Genom våra observationer och intervjuer med pedagogerna skapade vi oss en bild av det som skedde medvetet/ omedvetet i verksamheten ur ett genusperspektiv. Vi väljer här att dela in medvetna och omedvetna beteenden i två underrubriker för att behandla dem var för sig. Utifrån dessa underrubriker har vi analyserat materialet med stöd av den sociala
6.2.1 Modellernas medvetna beteenden
Pedagogen Pia visade på en medvetenhet kring genus då hon bl.a. sade följande:
”sen jag har börjat gå kurser i Malmö så har jag blivit mer medveten ju funderat över varför jag stoppat killarna då dem leker krig, varför ska dem inte få leka krig? Där har jag själv ändrat mig bara sedan jag börja gå den här kursen.” (Pia, 2008-11-11).
Pia har börjat bli allt mer medveten kring genus sedan hon började en kurs på Malmö högskola som handlar om just detta ämne. Denna medvetenhet menar Pia har skapat nya tankar och funderingar hos henne och har gett henne möjlighet att se genus ur nya perspektiv. Om Pia får på sig ”genusglasögonen” så blir hon en mer reflekterande modell till barnen. Vilket resulterar i att Pia som modell förändrar sitt beteende/ bemötande och förhållningssätt vilket avspeglar sig på barnen. Rithander (1991) skriver om den sociala inlärningsteorin och menar att om pedagogen är mer medveten om sitt beteende och har förändrat det så
återproducerar inte modellen sitt gamla beteende i samma omfattning. Detta kan i sin tur leda till att skillnader mellan könen blir mindre och att barnens motoriska reproduktion förändras d.v.s. barnen imiterar i stället de nya beteendena. På så sätt sker en förändring i pedagogens beteende vilket främjar genuspedagogiken och dess utveckling mot en mer genusmedveten förskoleverksamhet (a.a.).
Siv sade i intervjun att hon tänker både medvetet och omedvetet kring sitt arbetssätt i
praktiken. När vi berättade om en observation för henne som handlade om när hon och barnen skulle rita teckningar så berättade hon om vad som var medvetet och omedvetet i den
situationen. När barnen satt och ritade teckningar frågade Siv dem om vad de hade ritat och barnen berättade för Siv vad de gjort och på så sätt gjorde Siv inga antaganden om vad barnen hade skapat (t.ex. antydanden som ”är det en bil/ docka du har ritat?”). Flickorna och pojkarna fick använda sin fantasi och blev inte hämmade i sina svar. Siv berättade att hon brukar göra så här medvetet för att se barnen som individer och inte utifrån vilket kön de tillhör. Detta tyder på ett medvetet förhållningssätt där Siv låter barnen få vara de individer de är. I den här situationen blir Siv en genusmedveten modell för barnen då hon inte låter sina gamla normer och föreställningar om genus påverka betraktarna (barnen). Enligt Jämställd förskola (SOU, 2006:75) blir det en bekräftelse av pedagogens bemötande då pedagogen ser barnen, men också ett exempel på ett bemötande som kan innebära att barnen blir bekräftade som subjekt och inte som objekt. Att bemöta flickor och pojkar som personer istället för vilket kön de
tillhör gör att barnen känner sig mer sedda och är en viktig del i flickor och pojkars självbild (a.a.). Siv som modell i en sådan här situation gör att barnens uppmärksammar och
identifierar sig med hennes sätt att vara mot dem (att det är ok att skapa vad man vill). Rithander (1991) menar att barn gör som vi vuxna gör och om Siv som modell låter barnen skapa vad de vill så är det också detta betraktarna imiterar och på så sätt blir det acceptabelt att få skapa vad man vill oberoende av könstillhörighet.
6.2.2 Modellernas omedvetna beteenden
Observationen vi gjorde på Rut, de fyra pojkarna samt flickan när de lekte kring ”granen” är en händelse där pedagogen visar på ett omedvetet arbetssätt ur en genuspedagogisk synvinkel. Varför fick just flickan en tillsägelse om att man inte ska slänga sig på golvet (”granen”) och inte pojkarna? Enligt den sociala inlärningsteorin handlar detta om ett av de fyra stegen (motivation) då pedagogen visar flickan att beteendet inte är önskvärt. Pedagogen bemöter beteendet genom att visa ett kroppsspråk och en verbal kommunikation som inte uppmuntrar flickan till att fortsätta med det hon har gjort (Svensson, 1992). Detta leder till att flickan uppmärksammar pedagogens signaler som vidare gör att flickan tar till sig tillrättavisningen från pedagogen och sällar sig till ledet med de normer och värderingar som pedagogen
förespråkar och som säger att det inte passar sig att man som flicka gör på detta sätt. På så sätt blir flickans agerande oacceptabelt medan pojkarna får ett godkännande som inte verbalt uppmuntras men accepteras då de inte får något tillrättavisande. Om pedagogen nekar till eller uppmuntrar barnen till olika beteenden så identifierar barnen sig med dessa och lär sig/ tar efter dessa beteenden och skillnader (a.a.).
