Intervju med Erik Borg

Erik Borg har varit professor i hörselvetenskap.

(http://www.orebroll.se/oll/page____14978.aspx )

Denna intervju genomfördes per telefon tisdag den 10 maj 2005.

Hur många professorer inom audiologi finns det i Sverige?

”Det beror på hur man avgränsar det hela. I teknisk audiologi så finns det en på KTH, teknisk hörselforskning, Arne Lejon. Stig Arlinger har gått i pension men han är fortfarande delvis i tjänst. Sedan har Bo Håkansson, så vitt jag vet, fått en

konverteringsprofessur på Chalmers. Sedan har vi medicinska professorer, där är det Ulf Rosenhall och Claes Möller. Jag har avgått från min professur, så jag har för närvarande ingen professur. Sedan kan man nämna kognitionspsykologer i Linköping:

Jerker Rönnberg och Björn Lyxell, och kanske Gerhard Andersson, som alla tre forskar inom audiologins område, även om deras professurer inte kallas audiologi.

Man kanske ska lägga till Åke Flock, pensionerad professor (hörsel/fysiologi) och Mats Ulfendahl och Barbara Canlon, som är båda är biomedicinska hörselforskare.

Till detta kommer de flesta av Sveriges öronprofessorer.”

Är relationerna mellan professorerna goda - finns det en samstämmighet?

”Samstämmighet finns det väl vetenskapligt så till vida att det inte finns några som bedriver vetenskapliga strider, […]. Men däremot är det inte alla som samarbetar.”

Är relationerna goda, eller finns det motsättningar som exempelvis förhindrar forskningssamarbete?

”Det är klart att i en dynamisk verksamhet som premierar ’egotrippat’ beteende - hela forskningsvärlden bygger på att man ska göra egna saker och vara först med saker – på så sätt uppammar systemet motsättningar. Det kan ju inte hörselforskningen vara fri ifrån heller.”

Kan detta ligga patienterna till last genom att forskningen begränsas?

”Det tror jag inte. Alla forskare ingår i både nationella och internationella nätverk.

Men alla forskare i Sverige samarbetar inte. Då det inte finns sakliga skäl till

samarbete samarbetar man naturligtvis inte Det finns naturligtvis exempel på att man skulle ha skäl att samarbeta men ändå inte gör det.”

Kan forskning/studier som bedrivits i olika länder bedömas på olika sätt eller har de samma värde?

”Nationalitet är inte den primära faktorn när man bedömer forskning, men visst är det så att vissa länder har starkare forskning än andra. Det kan vara så att man har större chans att hitta kompetenta forskningsparter i t ex England eller USA än i t ex Portugal, Ghana och andra länder. Ser man det hela historiskt så har det funnits banbrytande forskare i nästan alla europeiska länder.”

Kan man negligera forskning på grund av landet där det genomfördes?

”Nej, det handlar om forskaren och forskargruppen. Om det är en forskargrupp som man inte känner till, men som kommer från till exempel Harvard eller Cambridge blir man mer nyfiken. I slutändan tittar man ju på rapporten som sådan. Kommer den från en okänd grupp vid ett okänt universitet, då tittar man noggrannare på den. Man färgas säkert i viss mån av universitetshänvisningar, och det är klart att vissa länder

51

har fler högt rankade universitet. Men forskningsskandalerna kommer ju från de mest välrenommerade universiteten. Inga går fria. Man skall inte påstå att man är oberoende av övergripande värderingar, men är mest på grupplanet som man bedömer forskaren och forskningsgruppen.”

Vad anser du om tinnitusforskningen och den symptombild som ges?

”Har du sett min artikel i Audionytt? Det står jag för. I dagsläget tror jag, då man ej har bot mot själva ljudet, att det är viktigt att leta efter den andra faktorn – d v s vad som gör ljudet till en plåga.”

Vad anser du om kognitiv beteendeterapi (KBT) som behandlingsmetod?

”Jag tycker att den gamla metoden, som går ut på att i första hand utesluta allvarligare sjukdomar såsom tumörer, bör användas. Sedan gäller det att hjälpa personen att se vad det finns för andra problem i livet, och att få dem att ägna så lite uppmärksamhet som möjligt åt sin tinnitus, d v s att hjälpa habituéringen. Ju mer behandling som ges, desto mer motverkas möjligheten att patienten kan vänja sig vid ljudet.”

Finns det några metoder som du anser kan användas mot dessa symptom?

”En del personer klarar inte av habituéringen på egen hand. Då behövs

samtalsstöd, avslappning och kognitiv beteendeterapi, men inte som standardmetod.”

Finns det medicinska behandlingar som du anser kan användas?

”Ja, man har exempelvis prövat Lidokain. Men det ger sådana biverkningar. Man har ju försökt med t ex Tokainid, som är i tablettform. Det ger biologisk

symptomlindring. Men det ger sådana biverkningar, som yrsel och hjärtproblem, att det har man slutat med. Jag känner inte till någon medicin som är rekommendabel idag. Det kan finnas saker som jag missat, då jag inte längre är kliniskt verksam.”

