1 INLEDNING
4.2 Intervju med pedagogerna
Efter den gemensamma reflektionen intervjuar jag vid ett senare tillfälle pedagogerna individuellt. Pedagogerna har fått intervjufrågorna innan för att kunna förbereda sig. De har också fått ta del av den transkriberade reflektionen.
Här följer min analys av de tre intervjuerna. Jag började med att ställa frågan hur förstår du begreppet kooperativt lärande?
4.2.1 Pedagogernas förståelse av kooperativt lärande
.
Det jag får ut ur min analys av pedagogernas redogörelse är att kooperativt lärande handlar om något som sker tillsammans, man ser det som ett demokratiskt arbete. Det handlar om att lära genom att vara delaktig. Pedagogerna beskriver att man lär av varandra, är mottagliga för varandra och lär med hjälp av varandra. Lärandet sker i ett sammanhang där alla har ett ansvar samt där allas delaktighet är lika viktig.31
Pedagog (1) beskriver det som: ”Ett sätt att lära för livet som det verkliga livet ser ut”.
Pedagog (2) beskriver också att det finns en slags fysisk rörelse i det kooperativa lärandet i just de här situationerna i F-1 klassen. ”Barnen har möjlighet att röra sig runt i grupperna och snappa/fånga upp när jag är här och nu, inte vara fast i endast en grupp, att kunna fånga upp det som är viktigt just nu”.
Det är inte bara i den egna gruppen det sker ett lärande utan också mellan grupperna. Pedagog (3) är av den uppfattningen att det är viktigt att ”härma” eller få goda idéer av varandra: ”Nu förstår jag och kan ta till mig av en annan kamrat”.
Pedagog (2) beskriver: ” Det är inte den partnern kanske som vi tänkt från början att de ska kunna arbeta med, det är kanske inte där lärandet är”.
Pedagog ( 3): ” Men du måste ju vara mottaglig som vuxen också och ta in barns kunskaper”.
Jag uppfattar det som att det inte finns något hierarkiskt tänkande mellan vuxna och barn. Arbetet är inte heller utstakat och förutbestämt utan det som sker är i en pågående process. Det finns ett tillåtande, lyssnande förhållningssätt hos pedagogerna. Pedagogerna beskriver ett
medierat lärande, att barnen ofta befinner sig i den proximala utvecklingszonen då de
exempelvis härmar varandra.
4.2.2 Vilka tecken har pedagogerna sett på kooperativt lärande?
Pedagog (1) beskriver att barnen vänder sig ofta till varandra när de ställer frågor. De ställer vänliga frågor.
”Vad tycker du? Kan vi göra så här? Kan du ge oss steg? ”
Pedagog (1) berättar om när dansgrupperna sinsemellan börjar lära ut danserna till varandra och till fler intresserade barn, hur de stötte på problem, men som de tillsammans genom diskussioner löste. Hon beskriver vidare hur de använde sig av förmågorna reflektera, analysera och hitta nya strategier. Hon redogör för hur hon förvånades över barnen och att man som vuxen inte tror att barn klarar av sådana situationer.
Pedagog (2) skildrar hur barnen iakttog varandra när de löste saker på olika sätt, hur det uppstod diskussioner om lite krångligare siffror som tvåor, treor och femmor samt meningsutbyten om hur de skulle skrivas. Jag ser det som ett exempel på medierat lärande, barnen problematiserar siffrornas utformning i dialog med sina kamrater. Med ganska hög sannolikhet är barnen i utvecklingszonen då kunskaperna görs till en egen kunskap, de får nya
32
lärdomar om siffrorna och deras betydelse. Samtidigt som situationen kan bidra till att barnen
performativt skapas till barn som kan lösa problem i diskussion med sina kamrater.
Pedagog (3) uttrycker:
Det blir inte lika påtagligt en pekpinne för barnen när de hjälper varandra som om det är en vuxen som går in. Om barnen hjälper varandra så tar de till sig på ett lekfullt sätt i lärandet.
