Här beskriver vi delar av intervjusamtalen med pedagogerna. Dessa utvalda samtals delar är också de som vi senare analyserar.
5.2.1 Genuskontraktet
När det kommer till intervjuerna så benämnde alla tre pedagogerna sin uppväxt som en del av formandet utav sin personlighet. Pia menade att normer och värderingar som gällde under hennes uppväxt spelade en roll om än ofrivilligt då hon bemötte barnen i verksamheten. Pia ansåg att under hennes uppväxt gjorde flickor på ett sätt och pojkar på ett annat sätt. Vidare sade Pia:
”det kan ju va så att en del gammalt sitter kvar som att pojkar inte ska vara ledsna utan så att de är tuffa och så men emellanåt försöker man tänka att man ska behandla dem lika” (Pia,2008-11- 11).
Rut talade om samma fenomen då hon menade att förr lekte flickor mer lugna lekar och även om flickorna busade så var det aldrig på samma sätt som när pojkarna busade. Rut mindes också att hon lekte mest med klippdockor för att det var vad man lekte med som flicka när hon var liten. Likaså berättade Siv i sin intervju att de normer som fanns då hon växte upp påverkade henne än idag och därför är det viktigt att vara påmind om dem.
Siv och Rut berättade också om att deras syn på genus förändrades då de själva fick barn även om gamla föreställningar ändå fanns kvar. Rut talade om att hon insåg ”att där var skillnad på tjejer och killar liksom” (Rut, 2008-11-
11).
Vidare berättade Rut om att hennes son lekte med hennes dotters leksaker, han gillade bl.a. att klä ut sig till flicka. Ruts dotter kunde leka vilda lekar, bygga med lego och inte bara leka med dockor. Med detta menade Rut att vad barn lekte med när hennes barn var små inte var detsamma som när hon själv var barn.Siv berättade att hon själv hade växt upp med tre systrar och att hon på den tiden aldrig tänkte på skillnader mellan könen. Däremot när hon själv fick barn på 1970-talet så reagerade hon bl.a. på att papporna kunde vara hemma med barnen även om det inte var så vanligt att dem var det. En annan sak som Siv nämnde var att det kändes konstigt att papporna kunde gå med
sina barn till läkarvården om de var sjuka. Detta var en uppgift som Siv var van att
mammorna hade. Dessa förändringar kändes stora när de kom men enligt Siv så hörde de mer till ovanligheterna att papporna faktiskt tog detta ansvar. Här kunde vi konstatera att det har skett en förändring kring synen på genus. Precis som Siv upplevde att det var konstigt att papporna kunde vara hemma med barnen eller ta med dem till läkarvården så blev det mer och mer vanligt med tiden.
5.2.2 Genusmedvetenhet/omedvetenhet
Vi upplevde utifrån intervjuerna att alla tre pedagogerna hade en vilja att agera genusmedvetet och inte skilja på barnen utifrån kön. Pia sade i intervjun:
”sen jag har börjat gå kurser i Malmö så har jag blivit mer medveten ju funderat över varför jag stoppat killarna då dem leker krig, varför ska dem inte få leka krig? Där har jag själv ändrat mig bara sedan jag börja gå den här kursen.” (Pia, 2008-11-11).
Rut berättade om sitt intresse för att läsa böcker som knyter an till verksamheten i förskolan. Detta då hon nyligen hade läst en bok som handlade om att pojkar också måste få utrymme i verksamheten för sina intressen och lekar ”pojkar ska få leka vilda lekar man ska inte bromsa dem att dem ska sitta eller nått sånt” (Rut, 2008-11-11). Rut visade en medvetenhet kring att en del pojkar vill och behöver leka vilda lekar men hon var också medveten om att flickor gillade vilda lekar. Detta då hon sa följande:
”Alltså pojkar är ju mycket för att klättra och så va”. Men det är ju även tjejer ju dem tycker ju om att klättra i träd och ska krypa in och gör kojor och dem kryper bland buskar och allting så det gillar ju tjejer också ju” (Rut, 2008-11-11).
För Pia och Siv skedde mycket av arbetet i verksamheten omedvetet utifrån ett
genusperspektiv. Pia menade att mycket sker omedvetet men att hon försökte tänka medvetet ibland. Trots att hon tänkte en del medvetet så menade hon att där säkert satt mycket i henne som skedde omedvetet. Rut ansåg att hennes arbetssätt i förhållande till barnen skedde
omedvetet. Rut menade att det är något som satt i ryggraden då man har arbetat många år. Rut påpekade att när man har många års efterenhet av sitt yrke så tänker man inte på hur man gör utan man försöker vara lika mot alla barn.
Siv sade också att hon brukade låta pojkarna få gå in i dockrummet och flickorna i lekrummet för att de skulle få prova på sådant som de vanligtvis inte gjorde. Detta var ett medvetet val som också de andra två pedagogerna nämnde.
