Jämförelse av riktlinjer 49

Nedan följer en genomgång av föreningens fyra övergripande riktlinjer för att jämföra hur samstämmiga idrottsansvariga och tränarna är sinsemellan samt jämföra deras beskrivningar mot varandra. I början jämförs empirin för att i slutet bli jämförd med teorin.

Ungdomarna i centrum - Idrottsansvariga

Idrottsansvariga har i intervjuerna varit relativt samstämmiga vad det gäller riktlinjerna och dess betydelser. Vi identifierade fyra övergripande riktlinjer: Ungdomarna i centrum,

meningsfylld fritid, personlig utveckling och en god idrottsutbildning. Ungdomarna i centrum var den viktigaste och står lite över dem andra tre. Ungdomarna i centrum betyder för IA1 att alla beslut som tas ska vara för föreningens ungdomars bästa. IA2 beskriver det som

ungdomarna är de viktigaste. IA3 beskriver precis som IA1 gjorde att de beslut som tas ska ske i enlighet med ungdomarnas bästa. Detta kan även betyda enligt IA3 att obekväma beslut

som att ta bort en ledare som inte är lämplig för ungdomarna måste tas. Således kan vi konstatera att ungdomarna i centrum innebär att det är ungdomarna som är de viktigaste i föreningen och att föreningen ska jobba för ungdomarnas bästa vilket ska genomsyra varje beslut.

Ungdomarna i centrum - Tränarna

Hela klubben bygger på ungdomen i centrum menar T3. När T2 beskriver vad T2 anser om ungdomarna i centrum menar denne att idrotten blir en utgångspunkt men att därifrån skall ungdomarna ta med sig alla fördelar som det för med sig att utöva lagidrott. T3 menar att denne som ledare och vuxen ska se till ungdomarnas behov. Ungdomarna och barnen ska få stöd och hjälp med allting, exempelvis matcher, träningar, övernattningar osv. T4 menar på liknande och säger att ungdomarna ska vara i centrum och få samma möjligheter samt att få utvecklas både på liksom utanför planen. T2 menar att tränarna utvecklar en människa och att lagsport kan ge otroligt viktiga beståndsdelar när det gäller samarbete, gemenskap och förtroende för varandra. T1 menar att ungdomar i centrum handlar om idrott på deras villkor.

Vi kan konstatera att ungdomarna i centrum verkar vara något som föreningen lyckats

kommunicera då det enligt oss råder en samsyn om vad ungdomarna i centrum innebär mellan tränarna och de idrottsansvariga det är kort och gott att deras arbete ska grunda sig i ungdomarnas intressen.

Meningsfylld fritid - Idrottsansvariga

IA1 nämner att både spelare och tränare ska känna att det är värt att lägga ned tiden på det de gör. IA3 menar att det går ihop lite med god idrottsutbildning och menar att de ska känna att det får ut något av tiden. Således menar IA1 och IA3 att såväl tränare som ungdomarna ska känna att tiden hos föreningen är värdefull. IA2 beskriver det lite mer explicit och menar att det ska vara roligt och att det ska ge individerna någonting att vara där. Det alla tre

idrottsansvariga nämner är att tiden individerna har hos föreningen ska vara meningsfull. IA2s beskrivning anser vi är ett förtydligande på vad IA1 och IA3 menar att tiden hos

organisationen ska vara meningsfull, dvs. att det ska vara kul och att de ska få ut något av tiden där.

Meningsfylld fritid - Tränarna

Meningsfylld fritid beskriver T1 och T2 som att träningarna ska vara meningsfulla. T2 menar att det är viktigt att föreningen skapar bra förutsättningar och att alla känner sig välkomna vilket T3 också menar när T3 säger att alla ska känna tillhörighet. T4 skiljer sig lite då denne menar att det handlar om att ungdomarna får göra vad de vill utöver idrottandet och skolan.

Detta är även T1 inne på och menar det även handlar om att idrott, se på teater, lyssna på musik och gå i skolan.

Innebörden av meningsfylld fritid har idrottsansvariga inte riktigt lyckats förmedla ned till tränarna. Att se på teater, lyssna på musik och göra vad det vill utöver idrottandet är inte riktigt det idrottsansvariga menar. Meningsfylld fritid innebär att tiden hos organisationen ska vara värdefull för individerna i organisationen. T1 och T2 ligger mer i linje med

idrottsansvarigas beskrivning. Vi kan konstatera att denna riktlinje inte är fullt genomarbetad.

Personlig utveckling - Idrottsansvariga

Personlig utveckling handlar enligt alla tre idrottsansvariga om att både utvecklas som individ men även i grupp. IA3 menar att det kan handla om att lära sig fungera i grupp, lära sig visa respekt för varandra och säkert mycket mer. IA2 beskriver det som att få en bra självbild och självförtroende och det handlar inte bara om i själva idrotten utan även vid sidan av. IA1 menar som IA2 att det inte bara handlar om utveckling i idrottandet utan på sidan av också. IA1 menar även att alla ska få samma förutsättningar att utvecklas.

