Jämförelse

När vi tittar på de olika pedagogernas syn på en skola för alla finner vi en intressant skillnad . Två av pedagogerna från den ”stora skolan” menar att i en skola för alla kan inte alla vara i samma byggnad. Detta kan vi ställa emot två av pedagogerna från resursskolorna som menar att alla barn bör rymmas i den ”stora skolan”. Dessa två skilda åsikter är representativa för den debatt om exclusion kontra inclusion som pågått i Sverige sedan införandet av allmän folkskola 1842. Gemensamt för de båda grupperna är deras maktlöshet inför bristen på resurser i skapandet av en skola för alla. Majoriteten av pedagogerna har en vision om hur en skola för alla skulle kunna se ut men ser idag ingen möjlighet att förankra det i verkligheten då det är pengarna som styr.

4.4 Sammanfattning

Hur definierar pedagogerna i undersökningen barn i behov av särskilt stöd:

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd kan se ut på en mängd olika vis. Det är ett brett begrepp och alla pedagoger har en egen uppfattning baserat på upplevelser och erfarenheter. Vi märkte att flertalet av pedagogerna tenderade att dela upp begreppet i barn i kunskapsrelaterade svårigheter och barn i socioemotionella svårigheter. Denna uppdelning återfinns även i litteraturen. Den litteratur vi tagit del av pekar på vikten av att se barn i behov av särskilt stöd i sitt sammanhang. Vi fann det därför anmärkningsvärt att endast två pedagoger av åtta möjliga såg ett samband mellan barnet i svårigheter och dess miljö. Övriga pedagoger angav i sin definition ett mer individstyrt sätt att se på barn i behov av

Hur ser pedagogerna på skolmiljön och dess inverkan på barn i behov av särskilt stöd:

Överlag kan man se att majoriteten av pedagogerna har en negativ inställning till miljön i den ”stora skolan” . De menar att det är för stora sammanhang för barn i behov av särskilt stöd. Med hänvisning till Antonovsky (1991) vill vi peka på vikten av att barn har en känsla för sitt sammanhang. Andra negativa aspekter av miljön i den ”stora skolan” anses vara stress och ett allt för högt tempo. En av pedagogerna från den ”stora skolan” utmärkte sig genom att ha en positiv vision av hur en bra skolmiljö kan se ut. När det gäller skolmiljön på resursskolorna skildras den som positiv för de barn som finns i verksamheten.

Dock väljer två av pedagogerna från resursskolorna att belysa avsaknaden av positiva förebilder i deras miljö. Detta resonemang fann vi vare sig hos pedagogerna i den ”stora skolan” eller i Bernt Gunnarssons ” Lärandets ekologi” (1999).

Vad anser pedagogerna om begreppet ”en skola för alla”:

Alla pedagogerna i vår undersökning har en tanke om hur en skola för alla skulle kunna se ut. Vi har funnit ett motsatsförhållande pedagoggrupperna emellan då det gäller ”en skola för alla” Två av pedagogerna från den ”stora skolan” menar att i en skola för alla finns inte alla barn i samma byggnad, medan två av pedagogerna från resursskolorna vill se alla barn i samma skolbyggnad. Gemensamt för de båda grupperna är deras känsla av maktlöshet inför bristen av resurser i skapandet av en skola för alla. Dock upptäckte vi genom en av pedagogerna från den stora skolan hur komplext förhållandet mellan att se bristen på resurser som ett hinder och tron på den egna förmågan kan vara.

5 DISKUSSION

I detta kapitel kommer vi att diskutera den litteratur vi använt oss utav, relevansen av vald undersökningsmetod samt föra en diskussion kring de slutsatser vi kommit fram till. Vi kommer även att delge läsaren vad vi dragit för pedagogiska lärdomar av vår undersökning. Avslutningsvis kommer vi att titta närmare på hur man kan forska vidare inom detta ämne.