Flickan anpassade sig efter vad Rut sade även om hon frågade två pedagoger om de inte kunde återuppta leken. Hon accepterade alltså pedagogens svar men samtidigt såg hon pojkarna återuppta leken. Svensson (1992) menar att genom att flickan ser pedagogens beteende och förhållningssätt till flickan respektive pojkarna så har flickan uppmärksammat skillnaden i Ruts arbetssätt. Det vill säga pedagogens olika bemötande mot flickan respektive pojkarna. Detta kan flickan sedan hålla kvar i minnet och på så sätt inte återupprepa det beteende som pedagogen nekade henne och i stället gå pedagogen till möttes och leka lugnare lekar. Om pedagogens beteende ständigt återupprepas kan denna skillnad mellan kön leda till att pojkar tillåts att göra något som inte flickorna får och vice versa. Genom sådan upprepning kommer barnen att göra det tredje steget i modellinlärningen som är motorisk reproduktion,
alltså att ständigt återproducera de normer och värderingar som pedagogen förespråkar (a.a.). Om detta skriver också Rithander (1991) då hon menar att den sociala inlärningsteorin
kännetecknas av att när barnen iakttar pedagogerna så lär de sig hur de lämpligen ska bete sig själva som flicka och pojke. De lär sig också hur barnet av motsatt kön ska bete sig på. På så vis uppstår skillnader mellan flickor och pojkar och deras syn på varandra (a.a.)
Siv sade i intervjun att hon både tänkte medvetet och omedvetet om sitt arbetssätt. En
medveten pedagogik fick vi syn på när Siv intresserade sig för barnens bilder och lyssnade på barnen utan att ta några antaganden om vad de ritat även om barnen ”bara” hade ritat några streck. Dock i samma observation arbetade hon omedvetet då hon bad en flicka som nyligen kommit till ritbordet och börjat rita att flickan skulle få återkomma då det var för många barn runt ritbordet. Siv lät istället en pojke sätta sig vid bordet och få rita trots att flickan precis hade börjat rita. Varför får flickan ge utrymme för pojken? Eftersom Siv sade i intervjun att hennes genuskontrakt till vis del påverkar hennes personlighet och sätt att vara så menade hon att gamla normer och förväntningar kring hur flickor och pojkar är och ska vara eventuellt kan påverka hennes arbetssätt i verksamheten. Sandquist (1998) skriver att genom att man präglas av sitt egna genuskontrakt så har man också olika förväntningar kring hur de olika könen ska vara, vad de tycker om och hur de är som människor. Pojken som sade till Siv ”jag vill rita nu” blir tillfredställd direkt, medan flickan får lära sig att vänta och till och med gå därifrån. Både flickan och pojken uppmärksammar då enligt Rithander (1991) modellens beteende och på så sätt lär sig också barnen att det blir olika behandlade och att det finns skillnader mellan könen och att de har olika regler. Om pedagogen gör en sådan här skillnad så kommer både flickan och pojken att återproducera detta beteende vilket i detta fall blir att pojken kommer att vilja bli tillfredställd direkt och att flickan lär sig att hon får vänta (a.a.). Enligt Jämställd
förskola (SOU, 2006:75) så är det vanligt att pojkar får komma före då de anses vara mer
otåliga och om pojkarna inte får som de vill så blir det snabbt problem.
En annan observation som också tydde på ett omedvetet arbetssätt och som visar på hur lätt en omedvetenhet kan ske var när Pia satt på en pall i ena hörnet i lekrummet och en pojke satt på golvet och byggde med lego. Pia frågade pojken vad han hade byggt. Pojken kunde inte ge svar på vad han hade byggt men efter en liten stund svarade han ”jag vet inte, jag har bara byggt”. Pia skådade pojkens lego verk och konstaterade ”det är ju ett garage för flygplan!” Här konstaterade Pia något som pojken inte bekräftade. Pojken hade kanske byggt ett slott eller bara byggt? Enligt Sandquist (1998) har alla människor ett genuskontrakt inom sig som
ständigt påverkar människans agerande i olika situationer. Liksom alla människor har Pia normer och föreställningar inom sig vad hon anser ”flickigt” och ”pojkigt” och omedvetet använder hon sig av dem när hon säger till pojken att han bygger ett flygplansgarage (a.a.).