Jämställdhet mellan män och kvinnor

Under följande rubriker analyseras den horisontella principen jämställdhet mellan män och kvinnor, vi börjar med att förklara hur policydokumentet benämner principen och därefter följer tre analysavsnitt.

För att förstå hur policydokumenten redogör för krav om jämställdhet presenteras ett citat nedan som exempel. Citatet är taget ur ESF:s policydokument:

”…programmet ska bidra till att främja jämställdhet när så är lämpligt, bestämmelser för att säkerställda att jämställdhetsperspektivet integreras både på program- och insatsnivå. Detta citat kompletteras av europaparlamentets och rådets förordning nr 1304/2013 som ska bidra till att kvinnor och män på arbetsmarknaden har lika villkor, detta gäller för socialfonden” (Europeiska socialfonden 2014 :180).

Detta citat beskriver de krav som ställs på projektens utformning, för att säkerställa att perspektivet är integrerat på insatsnivå, vilket är den nivå som projekten sker på. Dessa krav innebär att projekten ska arbeta för jämställdhet och att projektansökningar ska redogöra för hur arbetet ska ske. Jämfört med hur principen om hållbar utveckling förklarades i policydokumentet, där det nämns att ¨den horisontella principen om hållbar utveckling är flexibel¨ (Europeiska socialfonden 2014:44), nämner policydokumentet att principen om jämställdhet mellan män och kvinnor ska ¨beaktas i genomförandet av projektet¨ (Europeiska socialfonden 2014:44). Detta tyder på att det är ett krav från policydokumentet att jämställdhet ska redovisas för. I projektansökningarna finns ledande frågor som ämnar säkerställa de krav som finns. Frågorna samt avsnitten som kan beröra eller berör jämställdhet är:

- Beskriv projektets problemanalys kopplad till de regionala/nationella utmaningar som finns i utlysningen.

- Beskriv målgrupp, samverkanspartner och intressenter och hur projektet kommer att involvera dessa i analys- och planeringsfas och genomförandefas.

- Riskanalys

- I utlysningen finns angivet vilka förväntade effekter projekten ska uppnå. Vilka resultat, det vill säga förändring på individ-, organisation och projektnivå krävs för att uppnå effekterna?

- Hur säkerställer projektet att jämställdhets- samt tillgänglighetskompetens finns hos projektpersonalen och samverkanspartner?

- Hur säkerställer projektet att utvärderaren har jämställdhets- samt tillgänglighetskompetens så att dessa perspektiv finns med i utvärderingens alla delar? - Vilka relevanta erfarenheter/kunskaper finns det inom området?

- Beskriv projektpersonalens kompetens för att genomföra och administrera projektet?

Integreringen av jämställdhetsprinciper ska ”inkluderas i alla områden och genom särskilda åtgärder” (Europeiska socialfonden 2014 :180). De ska bidra till att skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv för alla medborgare (Europeiska socialfonden 2014:181). Det finns ett projektmål för jämställdhet som horisontell princip där:

”…projekt främjar jämställdhetsperspektivet i sin verksamhet genom att kunskap om kvinnors och mäns olika förutsättningar och villkor på arbetsmarknaden används i analyser och vid genomförande av projekten…” (Europeiska socialfonden 2014:181).

Vidare nämns det att projektens tillämpning av jämställdshetsperspektivet bör ske enligt den minimistandard för tillämpning av jämställdhetsintegreringen som EU utvecklat, denna innefattar stödstrukturer som exempel kan utgöras av utbildningsinstanser, framtagande av

checklistor för hur jämställdshetsperspektivet ska tillämpas i alla delar av projektet (Europeiska socialfonden 2014:181).

6.5.1. Projektansökningarnas konstruktion av begreppet jämställdhet

En del av de krav som ESF:s policydokument inkluderar gällande jämställdhet är att projektägarna ska redovisa för vilken kunskap som finns om jämställdhet i projektet. I detta stycke fokuserar denna uppsatsens analys på att undersöka hur kunskap om jämställdhet i policydokument rekonstrueras i projektansökningarna. ESF:s policydokument beskriver att:

”Målet är att projekten främjar jämställdhetsperspektivet i sin verksamhet genom att kunskap om kvinnors och mäns olika förutsättningar och villkor på arbetsmarknaden används i analyser och vid genomförande av projekten” (Europeiska socialfonden 2014:181). 


