Intervju med pedagogerna ”Karin” och ”Ester”

Ester fungerar som klassföreståndare för klassen medan Karin är extra resurs. Karin är stationerad i två klasser i samma årskurs och är även aktiv i den så kallade ”stoppgruppen” på skolan. Fastän hon fungerar som en extra resurs så känner hon eleverna väl och tillsammans med Ester delar hon på ansvaret.

38

Efter att ha förklarat syfte och mål med vår studie fick eleverna frågan om de upplever att eleverna har fördomar om sina kompisar och om det bidrar till tydliga gruppindelningar i klassen. Både Karin och Ester anser att problemen med fördomar i klassen inte i är så stora att det upplevs som ett centralt problem. Eleverna kan däremot enligt Ester skämta om det till exempel ”ni i dansgruppen kan inte det”, men det leder inte till konflikt. Hon har istället märkt av att

beroende på vilka roller eleverna har i klassen skiljer sig statusen. De som dansar, spelar fotboll, instrument eller annat har hög status. Hon menar dock att det är väldigt individuellt och beror på hur man är och att det enbart enligt hennes observation kan appliceras på en del elever i klassen.

Karin kan inte urskilja några särskilda grupper i klassen men det kan däremot Ester. På lektionstid arbetar de utifrån kooperativt lärande och har vissa regler eleverna ska följa. En regel handlar om att eleverna är knutna till en viss grupp och inte får bryta den gruppen. Det innebär att de måste stanna kvar vid sin plats och får inte gå till kompisar man hellre vill vara med. Byte av plats sker endast om sådana instruktioner ges från läraren. Ester får emellanåt påminna eleverna om att regeln finns men de har idag nått den punkt där de accepterar den och allt som oftast kommer ihåg den.

Utanför lektionstid gäller dock inga regler och det är då som Ester upplever att hon kan se hur eleverna söker sig samman i olika grupper. Hon kan se ett mönster vilka som umgås mest med varandra. Grupperna kan enligt Ester förändras beroende på vilken lek de leker. Ibland vill inte alla leka den leken som gruppen har valt att leka och då väljer dessa personer att göra någonting annat. Alla är vanligtvis välkomna att delta i leken och det är sällan hon får höra att någon inte får vara med och leka. Ester menar att det är okej att pendla mellan olika grupper. Konflikter mellan grupperna kan uppstå men de har minskat väldigt mycket tack vare det förebyggande arbetet de har på skolan.

Pedagogerna ombads att var och en förklara hur det förebyggande arbetet såg ut på skolan. Både Ester och Karin berättade om de kompissamtal och värderingsövningar de har med klassen var tredje respektive varannan vecka. Arbetet startade i fyran då eleverna precis börjat på ”mellanstadiet”. De var då, enligt Ester, en klass som inte hade speciellt bra sammanhållning vilket drabbade klassrumsklimatet negativt och fler konflikter blev synliga. Från början hölls kompissamtalen varje vecka men nu i femman anser de att problemen har minskat och klassrumsklimatet förbättrats, därför har även samtalen minskat.

39

Samtalen sker i mindre grupper med killar för sig och tjejer för sig. Dessa är uppdelade på tre lärare. Under samtalen sitter de alla i en ring på golvet tillsammans med läraren. Ester berättar att det utgår från en särskild frågelista med fasta frågor som till exempel ”Har du lyckats lösa eller förhindra en konflikt utan att ta hjälp av någon vuxen senaste tiden?”, Har du blivit sårad av någon den senaste tiden? Hur gick det till?, Vad kände du då?”. På den sista frågan är målet att alla eleverna ska uttrycka

sig när de får ge förslag till ngn förbättring, eller säga ngt positivt. De har en ”mysig” sten som skickas runt i ringen. När man har stenen får man prata annars ska man vara tyst och lyssna. Dessa samtal är förebyggande och varken Ester eller Karin vill att eleverna ska vänta med att berätta för någon vuxen om det inträffar något problem.

Då det gäller värderingsövningarna så bearbetas där bland annat elevernas attityder mot varandra. Det kan innebära samtal kring en särskild text, en 4-hörn övning och heta stolen där eleverna ska ta ställning till olika situationer. Dessa övningar hjälper enligt Ester eleverna att se saker utanför sin egen värld och sätta sig in i en annan människas situation.

För att återgå till stoppgruppen var vi intresserade av att få veta hur deras arbete fungerade. Karin som ingår i gruppen berättade att de träffas ett par gånger per termin. Här ingår 4-5 pedagoger från både låg- och mellanstadiet. De arbetar utifrån en likabehandlingsplan som skolan har där det finns tydliga riktlinjer för hur skolan skall arbeta förebyggande och problemlösande. Denna handlingsplan är de noga att förklara för eleverna så att de är medvetna om att den finns. Stoppgruppen försöker få eleverna medvetna om frågor gällande kränkning, mobbing och konflikter. Dessa bearbetas aktivt genom samtal och värderingsövningar. På skolan har man även kamratstödjare som består av två elever från varje klass. Stoppgruppen träffar dessa en gång i månaden. Vid träffarna har det samtal om skolan och livet.

Karin berättar att alla lärare är måna om att beröra frågor som rör fördomar och gruppkonstellationer. Alla arbetar de mot samma mål och att det är upp till varje klasslärare att ha koll på eventuella problem i sin klass. Känner de att problemen blir för stor att klara av så får de kontakta stoppgruppen och eventuellt även föräldrar som spelar en viktig roll. Hon menar vidare att det är viktigt att alla lärare markerar för eleverna att alla människor lika mycket värda och har samma rättigheter och skyldigheter.

Både Karin och Ester är nöjda med hur arbetet fungerar och de anser sig ha tillräckliga resurser för att kunna genomföra arbetet till fullo. För tillfället så minskar problemen och de ser ingen anledning till att förändra arbetet på något sätt. Men båda är noga med att poängtera att så

40

fort de ser en ökning av problemen kommer åtgärder att vidtas. Slutligen får det frågan om det finns en tydlig styrning från skolledningen hur det förebyggande arbetet bör hanteras och de säger båda att de har ganska fria tyglar då det gäller arbetets upplägg. Skolledningen kräver att ett förebyggande arbete ska finnas på skolan. Dessutom ska hänsyn tas till den likabehandlingsplan som finns men sedan är det upp till pedagogerna att planera hur det ska se ut. ”Det gäller att hålla ögonen öppna och inte se genom fingrarna”, menar Karin.

41