Jämförande analys – enkäterna

Då vi studerat de olika skolorna har vi stött på ett antal skillnader, dels mellan eleverna och dels mellan de olika skolorna. Här ska vi med hjälp av Arne Malténs Att undervisa – en

mångfasetterad utmaning försöka klargöra vad de olika åsikterna kan betyda och vilket

synsätt de kan visa på och leda till. När det gäller den första frågan i enkäten, den som gällde om eleverna ändrar sitt språkbruk i skolan svarar eleverna på båda skolorna att de inte gör detta. Norrskoleleverna är dock lite mer osäkra än Söderskoleleverna som i sin tur visar på en

övervägande majoritet för att de inte ändrar sitt språk. Detta kan tyda på att Söderskoleleverna

till viss del känner sig lite mer ”hemma” i skolmiljön. Av dem som dock ansett att de anpassat sitt språk efter skolmiljön utvecklar de ståndpunkten med att säga att språket blir ”mer korrekt” för att visa läraren att man som elev ”hänger med”. Även då eleverna hävdar att de inte anpassar sitt språk i klassrummet är de alltså medvetna om att språket i allra högsta grad kan användas som en bedömningsgrund när läraren medvetet eller omedvetet bedömer eleven. Det är intressant att reflektera över om detta förfarande av eleverna tyder på en medveten något ”anarkistisk” syn gentemot den skolform de upplever eller om detta är första gången de reflekterar över språket i klassrummet. Bortsett från aspekten med att visa läraren att man ”hänger med” tar flera elever från Söderskolan upp en annan aspekt, nämligen den som berör förståelse. Eleverna på Söderskolan verkar inte vara direkt påverkade av själva auktoritetssituationen mellan lärare – elev utan anpassar istället sitt språk helt sonika för att göra sig förstådda. Några sådana förklaringar har vi inte sett från Norrskolan där lärosituationen skiljer sig lite från den på Söderskolan. Söderskolan präglas av ett problembaserat lärande (PBL) och en självförverkligande människosyn med friare arbetsmetoder där eleverna får ta mycket individuellt ansvar med läraren som en handledare.50 Norrskolan å sin sida präglas enligt vår bedömning snarare av en äldre människosyn som gränsar till den materialistiska, där skolans lärare fungerar som en gruppförare med en klar agenda redan från början.51 Denna situation verkar ha skapat elever som ser sin skola som en

50

Maltén, Arne (2003). Att undervisa – en mångfasetterad utmaning. Lund: Studentlitteratur. s. 55ff.

51

”arbetsplats” där de arbetar sida vid sida med sina handledare och där alla strävar mot ett gemensamt överenskommet mål. På Norrskolan är målen satta högt ovanför elevernas huvuden och de går i skolan med en klar hierarki att anpassa sig i, något som inte riktigt verkar stämma på Söderskolan. En annan vinkling av samma skolbild finner vi i de svar som är givna på frågan om vem som påverkat eleverna till att anpassa och utveckla sitt språk mot ett mer ”korrekt” språk. Eleverna på Norrskolan menar att utvecklingen av deras eget språkbruk är ett resultat av påverkan från föräldrar och lärare i första hand. De tillskriver sina lärare en stor del av äran till varför de utvecklat ett mer ”korrekt” språkbruk. Söderskolans elever å andra sidan ger till stor del bara sig själva äran för denna utveckling. De menar att de själv skaffat sig en övertygelse om att ett mer ”korrekt” språkbruk kan gynna dem och att de därför strävar mot detta på egen hand, istället för att ”följa order” från lärare och föräldrar. Eleverna på Söderskolan verkar övergripande undvika att ”följa order” i den bemärkelsen utan jobbar som skrivet sida vid sida med sina vuxna medarbetare i skolan. Lärarna här har avsagt sig ”skolmästarrollen”. Maltén skriver på samma linje om framtidens lärare att rollen måste vara ”katalysatorns, koordinatorns och resurspersonens”.52

Eleverna på Söderskolan ger ett intryck av att de själva inför sin gymnasiegång reflekterat över vilken roll de vill ha i skolan och i lärosituationen. Detta stämmer också överens med verkligheten då Söderskolan är en skola i privat regi som profilerat sig i sin marknadsföring med sin pedagogik och de roller man som elev och lärare har. Norrskolan har istället försökt locka gymnasieungdomar med sina olika ämnesinriktningar. Ungdomarna på denna skola har möjligen därför inte direkt haft någon anledning att fundera över sin pedagogiska övertygelse utan har snarare istället ”fortsatt i samma spår” som de lärt sig från grundskolan. Eleverna ombads också att reflektera över om de talade på olika sätt med olika lärare och vad detta i så fall berodde på. Här kan vi återigen se en lite mer öppen attityd gentemot de olika rollerna i skolan hos Söderskoleleverna samtidigt som Norrskolans elever inte riktigt verkat veta vad de ska tycka om denna fråga. I många fall kan Norrskolans elevers osäkerhet vara just ett tecken på att de aldrig direkt reflekterat över den roll som de har i skolan och att denna kan förändras och vilka medel som i så fall skulle kunna användas. Att eleverna anser att språkbruket gentemot läraren är beroende av lärarens eget språk, sätt och personlighet är intressant. Föredrar eleverna att läraren talar med dem i och utanför undervisningen på samma sätt som eleverna själva gör med sina vänner? Det vill säga att läraren alltså använder ett slags ”ungdomsspråk” i undervisningen. Är det detta eleverna menar när de säger att de anpassar