Detta citat visar att det inte finns någon tydlig definiering eller avgränsning om hur kunskapen ska införskaffas eller vad den ska innefatta. Bacchis fråga om vilka antaganden som är representerade och vilka som utesluts kan användas här (Bacchi 2009:12). Genom att kunskap om jämställdhet inte beskrivs mer detaljerat i policydokumentet innebär det att begreppet jämställdhet och den kunskap som krävs för att kunna implementera ett jämställdhetsperspektiv inte konstrueras alls. Det vill säga att vissa delar av begreppet jämställdhet inte framkommer. Detta påverkar ansökningarna till att rekonstruera kunskap om jämställdhet hur de vill, ansökningarna får beskriva det som de önskar eller med den kompetens om området som finns. Till exempel kan vikten av att ha kunskap om jämställdhet inför ett projekt leda till kunskapsspridning, som bland annat kan motverka manliga informella nätverk samt att närvaron av ett jämställdhetsperspektiv vid bland annat lönesättning och rekrytering är viktigt (Isaksson 2010:154).

Då jämställdhet i projektansökningarna presenteras ska även projektägarna redogöra för vilken kunskap om jämställdhet som finns inför projektet. Inkluderingen av kunskap om jämställdhet är olika beskrivet i ansökningarna. I början av projektansökningarna är det många ansökningar som väljer att avgränsa jämställdhet med hjälp av det nationella jämställdhetsmålet, som är antaget av riksdagen. Utav denna uppsatsens åtta projektansökningar inkluderar fem av dem det nationella jämställdhetsmålet som första beskrivning av jämställdhet:

”De nationella målen för jämställdhetspolitiken är antagna av riksdagen. Det övergripande svenska nationella jämställdhetsmålet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. De fyra delmålen är: - En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet. - Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. - Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor. - Mäns våld mot kvinnor ska upphöra - kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet” (PEPP 2017:14).

En tolkning av varför det nationella jämställdhetsmålet är inkluderat i nästan alla projektansökningar kan vara på grund av att de är generella riktlinjer som finns nationellt och att målen är legitimerande mot de krav som finns på organisationen, i detta fall ägaren av projektet (Furusten 2007:99). De nationella jämställdhetsmålen ska även alla organisationer och aktörer i Sverige arbeta för, det är därför inget ytterligare arbete som projektägaren tillskriver sig. Detta exempel visar på att kommunerna anpassar EU-projektarbetet till de mål som redan finns i kommunen eller i kontexten av EU finansiering (Mukhtar Landgren och Fred 2018:14). Detta kan ses i projektifiering där ett permanent problem som nationella jämställdhetsmålen inkluderas i ett temporärt projekt som inte arbetar under samma förutsättningar och med samma krav som den permanenta gör (Büttner och Leopold 2016 och Fred 2018:5). Inkluderingen kan tolkas som en slags legitimering mot de krav som finns på projektet. När organisationer handlar för att skapa legitimering kan det också förekomma en särkoppling, det vill säga att förståelsen för jämställdhetsmålet inte är garanterat i fysiska aktiviteter utan endast är ett sätt att tala om organisationen. Denna särkoppling sker på grund av att det vid mottagandet av idéer, det vill säga när de-kontextualiserade idéer som det nationella jämställdhetsmålet blir re-kontextualiserade och inte fullt ut bäddas in i den nya kontexten (Furusten 2007:92 och Czarniawska 2015:124). Problematiken som finns här är att idéer inte blir mottagna på samma sätt, det vill säga att det inte finns en garanti att idéerna faktiskt re-kontextualiseras. Vidare är det även komplext för partnerskap att garantera var fokus i projektet är, det saknas konsensus om hur partnerskap ska förstås och definieras (Isaksson 2010:39). Ytterligare komplexa förhållande är att projekt dessutom sker i olika kontexter som också påverkar hur projektet och dess delmål talas om (ibid.). Därför är redogörelsen för specifikt jämställdhet och hur det ska hanteras olika.

En tolkning är att då det finns mindre kunskap om jämställdhet i ett projekt hanteras det ofta genom att skriva likt citatet nedan:

”En av svenska ESF-rådet upphandlad extern utvärderare kommer att upphandlas tidigt i planeringsfasen för att kvalitetssäkra utvärderingen och att projektets resultat och effekter även uppnås utifrån ett jämställdhetsperspektiv” (DigiLitt.kom 2017:11).