5.2.3 Pedagogernas förhållande till läroplanen
När det kom till pedagogernas förhållande till läroplanen kring genusmedvetenhet så svarade Pia att hon inte tagit tillvara på det som står i läroplanen kring genus. ”Har inte ens funderat om vad det står i läroplanen om genus”(Pia, 2008-11-11). Siv menade att hennes arbete sker automatiskt och att det låg i hennes natur att inte dela upp barnen i två olika kön utan att hon såg barnen som individer. Om själva läroplanen sade Siv följande: ”Jag tänker inte så mycket på genus och det som står i läroplanen...” (Siv, 2008-11-11). Siv sade också att pedagogerna arbetade i små grupper och där pratade de ibland om könsroller som t.ex. vad mamma och pappa gör för arbetsuppgifter när de är hemma. På så sätt menade Siv att hon lyfte upp det som barnen tyckte var intressant.
Rut hade varit halvt sjukskriven och hade inte varit med på avdelningens planeringar. På så sätt menade hon att hon inte var så insatt i det. Alla tre pedagogerna sade att arbetet som utfördes i verksamheten satt i ryggraden då de hade många års arbetserfarenhet. På så sätt menade t.ex. Pia att det som skedde i verksamheten var mer av en rutin. Rut sade att
läroplanen för förskolan var något hon läste då läroplanen kom ut och var ny. Sedan sade hon att man strukturerade om lite i verksamheten för att på bästa sätt uppfylla det Lpfö 98
förespråkar. Dock menade Rut att det många gånger kunde vara svårt att veta exakt vad som skulle eller behövde göras.
5.2.4 Pedagogernas bemötande av flickor och pojkar
Siv sade att hon inte reagerade konstigt om pojkar lekte med dockor eller lagade mat. Vidare menade hon att om flickorna ville göra något som pojkarna vanligtvis inte gjorde så var det också accepterat. För Siv var det viktigt att vara en förebild i sitt bemötande till barnen och även till personal i verksamheten och helst ville hon se att pojkar och flickor lekte
tillsammans. Siv poängterade att det också är viktigt att hela tiden tänka på hur man bemöter flickor och pojkar. Detta då hon berättade om en flicka som fått en ny tröja. Siv menade att
och mjuk. Siv ansåg att hon hade ett arbetssätt som inte grundade sig i om barnen var flickor och pojkar utan efter deras personligheter. För henne handlade det om att alla barn är olika som personer och att detta inte har att göra med vilket kön barnen tillhör.
Rut talade om att det är mycket viktigt just hur man som pedagog bemötte barnen. Hon sade bl.a. att man inte kan vara för sträng mot barnen utan att man ska visa barnen respekt. Hon benämnde olika situationer där hon ansåg att det var viktigt att inte skilja flickor och pojkar åt i bemötandet av dem. En av de situationerna som Rut tog upp var när det gällde
undanplockning. Hon menade att både flickor och pojkar ska plocka undan leksaker efter sig och att pojkarna inte skulle slippa detta moment just för att de är pojkar. Hon ansåg att det fanns en tendens att man hjälpte pojkarna med detta då de inte fann undanplockandet som något intressant. Flickorna däremot plockade enligt Rut undan efter sig mer pliktskyldigt. Pia sade i sin intervju att hon inte är helt säker på hur hon bemötte flickor respektive pojkar. Hon sade att där förmodligen fanns omedvetna arbetssätt då hon t.ex. tröstade en flicka
respektive pojke. Hon berättade att hon brukade tänka att hon inte skulle dalta för mycket med flickor och att pojkar skulle få lov att gråta.
5.2.5 Pedagogernas förslag och tankar om genus
Pia hade börjat gå en kurs som handlade om genus på Malmö högskola. Pia upplevde att hon hade blivit mer medveten sedan hon började läsa kursen och kände att det var mycket som hon hade börjat fundera kring som hon inte reflekterade över innan. Pia nämnde att man på kursen hade diskuterat de olika rummen som oftast finns i förskolan. Bl.a. nämnde hon att där inte fanns något motsvarande rum till dockrummet för pojkarna ”varför är där då ingen krigshörna med krigsleksaker?” (Pia, 2008-11-11).
Rut sade ” jag lyssnar ju till vad barnet vill leka med man har ju inte styrt det precis” (Rut, 2008-11-11). Med detta menade Rut att hon lät barnen komma med tips och idéer om vad de skulle göra eller leka. Hon sade att barnens intresse för vad de ville göra är viktigt att ta till vara på för att gå barnen till mötes. Rut påpekade också att hon trodde att mycket av hennes tankar om genus inte kom fram i praktiken då mycket satt i ryggraden och skedde omedvetet på rutin. Därför gjorde en sådan här studie henne påmind om att reflektera över sitt arbetssätt och sin pedagogik utifrån ett genusperspektiv. Siv sade att hon var medveten om att mycket av hennes agerande blev omedvetet ur ett genusperspektiv och detta var något hon försökte
hålla kvar i minnet och tänka på. För Siv var det viktigt att låta bli att tänka enligt de könsroller som finns utan behandla barnen som barn och inte utifrån om de är flicka eller pojke.