Kravställning

Användningsområdet för EPD:er är idag främst inom certifieringar men eftersom

ovanstående lagkrav nalkas och efterfrågan enligt intervjuobjekt och litteratur kan väntas öka behöver det ställas krav på innehåll, kvalitet och uppdatering. Litteraturen (Andersen et al., 2019) lyfte fram just bristen på att efterfrågan av dokumenten som ett av de största hindren mot att de blir implementerade i klimatarbetet, att tillverkare inte ser behovet om det inte krävs av byggaren och att byggare inte ser behovet om inte alla tillverkare kan erbjuda det. Detta talar för Inköps beslut att informera de stora leverantörerna med stora volymer att man vill att de ska ta fram EPD:er för sina produkter. Om Skanska vill kunna samla på sig kunskap om sina leverantörer och särskilja de klimatsmarta alternativen från de mindre klimatsmarta behöver leverantörer kunna erbjuda EPD:er, vilket i sin tur verkar förutsätta att byggföretag kräver att dem finns. Att ställa dessa krav tidigt, redan vid anbud, utgör en god möjlighet för upphandlingen att positivt påverka mängden utsläpp. Litteraturen (Jelse & Peerens, 2018; Bohari et al., 2017) förespråkar just verktyg som mäter och anger mängden utsläpp av växthusgaser och menar att de ska vara integrerade i anbud och kontrakt.

Samtidigt som krav behöver ställas från inköpares sida menar flera av de intervjuade att det också är viktigt att Skanska gör sig redo att kunna ta emot EPD:er.

Flera nämner att de en dag vill kunna jämföra en EPD med en annan. Rent krasst ska man enligt standarden EN 15804 kunna jämföra EPD:er inom dessa produktregler (PCR) så länge man tar hänsyn till produktens funktion och övriga egenskaper. Eftersom företag själva kan göra dessa livscykelanalyser förklarar både litteratur (Gelowitz & McArthur, 2016) och några intervjuobjekt att tydliga skillnader kan uppstå och att det behöver beaktas. Litteraturen (Bovea et al., 2016; Andersen et al., 2019) menar att det råder en brist på kunskap och förståelse om den programvaran som tar fram EPD:n. EPD:erna presenterar inte heller särskilt detaljerad information, faserna A1 – A3 presenteras som en klumpsumma och vad det är för energikälla som används, utöver förnyelsebar eller inte, framgår sällan. För att öka förtroendet för resultaten, leverantörerna och förståelsen för klimatpåverkan kan inköparna kräva att få tillgång till mer av dokumentationen från ett skede innan allt klumpas ihop. Det möjliggör också att lättare jämföra själva produktionen (A3) hos en leverantör med den hos en annan. Utifrån de EPD:er som använts i denna studie kan leverantörers dokument för relativt likvärdiga produkter och inom samma PCR påvisa skillnader gällande vilka

livscykelfaser som ingår, andel återvunnet som ingår, andel återvunnet efter rivning, enhet för produktion, typ av U-värde, information om andel yta glas, information om

transportsträckor, procentsats på ”cut-off”, ”scrap rate”, information om energi/gas/elmix, antal scenarion, med mera. Vissa skillnader är synliga och enkla att ta hänsyn till, andra kan man enkelt missa och påverkar tydligt resultatet. Några av dessa skillnader lyfter också litteraturen (Rönning et al., 2019) fram tillsammans med de många antagningar som görs.

Detta är anledningen till att flera personer menar att krav kommer behöva ställas på enhetlighet i dokumenten.

Användningen av generella data är ett annat bekymmer som litteratur (Rönning et al., 2019; Andersen et al., 2019) och intervjuobjekt tydligt lyfter fram. KAgf förklarade vilken stor skillnad det kan vara mellan olika länder när det kommer till produkternas klimatpåverkan och nämnde ett exempel där glasförädling i Polen gav tio gånger större klimatavtryck jämfört med Sverige. Det är alltså ett problem hur generella EPD:er kan vara. Länders energikällor och transportsträckor, bland annat, kan se väldigt annorlunda ut. Litteraturen (Gelowitz & McArthur, 2016) lyfter också fram en problematik i det och nämner en 500 procentig skillnad mellan två EPD:er. Dessa skillnader verkar kunna uppstå då specifika data får ersättas med ”likvärdiga data”. Det kan behövas ställas krav på hur ”likvärdiga” ska tolkas. Det är tydligt att specifika EPD:er efterfrågas av inköparna, men det verkar inte var så enkelt att lösa när enligt leverantörerna. I vart fall inte för glastillverkarna då man inte säkert vet vilken fabrik glaset kommer ifrån. De som är specifika för ett projekt idag verkar till stor fortfarande vara baserade på generella värden men där transportmetod, transportsträckor, detaljritning, tillverkningsplats och produkten är specifik för projektet. Ska det vara helt specifikt måste rätt mängd och vikt samt just den fabrik som produkten tillverkades i vara specificerat. Det blir då problematiskt när kvalitet, tillgänglighet och kostnad ständigt varierar vid extrudering.

