Intervjuer med lärare - Lust att lära - Nytänkande pedagogik för en stimulerande idrottsundervi

Att skapa goda lärandesituationer

I intervjuerna frågade vi inledningsvis lärarna om vad som krävs för att skapa goda lärandesituationer. Öppenhet, dialog och kommunikation i klassrummet, trygghet och företroende mellan lärare och elever samt en lugn studiemiljö var några av de svar vi fick fram. En lärare betonar även vikten av att komma ifrån passiva föreläsningssituationer och istället aktivera eleverna.

”… Sen är det att föredra praktiska, att ha övningar där det händer någonting, något att haka upp kunskapen på.” - Albin, lärare, 28 år

Ovanstående menar samtidigt att en lärare med en styrd undervisning har kontroll över elevernas lärande. Det kan kännas mer otryggt med en mer öppen lärandemodell då läraren kan uppleva att denne tappar kontrollen. Informanten menar även att det kan finnas en risk för att tappa några elever samtidigt som andra lär sig mycket mer, vilket kan vara en svår balansgång.

Några av lärarna tar även upp motivationens betydelse för lärandet, varav den inre motivationen är att sträva efter då den upplevs som starkast. En förförståelse är även en viktig ingrediens för en bra lärandesituation, vilket kan skapas genom att eleverna förstår lektionen och periodens upplägg.

I intervjuerna framhölls problemlösning som en bra metod oavsett om det används inom PBL eller inom övriga pedagogiska modeller. En av informanterna förklarar ett scenario där problemlösning används i klassrummet. Läraren har genomgång framför tavlan och låter sedan eleverna i smågrupper diskutera och räkna tillsammans.

”… de räknar ju sällan själva på sina lektioner, de sitter och samtalar (…) hur har ni löst den här uppgiften? Hur kan man göra? Så det är väldigt mycket prat, det är väldigt mycket problemlösning. Sen testar de mycket själva med att läsa eller räkna själva hemma, men i klassrummet jobbar man nästan alltid tillsammans med olika typer av problemlösning och det tror jag är jättebra, problemlösning tror jag väldigt mycket på.” – Ebba, rektor 52 år

Effekter på individens lärande utifrån PBL

Vi frågade även informanterna om vilka effekter de anser PBL har på individens lärande. En av informanterna beskriver effekterna med PBL utifrån ett projekt som han varit delaktig i. I uppstarten av problemet fick eleverna veta att de skulle tillverka en egen lavalampa som de skulle ge till sin fiktiva frågvisa farfar och för honom förklara lavalampans uppbyggnad. Genom detta projekt menar läraren att eleverna får en helhetsbild och något praktiskt att fästa sin kunskap i. Istället för att läraren endast

presenterar kemiska begrepp får eleverna genom problemet istället en förståelse för hur begreppen kan kopplas samman genom ett praktiskt exempel.

Kreativiteten benämns som en viktig komponent i introduktionerna och examinationerna av projektet, vilket framgår i flera intervjuer. Detta innebär en variation i arbetet för både lärare och elever. Eleverna lär sig ”tänka utanför boxen” och att de inte förväntar sig att all information serveras av läraren. Istället jobbar eleverna självständigt med att hitta en stor del av informationen. I början av projektet vet eleverna inte vad som ska hända och därmed skapas ett överraskningsmoment vid introduktionen. Examinationerna innebär inte alltid skriftliga prov och eleverna får därmed chans att öva på att presentera och förklara sina svar genom kreativa examinationsformer. Under arbetsprocessen har eleverna möjlighet att nischa och fördjupa sig inom sitt område. Denna fördjupning menar en lärare är inte möjlig i en traditionell undervisning då den nya läroplanen, Lgr 11 innehåller fler delar. Han framhäver PBL som en bra metod då den skapar mer tid för fördjupning av lärandet. Andra gemensamma uppfattningar från lärarna är att metoden skapar ansvarstagande, kommunikation, förmåga att arbeta i grupp samt leda ett möte. En av informanterna nämner även att eleverna får en djup förståelse, en känsla av att de faktiskt kan samt att de ser användning för sina kunskaper. Eleverna lär sig även att se kvalitéerna i ett arbete. En av rektorerna förklarar att eleverna är i en ständig grupprocess där känslorna pendlar under arbetets gång. Ebba förklarar att alla grupper genomgår samma cykel under sin arbetsprocess.

