Intresset för framkomlighet definierar utrymmet för ökad trafiksäkerhet

trafiksäkerhet genom sänkta hastighetsgränser

och styrande för de uppfattningar och synsätt som förs fram i svaren. Aktörernas beskrivning kan sammanfattas som att utrymmet för en högre prioritering av trafik- säkerhet genom sänkta hastigheter definieras av det övergripande regionala framkom- lighetsintresset. Vägverkets trafikingenjörer tar stor hänsyn till framkomligheten när de bedömer och tar ställning till ärenden om sänkningar av hastighetsgränser enligt lokala trafikföreskrifter. Deras beskrivning av styrande målsättningar utgår från en balansering mellan framkomlighet och trafiksäkerhet där det förstnämnda målet väger mycket tungt på länkar i vägnätet som har betydelse i det regionala sammanhanget. På mindre och ur pendlingssynpunkt mer perifera vägar är trafikingenjörerna mer villiga att tillmötesgå krav på sänkta hastigheter. Trafikingenjörerna är inte direkt delaktiga i den regionala planeringen av vägtransportsystemets utveckling, men är tydligt påverkade av det regio- nala målet om framkomlighet och har förståelse för att det är viktigt och legitimt. De ärenden de hanterar har i regel väckts med utgångspunkt från trafiksäkerheten och de uppfattar att det är deras uppgift att se till att ärendet får en mer allsidig belysning där också konsekvenser för framkomligheten vägs in.

På samma sätt beskriver även Vägverkets trafiksäkerhetsingenjörer att deras utrymme att driva trafiksäkerheten som målsättning till stora delar definieras av målet om hög framkomlighet. När högre framkomlighet kan kombineras med högre trafiksäkerhet är det möjligt att föra fram positionerna för trafiksäkerheten rejält. Typexemplet är när vanliga tvåfältsvägar byggs om till 2+1 vägar. I de fallen finns det egentligen ingen skarp målkonflikt mellan framkomlighet och trafiksäkerhet. Åtgärderna medför också fysiska konstruktioner som ställer krav på finansiering och tilldelade medel vilket ligger i regionens intresse. På motsvarande sätt leder en ökad separering mellan oskyddade trafikanter och biltrafik att både trafiksäkerhet och framkomlighet gynnas.

Men när en ökad trafiksäkerhet medför att framkomligheten måste prioriteras ned genom lägre hastigheter och hastighetsgränser uppger trafiksäkerhetsingenjörerna att det går betydligt trögare att få stöd för åtgärderna. Motstånd uppstår både internt inom Vägverket bland trafikingenjörer, samhällsplanerare, projektledare etc. men också från kommunpolitiker och högre kommunala tjänstemän. Motståndet kommer alltså från de aktörer som ger framkomligheten hög prioritet enligt ovan. Trafiksäkerhetsåtgärderna får därför större genomslag i det mindre lokala sammanhanget där en ökad prioritet av trafiksäkerheten inte har någon större påverkan på framkomligheten i ett regionalt perspektiv. Men ju mer åtgärderna kommer i konflikt med framkomligheten desto större motstånd. Det är betydligt lättare för trafiksäkerhetsingenjörerna att få stöd för hastig- hetssänkningar och hastighetssäkringar utmed en kort sträcka framför en skola i en tätort, än att få stöd för en permanent sänkning av hastighetsgränsen från 90 km/tim till 70 km/tim på en längre sträcka mellan två tätorter.

Parallellerna är tydliga till de beskrivningar som görs av de kommunala trafikplane-

rarna. Inom kommunerna, framförallt inom kommunernas tätorter, prioriteras trafik-

säkerheten förhållandevis högt genom sänkta hastighetsgränser i de avgränsade lokala sammanhangen. Nyare planeringshandböcker och planeringsmodeller syftar också till att differentiera väg- och gatunätet så att dessa lokala områden, t.ex. bostadsområden och innerstäder, kan identifieras. Det är också dessa mer avgränsade ytor och gatuav- snitt som är trafikplanerarens ”hemmaplan”. Sänkta hastighetsgränser och fysiska konstruktioner används som åtgärder, ofta med konsulterande stöd från trafiksäkerhets- ingenjörer från Vägverket.

Men det finns också ett prioriterat bilnät i kommunerna där framkomlighet ska prio- riteras och hastighetsgränserna hållas uppe eller höjas. Oskyddade trafikanter ska

separeras bort från vägar och gator. Utvecklingen och planeringen av det prioriterade bilnätet ingår inte lika tydligt i de kommunala trafikplanerarnas ansvarsområden. För- ändringar drivs i projektform med utsedda projektledare och med en tydligare styrning av högre tjänstemän och politiker. Ofta är det statliga vägnätet berört och Vägverkets samhällsplanerare, projektörer och regionledning deltar mer eller mindre frekvent i planeringen. Projekten kan vara samfinansierade av kommunen och Vägverket och ut- fallet därför beroende av förhandlingsprocesser som ligger utanför den enskilde plane- rarens insyn. Det prioriterade bilnätet är en del av det regionala vägtransportsystemet där framkomligheten väger tyngst. På motsvarande sätt beskriver trafikplanerarna att planärenden och nya exploateringar drivs utan att trafikfrågorna integreras på ett fullödigt sätt. De är inte delaktiga i sådana processer och konsekvenser för trafik- säkerheten eller trafikfrågor generellt, beaktas inte i tillräcklig omfattning. Problemen uppstår senare och trafikplanerare får arbeta med att försöka kompensera för inbyggda brister och misstag i den ursprungliga exploateringsplaneringen.

Sammanfattningsvis framgår det av intervjusvaren att det finns en tydlig samsyn på transportpolitiska prioriteringar och målsättningar för vägtransportsystemet bland kommunpolitiker, regionförbundets tjänstemän och Vägverkets samhällsplanerare. För denna intresseallians är det hög framkomlighet som ska prioriteras högst. Basen för samsynen utgörs av regionens planering och påtryckningsarbete för att utforma och få finansiering till kapacitetshöjande investeringsobjekt. Prioriteringar delas till stor del av Vägverkets trafikingenjörer och kommer till uttryck vid hanteringen av hastighets- gränser via trafikföreskrifter. Intressealliansen för hög framkomlighet har därför ett tydligt regionalt fokus och aktörerna är mer eller mindre öppet kritiska till nationella initiativ som nollvisionen, den trafiksäkerhetspolitiska debatten och prioriteringarna inom transportpolitiken.

Trafiksäkerhetsfrågorna drivs av Vägverkets trafiksäkerhetsingenjörer och kommunala trafikplanerare. Utrymmet för en hög prioritering av trafiksäkerheten förefaller att till stora delar definieras och bestämmas av det starka framkomlighetsintresset. Lokala och avgränsade förändringar i form av lägre hastighetsgränser är möjliga att genomföra och få stöd för. Samma sak gäller för ombyggnader som förenar en högre trafiksäkerhet med bibehållen eller förbättrad framkomlighet. Lägre hastighetsgränser på längre sträckor på vägar som har en förmodad betydelse för pendlingsresor mellan olika tätorter kommer i direkt konflikt med framkomlighetsintresset och är mycket svåra att genomföra.

Intresset för ökad trafiksäkerhet har därför ett tydligt lokalt fokus, det är där det kan slå igenom, men hämtar sin näring från nationella initiativ som nollvisionen, nya plane- ringshandböcker och den trafiksäkerhetspolitiska debatten.