I citatet är det tydligt att det finns krav som projektet måste uppnå och istället för att säkra den kunskap som krävs genom de medarbetare som arbetar med projektet används en extern utvärderare. Enligt vår metod (Bacchi 2009:1–2) bör man se till hur problemet konstrueras och representeras, detta eftersom beroende på hur problemet är representerat bär det med sig olika innebörder om hur man tänker om problemet och även de människor som är involverade i problemet. I detta fall representeras kunskap om begreppet jämställdhet i DigiLitt.kom- ansökningen som att om det finns en upphandlad extern utvärderare kommer problemet att garanteras en lösning eller kvalitetssäkras. Genom det språk som används i citatet ovan, kan en tolkning vara att det endast krävs utvärderare för att garantera jämställdhet i projektet. På ett mer komplext sätt nämner projektet Heja Hälsan 2.0 att:

”I hälsopedagogens utbildning ingår att hälsa är beroende av jämställdhetssyn, tillgänglighet för jämställd hälsa och kunskap om genusperspektiv rörande hälsa, såväl egenupplevd som faktisk, samt metoder för att påverka attityder kring såväl jämställdhets- som övriga diskrimineringsgrunder”(Heja Hälsan 2.0 2017:10).

Detta citat visar på att det finns vikt av att se till den korrelation som finns mellan hälsa och jämställdhet. Jämställdhet som begrepp blir sammankopplat med andra värden som visar en mer komplex beskrivning av begreppet, och det blir förtydligat när jämställdhet beskrivs utifrån andra värden och inte endast ett jämställt arbetssätt.

Sammanfattningsvis konstrueras principen jämställdhet mellan män och kvinnor olika i projektansökningarna. Flertalet ansökningar inkluderar det nationella jämställdhetsmålet som en typ av definition och målet anpassas inte till den omringande kontexten, det vill säga projektens kontext. Detta kan tolkas utifrån tankar om särkoppling och legitimering mot de krav som ESF:s policydokument har på projektansökningarna.

6.5.2. Utbildningsinsatser

I ESF:s policydokument skrivs det att jämställdhet ska integreras genom så kallade särskilda åtgärder. På så sätt ska kvinnor och mäns ställning på arbetsmarknaden stärkas och även leda till jämställdhet på arbetsmarknaden. Vidare ska könsdiskriminering minskas och stereotyper kring kön ska bekämpas:

”Jämställdhet ska främjas genom integrering av jämställdhetsprincipen på alla områden och genom särskilda åtgärder som inriktas på att varaktigt öka kvinnors och mäns deltagande och stärka deras ställning på arbetsmarknaden, minska könsdiskrimineringen på arbetsmarknaden, bekämpa könsstereotyper inom utbildningen och göra det lättare för män och kvinnor att kombinera arbete och privatliv” (Europeiska socialfonden 2014:180).

Hur översätts det här av de sökande aktörerna? I flertalet ansökningshandlingar återkommer de sökande till olika typer av utbildningsinsatser för att möta principen om jämställdhet mellan män och kvinnor. I ansökan till projektet PEPP talas det om hur projektet ska arbeta för att förändra en könssegrerad arbetsmarknad genom att projektpersonalen ska utbildas i jämställdhet och normkritik under den så kallade analysfasen:

”Stereotypa förväntningar begränsar både kvinnor och män och skapar en könssegregerad arbetsmarknad. Detta är något som projektet kommer att arbeta för att förändra genom att samtlig projektpersonal kommer att utbildas i normkritiskt förhållningssätt och i jämställdhet under analysfasen. I samband med analysfasen kommer även konkreta mål att sättas rörande jämställdhetsperspektivet” (PEPP 2017:14).

I ansökan till projektet LIS beskrivs det hur utbildning inom framförallt jämställdhet kommer utföras i den inledande projektfasen, och detta arrangeras av både externa och interna aktörer. Utbildningen riktas till viss personal:

”Redan under analys- och planeringsfasen kommer viss utbildning att hållas för delar av personalen gällande ett inkluderande förhållningssätt, främst gällande jämställdhet. Fördjupad och förnyad gemensam workshop gällande 4 R-metoden kommer att genomföras. Till detta kommer till viss del extern kompetens att upphandlas och till viss del kommer workshops att genomföras i egen regi” (LIS 2016:7).