Målet med vår undersökning är att skildra olika pedagogers syn på barn i behov av särskilt stöd och deras skolgång. Syftet med detta är att upptäcka och belysa skillnader och likheter mellan pedagogerna i den ”stora” skolan och pedagogerna på resursskolorna. Som blivande pedagoger kommer vi med all säkerhet att möta barn i behov av särskilt stöd. Därför var vår förhoppning att detta arbete skulle ge oss en inblick i olika pedagogers verklighet och därigenom kunna skapa en beredskap inför vårt kommande yrke som pedagoger. Värt att poängtera är att vi vill upptäcka snarare än att bevisa.

För att uppnå syftet med vårt examensarbete utgår vi ifrån följande frågeställningar:

• Hur definierar pedagogerna i undersökningen barn i behov av särskilt stöd?

• Hur ser pedagogerna på skolmiljön och dess inverkan på barn i behov av särskilt stöd?

5.1 Litteraturdiskussion

Vi har haft relativt lätt för att hitta relevant litteratur. Detta tror vi beror på att frågorna kring barn i behov av särskilt stöd och deras skolgång är ett ständigt aktuellt ämne med många beröringspunkter. Då vi i vårt arbete utgår från pedagogens perspektiv fann vi det relevant med litteratur som gav oss inblick i detta perspektiv.

Detta fann vi bland annat i Inga Anderssons “Samverkan för barn som behöver” (1996), Bernt Gunnarssons ” En annorlunda skolverklighet” (1995),) samt i Bengt Perssons

“Den motsägelsefulla specialpedagogiken” (1998). De senare två bygger på aktuell forskning inom ämnet specialpedagogik. En bok vi känner att vi haft stor nytta av är Bengt Perssons ” Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap” (2001). Den har givit oss goda baskunskaper i hur specialpedagogiken är uppbyggd och hur den har utvecklats ut ett historiskt perspektiv. Vi har också blivit medvetna om rådande begrepp och teorier och problematiken kring dessa. Den teori vi tar med oss från Bengt Persson (2001) är det relationella perspektivet och det kategoriska perspektivet. Detta kan vi koppla till Inga Andersson (1996) samt Britta Liljegren (2000) som utgår från ett systemteoretiskt perspektiv. Dessa båda teoretiska perspektiv har många gemensamma nämnare och vi ställer oss frågande till huruvida det finns några skillnader dem emellan. Vi upptäckte just att det ofta gick att finna kopplingar mellan författarna i den litteratur vi använt oss av.

Mycket av den litteratur vi tagit del av utgår från pedagogikforskarnas perspektiv på skolans verksamhet. Som vi tidigare nämnt fann vi en del litteratur som behandlar pedagogernas perspektiv, men vi eftersöker mer forskning/ litteratur utifrån detta perspektiv. Detta för att vi som blivande pedagoger finner pedagogernas krassa verklighet mer intressant än pedagogikforskarnas utopiska bilder.

Vårt arbete bygger till stor del på personliga intervjuer och uttalanden, vilket kan anses vara subjektivt. Dock menar vi att de personliga intervjuerna och uttalanden stärks av den litteratur vi läst. Detta bidrar till att vårt arbete ökar i trovärdighet.

5.2 Metoddiskussion

Då det gällde val undersökningsmetod kände vi att den kvalitativa intervjun var den som passade vårt syfte bäst. Detta då vi var ute efter att gå på djupet med vår skildring av olika pedagogers verklighet. De åtta pedagogerna som deltog i vår undersökning representerade både den ”stora skolan” och resursskolan. Det var ett medvetet val då ett av våra syften med undersökningen var att belysa skillnader och likheter grupperna emellan. Vi valde att intervjua pedagogerna var och en för sig då vi ansåg att det fanns en risk att pedagogerna skulle påverka varandra. Detta val fick vi stöd av från Jan Trost (1997). Under våra intervjuer valde vi att medverka båda två, dels för att vi kände ett stort stöd av varandra dels för att öka möjligheten att uppmärksamma kroppsspråk och upptäcka eventuella missförstånd. Att vara två intervjuare kan leda till att den intervjuade känner sig underlägsen. Detta var vi väl medvetna om och försökte motverka detta genom att inleda varje intervju med ett informellt samtal kring pedagogens aktuella situation.

