Intervjuer lärare och föräldrar

6.3.1 Läxan som ansvarsskapande

I samtliga intervjuer med lärarna framkommer ord såsom ansvar, hinna med skolarbetet, sen-

i högstadiet (grundskolans senare år) måste man vara van vid läxor, betyg och eleverna måste träna. Lärarna pratar ofta om att för att eleverna ska hänga med i skolarbetet och för att klara

studierna längre fram är läxorna nödvändiga. Syftet är att förbereda eleverna för vad som komma skall. I ett fall, på skolan i det socioekonomiskt starka området Vidäng pratar en lärare om att läxorna även kan vara till för föräldrarna.

I dag behöver även föräldrarna uppfostras. De behöver sitta ner med sina barn och samlas kring något de gör tillsammans. Föräldrar anser sig inte ha tid till detta idag, då är läxan ett bra sätt att skapa den kontakt de inte anser sig ha tid till annars. I första klass brukar jag ge läxor som att barnen ska spela ett spel med föräldrarna eller ordna kryddburkarna hemma i alfabetsgrupper.

Det framgår tydligt att läraren har åsikter om familjelivet och vilka val föräldrar gör. ”De flesta föräldrar arbetar alldeles för mycket idag. Familjen och främst då barnen blir lidande för den eviga jakten på materiellycka” menar en av lärarna. Vid frågan om eleverna inte skulle lyckas uppnå målen i läroplanen om de inte har några läxor svarade hälften att det skulle de förmodligen inte. Två av dem arbetar på det socioekonomiskt svaga området Bredvik. Dessa två lärare uttrycker åsikter om att eleverna och deras föräldrar inte riktigt förstår vikten av skolans arbete och vad som är viktigt. ”Föräldrarna tycks inte förstå varför läxorna är viktiga och att skolarbetet blir lidande om man inte gör sina läxor” säger en av dem en annan

uttrycker sig så här: ”Föräldrarna har inte tid med att sitta ner och hjälpa barnen med läxorna och de tycker att det är skolans sak att bilda barnen. Det verkar som om föräldrarna inte alls ser att de också har en del i barnens utbildning.”. På tal om en läxfri skola är alla lärare eniga om att det låter ”orimligt”. ”Läsläxan kan och måste ske i hemmet. Jag har ingen möjlighet att med 25 elever i år 1 lästräna med var individ varje dag. Tiden räcker inte till!” Nyckelorden i dessa två uttalanden är tidsbrist och engagemangsbrist. Det förstnämnda tar samtliga lärare upp, alla i samband med att de tycker att eleverna har alldeles för många aktiviteter på sin fritid. ”Hade de koncentrerat sig på läxorna istället för på alla aktiviteter hade familjerna förmodligen också haft mer tid tillsammans. Nu ska alla vara så aktiva och föräldrarna ska förverkliga sig- det tar tid!” säger en lärare på Bredviks skola.

6.3.2 Läxan som stresskapare

Intervjuerna med föräldrarna var annorlunda än lärarintervjuerna. Det märktes tydligt att föräldrarna försökte svara på ett så ”bra” sätt som möjligt. Jag upplevde det som om de ville vara mig till lags. En förälder sa till och med att: ”man vill ju inte framstå som en dålig förälder som inte bryr sig, mina barns skolgång är viktig men familjelivet måste också fungera– barnen måste också få ´bara vara´.” Jag förklarade för samtliga föräldrar att jag inte dömer någon och hänvisade till konfidentialitetskravet. Det som förenade föräldrarna och som framstod som nyckelord i intervjuerna var: stress, betyg, klara sig (i den bemärkelsen att

barnen måste klara sig i skolan och hänga med), konflikter och läxan borde de väl klara själv? Samtliga föräldrar pratade om tidsbristen och hur svårt det är att få tiden att räcka till. I

klara sina läxor själva i största möjliga mån då de yngre barnen ofta har läsläxa som tar lång tid att arbeta med. Dessutom vill ofta de äldre barnen arbeta med sina läxor självständigt, berättade föräldrarna. Tjat kring läxorna ingår i vardagen hos samtliga föräldrar, ju äldre barnen blir desto mer tjat. ”Orken finns helt enkelt inte och kompisarna lockar mer” berättar en förälder. Föräldrarna vid Bredviksskolan tar alla upp att de redan tidigt i barnens skolgång har svårt att hjälpa dem med läxorna på grund av att de inte förstår och hänger med ”det var ju så längesedan jag gick i skolan och förresten så var jag väl inte så bra i skolan heller” samt att de inte förstår hur läraren tänker. Dock ansåg alla föräldrar att lite läxa var bra för barnen då de måste lära sig att arbeta och att ta ansvar. En förälder efterlyste läxhjälp på fritids:

