Som en del av den årliga utvärderingen av AP-fondernas verksamhet 2016 definierade Finansdepartementet två fördjupningsområden:
■ Alternativa investeringar
■ Kostnader
Syftet är transparens och jämförelse. Syftet med de fördjupade analyserna är att skapa transparens och jämförelse mellan AP-fonderna samt att på utvalda områden göra jämförelser med andra institutionella investerare.
Fördjupningen omfattar Första till Fjärde fonderna. Sjätte och Sjunde AP-fonderna inkluderas ej i årets fördjupningsarbete givet AP-fondernas annorlunda mandat och regelverk.
Analys genom intervjuer med nyckelpersoner och analys av dokumentation och data. För att skapa förståelse kring AP-fondernas arbete med alternativa investeringar och AP-fondernas kostnader har djupintervjuer genomförts med 4-5 nyckelpersoner per AP-fond. Nyckelpersonerna har varit personer med roller så som VD, Chief Investment Officer, chef alternativa investeringar, chef affärsstöd och ekonomichef (eller CFO). I tillägg till detta har ett flertal intervjuer med analytiker från respektive fond genomförts.
Intervjuerna har kompletterats med analys av existerande dokumentation i fonderna, exempelvis årsredovisningar, strategidokument, mandat och policys, organisationsbeskrivningar och processbeskrivningar, samt data, exempelvis kring portföljinnehav och avkastning.
Jämförelser med 18 internationella fonder i liknande storlek. För jämförelsen av AP-fondernas verksamhet med andra institutionella investerare används ett urval av 18 internationella pensionsfonder i liknande storlek från CEM Benchmarking.
CEM BENCHMARKING
Används för analys av fondernas kostnader och (ibland) innehav och avkastning jämfört med andra institutionella investerare.
En jämförelse mellan 200 globala fonder. CEM Benchmarking (CEM) är ett kanadensiskt bolag specialiserat på att utvärdera kostnadseffektiviteten av
investeringsfonder jämfört med en utvald jämförelsegrupp. Bolagets klienter består av över 200 investeringsfonder globalt, varav en betydande andel är pensionsfonder.
Tillsammans förvaltar CEMs klienter omkring USD 10 000 miljarder, och fonderna tillhandahåller avkastnings- och kostnadsdata i fördefinierade tillgångsklasser i upp till 25 år historiskt (1991-2015). Detta leder till att CEM kan erbjuda ett ledande verktyg för att utvärdera fonders kostnadseffektivitet.
McKinsey har erhållit skriftligt godkännande från både CEM och AP-fonderna till att använda CEM Benchmarking-data i denna rapport.
Varje fond jämförs med sin ”like”. Utvärdering av kostnadseffektivitet från CEM är ett verktyg med omfattande data som är användbart för att jämföra en fonds kostnadsbas mot en jämförelsegrupp av liknande fonder. Utvärderingen genererar en modellbaserad kostnadsbas för fonden och jämför denna mot en kostnadsbas baserad på en utvald jämförelsegrupp. Jämförelsegruppens kostnadsbas är unik för varje utvärderad fond, och bör därför enbart användas för att jämföra en enskild fond mot sitt unika benchmark.
Kostnadsbasen tar hänsyn till fondens implementeringsstrategi och tillgångsallokering samt fondens förvaltningskostnader relativt jämförelsegruppen. Detta är anledningen till att AP-fonderna har olika kostnadsbenchmark, trots att de har en identisk jämförelsegrupp. Utvärderingen bryter även ned kostnadsmässiga fördelar eller nackdelar i drivare, och är därför användbar för att identifiera de individuella fondernas konkurrensfördelar samt potentiella förbättringsområden.
Jämförelsegruppen använd av CEM i denna rapport valdes gemensamt ut av AP-fonderna och består av 18 pensionsfonder i liknande storlek. AP-AP-fonderna använder samma jämförelsegrupp där samtliga AP-fonder är exkluderade. 10 av fonderna har huvudkontor i Nordamerika, 2 i Holland, 2 i Finland samt 4 totalt sett i Storbritannien, Australien och Nya Zeeland. Jämförelsefondernas förvaltade kapital varierar från SEK 186 till SEK 653 miljarder, och medianfonden förvaltar omkring SEK 310 miljarder.
Att jämförelsefonderna är i liknande storlek som den utvärderade fonden är viktigt då skalfördelar gör det förvaltade kapitalet till en betydande förklaringsfaktor för en fonds kostnadsnivåer.
CEM använder frivilligt inrapporterad data för kostnader och tillgångsvärden115 för att beräkna kostnaden som en procentuell andel av tillgångsvärdet inom varje tillgångsklass, i syfte att kunna göra en noggrann jämförelse av fonderna. För varje inrapporterad tillgång utvärderar CEM huruvida den redovisade kostnaden är trovärdig.
Om den inrapporterade informationen är ansedd icke pålitlig, inkomplett eller otillgänglig använder CEM en standardkostnad motsvarande mediankostnaden för jämförelsegruppen. Detta för att undvika för lågt rapporterade kostnader och att möjliggöra en mer rättvis jämförelse, även vid tillfällen då informationen är bristfällig.
Baserat på den inrapporterade informationen modellerar CEM sedan en fonds kostnadsbas, som utvärderas relativt en uppskattad kostnadsbas för jämförelsegruppen.
Jämförelsegruppens kostnadsbas motsvarar de kostnader jämförelsegruppen hade haft om den hade investerat i samma tillgångar och med samma tillvägagångssätt som den utvärderade fonden.
Implementeringsmetod och kostnad i fokus. CEM bryter sedan ned skillnaden mellan fondens och jämförelsegruppens kostnadsbas i två huvudsakliga kategorier: en fonds
115 Mätt i lokal valuta.
valda implementeringsmetod samt dess direkta kostnadsnivåer relativt jämförelsegruppen.
Implementeringsmetoden innefattar den kombinerade effekten av valet att använda en större eller mindre andel fond-i-fondlösningar jämfört med direktinvesteringar, valet av extern eller intern förvaltning, användningen av overlays och hedgingstrategier samt övriga metodskillnader. Effekten av en fonds implementeringsmetod beräknas genom att utvärdera i vilken omfattning (mätt som andel) fonden använder dessa lösningar relativt dess jämförelsegrupp, multiplicerat med det kostnadspremium lösningen innebär. Kort sagt utvärderar implementeringsmetoden effekten av en fonds förvaltningsstrategi med antagandet att fondera har samma kostnadsskillnader mellan extern och intern förvaltning, mellan fond-i-fondinvesteringar och direktinvesteringar samt overlays.
Effekten av den direkta kostnadsnivån utvärderas genom att jämföra fondens kostnader (som andel av förvaltat kapital) för extern och intern förvaltning samt administration med jämförelsegruppen. Detta multipliceras sedan med fondens genomsnittliga förvaltade kapital. Detta innebär att den använder fondens faktiska investeringar och justerar för skillnader i procentuella förvaltningskostnader relativt jämförelsegruppen.
Kombinerat redogör dessa två effekter för skillnader mellan en fonds faktiska kostnader, vilka rapporterats till CEM, och kostnadsbasen för jämförelsegruppen, det vill säga de kostnader jämförelsegruppen hade burit om de hade investerat i samma tillgångar med samma tillvägagångssätt som den utvärderade fonden.