Intervju 2 – Person B

4.2.2.1 Oberoendet i allmänhet

B har svårt att definiera vad oberoende är, utan säger att det är när hon inte är beroende.

Hon anser att oberoendet är mycket viktigt för henne som revisor, att hon kan sova gott om natten. B arbetar endast med större bolag och därmed har hon kontakt med klienternas ekonomiavdelningar och menar att det faktiskt är ägarna som valt henne som revisor och ur ett ägarperspektiv är det därmed jätteviktigt att hon inte är beroende

av företagsledningen. Hon har valt att inte jobba med mindre bolag då hon tycker det är svårt då ägaren oftast också är ekonomiansvarig. Hon anser att det är enklare att vara oberoende i de större bolagen då hon kan vara ett bollplank till ekonomiavdelningen.

Hon gillar också rollen som revisor i de större bolagen på grund av att det är på aktieägarnas mandat hon utför granskningen.

Hon säger att styrkan i att jobba på en större revisionsbyrå är det om du skulle ha ett uppdrag där du känner att du inte kan vara oberoende, då kan du lämna över det till en kollega. Sådant menar hon kan ske om hon som revisor blir oenig med klienten. B menar att hon är jätteberoende av information från företagsledningen och att hon därmed aldrig kan vara helt oberoende. Skulle hon inte ha en bra relation, med en öppen och ärlig dialog som bygger på förtroende med företagsledningen, menar hon skulle leda till att hon inte får samma information. Hon vill att hennes klienter ska känna att de kan ringa henne innan de gör stora affärer eller liknande så hon kan ge rådgivning enligt aktuellt regelverk. Detta underlättar sedan när hon kommer ut till klienten då hon vet vad som hänt och att de haft en diskussion om det. B menar dock att det aldrig får gå så långt att relationen blir så god att hon inte vågar säga till om hon upptäcker väsentliga fel. Hon menar vidare att det sällan varit några problem då mycket av redovisningen inte är svart eller vit, utan det finns en viss tolkning. B säger att som revisor ska hon inte granska allting exakt, utan att granska så att årsredovisningen ger en rättvisande bild av företagets ställning. Detta tycker hon underlättar eftersom klienterna då oftast förstår att när hon säger nej så är det nej och att hon inte kan rubba sig mer.

Då B har varit verksam i yrket under en längre tid upplever hon att hon står på sig bättre ju mer yrkeserfarenhet hon fått. Hon menar att det inte var så lätt de första gångerna, men att hon nu har mer pondus och självförtroende. Vidare menar hon att det är klienterna som bidrar till vilken erfarenhet hon får, och vilka tuffa personer hon träffar på i yrket. Hon beskriver att hon träffar flera typer av människor och det handlar mycket om beteendevetenskap i jobbet. Hon menar vidare att hon haft sina största duster med kvinnliga verkställande direktörer, men att när hon var ny i yrket upplevde hon ibland att klienter som representerades av äldre män kunde se ner på henne.

4.2.2.2 Självgranskning genom analysmodellen

B beskriver att när hon började som revisor fanns inte analysmodellen, utan den har kommit under de senaste 15 åren. Hon beskriver vidare att när den introducerades upplevdes den som jobbig och det var bara något som skulle skrivas på i slutet av revisionen, i samband med revisionsberättelsen, men att den idag fylls i innan ett nytt uppdrag påbörjas. Idag upplever hon den som lättarbetad då det finns system för den, till skillnad från när den introducerades och var i pappersformat. Varje år går hon igenom alla sina uppdrag och bedömer om hon fortsatt kan agera oberoende och fortsätta med dessa.