”… De var först förvånade för det var ingenting som de var vana vid, sen tyckte de att det var väldigt roligt. Sen blev de väldigt oroliga, sen blev dem väldigt arga och sen blev de väldigt upprörda och sen blev dem väldigt nöjda. Det var verkligen den fasen: Det går inte, vi klarar inte det! Och då gällde det verkligen för oss runtomkring att vara lugna liksom och kunna visa att; Men vi vet att ni kommer reda ut det. Nu är ni bara i den fasen, och ni har inte all kunskap och ni har framför allt inte ordning på all kunskap (…) Samma cykel gick varje gång” – Ebba, rektor, 52 år

Flera av lärarna nämner PBL som en förberedelse inför kommande universitetsstudier. De har träffat studenter efter gymnasietiden som i efterhand visat uppskattning för de kvaliteter som PBL har medfört, så som självständigt arbete och ansvarstagande. En del lärare betonade den goda relationen mellan lärare och elever som skapats på skolorna.

Detta uttrycks som typiskt för dessa skolor och benämns som en viktig komponent för lärandet.

”PBL ger vissa förutsättningar för det mötet så att säga, möjligheten att skapa den relationen tycker jag.” – Ebba, rektor, 52 år

Utifrån våra resultat ser vi att PBL även möjliggör en separat stund mellan elever och handledare där ingen bedömning sker och där de får fritt spelrum för frågor.

”… man får ett tillfälle där man inte bedöms, utan att här ska det liksom finnas fritt spelrum att tänka, tycka, säga vad som helst. Sen har vi brottats mycket med det att övertyga dem om att vi faktiskt inte sitter och bedömer i stegen utan vi är bara med som handledare och målet är att de ska lära sig, ingen bedömning förekommer, och när det verkligen funkar då tycker jag att det också är en bra grej, att det finns en separat stund så.” – Albin, lärare, 28 år

Krav på elever för att kunna hantera PBL

Som tidigare nämns anser lärarna att eleverna behöver en inre eller yttre motivation varav den inre är att sträva efter. Om drivkraften inte ligger i att ha högsta betyg menar en lärare att PBL kan ge en naturlig motivation och drivkraft till eleven. Meningarna gick isär huruvida PBL skulle kunna fungera på högstadiet. En lärare hävdar att elever oftast har ett naturligt driv i yngre årskurser utan betygshets samtidigt som en annan lärare betonar att alla faktiskt inte har det.

”… det krävs ju att man är lite mogen och vill av egen drivkraft. Har du inte det och det är ju inte alla 13, 14 och 15 åringar som har det och skolans uppgift är ju faktiskt att få med sig dem som inte har egen drivkraft och försöka skapa den.” – Ebba, rektor, 52 år

Ovanstående menar samtidigt att det skulle vara intressant att testa PBL på högstadiet men att det skulle krävas rätt sammansättning med jämn nivå av elever. Ansvarstagande är något som flera lärare nämner som ett krav på eleven. Björn menar att individen behöver ha en kreativ förmåga, vara självständig och ha disciplin. Däremot menar Cecilia att eleverna lär sig detta under studietiden och är därmed inget krav vid deras första projekt.

”… samtidigt är det ju inte så att vi tar för givet att de kan ta ansvar när de kommer hit utan vi försöker ju lära dem också…” – Cecilia, rektor, 40 år

Fördelar och nackdelar med PBL för lärare och rektorer

En av fördelarna med att arbeta problembaserat är enligt flera lärare den teamkänsla som skapas i personalstyrkan. För att skapa problem och arbeta ämnesintegrerat krävs det att personalen diskuterar och interagerar med varandra, vilket bidrar till denna sammanhållning. En av lärarna menar att arbeta i team samt det varierade schemat bidrar till ny ork och glädje i arbetet. Han förklarar känslan hos lärarna i samband med uppstarten av ett nytt PBL-problem:

”… man är rätt taggad liksom. Det är nästan som att man ska gå ut och ha match i lärarrummet innan. När man står i ring och sånt nästan!” – Björn, 31 år

Lärarna upplever att PBL-metoden jämfört med det traditionella är mycket roligare och mer kreativt för både lärare och elever.

