Nedan presenteras analysens resultat av intervjuerna gjorda utifrån den andra frågeställningen:
2. Var i inköpskategorins försörjningskedja uppkommer de största klimatavtrycken och vilka utmaningar kommer med att påverka dem?
Utifrån andra frågeställningen identifierades ytterligare teman, i syfte att belysa vilka områden som påverkar mängden utsläpp inom fasadkategorins försörjningskedja.
Produktion förefaller som en självklar komponent att diskutera när försöker få en bild över utsläppen kopplade till glas och aluminium, och utgör därför ett tema. Material och
produkter måste transporteras mellan olika företag och tillverkningsprocesser, utmaningarna som upplevs kring att fastställa de utsläppen diskuteras under temat Transport. Återvinning är ett minst sagt hett område inom både glas och aluminium, fast på olika vis. Vad det innebär och spelar för roll i klimatarbetet samt vilken effekt det har på mängden utsläpp diskuteras under temat Återvinning. Ett fjärde tema som inför intervjuerna inte lika
uppenbart gjorde sig påtaglig utgörs av Marknadsföring, ett ämne som visade sig vara viktigt för de två materialen i klimatfrågan.
Figur 9. Teman för analysens resultat, frågeställning 2 (Egen bild)
4.2.1
Produktion
GPS-G och GPGu förklarar att den teknik som används vid tillverkning av planglas används under många år innan förändringar sker, 20 år är en siffra som lyfts fram. GPGu förklarar att de under de senaste åren har installerat nya filter som för tillbaka spillvärme, som respons på de krav som ställts på deras produktion inom energieffektivitet. Han beskriver hur det sådär vart årtionde kommer nya krav på produktionen och att det som arbetas med är att optimera processerna, vilka han tror befinner sig väldigt nära den optimala fysiska effektiviteten. Den energi som används utgörs av naturgas och elektricitet förklarar GPGu.
GPGu: ”Om 10 till 20 år kommer använd energi inte ha minskat med mer än 4 – 10 procent.”
GPS-G förklarar att om utveckling av processer ska diskuteras under användningen av en välfungerande tillverkningsprocess ska man veta vad nästa tekniksprång är.
GPS-G: ”Det känns som att en float kör i 20 år och att varje ny float, om man använder rätt teknik, kan spara 30 procent energi.”
Den produktionsmetod som används för planglastillverkning idag är Vanna förklarar RISE, en kontinuerlig produktion där råmaterialet förs in i ena änden och kommer ut som färdigt glas i andra änden. När en sådan startats dröjer det 10 år innan den pausas för renovering och de stora flytglasproducenterna använder sig främst av elektricitet som energi menar han. Gas funkar egentligen bättre men är inte lika pålitligt förklarar han, med el får man
kontinuerlig produktion. RISE är inte helt säker på vad gasen används till men används i någon fas under smältningen. För att producera 1 kg glas går det åt 7,2 MJ, men kan komma ner till 5,8 MJ menar han och förklarar att det är teoretiska värden och gäller för själva smältningsprocessen och kylningsprocessen. Mängden utsläpp beror på vilken typ av glas som används och hur många lager av glas det är förklarar ST.