På tal om använda dokumentet som marknadsföring lyfts EPD:er och klimatkalkyler fram som just en möjlighet för Skanska att marknadsföra vissa produkter och leverantörer hos beställaren. Detta är en av styrkorna som litteraturen (Bovea et al., 2016; Andersen et al., 2019; Gelowitz & McArthur, 2016) lyfter fram med dokumentet, vid sidan av den objektiva information den erbjuder. Några personer i studien nämner det, likt litteraturen, att det kan skapa en medvetenhet och diskussion som tar större hänsyn till hela livscykeln, och kanske kan det motverka övertygelsen om att klimatsmarta alternativ bestämt måste vara dyrare. Litteraturen (Jelse & Peerens, 2018; Sanchez et al., 2014) trycker starkt på att få in kriterier och beslutsunderlag som tar hänsyn till miljö och klimat. Genom att ta fram klimatkalkyler till beställare likt några inköpare i stomgruppen nyligen gjort tar man fasta på just det. Detta förklaras för stunden vara ovanligt men AkH uttrycket att det var något som även de bör påbörja för att få in livscykelperspektivet och klimatfrågorna i tidigt skede. Att kommunicera miljöarbetet, standardisera efterfrågan på miljö-och klimatrelaterade kriterier samt få in miljöaspekter vid sidan om pris beskriver litteraturen (Sanschez et al., 2014; Dinu, 2020; Song et al., 2017) som viktigt och något som företag upplever som svårt. Att presentera sådana klimatkalkyler kan vara en del i det arbetet.

Litteraturen (Kornevs et al., 2018; Song et al., 2017) lyfter fram är vikten av att kontrakt och handlingar som leder fram till kontrakt innehåller tydliga riktlinjer kring miljö och klimat och att återkommande användning av flera miljörelaterade parametrar ger effekt.

Användning av standarder, transportmedel, bränsle, graden av hängivelse som riktas mot miljöfrågor, mängd energi, andel förnyelsebar energi och minimering av avfall är några krav eller kriterier som nämns och som i olika grad bör användas. Även att följa upp krav under

inköp beskrivs i litteratur (Agbesi et al., 2018; Belfitt et al., 2011) och några intervjuer var viktigt, men också svårt då inköpare förklaras snabbt vandra mellan flera projekt.

Det nämns att Skanska är ett företag som genom sin storlek och erfarenhet har möjligheten att ställa tuffare krav. Litteraturen (Meehan & Bryde, 2014; Balasubramanian, 2012) tilldelar likt flera intervjuobjekt dock regering och myndigheter ett ansvar att skärpa lagstiftningar och ställa hårdare krav. Några personer menar att det är svårt att ställa hårdare krav än dessa då det riskerar att krympa leverantörsbasen och höja priser. Just kostnaden beskrivs vara den stora motståndaren mot implementeringen av mer gröna upphandlingar. Att förvänta sig att lagstiftning och relevanta myndigheter ska ligga i framkant gällande vilka krav som är adekvata och nödvändiga kan enligt litteraturen (Meehan & Bryde, 2014) dock innebära en lång väntan då tillsynsmyndigheter upplevs ha minst kunskap om hållbar upphandling, på grund av sin position och bristen på direkt tillgång till leverantörer och entreprenörer. Problematiken med att tydliga krav och certifieringar för specifika projektet ofta finns men att dessa upplevs som otillräckliga men inte heller kan skärpas på grund av rädsla att ställa för höga krav verkar resultera i en efterfråga på någon form av standardiserade krav. Dessa krav ska göra inköparna proaktiva snarare än reaktiva och förbereda sina leverantörer på vad som krävs i framtiden. Litteraturen (Saade et al., 2014; Aldea et al., 2019) vill inom

byggbranschen förmedla ett behov av att både standardiserade produkter och standardiserad efterfrågan för att minska ineffektivitet och förbrukning av resurser. Ett gränsvärde på utsläpp nämns som ett sådant proaktivt krav, det förklaras dock kräva tid och behöva ske i samförstånd med kund och leverantör. Det kräver också experthjälp från bland andra

