3. Metod och genomförande
4.4 Intervjuerna ur ett likvärdighetsperspekt
Likvärdighetsbegreppet är i detta examensarbete uppdelat i två delar: dels den offentliga likvärdigheten som gäller likvärdighet mellan skolor och kommuner och dels den individuella likvärdigheten som råder mellan olika elever. Den offentliga likvärdigheten är den som genomgående åsyftats i debatten kring kommunaliseringen och reglerar likvärdighet mellan olika kommuner och skolor, till exempel när det gäller ekonomi i olika kommuner och till exempel möjlighet att anställa personal. Den individuella likvärdigheten är den som exempelvis diskuteras i Lgr 80, där det anges att alla elever ska ges samma möjligheter till utbildning, men utifrån sina behov (Skolöverstyrelsen, 1980:14).
Inför kommunaliseringen fanns en rädsla bland lärarkåren att skolans likvärdighet skulle bli sämre eftersom ansvaret splittrades mellan en rad olika huvudmän. Ingrid tar upp och diskuterar likvärdigheten i skolan nu i jämförelse med före kommunaliseringen och menar på att ”de som säger att det inte är rättvist idag... det var definitivt inte
rättvist förr” (Intervju med Ingrid 2011-09-21). Här tar hon upp framför allt den ekonomiska aspekten där skolan förr fick resurser per klass med 25 elever, och inte som idag när skolorna får resurser per elev. Här berättar hon även om exemplet med specialpedagogerna, som beskrivs i kapitel 4.2 i detta arbete, och att kommuner idag har större möjligheter att tilldela skolorna resurser där de behövs och inte bara enligt ett matematiskt system (Intervju med Ingrid 2011-09-21).
Ringarp skriver att staten före kommunaliseringen genom ett statsbidrag kunde reglera hur många lärare kommunen kunde anställa, vilket alltså också Ingrid vittnar om. Inom denna ram kunde kommunerna inte anställa fler lärare även om det behövdes. I samband med kommunaliseringen fick kommunen större möjlighet att reglera hur resurserna fördelades, även om det ekonomiska statsbidraget i sig inte blev större. Men skolorna fick även möjlighet att på egen hand anställa en lämplig lärare, något som inte var möjligt förr. Marianne beskriver motsatsen till vad Ingrid säger, och menar att resurserna var bättre förr av samma anledning, antalet specialpedagoger, som Ingrid anser gör att det blivit bättre (Ringarp, 2011:113ff; Intervju med Ingrid 2011-09-21; Intervju med Marianne 2011-09-26).
Lakomaa tar i sin avhandling upp att kommunerna i samband med kommunaliseringen av skolan fick ett statligt bidrag på totalt 350 miljoner kronor men att dessa pengar inte kan spåras utan verkar ha tryckts in i annan kommunal verksamhet. Han menar att detta troligen beror på att kommunaliseringen infördes strax innan en djup ekonomisk kris, och att kommunerna därför valde att satsa skolpengar på annan verksamhet. Lakomaa menar att den oro som fanns om att skillnaderna i kostnad mellan kommunerna skulle öka i samband med kommunaliseringen, var obefogad. Tvärtom menar han att den ekonomiska skillnaden har minskat, framför allt har kommuner med tidigare stora utgifter minskat sina kostnader (Lakomaa, 2009:96, 99, 108). Detta skulle kunna ligga till grund för att förklara varför Ingrid och Marianne har helt olika uppfattning i frågan om resurser före respektive efter kommunaliseringen (Intervju med Ingrid 2011-09-21; Intervju med Marianne 2011-09-26).
En konsekvens av kommunaliseringen var att skolan gick från regelstyrning till en tydlig målstyrning i läroplanen, som ett led i att garantera att likvärdigheten skulle bestå
(Haglund, 2011:43). Skolverket menar att denna inte har uppfyllts till ett tillfredställande resultat, utan mycket talar för att de ekonomiska resurserna mellan och inom kommuner gör att det förekommer skillnader i utbildningen. (Skolverket 2009:19ff). Ingrid bekräftar denna situation när hon berättar hur tydligt detta var på en av hennes tidigare arbetsplatser.
Resursfördelningen i [Staden] är jätteknepig därför att pengarna går till stadsdelen och sen så kan stadsdelen fördela dem hur man vill verksamheterna, så [Skolan] som är näst sämst i [Staden] fick ju inte de pengar de egentligen skulle ha, så det gick ju inte att föra något riktigt… (Intervju med Ingrid, 2011-09-21)
Kommunerna använder sig oftast av principen ”en summa per elev” när resursfördelningen till skolorna görs. Men kommunerna har möjlighet att tillämpa en resursfördelning som innebär att en fördelning kan ske så att en skola som kräver mycket resurser, till exempel en mångkulturell skola eller en skola med elever med låg socioekonomisk bakgrund, kan få ett kompensatoriskt bidrag för ett större resursbehov. Dessa kompensatoriska inslag är dock små eller obefintliga i de flesta kommuner (Skolverket, 2009:19ff). På den skola där Ingrid tidigare jobbat hade ett kompensatoriskt bidrag förmodligen utjämnat skillnaderna mot andra skolor.
Det var väl bra på det viset därför att det var ju ganska enhetligt på skolorna runt om i Sverige, vilket det inte blev sen när Lgr 80 kom. När det kom så var det väldigt, väldigt svårt för en elev till exempel att flytta från en skola till en annan skola, då kunde det vara jättestor skillnad på vad man... hur man låg kunskapsmässigt, så. (Intervju med Marianne 2011-09-26)
Marianne berättar tydligt att det med Lgr 80 blev svårare för elever att byta skola, i och med att arbetet kunde utformas så olika på olika skolor, vilket också nämns i kapitel 4.1. Denna frihet tycker hon inte är bra och att det finns en fara i att skolor är alltför olika. (Intervju med Marianne 2011-09-26). När det gäller skolans individuella likvärdighet anger flera av respondenterna att det förr fanns många olika sorters indelningar för olika elever. Det fanns exempelvis OBS-klasser för ”busarna” och specialklasser för barn som såg dåligt, hörde dåligt eller behövde extra stöd. De menar att decentraliseringen och Lgr 80 förändrade detta synsätt och att eleverna i större utsträckning skulle placeras i samma klass, oavsett förutsättningar. De mål som anges i Lgr 80 och läroplanerna
därefter innebär att alla elever är olika när de kommer till skolan och skolan bör sträva efter att bibehålla elevernas individualitet samt planera verksamheten utifrån elevens behov och förutsättningar (Skolöverstyrelsen, 1980:14; Skolverket, 1994:4; Skolverket, 2011:8). Haglund bekräftar att likvärdighetsbegreppet betyder att alla elever ska behandlas utifrån sina förutsättningar och inte likadant (Haglund, 2011:45).