Det som borde hända enligt RISE är att produktionsanläggningar för planglas minskar i storlek och blir mer flexibla. Det som kommer komma i de stora anläggningarna är mer direktel, då smält glas är ledande kan elektroder i smältan tillföra energi. Då får man låga förluster. RISE upplever att det är svårt att finna bra information om planglastillverkning, förutom när man är på plats och hälsar på, då är de öppna och talar gärna om produktionen. GF förklarar att de i sina fabriker gör som de flesta och ser över sådant som kan spara energi på olika sätt. Det pågår också ett arbete med att minska mängden avfall genom att få med sitt emballage från kund. GF menar också att det finns utrymme att minska mängden spill och förklarar att de kan köpa aluminiumprofiler enligt standardlängder eller efter en fixerad längd. Att köpa fixerade längder ger upphov till minimalt med spill men kommer med kravet på att en viss mängd eller ett antal kilo måste köpas in, vilket endast gör det möjligt i stora projekt. Han förklarar att de försöker påverka sina leverantörer till att erbjuda fixerade längder på mindre volymer, men att det kan ligga en affärsidé bakom som motarbetar det. FSWi förklarar att det används mycket standardlängder och att det blir mycket processkrot. De kan i dagsläget vid stora projekt anpassa profilerna, vilket dock gör hanteringen lite annorlunda. Vid extrudering menar FSWi att det är uppvärmningen och åldringsprocessen av materialet som drar mest energi, själva pressningen kräver inte så mycket. Om kortare profiler används blir det mindre volym som fyller upp ugnen och det blir mer luft, vilket inte är optimalt. Han menar att den energin man sparar på spill kan gå åt som extra energi under åldringen.
FSRe förklarar att inga konkreta mål kring utsläpp av koldioxid har fastställts men att de som nyhet för i år kommer be alla extruderare att deklarera sin koldioxidmängd. Reynaers har fått in en del siffror från sina leverantörer kring klimatpåverkan från aluminiumtillverkningen i Europa, det vill säga fram till att det ska transporteras till extruderare. Dessa sträcker sig till drygt 6 kg CO2Eq/kg aluminium. Det finns de med mycket lägre, neråt 0,12 kg CO2Eq/kg, vilket innefattar återvunnet aluminium. Siffror för extrudering är cirka 0,5 kg CO2Eq/kg förklarar hon. När Reynaers studerade klimatpåverkan från fabrikerna som skär och monterar ihop profilerna med glaset tittade de på fem miljöindikatorer hos olika fabriker, utsläpp av växthusgaser en av dem, och samtliga bidrog till mindre än 1 procent av totala klimatpåverkan.
Det används mycket el i aluminiumtillverkning och de som använder kol har högre utsläpp än de som använder vattenkraft förklarar ST. I ett pågående projekt visar det sig att det finns
potential att minska klimatpåverkan på aluminiumsidan redan idag menar ST. Detta genom att köpa in aluminium med hög andel återvunnet och där den jungfruliga andelen är
producerad med förnybar energi.
Wicona driver på utvecklingen av förnybar energi i sina fabriker. Det finns flera som inte har förnybart än, till skillnad från Norden, norra Europa och Tyskland. Koncernen har sitt eget energibolag och bygger ut vindkraft och solkraft. Det finns även potential att återvinna värme i högre grad, vilket är en teknik som utvecklas i varje fabrik menar FSWi.
FSRe förklarar att en låg vilja att dela med sig av information utgör ett problem för klimatarbetet, framför allt högre upp i kedjan närmare råmaterial och produktion. Detta menar hon beror delvis på relationen man har, vem man frågar och vad man frågar efter. FSWi upplever inte att transparens och tillgång på information är ett problem och förklarar att koncernen äger hela kedjan kan vara orsaken till det.
FSRe: ”Vissa företag vill inte ge någon information alls ifrån sig, så länge det inte är lagkrav på det. Vi frågar ofta inte efter något specifikt, och erbjuder oss också att göra det under ”non disclosure” med extern part som kontrollerar det och vi inte ens får veta det. Men folk vill ändå inte”.
4.2.2
Transport
GF förklarar att transporterna är svåra att kontrollera och att det enkla sättet hade varit att räkna bort de som inte lämnar ifrån sig miljöredovisning på sina transporter. De håller just nu på att samla på sig kunskap om utsläppen från transporter, vilka de för tillfället inte har en klar bild över. Det finns flera, framför allt leverantörer av glas från Europa och Östeuropa, som säljer ut sina transporter till företag som i sin tur kan sälja de vidare. En transport kan säljas vidare både en, två och tre gånger förklarar GF. I Sverige är det enklare, där finns stora aktörer som Schenker och DHL som har koll och bättre samordning. Därför tittar de på att kunna handla lokalt i större utsträckning, mer i Sverige och mindre i Europa. KI2gf tycker det ska vara en stor ekonomisk vinning i att välja en leverantör vars transporter man inte har kontroll över och menar att det är mycket lättare att ha koll på de inhemska.
