Intervjuer med stammande personer vid konferensen

I kommande avsnitt redovisas den information som jag förvärvat genom undersökningens svarsintervjuer med olika stammande respondenter både från Sverige och utlandet, som deltog i konferensen. Av de stammande personer vid konferensen som ville besvara mina intervjufrågor är fem kvinnor och sex män. Tre av dessa är svenskar, tre från Storbritannien, tre från Finland, en person från Tyskland och slutligen en från Kroatien. Respondenternas kön, ålder, året när stamningen började samt varifrån de kommer är fördelade enligt nedanstående tabell 2:3. Syftet med svaren på intervjufrågorna var att få en ökad förståelse för hur stamningen uppfattas av respondenterna, vem de vänder sig till vid behov av behandling, hur de olika behandlingsmetoderna bedöms samt hur mycket respondenterna vet om de elektroniska apparater som finns och slutligen om det finns skillnader i uppfattningen av dessa apparater mellan svenska och utländska respondenter.

Antal Kön Ålder Började Kommer

Resp. Kvinna / Man stamma från 1. X 59 år Vid 6 års ålder Sverige 2. X 36 år Vid 3 års ålder Finland 3. X 25 år Vid 5 års ålder Kroatien 4. X 36 år Vid 5 års ålder Finland 5. X 24 år Vid 6 års ålder Tyskland 6. X 40 år Vid 5-6 års ålder Sverige 7. X 66 år Vid 4 års ålder Sverige 8. X 41 år Vid 3 års ålder Storbritannien 9. X 53 år Vid 4-5 års ålder Storbritannien 10. X 38 år Vid 13 års ålder Storbritannien 11. X 41 år Vid 7 års ålder Finland

Tabell 2:3 Respondenternas kön, ålder, när stamningen började och varifrån de kommer.

De inledande frågornas svar finns redan besvarade genom att läsa tabellen ovan, dvs. svaret angående respondentens bakgrund, kön och ålder, samt när stamningen började.

På det andra frågeområdet som jag kallade Den egna upplevelsen, och som innehöll frågor om hur stamningen upplevs samt en beskrivning av den, och de hinder som stamningen kunde ha varit orsak till, är svaren ganska lika. Alla respondenter oavsett ålder, kön eller bakgrund har upplevt att stamningen har påverkat deras livskvalité. Respondenterna anser att stamningen fortfarande är ett tabubelagt område, att skammen över att inte ha normal talförmåga är stor.

Stamning kan orsaka en mängd olika hinder i det sociala livet.

Bland de nackdelar som respondenterna nämner är: ensamhet, blyghet men också känslan att inte kunna få det jobb man är kvalificerad för samt klara av arbetet på grund av stamningen, som gör att stamningen blir både psykiskt och fysikt påfrestande.

De vanligaste hindren som stamningen tycks vara orsak till är:

”Stamningen åstadkom talskräck. Jag har alltså varit socialt handikappad”. ”Har inte fått det jobb jag önskat”.

”Bad grades because of not speaking in lessons. Some hesitation to get to know people”.

”Making phone calls, order a round in a pub, generally speaking to strangers”.

Som många respondenter har yttryckt har stamning i högsta grad påverkat deras yrkesval. Både från den stammande själv, men också från den yttre påverkan. Respondenter har berättat att redan från skolan blev vissa hänvisade till yrken där man är inte så beroende av sin talförmåga. Man förutsätter att den som stammar hellre vill arbeta med ett förvärvsarbete där man jobbar, i stort sätt, enskilt och inte är lika beroende av verbal kommunikation. Tyvärr finns det absolut ingen anledning att hänvisa stammande människor till icke kommunikativa arbeten. Yrke är något som individen själv bör välja efter egna drömmar, vilja och strävan; oavsett om vederbörande stammar eller inte.