Hon menar att revisorer ser olika på hur tillförlitlig analysmodellen är för att stärka oberoendet. B beskriver att den inte är objektiv, utan det är hennes bedömning av oberoendet. Vidare menar hon att hennes oberoende till viss del granskas av en tredje part. På byrån granskas hennes oberoende av en annan part. Denna person är dock inte insatt i hur det ser ut i verkligheten, om hon eventuellt känner sig oberoende. Vidare menar hon att vänskap och liknande inte syns i denna bedömning och att den som granskar måste lita på att hon gjort en bedömning på korrekt sätt. Överlag tycker hon att analysmodellen är bra och att den inte bör utvecklas.

4.2.2.3 Klientens betydelse

För henne kännetecknas en bra klientrelation av att hon som revisor besitter god kunskap, tillgänglighet, är intresserad och att hon är proaktiv. Då hon jobbat i branschen under en längre tid beskriver hon att det är värt mycket att kunna referera till andra klienter.

B menar att oenighet i en fråga är en faktor som kan utmana oberoendet i en klientrelation och beskriver att hon själv hamnat i en sådan situation. Det var ett noterat utvecklingsbolag som hade betydligt mer goodwill än eget kapital, och ingen finansiering. B menade på att de behövde skriva ner goodwillen och då blev det jobbiga diskussioner med klienten. Hon trodde inte på nedskrivningstestet³ och det var först då hon la denna bredvid likviditetsplanen hon fick styrelsen att förstå att det inte gick ihop.

Företaget skrev därefter ned goodwillen, men hon vart ändå bortvald som revisor.

B menar att om en klient väl hotar med att byta ut henne som revisor är oberoendet brutet och hon kan därmed inte skriva på analysmodellen. Hon beskriver att inför varje nytt uppdrag så är det viktigt att gå igenom med klienten vad de vill ha ut av revisionen, vad de har för förväntningar och hur de brukar jobba.

4.2.2.4 Övriga tjänster

B menar att det skiljer sig från klient till klient hur mycket övriga tjänster hon kan erbjuda, men att hon själv inte förespråkar detta då hon som revisor har fullt ansvar för klienten. Hon menar vidare att som revisor tar du ansvar för allt som görs på kunden och när det gäller rådgivning är det inte alltid så att hon själv har kompetens inom de områden rådgivningen sker. Skulle då uppdraget inte bli bra, skulle det slå mot henne också. Hon menar vidare att då hon endast har större bolag i sin portfölj har koncernledningarna i de bolagen bestämt sig för att hon inte ska utföra något mer än revision, om hon inte frågar först, vilket är skönt då hon inte behöver ta det beslutet själv. Att fråga först har gjort att hon fått inställningen att hon som revisor aldrig kan göra något som gör att hon tar över någon form av managementuppdrag. Hon menar vidare att hon jobbar med “teaching and coaching” vilket innebär att hon kan berätta för sina klienter hur de gör, men att de själva måste bestämma om de ska göra A eller B. B beskriver att vissa klienter behöver mer “teaching and coachning” än andra. Hon ger exempel på att en del kunder inte ens kan göra sin årsredovisning själv. De kan göra allt i redovisningen till och med sista bokningen, men när det kommer till att sätta ihop till en årsredovisning finns inte kunskapen. B tycker då att hon som revisor borde kunna hjälpa till att paketera siffrorna, bara klienten själv skriver förvaltningsberättelsen. Hon nämner att i stora bolag får inte detta göras, men att det är en dum gräns då hon inte påverkar redovisningen. Behöver någon av hennes klienter exempelvis hjälp med en koncernredovisningseliminering eller liknande, tar hon hjälp från en kollega inom ett annat affärsområde för att göra detta, och sedan granskas det av någon annan. Hon säger att det är skönt att det finns skrivet vad en revisor får göra och inte, det gör det lättare att kunna säga nej, och att det stärker hennes oberoende.

Generellt tror B att det som revisionsbyrå går erbjuda väldigt många tjänster, men att de inte kan erbjuda alla tjänster till de kunder de utför revision på. Vidare menar hon att de som firma måste fundera kring vad de ska erbjuda kunden, rådgivning eller revision.