GF: ”Vi vet inte riktigt vad som händer från att vi begärt in material till att vi får det levererat. Vad är det för euroklassning på de här bilarna och vilka drivmedel används, det har de svårt att säga”.
FSRe beskriver transportbiten som en av sina ”hotspots” och att de ständigt ser över hur den kan förbättras genom bland annat alternativa rutter och transportmetoder. FSWi förklarar att det är många ton som fraktas runt mellan tillverkningsprocesserna i aluminiumbranschen och att det är en kritisk punkt som behöver förbättras. Nu tittar de på att införa förnyelsebara drivmedel till maskiner, schaktning och lastbilar och det finns projekt som tittar på att införa eldrivna fordon förklarar han. Profilerna som lämnar strängpressarna hamnar först på Reynaers lager för att sedan skickas till olika fabriker för skärning och montering. Dessa transporter menar FSRe att de har ganska bra kontroll på men att glas däremot är en okänd variabel, vilka som fabriker köper glas av eller hur långt de transporteras vet de inte.
GPS-G menar att det är viktigt att få transporterna klimatneutrala men förklarar att det är svårt då de är så integrerade i allt och att det därför nästan kräver att man släpper på marknadsekonomin på något sätt, där alla försöker optimera transporten isolerade från varandra. Han menar att transporterna är svåra att ge sig på. GPGu förklarar att lastbilarna som lämnar kunden i Sverige kör tillbaka tomma då den standardiserade metod som används för att transportera glaset inte tillåter att något annat material transporteras tillbaka från kund, och det förklaras inte gå att göra något åt. Att lastbilar går tomma beror på att Östeuropa har en låg import och efterfråga av varor från Sverige.
ST menar också att transporten är krånglig att räkna på. Han uppskattar att transporter till byggarbetsplatsen står för 5 – 10 procent av totala klimatpåverkan (A1 – A5) men att det blir stora skillnader om aluminiumet transporteras 10 eller 10 000 mil med båt eller lastbil. När det kommer till transporternas noggrannhet i EPD:erna förklaras han att det finns mer att önska, men att det finns annat att prioritera innan transporterna bör analyseras djupare. Det är till exempel inte lätt att få tag på en EPD på aluminium, innan det är löst blir det svårt att ge sig på transporterna
4.2.3
Återvinning
Återvunnet aluminium diskuterades mycket med de båda systemtillverkarna. Det blev dock två något olika diskussioner då dessa företag har olika positioner inom aluminiumindustrin. Wicona täcker inom koncernen hela produktionsledet inom aluminium; från utvinning av bauxit till raffinering av aluminiumoxid till framställning av primäraluminium som såväl sekundärt aluminium, och slutligen extrudering av aluminiumprofilerna. De bedriver inom koncernen även hantering och sortering av återvunnet aluminium som transporteras till återsmältning. Och slutligen den roll som gör sig representerad i denna intervju;
systemtillverkare av dessa profiler. Reynaers har enbart rollen som systemtillverkare. FSRe menar att aluminiumskrot är väldigt begränsat och det som finns inte räcker för att täcka all produktion. Det bara finns en viss mängd att tillgå och om ett projekt har en hög andel återvunnet så är det ett annat projekt som har en låg andel förklarar hon. Att olika andelar återvunnet aluminium uppstår hos olika företag förklarar FSRe beror på vilken leverantör man har, lokal tillgång på aluminiumskräp och hur mycket man är villig att betala för det. Hon menar att det som är viktigt är att se till att allt som rivs ner återanvänds. Denna siffra förklaras vara 98 procent och att det inte finns mycket kvar att göra i det avseendet. FSRe: ”De företag som säger att de bara har återvunnen aluminium – det är
marknadsföring, inget annat”.