Pedagog (2) berättar om ett förskolebarn som konstruerar en klocka, siffran 12 hamnar vid kl. 9, hon görs uppmärksam på det av en lite äldre pojke. Hon ger uttryck för att vara på väg att ge upp då kamraten räddar situationen genom att föreslå att hon inte ska sluta: ”Men du kan ju fortsätta, också hjälpte han henne när hon inte visste riktigt hur siffrorna skulle vara”. Han visar också hur siffrorna ser ut när hon väl fortsätter men är osäker på hur de ska formas. Flickan fortsätter till arton. Pedagogen som berättar om situationen säger att det kanske inte är en verklig klocka, men kanske är det inte det som är det viktiga just nu. Hon uttrycker att flickan lär och stärks och att hon lär sig siffrorna till något annat.
Jag tolkar det som att det finns en slags känsla hos pojken till att läsa av situationen.Den ett år äldre pojken förstod läget och kunde bidra till att skapa mening. Han kunde performativt bli till som en kamrat bidragande med goda idéer, vilket i sin tur uppmuntrade kompisens process. Kanske medverkade situationen till att flickan lärde sig om siffrorna. Eller så befann hon sig kanske mitt uppe i en lärandeprocess i den proximala utvecklingszonen då hon höll på att lära sig om siffrorna och deras betydelser.
4.2.3 Vad anser pedagogerna är skillnaden på kooperativt lärande och traditionellt grupparbete?
Så här beskriver pedagogerna skillnaden; Genom kooperativt lärande får eleverna i uppgift att tillsammans lösa någonting. Då får man också möjlighet att utveckla sig själv och ta vara på varandras kompetenser. Att man löser något tillsammans, att alla har något att bidra med. Att man resonerar, diskuterar och samtalar. Här beskriver pedagogerna ett medierat lärande. Att man inte är i låsta grupper. Ett exempel är när två flickor jobbade med tidtagning och gick in för att ta tid på dansandet och helt plötsligt var de med i dansen. Här menar pedagogerna att det är ett positivt möte, en ömsesidighet som har skett för alla parter, både att bli inbjuden och att få lära ut.
Medan man i ett grupparbete har en eller flera uppgifter som man delar upp. Det finns inte samma frihet att röra sig mellan grupper. Det är mer påtagligt att pedagogerna styr vilka som
33
ska jobba ihop. Tankarna går också tillbaka till den ”gamla skolan” då läraren sa vad man skulle göra och man delade upp de olika uppgifterna.
4.2.4 Pedagogernas exempel på en situation då de såg tecken på kooperativt lärande.
Pedagog (1) berättar om ett tydligt exempel när alla dansgrupperna och även fler barn som inte dansat från början börjar lära ut danserna till varandra. De stötte på problem som de tillsammans genom diskussioner löste, ett medierat lärande uppstår. Hon beskriver hur barnen tränar på olika förmågor som att reflektera, analysera och hitta nya strategier. Pedagogen blir förvånad över vilka initiativ barnen tar och hur mycket de klarar av att lösa tillsammans. Pedagog (2) beskriver när två flickor gör varsin saga om tid och i början handlade deras diskussioner om hur vargen skulle se ut på en bild, hur förhållandet var mellan ögon, nos och öron. Ett medierande samtal inträder, det blir ett lärande om vargens proportioner. Flickorna skriver varsin saga, men jobbar ändå tillsammans, de har kommit olika långt i sin skrivutveckling, den ena flickan lånar ut sin kunskap till den andra som jag förmodar befinner sig i utvecklingszonen hon tar till och med över skrivandet när tröttheten verkar ta ut sin rätt hos kamraten, kanske behövdes precis det här stödet för att inte ge upp. Pedagogen reflekterar över om detta är exempel på kooperativt lärande och kommer fram till att det troligtvis är det. Jag tolkar det också som ett exempel på att ömsesidighet uppstår mellan barnen. Att de troligtvis performativt skapas som några barn som blir till som tillgångar för varandra.
Pedagog (2): Det är ju inte fel, det ska ju vara ett samspel så att det är roligt. På det viset kanske det är ett kooperativt lärande, att man hjälper varandra, att lärandet flyter på för hade jag stoppat det och sagt att du inte får lov att skriva till henne, nu så ska du göra det och du göra det, då kanske hon hade blivit sur och gått därifrån, då kanske det inte hade varit något lärande alls. För när jag får själv reflektera så tänker jag; Nej, nu tar Emelie över där, det är inte något kooperativt lärande, men när vi nu sitter och pratar om det och ser att det är ju en resa till slutprodukten och då är det ju ett kooperativt lärande under tiden, att man kan hitta lösningar tillsammans under tiden så att det flyter på arbetet, att det är något roligt för dem båda två, ja men Frida får ju också ett färdigt resultat och blir stolt och glad då är det de som är det viktiga.