Våra intervjuer har vi valt att dokumentera med hjälp av en mp3 spelare. Detta val motiverar vi med att ingen information faller bort samt att det enligt oss ökar trovärdigheten på undersökningen. Det skall även tilläggas att utan mp3 spelare skulle vi inte kunna redovisa och tolka våra intervjuer på ett för undersökningen trovärdigt sätt. Våra intervjupersoner har alla godkänt detta val på förhand. För att tillgodose den etiska aspekten av undersökningen har vi garanterat våra intervjupersoner full anonymitet.

I praktiken har detta inneburit att fiktiva namn använts i redovisning av resultatet.

Som helhet upplevde vi att intervjuerna gick bra samt att vi fick ut önskat resultat från dem. Detta trots att vi inte är tränade intervjuare. Pedagogerna vi intervjuade var alla mycket öppna och delade med sig av sina erfarenheter.

5.3 Resultatdiskussion

I vår resultatdiskussion kommer vi att utgå från våra tre frågeställningar. Detta för att göra det tydligt för läsaren att följa. Under varje frågeställning sammanfattar vi vårt resultat i punktform följt av en diskussion.

Hur definierar pedagogerna i undersökningen barn i behov av särskilt stöd:

• Barn i behov av särskilt stöd är ett svårdefinierat begrepp.

• Flertalet av pedagogerna delade upp begreppet i barn i kunskapsrelaterade svårigheter och barn i socioemotionella svårigheter.

• Endast två pedagoger såg ett samband mellan barn i svårigheter och dess miljö. Övriga pedagoger tenderade att se elevernas svårigheter ur ett individperspektiv.

Att barn i behov av särskilt stöd är ett svårdefinierat begrepp förvånade oss inte. Vi tror att alla pedagoger har olika uppfattningar baserade dels på deras erfarenheter och dels på deras aktuella klassrumssituation. Pedagogerna i vår undersökning väljer att dela upp begreppet i barn i kunskapsrelaterade svårigheter och barn i socioemotionella svårigheter. Detta tror vi kommer naturligt då barn med kunskapsrelaterade svårigheter behöver helt andra former av stöd än barn i socioemotionella svårigheter. Vi vill dock poängtera att kan finnas ett samband mellan dessa två svårigheter, samt att ett barn kan befinna sig både i kunskapsrelaterade - och socioemotionella svårigheter.

När det gäller vår syn på barn i behov av särskilt stöd har vi influerats av det system teoretiska perspektivet. Vi menar att svårigheterna inte bör knytas till barnet utan snarare i till det sammanhang barnet befinner sig i. För att komma till klarhet med orsaker till ett barns svårigheter bör man enligt oss se över skolverksamheten. Att se över skolverksamheten är ett långsiktigt arbete som präglas av att man vågar rannsaka den egna verksamheten. Enligt oss bör man inte diagnostisera barnet utan ställa diagnos på skolan. Våra tankar kan kopplas till det relationella perspektivet där man pekar på vikten av att inte ta skolan för given och istället ifrågasätta verksamheten och dess syften.

Vi har dock förståelse för pedagoger som ser på barn i behov av särskilt stöd ur det kategoriska synsättet. Där arbetar man mera kortsiktigt och fokuserar på individen. Sex utav de åtta pedagoger vi intervjuade verkade ha ett kategoriskt förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. Detta kan dock inte sägas med säkerhet då vår frågeformulering lade ett visst fokus på individen.

Hur ser pedagogerna på skolmiljön och dess inverkan på barn i behov av särskilt stöd

• Majoriteten av pedagogerna har en negativ inställning till skolmiljön i den ”stora skolan”. Stress och ett för högt tempo är bidragande faktorer till detta.

• Avsaknaden av positiva förebilder på resursskolorna.

