Jämförande analys – intervjuerna

Ser vi på ålders-, erfarenhets- och genusaspekterna mellan de två skolorna råder ingen påtaglig skillnad, och även om sådana hade kunnat påvisas hade de inte kunnat tillmätas så stor vikt på grund av antalet informanter. Dock har de intervjuade lärarna på Norrskolan någon övervikt gällande erfarenhet inom skolans värld än de på Söderskolan. Om vi ser övergripande på svaren som ges i intervjuerna kan vi inte dra några direkta slutsatser rörande att de mer erfarna lärarna ger andra svar än de något mer ”färska” lärarna. Det som skiljer sig mest åt är i så fall att de lärare som har några år på nacken ger mer reflekterande och analyserande svar. Gällande ålderaspekten hos de intervjuade kan vi alltså inte uttyda några direkta skillnader. Det man kan avläsa är att de yngre lärarna har en något mer öppen attityd till språkliga nymodigheter i talspråket. I fråga 3 lyfts dock åldersaspekten speciellt fram. Frågan som ställs är huruvida läraren tror det har för betydelse hur gammal läraren är för lärarsituationen och för eleverna. Peter och Björn som är de äldsta lärarna på 57 respektive 48 år ger inga entydiga svar utan de har delade meningar om ålderns betydelse i klassrummet. När vi tittar närmare på deras svar i fråga 3 är det snarare den 57-årige Peter som framhäver att om man som lärare varje dag umgås och diskuterar med ungdomar kan man inte hålla kvar vid ett gammalt språkbruk. I några fall lyfts dock åldern fram som ett problem gällande det rådande språkbruket i klassrummet. Det är Peter som tycker att diskursmarkörer kan ställa till

53

Maltén 45ff.

54

det för de äldre lärarna. Han menar att det ibland kan vara svårt att: ”[…] förstå som vuxen och är man som jag femtiosju år är det ju betydligt svårare än om man är trettio eller fyrtio. Man har inte varit med i den utvecklingen så att säga”. De flesta lärarna framhäver att språket inte på något sätt hänger ihop med åldern i alla fall inte inom läraryrket. De menar att man som lärare ständigt ”uppgraderar” sitt språk genom att arbeta med ungdomar.

När det gäller frågan om de intervjuade lärarna märker en skillnad i det språkliga mellan lärare och elev så är lärarna på Norrskolan mer enhetliga i svaren än på Söderskolan. Björn på Söderskolan menar att dagens ungdomar använder mycket slang och svordomar och det är något han vill sätta stopp för. Han liksom Agneta tycker inte att man som lärare ska anpassa sig efter elevernas språkbruk. Detta skulle ge fel signaler och det ska inte vara eleverna som sätter upp den språkliga normen i klassrummet utan det är eleverna som ska rätta sig efter henne och inte tvärtom. De något yngre lärarna Hans och Karin menar att varken diskursmarkörer eller svordomar är några direkta problem och att det är viktigt att man som lärare anpassar sitt språkbruk. Så länge inte språkbruket tappar sitt sammanhang så är det inget problem. En annan skillnad mellan lärarna på Söderskolan är att Hans och Karin inte reflekterar så mycket över sitt eget språkbruk vilket Agneta och Björn sägs göra. Detta kan betyda att Hans och Karin inte ser det språkliga som någon viktig del av undervisningen och därför har en mer avslappnad inställning till slang och svordomar. Hans och Karin är något yngre vilket kan betyda att de står närmare ungdomarnas språk än de övriga två. En annan aspekt kan vara att såväl Peter som Agneta har språk som ämnen och är på det sättet mer medvetna om språket i klassrummet samt överlag till vardags. På Norrskolan är lärarna ganska eniga om att det finns en stor skillnad mellan de vuxnas språkbruk och ungdomars språkbruk i allmänhet. De framhäver att elevernas språkbruk främst skiljer sig åt beroende på vilket program de går på. På de teoretiska programmen används inte diskursmarkörer eller svordomar i samma utbredning som på de praktiska programmen säger flera av lärarna som vi intervjuat. Lärarna på Söderskolan nämner inget om eventuella språkliga skillnader mellan de olika programmen. Detta kan bero på att det enbart finns ett program på skolan och att de inte har lika stor erfarenhet inom läraryrket som Norrskolans lärare har. Sofia och Tomas på Norrskolan påpekar att ungdomsspråket snarare berikar vårt språk än förstör det. Tomas är väl den lärare på Norrskolan som är mest radikal och tycker att det inte finns några direkta rätt eller fel i talspråket utan om man bara förstår varandra finns det inga problem. När det gäller skriftspråket är det dock viktigt att följa de uppsatta språkliga normerna. Lärarna på Norrskolan menar i stort att lärarna bör lägga sig på en rimlig nivå språkligt i klassrummet så att eleverna kan begripa vad de talar om. De ska dock inte gå så långt att de ska anpassa sitt

eget språkbruk efter elevernas utan det är viktigt för dem att eleverna använder ett godkänt språkbruk. På Norrskolan är lärarna något mer konservativa när det gäller vilket språkbruk som bör finnas i klassrummet än på Söderskolan. Att det är så kan vara att Söderskolan i stort har ett mer öppet klimat och en annorlunda pedagogiskt inriktad undervisning medan man på Norrskolan följer en ganska traditionell undervisning. På Söderskolan är undervisningen uppbyggd på PBL vilket betyder på en mer grupprelaterad undervisning där en ständig dialog krävs mellan lärare och elever. Konsekvenser av detta kan vara att språket mellan eleverna och lärarna blir mer personligt och avslappnat än vad det är på Norrskolan. Något som också kan påverka är att Söderskolan är betydligt mindre till såväl elevantal som lärarantal vilket också gör att det är en mer ”familjär” stämning på skolan vilket då kan påverka språkbruket.

På frågan om man kan tala om en speciell slanggeneration är lärarna ganska eniga på såväl Norrskolan som Söderskolan. De menar att det inte finns en speciell slanggeneration idag och att den äldre generationen historiskt sett alltid har förfärats över ungdomskulturens språkbruk. Detta visar på att de intervjuade lärarna reflekterar över och är medvetna om hur språkets utveckling historiskt sett ut. De är också överlag eniga om att invandrarsvenskan påverkat det svenska språket, något som de ser positivt på. Att man använder slang i större utsträckning hos ungdomskulturen är enligt lärarna på bägge skolorna ett sätt att utesluta vissa människor. Slangspråket blir en slags identitetsmarkör. Enigheten i den här frågan kan bero på att man som lärare är väl insatt i hur den språkliga utvecklingen har sett ut genom tiderna.