Under konferensens första dag när vi lyssnade på föredragen om spiritualitet, så behövdes en översättare och då reste sig en man upp frivilligt från den svenska publiken som översatte i över en timme både från engelska till svenska och tvärtom. Med en perfekt talförmåga och helt stamningsfri. Två timmar senare satte sig samma person framför mig vid lunchbordet och det tog lång tid för honom att presentera sig själv för mig. Men han själv mår bra genom att utsätta sig friviligt för att hålla föredrag, det är också hans yrke men han har betydligt svårare att klara av en enkel konversation.

Det tredje och sista frågeområdet består av frågor angående vem respondenterna har vänt sig till för att söka hjälp, samt vilka behandlingsmetoder som har varit aktuella för dem, och om respondenterna kan tänka sig prova/testa på något nytt.

Samtliga har sökt sig till antingen logopeder, psykologer, olika organisationer med koppling till stamning och har gått igenom olika behandlingsmetoder och tekniker samt försökt genom att själva läsa och informera sig kring ämnet att kunna förstå den egna situationen bättre. Det är alltså logopederna som de stammande har störst förtroende för enligt respondenternas svar, och det är till logopeder de flesta stammande vänder sig när de söker hjälp i form av olika behandlingar och eller taltekniker.

När det gäller viljan/intresset av att prova på nya apparater har svaret skiftat från:

Och till mest förtroende för elektroniska apparater:

”Jag skulle mycket gärna vilja använda en apparat kontinuerligt”

”It is new to me. Everybody has told so many good things from that and how it can help stuttering persons, yes.”

Till svar där man kunde läsa mellan raderna ett desperat behov av att få prova elektroniska apparater med hjälp av vilka de har chans att få ett normalare liv:

”Att neka oss ett hjälpmedel som hjälper oss att kunna ha ett socialt liv anser jag vara stor diskriminering! ”

”Stamningen stör – gör mitt liv till en ständig kamp och ett ständigt utanförskap. Styr hela livet.”

4.3.1 Sammanfattning av empirin

Flera av de stammande respondenterna menar att deras liv har blivit påverkade av stamningen som har orsakat hinder i både skolan, privat eller i arbetet. De hävdar att det är logopederna som i deras yrkesroll har kunnat bidra mest med hjälp i form av olika behandlingsmetoder. Dessa metoder som logopederna erbjuder utgör den hjälp som den stammande får. Flertalet av de intervjuade ser också intresseorganisationerna som en ytterligare hjälp och möjlighet att träffa andra i samma situation, knytta kontakter samt lättare kunna få den information som man själv behöver i behandlingsalternativ och tekniker som kan erbjudas. Till frågorna gällande elektroniska apparater har svaren visat att inte alla de stammande respondenterna visste exakt vad och hur en sådan apparat är och fungerar. Den huvudsakliga anledningen till detta är den bristande informationen. Mellan de stammande respondenterna som visste att sådana apparater redan har funnits ett bra tag poängterade respondenterna hur viktiga apparaterna är och många blev nyfikna och entusiasmerade på samma gång till tanken om en ny möjlighet. Det framkommer också under intervjuerna med logopederna att de ställer krav på utvärdering av sådana apparater innan de kan tänka sig erbjuda dessa till sina patienter, samtidigt ser de möjligheten som ett bra alternativ att varje logopediavdelning skulle kunna utrustas med elektroniska apparater för att ge möjlighet till prövning innan logopeden förskriver apparaten till patienten. Rörande det empiriska resultatet kan vissa olikheter urskiljas mellan respondenterna. Av intervjuerna framkommer det att samtliga respondenter har drabbats av det kommunikationshinder som stamningen har varit orsak till. Det framkommer också att en ny produkt välkomnas av de stammande som känner till produkten bättre i jämförelse med de som saknar information och därmed intresse. Logopederna däremot är de eniga om att behovet finns för sådan apparat och de vill gärna ha i deras yrkes utrustning elektroniska apparater.