4.2.5 Pedagogernas exempel på vad som inte är kooperativt lärande?
Att ge uppgifter då man inte behöver tänka menar pedagogerna är exempel på vad kooperativt lärande inte är. Då eleverna får en uppgift utan att behöva diskutera. Samtalen och att våga reflektera och diskutera anses som viktiga moment i det kooperativa lärandet. ”Fylleriuppgifter” är exempel på när det inte är kooperativt lärande.
34
4.2.6 Pedagogernas exempel när de lärde sig något om barnen.
Pedagog (1) beskriver hur hon har förstått att barnen klarar av att ta jättemycket ansvar om det är betydelsefullt och meningsfullt för dem. Därför menar hon att det är viktigt att utgå från deras erfarenheter, sättet de har arbetat på visar också hur olika de har tagit sig an uppgifterna. När de skapade dansen ritade de samtidigt upp sin koreografi i form av symboler på ett avlångt papper, ett barn från den tidigare pilotgruppen myntade begreppet karta. Symbolerna utformades på olika sätt, några valda att rita gubbar på sin danskarta, andra ritade små tecken, vissa har skrivit, andra har valt att använda siffror. Hon beskriver att de får använda sina sätt. Hon tycker att det är fantastiskt att se hur deras personligheter får komma fram och synas i gruppens arbete. Här kan barnen bidra utifrån sina egna sätt att uttrycka sig på i ett medierat lärande och performativt bli till som några som kan skapa en koreografi, då det inte finns några rätt eller fel i hur man ska gå tillväga. Pedagog (2) beskriver hur ett barn gör en slags digital klocka och hur hon förstår att hans tänkande om klocka är ett helt annat än hennes:
Barnen tar till sig så mycket i omgivningen som jag inte fångar upp och reflekterar över, hur de har tänkt. Spännande med miljön runtomkring, det är ju en pedagog miljön också. Vad de kan göra och vad de har för någonting. Vad de medvetet eller omedvetet snappar upp.
Pedagogerna beskriver också att de uppfattar det som att barnen ofta kan vara bättre på att förklara för varandra än vad vi vuxna är. Pedagog (3) beskriver hur mycket hon lär sig av att studera barnens sätt att hantera tekniken när det gäller datorerna.
4.2.7 Pedagogernas exempel på när de lärde sig av de andra pedagogerna
.
Pedagog (1): Med Linda när hon förklarade att hon tänkt att de skulle göra på ett visst sätt. Och då fick barnen helt andra idéer och ville göra något, en teater, och att hon snappade upp det och hängde på det. Det inspirerade mig att våga lyssna på barnen. Att använda sig av det. Det tyckte jag var väldigt inspirerande. Då blir jag så ”woaw” så vill jag också göra. Ha öppna ögon också. Det finns ju så många saker och nu valde de en teater om olika situationer i deras vardag som handlade om tid. Gå upp, när du äter, när du går och lägger dig, titta på tv. Springa och så var det en massa andra saker. Men det var ju tid för dem och då måste man ju ta vara på det. Det tyckte jag var jätteinspirerande.
Jag tolkar det som att det fanns en öppenhet och nyfikenhet mellan pedagogerna, kanske för att det inte finns ett rätt sätt gå tillväga på?
En pedagog uppmanade barnen att ha hypoteser om hur lång tid det skulle ta att gå vissa sträckor.
35
Pedagog 2: När Sara har poängterat och framhållit för barnen att uppskatta tiden först. Att man försöker stanna upp barnen, att man låter dem tänka. Lite sidosteg, det gäller ju att inte vara någon pekpinne utan reflektera tillsammans med barnen. Jag behöver påminnas om det ständigt.
Pedagogerna uttrycker sin medvetenhet om vikten av att ha insikt om sig själv. I detta sätt att tänka, att lärandet är kooperativt, så tolkar jag det som att jantelagar i pedagoggruppen inte får grogrund. Pedagogerna kan genom att inspireras och lära sig av varandra performativt förändra sitt sätt och hitta ett nytt sätt att förhålla sig på.