”Alltså, har du ett bra team så är det ju jätteroligt, otroligt stimulerande och det kan ju bli en fantastisk dynamik (…) Vi hade verkligen jätteroligt när vi jobbade med det” –

Ebba, 52 år

Nackdelar med detta arbetssätt är att det kräver mycket planeringstid och förarbete inför nya projekt. Albin anser dock att man får igen den tiden i slutändan. En av rektorerna menar att organisationen måste tillåta utrymme för denna planering då det är svårt och tidskrävande att skapa vattentäta projekt. Eleverna ska inte kunna lösa problemet utan att beröra alla kursmål. De nya kursplanerna för 2011 har också bidragit till en ökad arbetsbelastning eftersom det krävts omstrukturering av PBL-projekten. För att PBL ska fungera krävs det ett sammansvetsat lärarlag som har bra kunskap om metoden. Om skolan har en hög personalomsättning kan det vara svårt att skapa ett stabilt och välfungerande team. Personalomsättningen kan även vara ett hinder då projekten ofta sträcker sig över flera terminer, vilket kan orsaka problem vid betygsättning.

PBL - en metod som tar hänsyn till alla elevers behov?

I intervjuerna frågade vi om PBL-metoden tillgodoser alla elevers behov. En av lärarna menade att arbetet i smågrupper underlättar för läraren, då denne lättare kan se alla individer. Friheten i PBL kan vara lockande och utvecklande för många medan en del elever kan ha svårt för ansvaret som krävs. Många av lärarna nämner även att diagnoser kan vara ett hinder i PBL-arbetet.

”… på min förra lärartjänst så hade jag en elev som hade Asbergers syndrom som jag, hade i matte och fysik. I vissa delar av de här ämnena så var han superb, och i andra satt han bara och rita drakar i sin bok. Han var jättebra på att rita i och för sig men han hade ju inte haft ut någonting av PBL.” – Björn, 31 år

”Vi har elever med väldigt olika förutsättningar. Vi har elever med olika diagnoser, då måste det anpassas till det. Det går att anpassa men det är mycket jobb med det. (…) För en dyslektiker är det svårt att tillgodogöra sig sådana stora mängder text som det ibland blir då när man ska jobbar PBL. Man ska leta, hämta information själv tillexempel. En dyslektiker på den här nivån behöver ju ofta begränsningar (…) och talar om: det är det här du ska läsa. (…) Jag vet en kille som gick ut med ADHD här nu. För honom var det ju väldigt, väldigt jobbigt med det här lösare systemet där de hade de sju stegen. (…) otroligt svårt för honom att få någonting gjort där på den tiden.” – Ebba, 52 år

6 Analys och diskussion

Under arbetets gång har vi utgått ifrån en jämförelse där gymnastiken fick representera idrottsämnet och det styrda traditionella skolsystemet medan parkour fick representera en nytänkande fri rörelsepedagogik. De viktigaste pedagogiska sambanden som vi har hittat och kommer att använda oss av i vår lärarprofession är problemlösning, kreativitet, emotion, inre motivation och social interaktion vilket vi nedan tänkte diskutera.