Skanska Teknik. Även Hållbar Affärsutveckling nämndes i avseendet att eftersträva ett bättre samarbete för att tydligare förankra deras strategiska beslut i inköparens verklighet, kanske är Hållbar Affärsutveckling därför en annan experthjälp som behövs för att inköp ska lyckas vara proaktiv i sin kravställning. Hållbar Affärsutveckling har också mer kontakt med beställare och arkitekt.

Även krav på återvinning och återbruk verkar efterfrågas av flera intervjuobjekt. Att

minimera mängden deponi är målet. Litteruren (Bag, 2017; Yang et al., 2019; Esa et al., 2017) vill att inköparen ska försöka minimera mängden avfall i upphandling. Denna minimering avser spill, väntetid, omarbetning, långa fraktsträckor, hantering och sortering av avfall, med mera. Flera personer vill att man ska kräva leverantören på tydliga beskrivningar och

lösningar på hur den kommer arbeta med detta förebyggande arbete. Så gör också CCBuild som menar att upphandling ska innefatta krav på att återbrukat material demonteras, att redovisning av in- och utflöden sker av nya, återbrukade och återvunna material (inom till exempel fasad), att etablerat samarbete innehavas med godkänd återbruksaktör och att man i så stor utsträckning som möjligt ska köpa in återbrukade eller återvunna byggvaror samt lämna spill och varor som inte används till denna återbruksaktör. Dessa krav riktas mot upphandling av bygg- och rivningsprojekt, det vill säga Skanska som byggentreprenör. Men vad flera intervjuobjekt påpekat så ställer aktörer i princip samma krav som de får på sig till nästa aktör i kedjan. Inköpare bör därför fundera på krav kring att produkter ska kunna demonteras, att leverantörer säkert kan redovisa för innehållet i sina produkter, att detta innehåll ska bestå av återvunnet eller återbrukat material, att leverantörer och entreprenörer tar hand om sitt avfall och att de inleder samarbeten med återbruksaktörer. Detta skiner

också lite ljus över vad som förväntas av Skanska själva, ska man begära att leverantörer och entreprenörer optimerar sina processer kring avfall menar litteraturen (Ghadami et al., 2016) att en förutsättning för att det ska ske framgångsrikt är att man måste göra det minst lika väl själv.

5.3

Cirkularitet

Litteratur (Bohari et al., 2017; Riley et al., 2003) och samtliga intervjuobjekt är eniga om att beslut i tidigt skede är en förutsättning för att ge frågor om miljö och klimat, tillsammans med viktiga frågor överlag, en god möjlighet att påverka slutresultatet. Det lyfts i litteraturen (Lönngren et al., 2010; Gohari, 2014) fram att byggföretag behöver vara aktiva redan i designfas. Detta är något flera av studiens inköpare instämmer kring och menar pågår. Vissa menar dock att det kan ske i större utsträckning och att inköp kommer in för sent. Men detta förutsätter att det är Skanska Fastigheter som är beställaren, om så inte är fallet upplevs man inte kunna påverka mer än att hitta rätt leverantörer och rätt produkter utifrån de krav och handlingar som man tilldelats. Just inköparnas roll i detta tidiga skede är något som inte framgår i den insamlade litteraturen. Det är inte inköparen som hänvisas till när lyfter fram vikten av att delta tidigt utan det är byggföretaget i form av de som planerar för och utför projektet. Detta stärker uppfattningen om att den moderna inköparens roll i en

inköpsfunktion i byggbranschen idag inte är tydlig. Detta då det utifrån tidigare diskussion kring att vara proaktiv, ställa krav på leverantörer och påverka beställare till miljösmarta lösningar verkar finnas en dragning mellan den traditionella inköparen som helt enkelt ska köpa in det som beställaren vill ha och den moderna inköparen som ska vara proaktiv och kunna påverka både uppåt och nedåt i försörjningskedjan.

