om jag gör fel, men enligt Lgr 80, som vi studerade när jag läste till lärare, så fick man ju som lärare berätta om sin åsikt, men ändå lika mycket berätta om andras åsikter och tankar.” (Lärare till Jonas)
”Vi får berätta om vår egen uppfattning, men vi har, (och det är viktigt) skyldighet att tala om att det är en personlig uppfattning och vi har också skyldighet att verkligen berätta om andras synsätt på ett objektivt sätt.” (Lärare till Anna)
En av de intervjuade lärarna kunde tänka sig att ha en mer personlig undervisning, men då var det enligt den läraren viktigt att man på ett sätt genomförde en rakt igenom ärlig och öppen undervisning.
”Under förutsättningen att man kör med öppna kort, så kan jag tänka mig det. Men har man en lärare som är engagerad i någonting, så kan det ibland vara bra att han/hon talar om att jag är den jag är. Det slår ändå oftast igenom …” (Lärare till Lotta och Sofia)
När det nu var Lotta och Sofias lärare som ansåg att man på vissa villkor kunde genomföra en mer personlig undervisning, så kan man samtidigt studera Lottas och Sofias åsikter angående lärarens objektivitet. De har ganska olika syn på lärarens objektivitet, men båda känner en rädsla för att en lärare ska kunna påverka en elev för mycket åt det ena eller andra hållet.
”Njaa, en lärare ska väl ha en så neutral undervisning som möjligt. Det blir fel om de börjar på verka sina elever för mycket.” (Sofia, flicka i 9:an)
”Lärare borde få berätta om sin egen tro, för sen är det ju upp till var och en att bestämma vilken tro man vill ha. Fast det är klart att jag vill att kristna lärare ska få berätta mer om sin tro, men samma rättighet lär ju då gälla för t.ex. muslimska lärare, eller lärare som är inspirerade av New Age, och det är klart, det tycker jag ju inte är lika bra.” (Lotta, flicka i 9:an)
7.4 Diskussion
Är det möjligt att alltid vara objektiv i skolans alla ämnen? Det är en svår fråga. Hur definierar man ordet objektivitet? Om man tänker att objektiv undervisning ter sig så som den presenteras i Lpo 94, är det ingen omöjlighet att genomföra en sådan undervisning. Lpo 94, poängterar att undervisningen skall vara saklig och allsidig, samt att föräldrarna ska kunna skicka sina barn till skolan utan rädsla för att deras barn blir ensidigt påverkade för den ena eller andra åskådningen.
Objektivitet behöver inte betyda att undervisningen blir innehållslös och tråkig. Man kan som
lärare berätta om sin egen livsåskådning för sina elever, men ska då även berätta att det är ett sätt att tro, att det även finns andra livsåskådningar.
Westling & Pettersson (1973) skriver att det är viktigt att eleverna får en subjektiv bild av varje religion presenterad för sig. Och det är en viktig del av objektiviteten. Ingen kan berätta bättre om en religion än den som är insatt i den. Det blir inte samma sak när en lärare föreläser om vad religionsboken har att säga om de olika religionerna. Därför är det gynnsamt att som religi- onslärare anordna studiebesök hos olika religiösa föreningar och samfund. Är det ett bra klimat i klassen, kan diskussioner om olika religiösa inriktningar ge väldigt mycket. Därefter får eleven själv värdera och ta ställning till vad de själva tycker och tänker om de olika religio- nerna.
Detta om religionsundervisningen, men är det lika självklart att objektiviteten även ska gälla i övriga ämnen?
När biologiläraren står inför klassen och säger att det är Big Bang teorin som gäller, så bryter han/hon helt mot objektivitetsregeln. Objektiviteten ska gälla i all undervisning. Biologiläraren måste alltså undervisa om jordens skapelse på ett objektivt sätt. Biologiläraren ska självklart grundligt lyfta fram vetenskapens syn på jordens skapelse, eftersom det är ett av målen inom biologiundervisningen. Men läraren bör i alla fall nämna att det inte är alla som tror att jorden skapades genom Big Bang. Jag har i mina intervjuer, stött på svar som visar att det uppenbar- ligen inte har handlat om någon objektiv undervisning, när det gäller biologi ämnet. Varför är det då så viktigt att även biologiläraren visar på att det finns andra uppfattningar om jordens skapelse? Räcker det inte med att man lyfter fram olika skapelseteorier i religionsundervis- ningen? På Sokrates och Platons tid, var det allmänt känt att filosofiska, religiösa och veten- skapliga tankar, smälte samman till en och samma kunskap. På den tiden skilde människan inte på filosofi och vetenskap. Det gör människan idag. Vetenskapen skattas oftast högre, som det sanna och verkliga. Ska Big Bang teorin, lyftas fram inom de naturvetenskapliga ämnena i skolan, och de alternativa teorierna lyftas fram endast på religionslektionerna, är det lätt att bilden blir skev. Det finns vetenskapsmän kristna som icke kristna, som förnekar att jordens skapelse skett genom en Big Bang. Det kan vara viktigt att lyfta fram.
