Det finns tre standarder av miljömärkningar; miljömärkning med symboler, företagets egna miljöuttalanden med symboler och miljövarudeklarationer (Kellner, 2017). Den senare, miljövarudeklarationer (EPD), förklarar Kellner är ett sätt för tillverkare och importörer att kvantitativt beskriva väsentliga egenskaper hos en tjänst eller vara när det kommer till miljöpåverkan. Denna kvantitativa information är verifierad av en tredje part över en produkts livscykel och tas fram genom en livscykelanalys (Gelowitz & McArthur, 2016).
3.4.1
Livscykelanalys
En livscykelanalys (LCA) har som syfte att ge en helhetsbedömning av miljöpåverkan över en produkts livscykel (Boverket, 2019). Denna miljöpåverkan kan vara av olika slag och därför finns ett antal kategorier av miljöpåverkan, även kallade miljöindikatorer. Kunic (2017) beskriver en LCA som ett rationellt tillvägagångssätt att uppskatta specifika miljöindikatorer hos en produkt eller ett system genom hela dess livscykel. Dessa miljöindikatorer är
försurning, övergödning, ozonnedbrytning, olika typer av ekotoxicitet, luftföroreningar, resursanvändning och utsläpp av växthusgaser (Boverket, 2019). Nedan ses en byggnads systemgränser uppdelade i livscykelfaser (A, B, C och D) som i sin tur är indelade i informationsmoduler (A1, A2… B1, B2…, o.s.v.) (IVL, 2016). Den miljöpåverkan som en produkt ger upphov till placeras i den modul den uppstår eller orsakas.
Figur 3. Byggnadens livscykelskeden och informationsmoduler (IVL, 2016)
IVL (2016) beskriver i detta stycke produktskedet och förklarar att det innefattar utvinning av råvaror och transport av dessa till fabrik där tillverkningen sedan sker. Byggprocesskedet består av transport från producent till byggarbetsplatsen där produkten installeras i eller monteras på byggnaden. Användningsskedet tar upp alla de processer som sker under tiden byggnaden används fram till att den ska rivas. Slutskedet innefattar demontering eller rivning följt av transport av materialet till återvinningscentral eller deponi där processer tar vid för hantering av materialet. Modul D innefattar effekter som uppstår i och med att material återvinns, tex energibesparingar som uppstår genom att återvinna eller att förbränna förbrukat material.
Boverket (2019) beskriver nedan vad som krävs för att kunna tolka en LCA, hur en LCA skapas och vad den kan användas till. För att det ska gå att tolka och förstå en LCA är det viktigt att metodval beskrivs tydligt. I en del beräkningsverktyg är metodval förutbestämt och något aktivt val behöver inte göras. Några av de viktigaste metodvalen handlar om
funktionell enhet och systemgränser. Funktionell enhet kan till exempel vara kvadratmeter för glas eller kilo för aluminium, i syfte att ange vilken enhet som miljöindikatorernas
påverkan ska relateras till. Systemgränser ska definiera vilka faser och aktiviteter som ingår i analysen. Även tidsmässiga och geografiska avgränsningar kan behöva anges. En LCA görs i fyra steg; definiera mål och omfattning, gör en inventering av material och resurser, bedöm vilken miljöpåverkan resurser och processer har samt tolka resultatet. En LCA sägs ha tre användningsområden; identifiera betydande miljöaspekter, förbättra miljöprestandan och jämföra produkters miljöpåverkan med andra produkter. Det förstnämnda
användningsområdet är relativt enkelt gjort medan steg två och framför allt steg tre ställer högre krav på metod och datakvalitet.
3.4.2
EPD
När en tillverkare tar fram en EPD (miljövarudeklaration) måste den utgå från ett antal produktspecifika regler under livscykelanalysen av produkten, bestående av detaljerade riktlinjer kring metodval, avgränsning och dataunderlag (Boverket, 2019). Dessa regler brukar benämnas PCR, från engelskans product category rules och tas i Sverige fram i samråd med branschorganisationerna (Boverket, 2019). För att kunna jämföra en EPD med en annan måste de baseras på samma PCR (Gelowitz & McArthur, 2016). Dessa
kategoriregler kan enligt Gelowitz & McArthur dock tas fram av vem som helst som kallar sig för programoperatör vilket skapar signifikanta skillnader mellan dessa regler. Standarden EN 15804 har därför som syfte att erbjuda gemensamma PCR (Gelowitz & McArthur, 2016). Standarden EN 15804, som tillhandahåller de grundläggande PCR:s för EPD:er inom byggprojekt, beskriver att syftet med en EPD inom byggsektorn är att kommunicera den grundinformation som krävs för att utvärdera byggnader och andra byggverk, och identifiera de som orsakar mindre stress på miljön (Rönning et al., 2019).
I allmänhet har de viktigaste drivkrafterna bakom användningen av EPD varit byggcertifieringssystem, såsom Green Star, LEED, DGNB och BREEAM (Gelowitz & McArthur, 2016). Flera av certifieringssystemen har inkluderat krav på ”direkta” EPD eller ”indirekta” LCA i sina riktlinjer. I LEED och BREEAM får man poäng för olika grader av användning av EPD (Andersen et al., 2019). En annan drivkraft för användningen av EPD är enligt Andersen et al. grön offentlig upphandling. Kellner (2017) menar att den
miljöanpassande upphandlingen är ett av de viktigaste användningsområdena för miljövarudeklarationer.