Det är värt att påtala att det i ESF:s policydokumentet inte enbart skrivs om specifika utbildningsinsatser. Här påtalas att utbildning kan vara ett av flera exempel på stödinsatser och att jämställdhet ska återkomma i samtliga delar av projektet:

”Stödinsatserna kan ske i form av t.ex. utbildningsinsatser och framtagande av checklistor för hur projekten bör tillämpa jämställdhetsperspektivet i analys, genomförande, uppföljning och utvärdering” (Europeiska socialfonden 2014:181).

Vad är det som gör att utbildningsinsatser är återkommande i projektansökningarna, även fast ESF nämner att stödinsatser även kan se ut på andra sätt? En förklaring kan vara den så kallade projektlogiken som fått stort genomslag inom bland annat EU:s organisering, något som bland annat Büttner och Leopold påtalar (2016:42). Att arbeta utifrån en projektlogik innefattar bland annat att arbeta med temporära insatser som har ett tydligt mål och syfte. Det finns tydliga ramar kring tid, finansiering och andra typer av resurser (Büttner och Leopold 2016:43). Citaten från ansökningarna visar på det här tänket. Tillfälliga och enstaka utbildningsinsatser inom jämställdhet, som enligt projektansökningarna ska göras i den inledande fasen av projektet, kan sägas passa bra in i projektifieringstanken som handlar om tillfälliga åtgärder med ett tydligt ändamål som i det här fallet är att uppnå att jämställdhetsprincipen ska integreras.

Mukhtar-Landgren och Fred påtalar att projektlogiken skapat en förskjutning från permanenta och obligatoriska aktiviteter till tillfälliga som sker i projektform (2018:2). En effekt skulle kunna bli att kommunerna som söker projektfinansiering främst arbetar med jämställdhetsfrågan i olika projekt och således ägnas inte lika stor uppmärksamhet åt den löpande verksamheten som innefattar samtliga anställda. Utifrån Bacchis fråga om effekter (2009:2) så ser vi att det finns en föreställning om att jämställdhetsintegrering kan lösas på ett relativt enkelt sätt som kräver lite tid. Vidare leder det till Bacchis fråga om vad som utesluts (ibid.) och där går det bland annat att se att sådant som konflikter och motstånd inte talas om. Det kan knytas an till det Isaksson hittade i sin forskning angående att makt och intressekonflikter osynliggörs i ansökningar till olika ESF-projekt (2010:164). I ansökningarna vi har undersökt skrivs inget om konflikter i fråga om principerna, istället finns en tanke om att det räcker med enstaka utbildningar. Det tål att påminnas om att problem och lösningar alltid kan beskrivas på ett andra sätt, vilket exempelvis McGlinn kopplar till en den politiska rationaliteten som påtalar vad som är görbart i en viss tidsbestämd kontext. (2018:15).

Vidare finns exempel på att utbildningarna även ska möta upp principerna om tillgänglighet och icke-diskriminering. I Enkla jobb så ämnas det att utbilda personal som återfinns inom projektet i principerna, samt i det som beskrivs som mångfald:

”Ett projekt av denna omfattning har en stor personalstyrka med kompletterande kompetenser. När det gäller kunskap om jämställdhets-, tillgänglighet-, mångfald- och icke- diskrimineringsfrågor kommer vi att se till att all projektpersonal får utbildning inom dessa perspektiv” (Enkla jobb 2016:6).

I DigiLitt.kom görs en riskanalys på om det kommer vara för litet fokus på principerna tillgänglighet och jämställdhet. Lösningen blir här att tala om utbildning i intersektionell normkritik för att möta upp kraven som ESF ställer angående principerna:

”Riskanalys: För svagt fokus på jämställdhet-, och tillgänglighetsmål i projektet. Åtgärd: Utbildning i normkritik med en intersektionell ansats genomförs med central projektledare och delprojektledare, jämte andra fortbildningsinsatser vid projektstart” (DigiLitt.kom 2017:9–10).