Personlig utveckling - Tränarna

Glädje, gemenskap, idrott och att bli goda vänner samt att ungdomarna lär sig att uppträda på ett sätt som överensstämmer med samhällets normer menar T1 att personlig utveckling handlar om. T2, T3 och T4 är inne på samma spår och menar att det personliga samt det sociala planet är båda lika viktiga. T4 menar att det är viktigt att lära ungdomarna vad som är rätt och fel samt hur de ska bete sig mot varandra. Att lära sig att ta ansvar för sin egen utveckling anser T1 är bra och detta tar ingen annan upp. T1 lyfter även fram att det är underskattat att lära sig vinna och få ett driv att bli bättre vilket ingen av de övriga

respondenterna tar upp. T2 tar även upp en annan förklaring på personlig utveckling som T1 och T4 inte beskriver, nämligen att få möjligheten att vara sig själv och att ungdomarna inte ska behöva rättas in i led bara för att det finns en speciell jargong. Ungdomarna ska helt enkelt kunna vara sig själva och få möjlighet att ta plats. T3 beskriver också detta och menar att ungdomarna oavsett ålder ska känna sig trygga och att de växer som personer.

De idrottsansvariga är alla inne på att personlig utveckling inte bara handlar om utveckling inom idrotten utan att ungdomarna även får utvecklas som person. Det som de egentligen säger är att idrotten kan lära ungdomarna så mycket mera än bara idrott. Även tränarna är inne på samma spår att ungdomarna ska utvecklas även som person, det är viktigt att de lär sig att

uppträda på ett schysst sätt och lär sig vad som är rätt och fel. T1 är den enda respondenten som egentligen nämner något om idrott där T1 menar att det är viktigt att lära sig vinna och att lära dem ta eget ansvar. T2 och T3 fördjupade sina svar om vad personlig utveckling var och pratade om att trygghet samt att vara sig själva är viktigt. Denna riktlinje råder det en hyfsad samstämmighet över, men det finns dock tendenser till att tränarna inte är helt på det klara med vad personlig utveckling innebär. Ett sådant exempel är det T1 menar om att det är underskattat att vinna. Vi kände en viss osäkerhet hos våra tränarrespondenters svar gentemot de idrottsansvariga.

God idrottsutbildning - idrottsansvariga

God idrottsutbildning innebär enligt de tre idrottsansvariga att kunna såväl idrotten som föreningslivet. IA2 tillägger även att alla ska få utvecklas på sin egen nivå. IA3 tillade vad god idrottsutbildning är enligt IA3, och menar att ungdomarna ska få bra träning av utbildade tränare där det ska finnas goda förutsättningar. Således menar de idrottsansvariga att god idrottsutbildning inte bara är idrott utan att dem lär sig mycket mer. Skillnaden mellan personlig utveckling och god idrottsutbildning är enligt oss oklar. Vi tolkar det som att god idrottsutbildning innebär liksom personlig utveckling att det ska ske på egen nivå och det handlar inte bara om idrott utan även vid sidan om. IA1 ser personlig utveckling som en avvägning mellan laggemenskap och att individen ska få växa som person. Detta tolkar vi som att idrottsutbildning lutar mer åt utbildning i grupp medan personlig utveckling fokuserar mer på individen. Denna del verkade de tre idrottsansvariga inte kunna precisera lika tydligt som de andra delarna. Vilket kanske kan bero på att personlig utveckling och en god

idrottsutbildning är enligt vår tolkning närbesläktade. God idrottsutbildning -Tränarna

God idrottsutbildning menar T1 att det innebär på ett övergripande plan att ungdomarna fostras kring idrottens kärnvärden vilket T1 menar är att leva ett aktivt liv med god hälsa. T2 lyfter fram att det inte bara handlar om att lära ungdomarna själva idrotten utan även hur de ska träna för att nå framgång. Det kan till exempel röra alkohol och kost. Således beskriver T1 och T2 att det handlar om både hälsa och utbildning inom och utanför idrotten. T3 går in mer på ett tränarperspektiv och menar att de som är ledare ska ha en grundkompetens i att träna och leda barn och unga. T3 menar sedan att dem ska utvecklas på den nivå de vill samt både på och utanför planen. Något intressant T3 säger är att de ska utvecklas på den nivå de vill. T3 svarar även här om att det gäller på och utanför planen men specificerar inte exakt vad som god idrottsutbildning är. T4 menar att en god idrottsutbildning får ungdomarna

förhoppningsvis när riktlinjerna kring hur arbetet med utbildningen efterföljs. T4 menar också att en individ som blivit väldigt duktig inte nödvändigtvis behöver ha fått en bättre

spelarutbildning.

Samstämmigheten i god idrottsutbildning mellan idrottsansvariga och de ideella tränarna är ganska låg. Idrottsansvariga anser att utbildningen av ungdomarna sker både idrottsligt och inom föreningslivet. Tränarna å andra sidan pratar om hur de ska träna för att nå framgång, att det är viktigt att ledarna har bra kompetens, att alla ska få utvecklas på sin nivå (både på och utanför planen) samt utbildning kring idrottens kärnvärden. Således är samsynen otydlig eftersom idrottsansvariga inte preciserar vad god idrottsutbildning är. Tränarna har utvecklat en mer liksidig syn på vad god idrottsutbildning är jämfört med idrottsansvariga.