Problemlösning

I PBL utgår lärandet ifrån problemlösning hos eleverna, vilket vi även kunde finna i parkourutövningen. I PBL får eleverna möjlighet att ställa sina egna frågor, arbeta självständigt med informationssökning samt utforma en kreativ presentation. Vi ser dock en skillnad mellan problemlösning inom PBL och parkour. I PBL-undervisningen är problemet skapat av lärarna vilket eleverna får ta sig an och de är dessutom styrda utifrån kursplanens mål. I parkour skapar utövarna istället sina egna problem där endast fantasin sätter gränser. Vi ser att problemlösning är en bra metod för att nå ett lustfyllt lärande. Med problemlösning menar vi att eleverna i allra högsta grad är involverade och engagerade i sitt eget lärande. Detta till skillnad ifrån en traditionell katederundervisning där det snarare handlar om en ytlig inlärning då läraren med en envägskommunikation har fullständig makt över innehållet. Genom att istället ha en öppen undervisning, får eleverna möjlighet att bli deltaktiga i sin egen lärprocess. Eleverna kan tillsammans med läraren välja ut för dem intressant kunskapsstoff men självklart innebär inte detta att eleverna får göra vad de vill utan måste utgå ifrån kursplanens mål. Parkour ger denna frihet och deltaktighet i lärandet men är en fritidsaktivitet och dess grundtankar måste därför anpassas när det förs in skolans värld. Läraren måste dock vara medveten om hur man för in det i skolan utan att förlora de värdefulla kvaliteterna. Idag kan vi se ett växande intresse för parkour inom föreningsvärlden. Exempelvis kan vi på Gymnastikförbundets hemsida hitta en annons där de söker projektledare som ska kartlägga och utveckla en parkourverksamhet. Även

Mats Johnsson, lärare på Malmö Högskola har fått förfrågan om att skriva en handbok i parkour för RF vilket han tackade nej till. Vi anser att det finns en risk med att formalisera denna typ av kroppsutövningskultur då dess grundtankar inte stämmer överens med en organiserad verksamhet. Faran är att anpassningen leder till att friheten och den egna stilen går förlorad då rörelser kategoriseras som rätt och fel. Vi förstår intresset av att anamma och förmedla denna kultur vidare till en större publik. Som idrottslärare ser vi det positiva med att barn hittar en rörelseform som lockar. Dock är det en fin balansgång mellan att anamma kulturen på ett positivt sätt och att låta grundtankarna gå förlorade.

Parkourutövarna förklarar att de gärna arbetar i grupp, vilket vi även kunde se under träningarna där de ständigt diskuterade och gav varandra feedback. Samarbetskulturen inom parkour är tydlig på många sätt vilket samtliga intervjuer styrker. Det är en självklarhet att dela med sig av sin kunskap och det finns en stark vilja att hjälpa andra utövare i deras utveckling. Linus förklarade att det finns en glädje i att hjälpa andra utövare som inte är lika bra och även se deras utveckling. Av egen erfarenhet från flera olika idrottssammanhang upplever vi denna hjälpsamhet inom parkour som tämligen unik. Tävlingsverksamhet är inte en naturlig del av parkour och därmed finns ingen synbar konkurrens. Detta skulle kunna vara en möjlig förklaring till deltagarnas välvilja gentemot varandra men vi tror snarare att det handlar om en allmängiltig värdegrund inom parkour. Denna värdegrund innebär att alla utövare inser vikten av att dela kunskap med varandra. Gruppen är det viktigaste verktyget för att individen ska kunna utvecklas. Vi tror att det finns en outtalad regel inom kulturen som gör att samarbete och hjälpsamhet är en självklarhet. Denna samarbetskultur kan vi även finna på Youtube. Det finns en tradition bland ungdomar att sprida kunskap till varandra genom tutorials på denna hemsida. Genom att individer lägger upp olika typer av tutorials skapas en bred kunskapsbas, vilken är gratis och lättillgänglig för alla. Detta är ingenting vi exempelvis kan finna under en fotbollsträning. Av egen erfarenhet finns det ingen naturlig lärandetradition mellan spelarna. Det är tränarens uppgift att förmedla väsentlig teknik och taktik till spelare och därmed finns det inte samma lärandeansvar mellan fotbollsutövarna som det finns mellan parkourutövarna. Fotbollsutövarna kan ge feedback till varandra och ge enstaka tips men det handlar sällan om att grundligt hjälpa och utveckla varandras teknik. Inom parkourtraditionen och på Youtube ser vi en positiv och naturlig lärandeprocess. Det vi skulle vilja överföra till skolans undervisning