Forskare (Millington et al., 2016; Wibowo et al., 2018) förklarar att alla viktiga medlemmar inom företag och i byggbranschens värdekedja måste vara delaktiga i klimatarbetet. Flera intervjuobjekt, inköparna själva exkluderade i detta avseende, påpekar just inköparnas viktiga roll i detta arbete då inköp står för 95 procent av alla utsläpp och tillsammans med säljare har den största kontaktytan företag emellan. De verkar alltså fylla en viktig funktion och bör därför vara med i tidigt skede.

En inköpare delade med sig av en bild som säger att inköpare inte kan påverka, utan att det är arkitekt och konstruktör som kan det. En av artiklarna (Lönngren et al., 2010) presenterad i litteraturstudien beskriver att aktörer i byggbranschen ofta ser sig själva och sina tjänster som bortkopplade från projektet som helhet och på så sätt missar delvis eller helt befintliga beroenden. Att arbeta utifrån en gemensam bild och inte bara fokusera på sitt eget område förklarar flera i studien vara väldigt viktigt. Hållbar Affärsutveckling förklarar att det är en utmaning att komma närmare inköp i dessa tidiga skeden.

Byggbranschen har mycket spill och avfall, litteraturen (Wibowo et al., 2018; Esa et al., 2017; Aldea et al., 2019) menar att designfasen har stort ansvar och stor potential att minska detta. Enligt glasleverantörerna i denna studie är diskussioner med arkitekter kring designens anpassning till deras standardmått något som förekommer, i vart fall i en liten utsträckning. Enligt arkitekterna i studien var detta något de kände igen gällande andra material, framför

allt trä, men något som de inte tyckte fanns en medvetenhet kring gällande glas. Litteraturen (Aldea et al., 2019; Esa et al., 2017) kommer på olika sätt in på att ordet standardisering är starkt efterfrågat i byggbranschen och hänvisar i detta avseende till att produkter behöver standardiseras och design göras mer detaljerad. För att möjliggöra en standardisering av produkter framstår dessa två aktörer, arkitekt och tillverkare, som viktiga spelare. Den mängden spill som uppstår i och med skillnaderna mellan design och tillverkning beskrivs bidra till väldigt stor miljöpåverkan. En annan diskussion mellan dessa spelare som kan gynna miljön är den om hur variationer eller små avvikelser i färg och utseende hos produkten kan accepteras, och på så sätt bidra till mindre spill, energiförbrukning och transporter. Detta är även intressant inom diskussionen kring återbruk, det vill säga vilka möjligheter som finns att återanvända material som avviker visuellt.

Designfasen tar upp frågor kring produktlösningar, val av material, hur mycket material, storlek på material, täthet på huset och antal transporter, med mera. Frågor som har tydlig koppling till leverantör, tillverkare och produkt, vilka inköparen har kontakten med. Litteraturen (Lönngren et al., 2014; Gohari, 2014) lyfter fram designfasen som en viktig komponent i gynnsamma relationer och att dåliga val av material kan leda till signifikanta kostnader, delvis på grund av ändringar i slutskedet. Även mer detaljerade ritningar

efterfrågas då det leder till mindre behov av sena ändringar och missförstånd. Flera i studien efterfrågar av inköparen en god kunskap om vilka leverantörer som passar vilket projekt, en kontinuerlig screening av nya leverantörer och ett initiativtagande i form av att vara en produktutvecklare. En sådan inköpare kanske kan bidra med värdefull input i diskussioner med arkitekt. Speciellt om gröna lösningar ökar efterfrågan på icke traditionella material och minskar tillgången på leverantörer.