Hon säger också att det är en mindre risk med övriga tjänster då dessa inte resulterar i

3 Eng. inpairmenttest. Mäter huruvida en balanspost är värt det belopp som anges i balansräkningen.

samma konsekvenser om det blir fel. Där ger hon exempel på att konsekvenserna av att göra fel i revisionen är betydligt större, än om du gör ett företags löner fel.

4.2.2.5 Revisorns mandatperiod

B menar att hon sällan arbetar ensam i ett revisionsteam och i de fall där hon haft en längre mandatperiod hos en klient så har inte teamet varit detsamma hela tiden och därmed anser hon inte att en lång mandatperiod hos samma klient påverkar förmågan att upptäcka fel i de finansiella rapporterna. Hon säger att det ligger stort fokus på den som är påskrivande, men menar att den som är andreman kanske är den som har en mer hopklämd situation och att det är viktigt att även denna roterar. Generellt anser hon att det är bra med rotation eftersom hon upplever att proaktiviteten minskar ju längre relationen är. Hon påpekar dock att det inte gäller just att upptäcka fel i revisionen, utan att det är lätt att bli hemmablind och klienten får inte rätt rådgivning. Risken är inte att felen inte upptäcks, utan att hon som revisor missar att ge klienten rådgivning som underlättar i framtiden, exempelvis ge förslag på andra sätt att lägga upp en kalkylmodell. Hon säger också att som revisor kan du aldrig mörka ett fel, utan upptäcker du ett fel så gör du det och du måste ta hänsyn till det i revisionen. Hennes största skräck är att upptäcka ett fel hos en klient år två, som borde upptäckts år ett.

Därför lägger hon extra tid på att se till att inga fel missas under det första året. Hon har själv varit med om ett noterat bolag där den interna kontrollen var mycket dålig och de fann fel i revisionen i 3-4 år. De hjälpte då klienten att bygga upp en struktur för bättre intern kontroll.

B tycker att revisorer ska bli vald på en längre tid än ett år för att vara oberoende. Första året är ett stort uppdrag så det kan vara ganska kämpigt att ta sig igenom, år två börjar det bli bättre och år tre och fyra funkar det riktigt bra, så hon anser inte att revisorer ska bli vald på ett år. B tycker att en mandatperiod på sju år hos samma klient är lite kort, men att åtta år kanske hade varit optimalt då det finns möjlighet till 4-års perioder i Sverige. Hon anser att det efter tio år är lämpligt att byta ut sig, men att det beror på hur uppdraget sett ut. B har själv haft uppdrag som varat längre än tio år men att det då har varit tre till fyra skiften på management och hennes eget team har förändrats och så på så vis menar hon att det inte känns som samma uppdrag trots att hon har varit där länge.

B menar att prispressen i branschen kan utmana revisorns oberoende. Hon menar att det är en extrem prispress speciellt på noterade bolag, och alla byråer vill ha dessa eftersom de ger stjärnstatus. Vidare menar hon att i princip alla upphandlingar handlar om att de går ner i pris och att detta sedan fixas till genom hur mycket de granskar och så vidare, för att den nedlagda tiden ska motsvara priset på uppdraget. B menar att detta är en oberoende faktor om hon går in med ett alldeles för lågt pris och sedan känner att priset inte täcker det hon som revisor behöver göra för att kunna sova gott på natten. Jobbet måste ändå göras, och att revisorn sedan får ta den fighten internt med chefen. Detta brukar inte vara något problem gentemot chefen, då denne också är mån om att revisionen går rätt till. Den stora fighten blir sedan med kunden då och berätta att hon måste ha mer betalat för att kunna fortsätta revidera. Hon menar att priset kan påverka oberoendet och beskriver att i Frankrike får en ny revisor inte gå in med ett pris som är lägre än vad tidigare revisor hade i mindre bolag.

4.3.2 Intervju 3 – Person C, 2016-04-22. Mejlintervju med en manlig auktoriserad