är problemlösning i grupp då vi anser att eleverna kan bredda sin kunskapsnivå med hjälp av varandra. Ken Robinsons menar att dagens skolundervisning är uppbyggd på ett system där endast ett svar är korrekt och går att finna längst bak i boken. Samarbete under prov är inte tillåtet vilket Robinson anser är förkastligt då han menar det bästa lärandet sker i grupp. Genom att vi skapar en undervisningsmiljö där eleverna aktivt i grupp ger feedback till varandra möjliggörs även en större medvetenhet i den egna lärprocessen. Med kontinuerlig utvärdering av arbetsprocessen kan vi även synliggöra lärandet för eleverna. Fysiologiskt sett befäster vi lättare ny kunskap i minnet om vi aktiverar flera neurala nätverk vilket även leder till nya neurala kopplingar. Neurodidaktiken förespråkar utmaningar, ett varierat innehåll samt att sätta fakta i en kontext. Vidare råder forskningen till oväntade problem utan färdiga lösningar där eleverna engageras emotionellt. Utifrån våra studier och den neurodidaktiska forskningen anser vi att arbete i mindre grupp gynnar individens utveckling då alla elevers kunskaper tas tillvara. Att arbeta i en liten grupp under en längre tid gör att eleverna kan utnyttjar varandras positiva kvaliteter och bearbeta deras svagheter. Detta påminner om hur deltagarna inom parkour utnyttja förståelsen för varandras fysiska kapacitet. Feedbacken blir då mer detaljerad och direkt anpassad till kamraten.

I idrottsundervisningen är det vanligt att den teoretiska delen innebär en kunskapsförmedling från lärare till elever. Vi menar istället att eleverna bör arbeta laborativt med en vardagsnära problem som de kan relatera till. Genom diskussioner och feedback i gruppen utnyttjar man inte endast lärarens kompetens utan tar även vara på elevernas kapaciteter och erfarenheter. I dagens informationssamhälle krävs det att människan är självständig och har förmåga att söka och sortera i det massiva informationsflödet. Skolans ansvar ligger i att utbilda eleverna till att bli dessa självständiga individer. Genom att arbeta med problem utan färdiga lösningar måste eleverna välja sin väg för att nå ett mål. Att aktivt söka kunskap från olika informationskällor och engagera sig i arbetet leder till en god lärandemiljö för eleverna. Dock visar intervjuerna med lärarna att det finns en osäkerhet kring vilken ålder PBL passar för. PBL som metod med sina åtta steg kan vara svår att genomföra i lägre åldrar då det krävs ett ansvarstagande och en mogenhet hos individen. Även om inte PBL kan användas i yngre årskurser så tror vi dock att problemlösning som kvalitet är viktig att använda sig av i undervisningen. Genom att introducera detta tankesätt hos eleverna i yngre åldrar får de tidigt lära sig att tänka utanför boxen och utnyttja sin kreativa

förmåga. Självklart måste detta tankesätt följa eleverna genom alla årskurser för att inte riskera att det divergent tänkande sjunker i takt med åldern, vilket påvisats i en studie. Av egen erfarenhet upplever vi att undervisningen skiljer sig åt under grundskolans tidigare kontra de senare. Vi tycker att man på låg- och mellanstadiet ofta arbetar på kreativa sätt. Ska man till exempel arbeta med landskap kan barnen få möjlighet att rita och bygga med olika material för att motivera och engagera dem i arbetet. Vi upplever att detta arbetssätt försvinner på högstadiet. Här sker en brytpunkt från lek och kreativitet till en undervisning som introducerar dem in i en vuxenvärld. Undervisningen är upplagd på så vis att ungdomarna sitter i rader, läser i böckerna och gör sina uppgifter för att klara ett prov. Vi upplever att det finns en föreställning om att lek och kreativitet endast hör hemma i de lägre årskurserna. I högstadiet och gymnasiet har denna lekfullhet inte en naturlig plats. Hade undervisningen varit mer präglat av problemlösning och kreativitet tror vi att resultatet i studien om divergent tänkande hade sett annorlunda ut. I ett samtal under en av våra observationer uttryckte en av parkourutövarna hur barnslig han känt sig när han hittat en ny spot vilket det fanns en

In document Lust att lära - Nytänkande pedagogik för en stimulerande idrottsundervisning (Page 40-63)