”Vår biologilärare tog upp det som att det var Big Bang teorin som gällde. Det var bara så. Det fanns inga alternativ. Det kändes ganska jobbigt.” (Lotta, flicka i 9:an)
”Jag tyckte väl att det var lite fel när läraren stod och sa att det bara var så. Det kändes konstigt.” (Jonas, pojke i 7:an)
Detta anser jag vara allvarligt. Läraren går här rakt emot Lpo 94, där följande står:
”Undervisningen skall vara saklig och allsidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.” (Sid. 6)
8. Kristna friskolor
Följande rader står i kristna friskolan Sörgårdens informationsfolder, där man kan läsa om Europakonventionens syn på friskolor.
”Enligt Europakonventionen så har föräldrar själva rätt att välja skola och un- dervisning till sitt barn som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Även FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 26:3 säger att ‘Rätten att välja undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar’. Det finns idag ca 500 friskolor i Sverige, varav ca 50 är kristna. Ca 2 % av Sveriges grundskoleelever går i en friskola.” (Enligt kristna friskolan Sörgårdens eget informationsblad.)
8.1 Gävles kristna skola - Sörgården
I Gävle kommun finns det idag en kristen friskola, och det är Livets Ords skola. Man har 17 elever i årskurserna 1-6, och två lärare anställda. (Uppgifterna gäller februari 1998) Knappt hälften av eleverna är utan församlingsanknytning, och några av barnen kommer från icke-kristna hem. Det enda som skiljer skolan från andra, är att man har en timme kristendom i veckan. Livets Ords föräldraförening driver skolan, och Bengt Nordström, pastor i försam- lingen, betonar föräldrarnas stora engagemang och inflytande, han ser det som en självklarhet att det i ett demokratiskt land ska finnas valmöjligheter vad gäller barnens skolgång. Då detta inte alltid ses som självklart, anser han Sverige vara underutvecklat på det området. (Intervju med Bengt i februari 1998)
Kristna skolan Sörgården vill enligt deras egen informationsfolder presentera sig på följande sätt:
”Kristna skolan Sörgården är en fristående grundskola som är öppen för alla.
Skolan är byggd på en kristen värdegrund och livssyn. Skolan står under överin- seende och är godkänd av Skolverket, samt följer den allmänna läroplanen (Lpo 94). Enligt denna har varje skola (fri eller kommunal) rätt att välja område man vill profilera sig på, vi har då valt Kristendomskunskap.
Med Bibeln som rättesnöre arbetar skolan också för att forma samhällsmedbor- gare som på ett oegoistiskt sätt kan använda sig av den kunskap de inhämtat och påverka sin omgivning positivt. En kristen skola stärker inte bara demokratin utan är också en grundsten i det demokratiska samhället; religionsfriheten.
Sedan skolans start hösten -96, arbetar vi åldersblandat och individualiserar un- dervisningen. Varje elev får lära på sin egen nivå. Eleverna får tidigt ta ansvar och planera delar av sitt arbete, ett ansvar som växer med åren. Vi använder oss av ett arbetssätt, där eleven får utveckla sin förmåga till att söka och själv ta till sig kunskap. Genom att sätta individuella mål för varje elev, vill vi hjälpa varje elev att nå till den potential varje enskilt barn har. En annan viktig del i undervisningen är att träna förmågan att arbeta och fungera i grupp.
Skolan drivs av Församlingen Livets ord o Gefles föräldraförening. I och med att skolan är i ett uppbyggnadsskede där mycket frivillig kraft behövs är föräldrarnas