Sammanfattningsvis

Om vi ser på jämförelsen av dessa fyra övergripande riktlinjer kan vi konstatera att det inte riktigt råder samstämmighet. Detta var även något IA1 uttryckte i sin intervju, IA1 hoppades verkligen på att tränarna skulle ha koll på Ungdomarna i Centrum eftersom den är deras huvudriktlinje, men de övriga trodde IA1 att de inte skulle kunna. Precis så har det visat sig att det är också men det råder heller inte riktigt samstämmighet mellan de idrottsansvariga. Dessa fyra riktlinjer är något som idrottsansvariga anser är centralt för föreningen. Därför behöver alla veta vad dessa innebär eftersom att allt tränarna gör ska styras av dessa fyra riktlinjer. Som den tidigare nämnda Solansky et al. (2008) nämner att gemensamma

uppfattningar är ett effektivt styrmedel. Har tränarna en klar bild över vad dessa fyra innebär kommer de att agera i enlighet med dem. Detta skulle då bli ett sätt att påverka deras

meningsskapande, eller att ägna sig åt sensegiving som enligt Smerek (2011) innebär att organisationen försöker påverka tränarnas meningsskapande.

Weick et al. (2005) menar att för att handskas med tvetydighet söker personer efter mening och att de nöjer sig med det som är rimligt. När tränarna i detta fall finner att riktlinjerna är otydliga, kommer de söka mening och nöja sig med vad de själva anser är rimligt angående riktlinjerna. Detta kan då leda till att flera tränare har sin egen tolkning av riktlinjerna vilket gör att olika träningsgrupper arbetar åt olika håll och skapar som T4 uttryckte det, föreningar i föreningen. Därför är det viktigt att idrottsansvariga är tydliga i sin beskrivning av

är i centrum, och den har de lyckats kommunicera ut. Detta är viktigt eftersom att den styr de tre underliggande riktlinjerna och minskar risken för att tränarna arbetar åt olika håll.

IA1 uttryckte också som sagt en förhoppning om att det är ungdomarna i centrum som tränarna ska kunna eftersom att de ser den varje gång de kommer till föreningens lokaler. Vi hävdar även att ungdomarna i centrum är tydlig och inte så lätt att göra sina egna tolkningar på vilket gör att det blir en samstämmighet kring den. Är informationen tydlig så minskar organisationen osäkerheten och således även personers meningsskapande enligt Weick (1995). Ungdomarna i centrum är enligt oss tydlig och minskar således osäkerheten hos tränarna och får dem att skapa mening på ett sådant sätt som är förenligt med föreningen plus att tränarna kan fokusera på att göra det som de är i föreningen för. En orsak till varför det verkar ha gått hem hos tränarna, anser vi är att det råder en samstämmighet angående vad som är framgång för en tränare i föreningen. Framgång är enligt våra respondenter att ungdomarna utvecklas både som människa och som idrottare, att de får vara i centrum helt enkelt.

Weick (1995) menar att osäkerhet handlar om att de är okunniga om eventuella tolkningars konsekvenser och det innebär att en person som ska ta ett beslut kan göra en felaktig tolkning av vilka konsekvenser beslutet får. Detta beror alltså på okunnighet och det motverkas av att organisationen ser till att förmedla mer information så att rätt beslut tas (Weick, 1995). Således behöver idrottsansvariga informera mer om de tre riktlinjerna: personlig utveckling, meningsfylld fritid och god idrottsutbildning eftersom vi anser att det inte råder samsyn. Personlig utveckling, meningsfylld fritid och god idrottsutbildning är till skillnad från ungdomarna i centrum ganska otydliga och det finns även utrymme för egna tolkningar av dem vilket syntes i svaren från våra respondenter. Likt ungdomarna i centrum handlar det även här om osäkerhet. Men föreningen har inte riktigt lyckats motverka det och då uppstår enligt Weick (1995) meningsskapande. Detta är något som vi sett i våra intervjuer då svaren varit relativt spridda angående dessa tre. Det finns alltså en okunskap i vad som gäller, vilket enligt Weick (1995) skapar osäkerhet som i sin tur triggar meningsskapande. Osäkerhet motverkas enligt Weick (1995) av mer information vilket föreningen skulle kunna göra och då få tränarna att skapa mening på ett gemensamt sätt som är förenligt med hur föreningen ser på detta.

Weick (1995) skriver att tvetydighet handlar om att individen inte kan besluta vad som är rätt på grund av att det finns för många möjliga tolkningar. De söker då meningen på eget bevåg och nöjer sig med det som de anser är rimligt. För att motverka det måste organisationen fundera över vad för information det är de sänder ut, det hjälper inte att förmedla mer information (Weick, 1995). Det kan i detta fall även handla om tvetydighet, att tränarna har informationen som de behöver men kan inte avgöra vad som är rätt för att det finns för mycket information. Föreningen behöver i sådana fall enligt Weick (1995) se till att kommunicera ut “rätt” information för att motverka tvetydigheten.