Vad flera nämner (Bovea et al., 2016; Andersen et al., 2019; Gelowitz & McArthur, 2016) som styrkan med EPD:er är att de objektivt kommunicerar miljödata i ett passande format vilket Andersen et al. (2019) menar skapar transparens och möjlighet att förbättra sitt företags image. Detta menar författarna i sin tur skapar bättre kunskap om produktionsprocesser och hjälper företag att ta välgrundade beslut. Gelowitz & McArthur (2016) förklarar hur
användningen av miljövarudeklarationer ändrar inte bara valet av material utan också konversationerna som förs under designfas, detta då designers tvingas titta på
livscykelanalyser och strategier inom miljövarudeklarationen på ett djupare plan än vad som tidigare varit möjligt med andra märkningssystem. Jelse & Peerens (2018) menar att verktyg som används vid LCA och tillgång på data visar på att resultera i samarbeten och
engagemang, ökad transparens och miljöprestation, vilket driver på innovation och ständiga förbättringar.
Kostnad att ansöka om, förnya och genomföra den LCA som krävs för en EPD utgör ett tydligt hinder, framför allt för små företag, när det kommer till att öka användningen och värdet av miljövarudeklarationer (Bovea et al, 2016; Andersen et al., 2019). Dessa företag kan beskrivs behöva hjälp med att ta fram verktyg för skapandet av miljövarudeklarationer. Även kunskap kan behövas bistås med (Gelowitz & McArthur, 2016). Det största hindret menar Andersen et al. (2019) utgörs av bristen på efterfrågan av EPD:er, vilket leder till att industrin pekar finger mot varandra. Detta i form av att tillverkaren inte ser behovet av EPD:er för sina produkter om inte byggaren kräver det i anbuden medan byggaren inte ser en anledning att kräva det om det inte finns tillräckligt med EPD:er för att tillgodose denna efterfrågan i anbud. Vissa pekar också ut myndigheter när diskuterar vilka som behöver agera först (Andersen et al., 2019).
Bovea et al. (2016) nämner svårigheter i att tolka informationen en EPD och Andersen et al. (2019) förklarar att EPD:er och deras underliggande LCA:er inte alltid tolkas på liknande sätt, vilket leder till missförstånd kring hur de ska användas för att kvantifiera och verifiera hållbarhet och samtidigt vara ett konkurrensmedel vid val av material. Detta får Jelse & Peerens (2018) att betona vikten av att LCA system som drivs i olika europeiska länder fungerar på samma sätt och att nationella särdrag inte skapas utöver de standarder som finns. Jelse & Peerens menar därför att synkronisering av resultat är ett absolut måste när det gäller att främja en konsekvent användning av EPD:er. Utöver bristen på synkronisering av miljövarudeklarationer lyfter Andersen et al. (2019) fram bristen på kunskap om
dokumentationen och om EPD-programvara samt att det är svårt för någon som inte är specialist att läsa en EPD.
Gelowitz & McArthur (2016) beskriver hur användningen av generell istället för specifika data i miljövarudeklarationen kan skapa ogynnsamma effekter, såsom dålig datakvalitet. De menar att standarden ISO 14025 uttrycker att vissa krav på datakvalitet ska vara ”likvärdiga” men inte nödvändigtvis identiska. Då ”likvärdiga” inte är definierat i standarden kan
generella data ersätta specifika data, även om det inte är rekommenderat. Användningen av generella data har visat sig kunna bidra med upp till 500 % variation i resultaten hos de påverkankategorier som finns i deklarationen jämfört med sådan som tagits fram baserad på specifika data (Gelowitz & McArthur, 2016).
Att definiera faserna i livscykeln slutskede, modulerna C och D, menar Andersen et al. (2019) är problematiskt. Det som ifrågasätts är noggrannheten i de uppskattningar som görs kring potential inom återvinning och att flera antaganden görs kring platser, transporttyper, bränsle, byggnadstyper, användning av byggnader, underhåll, reparation och
avfallshantering. Dessa skillnader verkar enlig Rönning et al. (2019) leda till skillnader i den miljöpåverkan som rapporteras i modul C och D.
Incitamenten från myndigheter i Europa att skapa och använda EPD menar Andersen et al. (2019) är ganska låga. För att uppmuntra och motivera fler att efterfråga eller beställa livscykelanalyser vid uppförande eller rivning av en byggnad har Boverket, på uppdrag av regeringen, lämnat ett lagförslag om krav på att byggherren redovisar klimatdeklaration. Det
ska gälla från första januari 2022 (Naturvårdsverket, 2019). Att genomföra
vetenskapsbaserade kriterier för urval av produkter och tjänster när köper material eller tjänster menar Jelse & Peerens (2018) är den enskilt viktigaste faktorn som kommer att driva en verklig minskning av den europeiska byggsektorns miljöpåverkan.