De skulle ju kunna läsa läxan på fritids så kan de ju få göra vad de vill när de kommer hem, typ titta på TV och sitta vid datorn och slappa. Mina barn kommer ju hem så sent att det är svårt att få tiden att gå ihop! Det borde ju finnas tid till det tycker man.

Föräldrarna uttrycker en oro för hur det ska gå för deras barn i skolan, samtliga menar på att läxorna bara betas av och att det är tveksamt om de fyller sin funktion i förhållande till prestationen. ”Om det nu är så viktigt med läxorna varför förhörs då inte läxorna dagligen?” När barnen blir större och går i år 6-9 tas inte läxorna på allvar säger en förälder de gör bara läxan för att de måste, reflektionen uteblir. Trots detta tycker föräldrarna paradoxalt nog att läxorna bör behållas och tre föräldrar ser gärna fler läxor i skolan så att barnen inte halkar efter i skolarbetet. Diskurserna går isär och går ihop om vartannat. Alla utom en förälder anser att det är okej att eleverna får med sig läxa hem över helgen eller ett lov om de ligger efter i skolan, de anser det viktigt att ligga lika långt fram som de övriga i klassen, en förälder uttrycker det så här:

Man vet ju själv hur det var i skolan, det var hemskt att ligga efter i ex. matte- då kunde man bli retad. Alla ville ligga långt framme för att vara populär i klassen. Så vill jag inte att mina barn ska behöva ha det, därför försöker jag se till att de inte halkar efter i skolan.

6.3.3 Sammanfattning

Analysen tyder på att diskurserna hos aktörerna är relativt samstämmig. Dock anser lärarna att elevernas ansvar är centralt och att läxorna är viktiga för framtida studier. Detta är förankrat i läroplanen där det står följande:

Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. (Lpo 94, s. 5)

Eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och ansvar. De skall ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem. (Lpo 94, s. 6)

Skolan skall sträva efter att varje elev

• tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö,

• successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbildning och det inre arbetet i skolan… (Lpo 94, s. 13)

Men det borde finnas andra vägar att gå för att låta eleverna lära sig ta ansvar för sin utbildning och sina studier. Jag kan tycka att det kanske är här man borde forska och hitta andra former för ansvarstagande.

Att familjelivet även bör ta barnens läxor och skolarbete på större allvar och ges mer plats är en åsikt som dominerar diskursen. Att lärarnas uppdrag tar slut efter skoltid verkar de inte reflektera över. Det som dock skiljer är att hälften av lärarna inte tror att måluppfyllelsen skulle påverkas om de skulle sluta ge läxor. En gemensam åsikt är att en läxfri skola är orimligt, kan man tänka sig att det grundar sig i den tidsbrist och arbetsbörda lärarna uttrycker?

Analysen tyder på att det finns en större variation bland föräldrasvaren än bland t.ex. lärarna. Detta kan bero på att föräldrarna kanske inte kände sig trygga i intervjusituationen och en del av dem försökte leverera ”korrekta” svar, eller kan det bero på att det finns en större variation av aktörer i denna grupp. Tid och stress var begrepp som ständigt dök upp och ser man på samhället i stort är tid och stress något som ständigt diskuteras.

Föräldrarna bekräftar vad Hong och Milgram (2000) samt Cooper (2001) presenterar, att läxor föder konflikter och stress hos barnen men även att de varken orkar eller har lust.

Forsbergs (2007) studie visade på att föräldrar är positivt inställda till att lämna över ansvaret till deras barn visar sig i det här fallet stämma. Dock fanns det ju en ovilja att diskutera detta då föräldrarna inte vill framstå som oengagerade och ansvarslösa föräldrar, det bekräftas ju verkligen i den här studien.

Konflikterna som de Carvalho (2000), Cooper (2001) samt Forsberg (2007) tar upp diskuterar föräldrarna flitigt och vill gärna hitta ett verktyg att hantera dessa. Konflikterna kring läxan är en faktor till slitningar och problem i relationerna mellan föräldrar och deras barn.