Att skolmiljön i den ”stora skolan” ansågs ha en negativ inverkan på barn i behov av särskilt stöd var inget som förvånade oss. Våra erfarenheter från den ”stora skolmiljön” pekar även de mot att skolan utgår ett för stort sammanhang för många barn. Vikten av att känna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är viktigt för alla barn men särskilt för barn i behov av särskilt stöd. Om vi som vuxna tänker oss in i en arbetssituation där ljudnivån ständigt är hög, det är svårt att finna arbetsro, vi delar utrymmet med 250 under raster och skolluncher som präglas av trängsel och oroligheter, skulle vi trivas då? Förmodligen inte, men denna verklighet delas av många barn idag. De flesta barn klarar av detta utan några märkbara svårigheter, men det finns barn som inte kan hantera denna miljö. Stress och ett alltför högt tempo pekas ut som hinder på vägen för barn i behov av särskilt stöd. Då det blir för stort avstånd mellan de krav som skolan ställer och den förmåga barnet har att klara dessa, kan negativ stress uppkomma. För att undvika detta är det viktigt att vi som pedagoger, kan erbjuda ett sammanhang som barnet kan hantera.

Ett alternativ för de barn som inte klarar av miljön på den ”stora skolan” är att de placeras på en resursskola. Genom vår undersökning har vi kommit fram till att den fysiska miljön på resursskolorna möter de här barnens behov på ett tillfredsställande sätt. Problematiken med miljön på resursskolorna är att den inte kan erbjuda positiva barnförebilder. Detta menar vi är mycket viktigt då barnen behöver sunda reaktioner på sitt beteende.

Pedagogerna från den ”stora skolan” verkade inte vara medvetna om den här problematiken. Inte heller i den litteratur vi läst togs avsaknaden av positiva förebilder i resursskolan upp. Innan undersökningen var vi inte heller medvetna om hur detta kan påverka barnen men det är definitivt något vi tar med oss i framtiden som blivande pedagoger. Vi är av den uppfattningen att alla barn ska få finnas i ett tillåtande klimat där olikheter ses som något positivt som berikar. Dock är vi medvetna om att detta kan låta aningen naivt och verklighetsfrämmande, men vi har båda två under utlandsstudier sett levande bevis på att detta kan fungera.

Vad anser pedagogerna om begreppet en skola för alla

• Begreppen inclusion och exclusion ställs emot varandra.

• Bristen på resurser ses som ett hinder i skapandet av en skola för alla.

I vår undersökning upptäckte vi att två av pedagogerna i den ”stora skolan” är av den uppfattningen att i en skola för alla finns inte alla barn i samma byggnad. Detta ser vi som en form av exclusion då inte alla barn ryms i samma skola. Vi känner förståelse för pedagogernas åsikter då de anser att de inte kan ge de här barnen vad de behöver. Enligt Persson (2001) delas denna åsikt av många lärare runt om i landet. En skola där vi inte kan möta alla barn utifrån dess förutsättningar är inte en skola för alla. Då vi enligt svensk skollag är skyldiga att skapa en skola för alla kan vi tycka att detta uppdrag har misslyckas. Vi vill här poängtera att vi inte lägger någon skuld på den enskilda pedagogen utan snarare ligger problemet i att politikernas visioner inte möter verkligheten. Varför har vi styrdokument utan förankring i verkligheten?

Motsatsen till exclusion är inclusion. Två av pedagogerna från resursskolorna menar att alla barn ska rymmas i samma skola. För att detta ska vara möjligt anser de att vistelse i små grupper måste varvas med traditionell undervisning i ”helklass”. Även vi ställer oss positiva till att ha mer undervisning i små grupper men vi tror att det krävs större förändringar än så för att skapa en skola för alla. Återigen förespråkar vi behovet att se över skolverksamheten som helhet.

En punkt vi tycker bör ifrågasättas är hur vi mäter barns prestationer. En skola för alla skall ge alla barn möjlighet till utveckling och lärande utifrån dess förutsättningar. För oss blir det då motsägelsefullt att mäta alla barn med samma måttstock. Alla barn kan inte befinna sig i samma utvecklingsfas vid samma tidpunkt. Det handlar både om mognad och personligt intresse. För oss är inclusion en förutsättning för att vi ska kunna skapa en skola för alla.

