Intervju med ”Lisa” ”Theo” och ”Isabel”

Lisa säger sig vara en tjej som tycker om att gå i skolan. Hon dansar, spelar handboll och fiol på fritiden. Hennes aktiviteter tar mycket tid utanför skolan. Hon har flera kompisar i klassen, en del mer nära än andra. Hon önskar att hon kunde vara lika bra vän med alla men har insett att det inte är möjligt då alla i klassen inte tycker likadant som henne. Alla har de heller inte liknande intressen som hon själv har. Hon berättar att några i klassen fäller kommentarer om att de tycker det är töntigt att spela fiol. Lisa pratar därför sällan om sitt fiolspelande i skolan. Hon betonar att hon inte vill sluta av den anledningen för hon tycker det är väldigt roligt. Hon försöker att inte påverkas av sina klasskompisars åsikter. Det är dock svårt menar Lisa som ibland, utan att det syns utåt, tar illa vid sig av dessa kommentarer.

35

Theo säger sig vara en kille som även han tycker om att gå i skolan. Hans favoritämne är engelska. Han umgås med flera olika i klassen och tycker om att spela fotboll på rasterna. Han har många kompisar i klassen. På ”lågstadiet” berättar han att han hade problem att anpassa sig efter de regler som gällde i skolan. På grund av detta hamnade han ofta i konflikt med sina kompisar. Idag har hans delaktighet i konflikter minskat.

Isabel säger sig vara en glad tjej som även hon har många kompisar i klassen. Hon spelar handboll på sin fritid. Isabel gillar skolan och tycker att det är roligare att gå i klassen nu när de går på mellanstadiet och har bytt lärare. Hon är ibland delaktig i konflikter.

För att vidare avdramatisera intervjusituationen fick eleverna frågorna om vad som var roligast i deras liv just nu samt vad de såg fram emot att göra i veckan. Alla tre var väldigt eniga och berättade att Luciatåget de skulle gå med i samma dag var det roligaste och det var även det som de längtade allra mest efter. För att sedan glida in mer på dagens ämne, som eleverna hade fått information om skulle handla om deras skolvardag och kompisrelationer i klassen, fick de beskriva sin egen skolsituation. De fick berätta vilka de umgås de med, varför de väljer att umgås med de personerna samt vad det är som gör de personerna speciella. Alla tre intervjupersonerna var noga med att poängtera att de umgås med de flesta i klassen och alla är alltid välkomna att vara med. Men ofta umgås man med kompisar som har liknande intressen. Då har man gemensamma saker att prata om. De kompisar de väljer att inte umgås med är de personer som de känner att de inte har något gemensamt med. De säger att de även umgås med personer i klassen som inte har samma intresse för att de inte vill lämna någon utanför. Det finns dock personer i klassen som vill vara ensamma ibland och det får man respektera. De tycker inte illa om dessa personer utan de känner bara att dessa inte kan bli deras närmaste kompisar.

Lisa berättar att de ofta sitter och pratar på rasterna. För det mesta är det tjejer som är med under dessa samtal men det förekommer även en del killar som enligt Lisa tycker om att umgås med tjejer. I övrigt nämner de andra två intervjupersonerna att aktiviteterna på rasterna varierar. De som tycker om att spela handboll gör det och de som tycker fotboll är roligare brukar ägna sig åt det. De brukar ofta leka något som det kallar för ”Huspjätt” som går ut på att jaga och ta fast varandra. Ibland uppstår det meningsskiljaktigheter kring regler under lekens gång vilket gör att det kan uppstå konflikter.

Klassen har en väldigt bra sammanhållning och det blir sällan större konflikter. Men vid de tillfällen det ändå uppstår konflikter löses de snabbt på egen hand eller med hjälp av någon

36

vuxen. Konflikterna handlar ofta om dagliga händelser där man ”pratar skit” om varandra bakom ryggen. Lisa tror att konflikterna som uppstår många gånger beror på att vissa reagerar starkare på småsaker än andra personer och lättare blir arga eller sura på varandra. Hennes kompisar är sällan indragna i några konflikter. Trots det så vill hon hjälpa till att lösa konflikter som uppstår bland de andra i klassen. Hon upplever att hennes egen roll ofta blir den medlande personen, som försöker hjälpa och lösa konflikten. Isabel säger annorlunda, hon erkänner att hon inte alltid har den bästa attityden mot sina vänner. Ibland har hon en dålig dag och då kan hon vara arg och säga fula ord. Hennes kompisar är ofta delaktiga i småkonflikter.