Studien visade en brist på hänsynstagande till livscykeln och ett cirkulärt förhållningssätt. Att se till hela livscykeln hos en produkt och ha en tydlig plan för vad som kommer att hända med den efter rivning beskrivs i litteratur (CCBuild, 2020; Sharma, 2013; Dinu, 2020) och av HA som avgörande för klimatarbetet. Projekten önskar av inköparna att de ska kunna

bedöma en produkts livslängd, om och hur de kan bytas ut, återvinnas eller återanvändas. CCBuild (2020) menar att sådan information borde inarbetas i riktlinjer i tekniska

handböcker och andra relevanta dokument. Litteraturen (Gaurav et al., 2019) menar att dålig materialhantering och felaktiga kvantitativa uppskattningar om vilken typ av avfall som uppstår på byggarbetsplatsen utgör ett hinder för att lyckas minska, sortera och återvinna. Om man som inköpare kan underlätta detta genom att kräva av leverantörer att sådana riktlinjer och dokumentation finns för produkterna kanske sådan problematik minskar. Vad litteraturen (Jelse & Peerens, 2018) också lyfter fram som en positiv konsekvens av hänsyn till livscykeln och cirkulära processer är att det ökar transparens och tillgång på data, något som efterfrågas av många i denna studie.

En annan positiv konsekvens beskrivs av HA vara att en annan kostnadsbild kan göra sig synlig, en bild som tar hänsyn till det spill, den personal och transport samt avfallskostnad som inköp sällan tar hänsyn till. Detta behöver man räkna på och ha med i sin kalkyl förklarar han. Just detta efterfrågade KAi, hon vill veta vad den faktiska skillnaden är i pris och utsläpp mellan att deponera, återvinna och återbruka. Litteraturen (Lönngren et al., 2010; Dinu, 2020; Song et al., 2017) efterfrågar övergången från ett inköpstänk till ett

systemtänk som ser till mer än just det enskilda inköpet. Det hänvisar också till att man som inköpare i byggbranschen behöver skaffa sig en tydligare bild av det system av leverantörer som råder på marknaden och försöka förenkla det så att man har mer kontroll över det. Detta låter som en svår uppgift då litteraturen (Wibowo et al., 2018; Aloini et al., 2012) också gör det tydligt hur fragmenterat och heterogent det är i byggbranschen. Kanske därför det behövs.

Vad studiens nämnda pilotprojekt och litteraturen (Burman et al., 2020) tillsammans lyfter fram som en av de stora utmaningarna med att skapa cirkulära processer är kostnaderna för transport, sortering, teknik och undersökning av förbrukat material. En av inköparna

förklarade att det behöver finnas en affärsmöjlighet i det, något som flera artiklar (Burman et al., 2020; Prates et al., 2018; Bag, 2017) styrker genom att befara att cirkulära affärssystem aldrig på riktigt kommer att implementeras om det inte är ekonomiskt försvarbart. Men att det inte är ekonomiskt försvarbart menar också litteraturen (Burman et al., 2020; Gaurav et al., (2019) att byggbranschen inte gjort sig förtjänt att uttala sig om än. Det finns stor

potential för byggbranschen ta bättre vara på sitt avfall. Bland annat genom en

attitydförändring och nya samarbeten. Detta beskrivs närmare i diskussionen kring fråga 2. En annan stor utmaning utgörs av vilken kvalitet som återbrukat och även återvunnet material kan garantera. Återbrukat material beskrivs av flera personer ha stort fokus på sig idag och diskussionerna handlar ofta om att kvalitén behöver säkerställas och att det uppfattas som svårt, kostsamt och tidskrävande. Litteraturen (Aldea et al., 2019) bekräftar vikten av att säkerställa kvalitén hos materialet och att detta är en kontroll som behöver effektiviseras. Leverantörer och beställare beskrivs kunna skrämmas av återbrukat material och att det är lättare att välja det som är tryggt och välbekant. Litteraturen (Gaurav et al., 2019; Hurloi et al., 2020) menar därför att kunskapen behöver öka om cirkulära material i byggbranschen. RISE tycker företag besitter en obefogad skepticism mot återvunnet material, i vart fall glas. Denna utmaning kring kvalitet på cirkulärt material är något som CCBuild (2020) tagit sig an. Detta tillsammans med ovan nämnt behov av kunskap och samverkan. Och så även den önskan som arkitekt och projektchef i denna studie efterfrågar av Skanska respektive inköpsfunktionen; en marknad eller databas för återbrukat material. Litteraturen (Thanwadee, 2016) kring cirkulär ekonomi menar att tillgången på

handelsmarknader för återbrukat och återvunnet material påverkar beslut att just återvinna och återbruka.

5.4

Hantering av leverantörer

Att hitta leverantörer som har kunskap och förmåga att leverera gröna produkter och tjänster beskrivs som en viktig del av inköparens klimatarbete. Litteraturen (Balasubramanian, 2012;