52

sitt språk från ett mer tvunget språkbruk till ett mer fritt dito? I en vidare analys av huvudhypoteserna har vi frågat eleverna just om de tycker att lärarna ska anpassa sitt språk efter eleverna eller om de ska hålla ett avstånd som passar hierarkin med hjälp av språket. Skillnaden i svar mellan de två skolorna är här mycket stor. Det är mycket intressant att det just är ytterligheterna som eleverna ger som svar. Det visar också att eleverna på båda skolorna tänkt igenom denna fråga och det svar som de givit. Återigen stöder detta en bild av att eleverna på Söderskolan ser sin skola som en arbetsplats där de arbetar sida vid sida med läraren. Samtidigt som de själva till viss del är medvetna om att de på sin arbetsplats måste anpassa sitt språk till situationen vill de att lärarna också anpassar sig för att visa på den ömsesidiga respekten som eleverna mellan raderna trycker på i varje svar. Just respekten är ett övergripande tema i svaren från både Norr- och Söderskolan. Då Söderskolans elever vill att lärarna ska prata med dem med ett språk som liknar det egna för att visa att de är jämlika använder Norrskolans elever samma argument på motsatt sätt. De menar att om lärarna skulle använda sig av samma sätt att prata som eleverna själva gör skulle detta bara verka som om lärarna gjorde sig löjliga över eleverna. Norrskoleleverna utvecklar också sitt resonemang och menar att det krävs en viss seriositet i skolsituationen. Denna verkar enligt Norrskoleleverna i första hand uppnås med språket som attribut. Detta synsätt genomsyrar alla de svar som Norrskoleleverna har givit och visar återigen på att de ser skolan som en normstyrd plats där de är ”i händerna” på en större organisation som fungerar om inga större förändringar sker.

Eleverna har också fått göra en rent språklig iakttagelse när de fick frågan om de själva tror att de använder mer slangord än deras föräldrar gjorde i deras ålder. De visar här återigen upp en något oenig front då Norrskoleleverna är relativt säkra på att det stämmer medan Söderskolan är kluven i de båda yttersta positionerna. Norrskolans elever förklarar sin övertygelse bland annat med att de anser att skolklimatet idag jämfört med hur de tänker sig att det var under föräldragenerationens tid är mycket mindre strängt. När vi sedan går vidare och ber eleverna markera de ord som de anser är tillåtna i klassrummet respektive vad de använder i klassrummet växer en möjlig förklaring fram. Norrskoleleverna väljer några färre ord som tillåtna i klassrummet och verkar här återigen följa sina övertygelser om att man som elev ska anpassa sitt språk i klassrummet. Bland Söderskoleleverna valdes samtliga ord som ”tillåtna i klassrummet” – Norrskoleleverna plockade bort några och visar på en något mindre accepterande attityd. Överlag kan vi dock se här att eleverna på de två olika skolorna är mer överens än de någonsin har varit tidigare på någon fråga när det gäller just dessa ord. En betydande skillnad är dock att eleverna på Söderskolan verkade ha ett lite större ordförråd när det gällde några av orden. Detta kan ses hänga samman med att Söderskoleleverna ger sig

själva tillåtelse till att använda och utveckla alla aspekter av sitt språk, inte bara ”det korrekta”. Attityden överlag verkar något mer öppen gentemot språkliga utvecklingar på Söderskolan jämfört med Norrskolan och detta kan mycket väl vara en direkt effekt av de roller som de olika grupperna spelar i skolan.53 Intressant att notera är dock att även då Söderskoleleverna vill erkänna sig till en övertygelse som trycker på för en lite mer öppen attityd gentemot språk och olika ”språkliga situationer” är det samtidigt ingenting som de anser sig själva gå i bräschen för. Det verkar som att rollerna på Söderskolan, hur frigjorda och framåtsträvande de ändå verkar, skapar en viss osäkerhet bland eleverna där de gärna öppnar sina sinnen för en förändring och mot en skolutveckling som går i linje med den som Maltén föreslår. Dock kommer dessa elever från en grundskola som i många fall fortfarande fungerar som den ”äldre skolan” där reproduktion och kopiering är målet och känner sig kanske lite osäkra och tvekar inför de möjligheter som en skola uppbyggd på produktivitet och nyskapande kan erbjuda.54