”Om någon bråkar med mina kompisar så bråkar jag med dem för vi är liksom som en och samma person ”

berättar Lisa. Hon är dock lite försiktig med att utveckla vidare på vilket sätt. Då det gäller Theo brukar han ofta försöka gå undan när det blir konflikt men ibland fallerar han och blir delaktig i konflikten. Samtliga intervjupersoner är överens om att problemen med konflikter minskat i klassen sedan de gick i fjärde klass. Innan var de mer okoncentration och bråk på lektionstid, nu händer det nästan aldrig. Även på rasterna försöker de tänka på att vara snälla mot varandra och ”bjuda in” alla. De tror att anledningen till denna förbättring är för att de sedan början av ”mellanstadiet” kontinuerligt arbetat med kompissamtal och värderingsövningar. Där har problemen lyfts och diskuterats och de har tillsammans med deras lärare kommit fram till lösningar som lett till ett godare klassrumsklimat.

Gruppindelningar upplever alla intervjupersoner förekommer i klassen. De pratar om den populära gruppen respektive den icke populära gruppen. I den populära gruppen ingår enligt Theo de personer i klassen som håller sig undan och inte tjafsar. Isabel anser däremot tvärtom, att medlemmarna i den populära gruppen är de personer som kan ta för sig och syns och hörs mest. De är alla engagerade eller intresserade av någon slags sport. Vidare anser Isabel att de som ingår i den icke populära gruppen är personer man inte pratar med så mycket. De är blyga och gör inte så mycket väsen av sig. De gillar data- och tv-spel. Det är både tjejer och killar i respektive grupp. Lisa anser sig inte tillhöra den icke populära gruppen medan Theo och Isabel tycker att de tillhör den populära gruppen. De är alla bekväma i sin roll och den grupp man ”tillhör”. Lisas uppfattning om tjejerna i den populära gruppen är att de är omtyckta hos killarna. Det är ingenting som hon tror de är medvetna om utan något som endast märks av personer utanför den populära gruppen. Lisa säger sig även ha svårt med den populära gruppen då de

37

enligt henne har ett ”tuffare” mer svårförståligt språk än den icke populära gruppen. Ingen av intervjupersonerna upplever att det uppstår konflikter mellan grupperna.

Inom den populära gruppen förekommer inga stora konflikter och det tror Isabel beror på att alla är lika så det finns inget att anmärka på. Alla är välkomna att vara med i den gruppen så länge man ”passar in”. Utövar man eller har ett intresse för sport och kan prata för sig så är man garanterad en plats. I den icke populära gruppen förekommer heller inga stora konflikter.

Theo och Isabel är överens om att dessa gruppers utformning kan förändras. Ibland försvinner vissa från gruppen för att det inte är roligt att umgås med gruppen längre. De tröttnar på att till exempel utöva den sport den gruppen sysslar med just då. De väljer då att söka sig till den andra gruppen tillfälligt. För att sedan återgå tillbaka till sin populära grupp. Det accepteras fullt ut från medlemmarna.

Intervjupersonerna fick alla frågan om det umgås med sina kompisar på fritiden och vad de i så fall brukar göra. Alla tre berättar att om de umgås med några utanför skolan är det oftast med kompisar från klassen. De umgås ofta genom att de har liknande intressen. De brukar öva dans eller spela fotboll tillsammans. Det beror lite vad som finns tillgängligt hos den kompisen de är hos. Det kan ibland vara olika regler om vad man får och inte får göra beroende på vem man är hos och leker. Är man hos någon med flera syskon kan man behöva ta hänsyn till dem och vissa saker går inte att leka då jämfört om man är ensambarn och enbart behöver tänka på sig själv säger Theo.

Slutligen får intervjupersonerna frågan om deras familjer umgås med varandra. Lisa och Theo medger att deras föräldrar har kontakt med andra klasskompisars föräldrar genom handboll, eller dans där de är involverade. Isabel nickar instämmande och säger att hennes mamma också har kontakt med vissa föräldrar i klassen på grund av handbollsträningen. I övrigt så umgås inte föräldrarna så mycket med varandra eftersom de saknar gemensamma intressen förutom deras barns aktiviteter.