FSWi menar däremot att det finns en stor tillgång på det återvunna materialet och att konkurrensen om det inte verkar vara för stor. De ser inte några som helst problem med att kunna täcka marknadsbehovet för detta i framtiden. FSWi förklarar att de har förmågan och kapaciteten att ta hand om detta återvunna material på ett sätt som inte andra kan just nu då man inte kan välja vilket smältverk som helst för detta material. Konkurrenterna kommer inte att kunna köpa av detta kontrollerade flöde av återvunnet aluminium förklarar han.
Näst intill noll procent av glas som demonteras och rivs från byggnader återförs till
produktion. Glasskärv som uppstår under tillverkningen och den sekundära skärningen, det vill säga det som uppstår hos andra företag innan det når kunden, återförs till
glasproduktion. GPGu förklarar att återvinning av rivningsglas inte är något de tittar på just och förklarar att det är svårt att köpa sådant av god kvalitet.
GPS-G deltar i ett pågående pilotprojekt som undersöker möjligheterna och utmaningarna med att återföra ”post consumer” planglas tillbaka till produktion istället för att det
nedgraderas eller slängs på deponi. Detta pilotprojekt drivs av RISE och går ut på att cirka 9 ton glas ska demonteras och sorteras från metaller, tätning och andra glastyper som inte får återföras till produktion. Målet är att skapa ett system för återvinning av planglas, skapa en metod för separation av glas, utvärdera de ekonomiska möjligheterna för ett cirkulärt system och minska användning av jungfruliga material. RISE berättar om ett förslag på
regelverksändring som ska efterlikna EU direktivet och som säger at man ska minimera mängden deponerat glas, bland annat. Det ska träda i kraft i sommar och säger att man ska återbruka i första hand, återvinna andra hand.
I pilotprojektet har RISE börjat räkna på hur mycket växthusgaser man släpper ut genom att transportera glaset tillbaka till produktion jämfört med hur mycket man sparar på minskade utsläpp i smältningen. Det varierade väldigt mycket beroende i vilket land man gör det, främst på grund av vilken energikälla landet har men även på grund av transportsträckan. Genom att använda sig av enbart återvunnet planglas kräver smältprocessen 30 procent mindre energi förklarar RISE. Dessutom krävs det 1200 kg råmaterial för att producera 900 kg glas, 300 kg blir till avgaser. 900 kg återvunnet planglas blir däremot till 900 kg nytt planglas. Det som sparar på energi och utsläpp är därför avsaknaden av materialförluster och att mindre energi behöver tillföras förklarar han. Återvinningen sparar mellan 0,45 och 0,7 kg CO2Eq/kg glas beroende på om det Frankrike, Tyskland eller Polen som produktionen ligger i. Nästa steg i projektet är att räkna på kostnaderna för transporten.
GPS-G belyser vikten branschöverskridande samarbeten. RISE gör detsamma och uttrycker en förvåning över hur lite kommunikation och samarbeten det är mellan företag som på något sätt håller på med glas och avfall. Skanska, rivningsföretag och företag inom
avfallshantering kan göra mycket ihop förklarar GPS-G. Glas, och trä, kostar mindre än vad många tror och blir därför svårare att återvinna, jämfört med aluminium till exempel. RISE: ”Förvånad över hur lite samarbete det är mellan branscher och företag”. För att få till en systematisk återvinning av planglas menar RISE att det enda viktiga
samarbetet egentligen är det mellan miljö- och avfallsföretaget Ragn-Sells och Saint Gobain. Det hade dock varit väldigt bra om rivningsfirmor såg ett större intresse i det förklarar RISE, då de måste välja att demontera och i viss mån sortera glaset framför att kasta det på deponi. Därför behöver Skanska och andra stora byggare ställa krav på rivningsfirmorna att
återvinna framför att deponera, för om kravet inte ställs gör de vad som är enklast eller billigast förklarar han.