Pedagog (3): Vera uppmuntrade barnen till att gå och se i en annan grupp. De gick ju in till den gruppen där Alice är och Vera vet att hon är en stark som känner rytm och takt i sig. Till sist fick de till och med titta på när de dansade och sedan kunde de gå tillbaka till sin grupp och sedan kunde de utveckla dansen när de stod stilla. Att det är tillåtande, när vi vuxna visar att det är tillåtande klart och tydligt så är barnen så accepterande mot varandra. Jag tror att det är mycket vårt sätt hur vi gör stämningen i klassrummet, det är det som barnen sedan har som ledstjärna. Linnea och Nora kom in först och tog tid hur lång tid det tog när de dansade. När de hållit på och tagit tid så var de till slut med och dansade. Och det var likadant där det var ingen vuxen som gick in och sa att nu ska ni inte göra det. Det är inte er uppgift, det är tillåtet att prova, då växer ju säkert de som har gjort dansstegen också, Ja oj vi blev bekräftade av kamrater. Detta var något bra vi gjorde, de kunde klara ut det också.
4.2.8 Pedagogernas uppfattning om vilken betydelse det har för barn att jobba i mindre grupper i ett kooperativt lärande.
Här beskriver pedagogerna vikten av att vara i ett meningsfullt sammanhang som utgår från barnens intressen och nyfikenhet. Att barnen får ta plats och komma fram och bli lyssnade på. Pedagog(1) uttrycker: ”Jag tror att det är huvudnyckeln till allt”
Pedagogerna berättar att de ser vinster med att barnen får börja arbeta i liten grupp och känna tillit. Att få jobba i liten grupp vid så många tillfällen som möjligt. Att arbeta ofta med ämnesövergripande arbete i små grupper.
Pedagog 3 beskriver: ”Att de får större möjlighet till att byta roller i gruppen. Att man kanske är den som iakttar ett tag och sedan kommer man kanske in i en annan grupp där man stöttar och vägleder kamraterna i gruppen”. Pedagogen beskriver här ett medierat lärande, att barnen befinner sig i utvecklingszonen samt att barnen gör kunskaperna till sina egna för att sedan kunna föra dem vidare vid ett senare tillfälle. De beskriver även att barnen blir till på nya sätt, de skapas troligtvis performativt till att bli några barn som kan. Genom den pedagogiska dokumentationen har pedagogerna upptäckt att det skiftar hur barnen förhåller sig i olika situationer. Ibland har de sett att barnen först iakttar, sedan provar och till sist lär ut. Tydligast har detta varit i dansgrupperna. Pedagogerna menar också att de har sett att alla har chans att komma till tals och att de som inte vågar i stor grupp vågar mer i den lilla.
36
4.2.9 Hur kan arbetet med kooperativt lärande utvecklas enligt pedagogerna
Så här svarade Pedagog (1): En fungerande reflektionstid för pedagogerna och att man använder sig av pedagogisk dokumentation, för att kunna bygga vidare. Att man använder dokumentationen ännu mer tillsammans med barnen. ”Vi hade behövt använda oss mer av det vi har dokumenterat, använda det i klassrummet” Reflektera mer med barnen och börja göra det i mindre grupper. Pedagog(1) menar att reflektion är något som barnen behöver träna på. Utveckla miljöerna ännu mer. Förhållningssättet är viktigt samt att ha tillit till barnen.
Pedagog(2) menar att om man ska jobba i matteboken skulle några barn kunna välja ut ett område att jobba med och lösa tillsammans. Det är ju inte nödvändigt att alla gör samma. Här beskriver pedagog (2) en tanke om att vidareutveckla ett medierat lärande i en klassrumssituation:
Hur skulle man kunna göra för att de på något vis kanske kunde jobba med det dom tyckte såg mer spännande ut för tillfället. De tittar igenom matteboken och de blir sugna på saker, ja jag skulle vara mer tillåtande att de jobbade med det som de var sugna på och att de då var en två tre fyra fem stycken alltså så att de hade ett lärande sinsemellan. Så att de inte bara satte sig och studerar och gjorde uppgifterna utan hade diskussionerna runt. Alltså hur kan man lösa det? För samtidigt så när de sitter och jobbar ibland så är det många som måste ha bekräftat att blir det rätt hur tänker jag nu, blir det bra det jag gör, att det är kanske inte jag som pedagog som behöver göra det utan det kunde, skulle mycket väl vara en kamrat som också gör det.