Sammanfattande analys

Hur ser då den svenska skolan ut idag? Arne Maltén ger en bild av hur skolan har varit. Han menar att den för bara några år sedan genomsyrades av central- och regelstyrning.55 Ett liknande synsätt som det som fortfarande verkar råda på Norrskolan där styrningen och regleringen kommer uppifrån, något som skapat en ”likvärdig” skola över hela landet. Aktörerna i en sådan skola behöver nödvändigtvis inte heller motsätta sig detta tillvägagångssätt som vi också ser bland många av svaren från eleverna på Norrskolan. Den äldre synen på skolan som ”likvärdig” över hela landet, kanske till varje pris, sattes på prov när friskolorna på allvar började göra sin entré i Sverige i slutet av 1900-talet. Skolorna, både kommunala och privata, skulle nu istället enligt Maltén erbjuda en mål- och resultatstyrd skola där ”de statliga och övergripande målen måste tolkas och konkretiseras lokalt”.56

55

Maltén, s. 43.

56

När det gäller frågan om slanggenerationen idag går åsikterna hos eleverna och lärarna isär. Där eleverna är helt övertygade om att de talar mer med slanguttryck än föräldragenerationen gjort pekar lärarna på det motsatta. Lärarna menar att eleverna snarare har yngre och mer exklusiva slanguttryck idag men de utmärker sig inte som en speciellt språkligt ”ovårdad” generation. Det är intressant med tanke på den bild som Ulla-Britt Kotsinas ger om att det alltid funnits en generationsmotsättning där de vuxna ihärdigt hävdat att just den ungdomsgenerationen som är i tiden är den ”värsta”.57 Detta tror vi kan ha sin grund i att de intervjuade lärarna är intresserade av sitt språkbruk och har en strävan efter att förstå och utveckla språket på ett annat sätt än en insändarskribent i Svenska Dagbladet gör. Trots att några av lärarna själva inte vill erkänna att de reflekterar över sitt språk har vi i intervjusvaren funnit att samtliga faktiskt reflekterar över sitt och elevernas språkbruk och letar efter det mest effektiva sättet att använda språket i lärosituationen. Precis som Arnadòttir med flera skriver verkar eleverna finna en identitetsmarkör i att de själva tror att slangbruket hos dem är något unikt för den egna generationen.58 Lärarna har också synliggjort detta fenomen och visar på grund av detta en tolerans som andra vuxna i samhället kanske inte gör. Denna ständiga kontakt som lärare har med ungdomar färgar deras syn på ungdomsspråket och utvecklar också det egna språket. Lärarna påpekar detta själva och menar att den dagen de slutar som lärare kommer det egna språket förmodligen att stagnera.

Eleverna hävdar själva att det språk som de använder i klassrummet inte på något sätt är anpassat efter situationen som sådan. Lärarna håller inte med. Några menar istället att de har märkt en betydande skillnad mellan det språkbruk som eleverna har i klassrummet och det som de hör på rasten. Detta är ytterligare ett exempel på att de lärare som vi har intervjuat är medvetna om det språk som de har runt omkring sig, både det egna och elevernas. De flesta av lärarna ställer inga krav på att eleverna ska ändra och anpassa sitt talspråkliga bruk i klassrummet. Några av dem ser det istället som en tillgång att eleverna kan diskutera och ventilera sina åsikter på ”sitt eget språk”. Utvecklingen av språket i allmänhet gynnas av detta menar några lärare och vittnar här om en mer givande lärosituation där eleven får ett mer fritt spelrum. Dock menar samtliga lärare att det är av största vikt att eleverna anpassar det skrivna och att de känner till skillnaden mellan det mer formella skriftspråket och det i diskussionssituationer stimulerande talspråket. Lars Gunnar Anderssons frågor gällande alternativa ingångsvägar till ungdomsspråk som vi berört innan hamnar här i fokus.

57

Kotsinas, s. 10.

58

· Varför säger man så här?

· När använder man det här uttrycket? · Vilken funktion har det här ordet i språket? · Hur reagerar människor på det här uttrycket? · Varför reagerar de som de gör?59

Några av lärarna verkar indirekt ha berört Lars-Gunnar Anderssons frågor gällande problematisering av alternativt språk (i detta fall, ungdomsspråk) och har på detta sätt belyst fördelarna med språkutvecklingen som sådan.

Peter Trudgill pekar på vikten av att bemöta avvikande språkbruk med en positiv inställning och att utveckla sitt eget språkbruk med hjälp av influenser från alla håll. När det gäller lärarnas eget språkbruk i klassrummet och till eleverna överlag går åsikterna kraftigt isär. Eleverna själva representerar två ytterligheter där Söderskolans elever förespråkar att läraren anpassar sig efter elevens språkbruk och Norrskolans elever tycker motsatsen. De två elevgrupperna har båda stöd från lärarhåll även om de flesta av lärarna tycker att det inte är givande att anpassa sitt språk efter eleverna – därmed inte sagt att eleverna inte får använda sitt språk i klassrummet. Frågan om respekt är återkommande och både elever och lärare är medvetna om att det kan uppfattas som ringaktande och förlöjligande ifall anpassningen går för långt. Lärarna hävdar också, med stöd av Kotsinas, att det skulle ge fel signaler om det är eleverna som sätter upp den språkliga normen i klassrummet.60 Dock har två av lärarna framfört klara åsikter om att diskursmarkörer och svordomar inte är några direkta problem utan pekar på att det viktigaste är att språket inte tappar sin innebörd. Dessa två lärare hör till de yngre bland dem som vi intervjuat och lutar sig mot en något nyare pedagogik i sitt resonemang. Båda dessa lärare, Hans och Karin, är lärare på Söderskolan där den pedagogiska idén på ett lite annat sätt genomsyrar verksamheten. Den pedagogiska idén möjliggör för ett öppnare klimat där en ständig dialog förs mellan lärare och elev. Konsekvensen av detta blir då att språket mellan alla aktörer i skolan blir mer personligt och avslappnat. 61

Slutligen kan vi se att Söderskolans elever visar på en lite mer utvecklad självbild än eleverna på Norrskolan. Söderskoleleverna vill gärna tillskriva sig själva äran t.ex. av att de utvecklar sitt språk mot en mer ”korrekt” bruk. Detta kan mycket väl vara en effekt av den

59 Andersson, s. 237. 60 Kotsinas, s. 164. 61 Kotsinas, s. 164.

roll som de har i skolan där de själva sätt som ansvariga för arbetet som ska genomföras. Maltén skriver:

Den pedagogiska konsekvensen blir en förtroendefull satsning på elevernas initiativ- och samarbetsförmåga. Utvecklingen av elevens självkännedom, självtillit och självförverkligande kommer i fokus. Den positiva självbilden blir ett viktigt etappmål på vägen.62

Det ska dock påpekas att eleverna på Söderskolan uppvisar en viss osäkerhet i mötet mellan den tidigare mer traditionellt styrda grundskolan och deras nya skola som är mer uppbyggd på produktivitet och nyskapande.

62