Skanska skulle även kunna skapa samarbeten med eller ställa krav på glastillverkarna menar RISE. När man river en byggnad för att bygga en ny kan Skanska involvera den
glasproducent som ska ansvara för det nya bygget i återvinningen av glaset från den gamla byggnaden. Skanska kan också helt enkelt ställa krav på leverantören kring att si eller så många procent av glaset ska vara återvunnet. KAgf menar att man kan på inköp skulle kunna ha det som krav, men då gäller det att projekten och beställaren vill ta det i rivningsskedet.
4.2.4
Marknadsföring
FSRe och FSWi lyfter båda fram att marknadsföring är en viktig komponent i klimatfrågan. Det förklaras vara något som behöver ske både uppströms och nedströms. FSWi förklarar att det han prioriterar nu är att komma in hos investerare och marknadsföra sina nya produkter. En produkt är av primäraluminium med utsläppsnivå på max 4 kg CO2Eq/kg aluminium och en andra produkt där minst 75 procent ska vara återvunnet aluminium med utsläppsnivå på max 2,3 kg CO2Eq/kg. Han menar att snittet i Europa ligger på 8,6 kg CO2Eq/kg. Under 2020 förklaras tanken vara att hela sortimentet ska bestå av dessa produkter. De är tidiga ute med detta förklaras det, alla är inte medvetna om att det finns. Det finns en liten
kostnadsfråga i det också, det kostar upp emot en krona mer per kg. Extrakostnaden utgörs av återvinningsprocessen i form av att ta hand om rivningsmaterialet och sortera det, strimla och filtrera med magnetism och ta hand om beläggningar förklarar han. Det är
kombinationen av återvunnet och förnyelsebara energikällor som ligger bakom den mindre klimatpåverkan. FSWi förklarar att produkten bestående av mestadels återvunnet aluminium inte säljs av koncernen till konkurrenter för tillfället. Om efterfrågan ökar kan det förändras, behovet av materialet internt överstiger idag hur mycket som kan tillverkas. Därför byggs fler fabriker menar han. Reynaers marknadsför idag inte någon produkt med lägre
klimatpåverkan förklarar FSRe.
GPS-G upplever att omställningen till ett större klimathänseende inom branschen märks på produktionsnivå medan marknadsföringen ligger efter, de flesta ser det som sitt jobb att sälja och föreskriva glas, inte att hålla på med klimatfrågor. Han nämner också att det i regel sitter en glasförädlare och en fasadentreprenör mellan sig och sin kontakt hos Skanska, där
glasförädlaren sitter i Polen, Baltikum eller Tjeckien och fasadentreprenören sitter i Tjeckien, Baltikum eller Sverige. Det är ett komplext nät att driva igenom en fråga menar han.
RISE menar att det finns en hel del att göra när det kommer till marknadsföring och
återvinning av glas. Dels förklarar han att gemeneman tror att allt glas är återvunnet och att det är svårt att skapa en marknad på något som alla tror är en självklarhet.
RISE: ”Det är svårt att marknadsföra en produkt som ingen vill ha och ingen vill sälja”. Det finns även en risk att någon av de andra branscherna som är mer etablerade inom produktion och insamling av återvunnet glas betalar mer för glaset. Det hamnar ju hos de som betalar mest förklarar han, det går inte automatiskt till någon.
5
DISKUSSION
I detta avsnitt förs en diskussion utifrån litteraturstudien och analysens resultat i syfte att skapa ett sammanhang varifrån svar på frågeställningarna kan lyftas fram. Genom att ta ställning till analysens resultat och litteraturstudiens vetenskapliga bidrag i ämnet har diskussionen som syfte att återkoppla till problematiseringen. I diskussionen jämförs de olika källorna av information med varandra och uppmärksamhet kan riktas mot de faktorer och åtgärder som bör fokuseras på och prioriteras av en inköpskategori. Även vilka utmaningar som är aktuella i arbetet mot att minska klimatavtrycket i
försörjningskedjan kan belysas. Dessa data agerar också komplement till varandra genom att fylla igen den andres bristfälliga uppgifter och på så sätt bidra till en bättre förståelse.