I England har KBT fått kritik för att det inte fungerar. Vad anser du om den hållningen?

”Jag var inte medveten om detta. Det kan ju bero på fel förväntningar, t ex att patienterna trott att de kan bli av med sin tinnitus helt och hållet. Med KBT går man inte in på det andra problemet, det tycker jag är fel. Det lönar sig exempelvis inte att ta ett piller mot tinnitus om man har konflikter på arbetsplatsen. Man kommer i alla fall att må dåligt. Jag ser tinnitus som en barometer på hur man mår, det kan vara en positiv signal på att man behöver ändra något i sitt liv. På så sätt är tinnitus en positiv signal.”

Vad anser du om laserbehandling av exempelvis tinnitus?

”Laser är biologiskt sett väldigt potent som behandlingsmetod. Det kan mycket väl vara bra, men studier visar på biverkningar såsom yrsel. Dessutom är det svårt att dosera laserenergin när man har en så diffus placering av laserproben vid örat. Jag anser att det behövs mer grundforskning så att man inte skadar de känsliga

sinnescellerna. Man har ju använt laser för att döva innerörat vid yrsel. Du har ju ett panorama där, det kan uppstå irreparabla skador. Den här metoden måste biologiskt grundtestas, jag har inte sett några djurstudier på hur det påverkar sinnescellerna.”

52

Vi har hittat 6 negativa studier på laserbehandling, men då användes låga doser.

Dosen var minst tio gånger så hög i de positiva studierna. Inga skador påvisades. Vad anser du om detta?

”Det är ett kontroversiellt ämne, jag vill inte gå in på det.”

Har inte Canlon och Ulfendahl funderat på att göra djurförsök med laser?

”Det får du fråga dem om. Jag har försökt få svenska laserexperter att hjälpa till med att göra djurstudier, men de har inte ställt upp.”

Vad anser du om de medicinska behandlingsformer som används idag, exempelvis kortison?

”Jag skulle inte bedöma att det är särskilt hög vetenskaplighet i dem.”

Vad anser du om akupunktur?

”Jag har själv gjort en akupunkturstudie på tinnitus. Det gav ingen signifikant effekt.”

Bör man ändå fortsätta att bedriva tillämpa den?

”Akupunktur är, så vitt jag vet, inte skadligt. Det är svårt att se risker med det, till skillnad från laserbehandling av örat, där jag anser att riskgränserna inte är tillräckligt definierade. Litteraturen ger belägg för att patienter har fått yrsel av laser, vilket tyder på att hårcellerna påverkas i hög grad.”

Hyperacusis förekommer ofta i samband med tinnitus. Hur skulle du definiera det?

”Som en överstimulering av sinnesorganet. Det sitter ju smärtreceptorer i t ex mellanörat, men den allmänna uppfattningen är att hyperacusis är en obehagligt kraftig ljudförnimmelse. Jag uppfattar det i första hand som en stark och förvrängd

ljudkvalitet.”

Barbara Canlon stimulerar örat med ett starkt ljud. Det ger en effekt som gör att örat inte tar lika mycket skada när det senare utsätts för liknande starkt ljud. Används denna kunskap i forskning eller behandlingsmetoder?

”Det tror jag inte att man gör. Det måste först visas att det fungerar på människor.

Det verkar dock rimligt att man kan träna upp örat. Varför skulle inte hårcellerna, som också innehåller muskelelement, kunna tränas upp? Det är dock svårt att se hur man ska genomföra det.”

Om man hittar metoder som vetenskapligt ger god effekt, anser du att man bör satsa på dem?

”Ja, intuitivt så bör man göra det. Sverige är dock ett litet land. Det viktigaste för att utveckla sjukvården är att importera kunskap. I Sverige satsas det för lite på import och bedömning, SBU ligger oftast för sent i processen. Kunskapsimport har inget meritvärde i vetenskapliga sammanhang, och vi har tyvärr för lite av kritiska

kunskapsinsikter. De flesta forskare har händerna fulla med existerande forskning, det är sällan man har utrymme att ta tag i en ny tråd. Har man då inte ekonomiska eller personella resurser så har man inte möjlighet att ta tag i det om det inte är fantastiskt revolutionerande. Systemet med avgränsande forskningsanslag motverkar den typen av snabba kast. Däremot bör nya metoder i Sverige införas i projektform, med utvärdering i referensgrupper.”

53

Om det kommer in en ny metod, som inte kommer in i något projekt, hur ska man gå tillväga?

”Det beror på dokumentationen som finns. Dokumentationen bör komma från flera olika centra med goda traditioner. I princip är det sunt om nya metoder i Sverige utvärderas samtidigt som de tillämpas.”

Vad anser du om en metod som ger god positiv effekt och som patienter mår bra av (beprövad erfarenhet)?

”Man måste ju visa i studier att det ger en positiv effekt. Beprövad erfarenhet är ju accepterat i Sverige, men man måste sträva efter att belägga den beprövade

erfarenheten med någon form av studie. Många metoder är dock svåra att studera, såsom psykoterapi. Därmed blir de metoderna kontroversiella.”

(Borg)