Det kan ses som ett exempel på att utbildningsbegreppet översätts på olika sätt. I varje ansökan görs olika tolkningar angående vilka principer och begrepp som ska finnas med. Exempelvis nämns mångfald, normkritik och intersektionalitet. Det skiljer sig också åt angående vem som ska ta del av utbildningen. Det kan förstås genom Czarniawskas beskrivning om översättning och idéer som färdas (2015:124). I det här fallet är det idéen om stödinsats i form av utbildning som rycks loss från ESF:s policydokumentet för att sedan färdas, omformuleras och slutligen landa i ansökningshandlingarna. Konsekvensen blir att när idén har färdats och sedan bäddats in hos de som söker om finansiering ser den inte likadan ut som när den startade. Vi kan se att varje enskild aktör gör en egen tolkning av den idé som påbörjades av ESF, vilket också passar bra in i det som Czarniawska beskriver som glokalisering, där det talas om vikten av den lokala platsen (Czarniawska 2015:125). Det spelar roll vilka aktörer och vilket sammanhang de återfinns i och därför kan vi se att beskrivningen skiljer sig åt av vad utbildningen ska innefatta i de olika projekten. Något som dock är gemensamt för de aktörer som beskriver utbildningsinsatserna är att det finns en föreställning om att det går att föra över kunskap från en part till en annan på ett rationellt och oproblematiskt sätt. Det finns en tanke om att det som beskrivs av ESF kan överföras av de lokala aktörerna till de anställda och att det kan göras utan några hinder eller problem, vilket inte synliggör att idéer faktiskt färdas och översätts.

Sammanfattningsvis kan sägas att principen jämställdhet mellan män och kvinnor ska organiseras utifrån enstaka utbildningsinsatser inom tidsbestämda projekt vilket kan ses som en del av en rådande projektlogik. Utbildningarna ska även adressera de övriga principerna och vad utbildningarna ska handla om varierar, vilket är en del i översättningsprocessen och idéer

som färdas. Slutligen finns en tanke om att utbildningen kan överföras utan problem, och perspektiv som konflikt och motstånd osynliggörs.

6.5.3. Självtillräcklighet

I ESF:s policydokument står det att de horisontella principerna har två funktioner. För det första är de ett krav som ska uppfyllas för att få finansiering och för det andra är det meningen att kunskap om principerna ska öka hos de sökande:

”Dessa horisontella kriterier har en dubbel funktion. Dels ska de bidra till en breddad syn på kompetens hos arbetsgivare och främjande aktörer, dels fungerar de som krav på genomförandet av projekten i syfte att säkerställa att vissa grupper inte exkluderas” (Europeiska socialfonden 2014:177).

I policydokumentet beskrivs vidare hur projekten ska ha kompetens angående jämställdhet, det går att uppfylla antingen genom att ha det internt eller externt:

”…projektet har jämställdhetskompetens internt eller genom externt stöd” (Europeiska socialfonden 2014:181).

I föregående avsnitt behandlade vi det faktum att de sökande ska använda utbildning för att öka kompetensen om principen jämställdhet mellan män och kvinnor. Samtidigt som det skrivs om behovet av utbildningsinsatser i ansökningarna finns också en återkommande beskrivning av att aktörerna som söker projektfinansiering redan besitter tillräcklig kompetens inom de horisontella principerna, alltså en slags självtillräcklighet.

I ansökningen till KINO beskrivs att kompetens inom principerna är självklar och redan finns inom organisationerna som medverkar i projektet:

”Jämställdhet, tillgänglighet och icke diskriminering är självklara aktiviteter, detta är något som finns som kompetens hos samtliga deltagande kommuner” (KINO 2016:12).

Det finns också exempel på hur självtillräcklighet beskrivs i lite bredare ordalag. I PEPP- projektet beskrivs kompetenser i flera olika områden, så som bland annat jämställdhetsarbete, kompetenskartläggning och i hur projekt bedrivs:

”I styrgrupp och arbetsgrupp finns kompetenser i form av erfarenhet av projektledning, jämställdhets- och mångfaldsarbete, erfarenheter av kompetenskartläggning samt av hur

projekt bedrivs. Dessa erfarenheter och kunskaper kommer att användas i arbetet med att driva projektet under analys- och genomförandefasen” (PEPP 2017:14).

I ansökan till TÖS bedöms att riskerna är låga angående att det skulle finnas brister angående principerna. Detta eftersom projektet utgår från dessa principer. Om brister skulle uppkomma så kommer dessa uppmärksammas i en utvärdering:

”Riskanalys: Risker och brister rörande jämställdhet, tillgänglighet och icke- diskriminering. Åtgärd: Projektet tar sin utgångspunkt i arbetet för ökad jämställdhet, tillgänglighet och icke- diskriminering varför riskerna här bedöms som låga. Vid eventuella briser så framkommer dessa i utvärdering med tillhörande förslag på förändring” (TÖS 2017:8).

Meyer och Rowan skriver om hur organisationer tar sig an procedurer som förväntas av dem