Intervju med Torkel Frostell, Lindebergs

Lindebergs är inriktade mot ägarledda företag och kunderna efterfrågar, förutom själva revisionen, främst rådgivning inom skatt enligt Frostell. Noterade företag efterfrågar istället mer inom området redovisning, till

exempel tolkningar av nya rekommendationer från Redovisningsrådet. Frostell menar att standardisering inom EU har ett bra syfte men det blir onödigt komplicerat med alla nya regler, speciellt för mindre bolag.

Kvalitet i revision anser Frostell vara den omfattning en revisor med säkerhet kan yttra sig i en ren revisionsberättelse, att årsredovisningen speglar verkligheten korrekt. Det som kan påverka kvaliteten är därför tiden som läggs ned på revisionen samt revisorns egenskaper. Frostell ser ett hot i att konkurrensen inom revisionsbranschen pressar priserna och därmed den tid som kan läggas ned från revisorn. Egenskaper som är viktiga för revisorer är att de ska vara kunniga, noggranna och naturligtvis sociala för att fungera bra hos kunder. Kvalitet hos revisorer menar Frostell säkerställs genom att de som anställs har en bra utbildning, samt att det finns obligatoriska utbildningar inom företaget. Även revisorsproven säkrar kvalitet anser Frostell.

Att mäta kvalitet är svårt enligt Frostell, då det inte finns några bra instrument. På Lindebergs används interna kontrollsystem tillsammans med FARs externa granskning. Inga revisorer kan dock vara helt säkra på att det som står i årsredovisningen är helt korrekt. ”Vår bransch handlar bara om kvalitet.” Dessutom kan felaktiga råd angående exempelvis skatt bli dyrt.

Frostell anser att det är viktigt för en revisor att vara nära företaget, och förstår inte varför kund och revisor inte ska kunna spela golf eller segla tillsammans. Han menar att det finns en självreglering i skadeståndsskyldigheten som stoppar revisorer från att någonsin skriva en ren revisionsberättelse om de inte kan stå för det, ”det är en ren självbevarelsedrift”. Frostell har själv lämnat oren revisionsberättelse till företag där han varit nära vän med ägare. Han menar alltså att sanktioner borgar för en bra kvalitet, medan ett regelverk utan sanktioner inte kommer att fungera.

När det gäller förhållandet mellan oberoende och rådgivning vid revision uppger Frostell att han aldrig under sin karriär upplevt en konflikt, och speciellt inte i små bolag. De skulle inte klara sig utan revisorn, som ofta står för deras samlade kunskaper inom ekonomi och juridik. Om Lindebergs reviderar egna råd, som kan förekomma till exempel vid skatterådgivning, ser

Frostell ingen konflikt. Syftet är ju endast att företaget ska betala minsta möjliga skatt.

Orsaken till att oberoendet inte hotas är enligt Frostell att de råd en revisor ger är mer som en upplysning om vilka alternativ som ges, medan företagen sedan väljer själva bland alternativen. ”Det är inte som en börsmäklare som råder

en kund att köpa en viss aktie för att den kommer att gå upp.”

Om rådgivning förbjuds i Sverige tror Frostell att det skulle leda till en kraftig fördyrning då företagen måste köpa rådgivning från ett annat företag, som måste använda många timmar till att sätta sig in i företagets ekonomi. Det skulle dessutom göra revisionsbranschen till en krisbransch, fortsätter Frostell. ”Det vore korkat att förbjuda rådgivning.” De som kan företagen och reglerna bäst är också de bästa att ge råd, vilka Frostell menar är företagens revisorer. ”Oerhört ineffektivt att förbjuda rådgivning”

Staten är de små företagens värsta fiende anser Frostell, och revisorerna fungerar som skydd mot staten som ”vill klämma ur den sista blodsdroppen ur

företagen”. I det fall som revisionsplikten slopas för mindre företag tror

Frostell att 99.9 % slutar att köpa revision. Frostell anser att revisionen gör nytta även i de minsta bolagen, och att en slopad revisionsplikt skulle leda till en allvarlig försämring, speciellt för kreditinstitut.

Frostell tycker att analysmodellen fungerar i och med att revisorn tvingas att tänka igenom om det finns några hot, men att den inte gör någon avgörande skillnad. Den sätter press på revisorn då han kommer att råka illa ut om han ljuger. Det kommer alltid att finnas rötägg, som Frostell uttrycker det, men lagarna är till för att upptäcka dessa.

De stora bolagen vill gärna visa en fin fasad, och ofta genom att frisera balansräkningen, menar Frostell. Revisorn håller genom att granska räkenskaperna i revisionen mot detta beteende, förklarar vad som är tillåtet eller ej, varför det skulle bli en försämrad standard om inte revision genomfördes. Detta gäller främst i de större bolagen, men alla företag kan ha ett intresse av att visa upp bra siffror, varför man inte ska skilja på lagstiftning mellan mindre och större bolag i större utsträckning än dagens lagstiftning.

Däremot skiljer sig bruket av revisorns tjänster bland stora och små företag, där små är intresserade av att betala så lite skatt som möjligt, medan större kan tänka sig att ta en högre skattekostnad för att få en bra balansräkning.

På frågan om hur den ekonomiska informationen kan säkras svarar Frostell att det aldrig går att få 100 % säkerhet genom revision, men att detta knappast är ett argument för att slopa revisionsplikten.

En hårdare press har satts på revisorer i och med de skadeståndsprocesser som sprider sig till Europa från rättegångar i USA. Tidigare har Sverige levt lite i en skyddad värld. FAR har varit professionella och hela tiden jobbat framåtblickande och med preventiva åtgärder. Om revisorsyrket tror Frostell att hot om sanktioner och skadeståndskrav är det säkraste sättet att uppnå kvalitet i revisionen Reglerna kommer att vara mer komplexa och ha mer karaktär av lagstiftning, varför revisorns arbete blir mer och mer likt juristers; att tolka svåra texter.

4.1.5. Kvalitetskontroll på Lindebergs– Intervju med Clas Niklasson