Genom vår undersökning har vi dock blivit medvetna att det finns hinder på vägen. Enligt alla pedagoger i vår undersökning är det största hindret utan tvekan bristen på resurser. Vi fann dock belägg för hur komplext resonemanget kring svårigheterna att skapa en skola för alla. En av pedagogerna pratade om pengar som det största hotet mot en skola för alla. Samtidigt hade den här pedagogen ett väl utvecklat arbetssätt där hon skapar möjligheter för alla bara att finnas i samma skola. Av detta har vi lärt oss att bristen på resurser lätt pekas ut till att vara orsaken till våra svårigheter att skapa en skola för alla. Vi håller i och för sig med om att bristande resurser är en anledning till svårigheterna, men vi måste försöka se förbi svårigheterna och göra det bästa av situationen. Detta kan vara svårt för den enskilde pedagogen att göra och det är där som det väl fungerande arbetslaget kommer in och stöttar upp (I. Andersson, 1996). Tillsammans kan man hitta lösningar och metoder för att skapa ett arbetsklimat där alla barn känner trygghet, gemenskap och lust att lära. När alla barn får uppleva en sådan situation kan vi börja tala om en skola för alla.

5.4 Pedagogiska lärdomar

Då ett av våra syften med detta arbete var att skaffa oss beredskap inför vårt framtida yrke som pedagoger, kommer vi i detta avsnitt redogöra för de pedagogiska lärdomar vi dragit under arbetets gång. Vi har haft turen att möta åtta olika pedagoger med olika erfarenheter och förhållningssätt. Detta har lett till att vi dels fått konkreta tips men även inspiration när det gäller förhållningssätt och bemötande. En pedagog berättade hur hon sluter olika avtal med de elever som har behov av det. Avtalen innefattar både vad barnet får göra och vad barnet inte får göra. Vi tyckte detta vara ett smart sätt att tillsammans med barnet skapa fasta ramar som underlättar för alla parter. När det gäller förhållningssätt och bemötande har vi blivit mer medvetna om hur viktigt det är att ha en tanke bakom sin undervisning och möta varje barn där det befinner sig. Att möta varje barn där det befinner sig just nu är ingen lätt uppgift, men vi tror att man som pedagog måste bära det med sig hela tiden.

Något vi blev lättade av att upptäcka var att man som pedagog inte står ensam när svårigheter uppstår. De pedagoger vi mötte i den ”stora skolan” berättade om hur de tillsammans med sina kollegor i arbetslaget hjälptes åt med arbetet kring barn i behov av särskilt stöd. Att ge och ta av varandras olika kompetenser är ett måste för allt arbete i skolan. Vårt arbete har även gjort oss medvetna om vikten av positiva barnförebilder på resursskolor. Denna lärdom hoppas vi kunna ta med oss in i den ”stora skolan”. Om vi någon gång ställs inför en eventuell placering av ett barn i behov av särskilt stöd hoppas vi kunna ha detta i åtanke.

Slutligen vill vi då det gäller skapandet av en skola för alla ta med tanken om att pengar inte är allt. Vi har upptäckt att bristen på pengar ofta ses som det största hotet mot en skola för alla. Detta är inget vi kan förneka, men genom att endast fokusera på resursbrist glöms ofta den egna kompetensen och förmågan bort. Varje pedagog har en unik förmåga och det vore synd att inte se detta som en del av skapandet av en skola för alla.

5.5 Framtida forskning

Inom specialpedagogikens ramar finns det flertalet intressanta områden att forska vidare kring. Efter att ha genomfört denna undersökning har vi upptäckt tre områden som vi gärna skulle se att det bedrivits mer forskning kring. Dessa tre områden är:

• Pedagogers inställning till inclusion och en skola för alla.

Här skulle vi vilja göra en omfattande undersökning om hur pedagoger iden ”stora skolan” ställer sig till inclusion och en skola för alla.

Resultatet skulle sedan ställas mot beslutfattares visioner av en skola för alla. Vår förhoppning är att genom detta minska klyftorna mellan vision och verklighet.

• Konsekvenserna av avsaknaden av positiva barnförebilder på resursskolorna. Då resursskolornas pedagoger i vår undersökning pekade på detta som ett stort problem tyckte vi att detta område skulle vara mycket intressant att veta mer om.