Inbäddning av EU-policy. En idéanalytisk studie om hur de horisontella principerna översätts från EU till lokala projektansökningar

Inbäddning av EU-policy

En idéanalytisk studie om hur de horisontella principerna

översätts från EU till lokala projektansökningar

Embedding EU-policy

An idea analysis of the translation of the EU horizontal

principles to local project applications

Filippa Bokelid och Hanna Hallgren

Magisterprogram i Ledarskap och offentlig organisation Magisteruppsats

15 hp

Vårtermin 2019

Abstract

The aim with this thesis is to study how the horizontal principles of the European social fund translates in Swedish project applications. The perspectives used to study how the horizontal principles of the European social fund are described, what effects the descriptions have and how they are reconstructed in the project applications are social constructivism and neo institutional theory. To study translation this thesis uses descriptive idea analysis and Carol Lee Bacchi´s method What´s the problem represented to be?. The results of the analysis show that the project applications reconstruct the horizontal principles of the European social fund, but they are not fully embedded in the local context, hence decoupling. The projects have to adapt to the dominating structures of the European social fund, thus that the public administration in Sweden will institutionalize the structures of the European social fund.

Keywords: Organization, translation, European social fund, Neo institutional theory, social constructivism

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Europeiska socialfondens (ESF) horisontella principer översätts i region Sydsveriges projektägares skriftliga ansökningar, med hjälp av ett konstruktivistiskt och nyinstitutionellt perspektiv. Genom en beskrivande idéanalys tillsammans med Carol Lee Bacchis ansats om problemrepresentation ämnar uppsatsen besvara frågeställningar som berör hur de horisontella principerna i ESF:s policydokument beskrivs, vilka effekter denna beskrivning får samt hur de rekonstrueras i lokala projektansökningarna. Uppsatsens resultat hävdar att det finns en rekonstruering av policydokumentet i projektansökningarna, där de horisontella principerna inte fullständigt bäddas in i den lokala kontexten, det vill säga särkopplas. Projekten måste anpassa sig till de strukturer som finns i dess omgivning, bland annat ESF:s riktlinjer och krav. Det sker på så sätt en institutionalisering av, i detta fall, EU:s strukturer i svensk offentlig organisering.

Nyckelord: Organisering, översättning, Europeiska socialfonden, nyinstitutionell teori, konstruktivism

1. Inledning och problemformulering 5

1.1. Syfte och frågeställningar 7

1.2. Avgränsningar 7

2. Bakgrund 8

2.1. EU i ett historiskt perspektiv 8

2.2. Europeiska socialfonden 9

2.3. Mänskliga rättigheter och EU-stadgan om mänskliga rättigheter 11

2.4. ESF:s horisontella principer 12

2.5. Svenska kommuner och EU 13

3. Forskningsorientering 15 3.1. Forskningsläget 15 3.2. Studiens positionering 18 4. Teori 19 4.1. Teoretisk referensram 19 4.1.1. Konstruktivism 19 4.1.2. Nyinstitutionell teori 20 4.2. Teoretiska nyckelbegrepp 22 4.2.1. Översättning 22 4.2.2. Särkoppling 23 4.2.3. Governance 24 4.2.4. Projektifiering 25

5. Metod och material 27

5.1. Metodologi och metoddiskussion 27

5.1.1. Beskrivande idéanalys 27 5.1.2. WPR-ansatsen 28 5.1.3. Urval 29 5.2. Material 29 5.2.1. Projektansökningsformulärets utformning 32 5.3. Tillvägagångsätt 33

5.4. Studiens validitet och reliabilitet 34

5.5. Etiska reflektioner 34 6. Analys 35 6.1. Generella kommentarer 35 6.1.4. Institutionalisering av tillväxt 37 6.2. Hållbar utveckling 40 6.3. Icke-diskriminering 43

6.3.1. Icke-diskriminering som mångfald 44 6.3.2. Välja ut och hitta på egna diskrimineringsgrunder 44

6.4. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning 45

6.4.1. Fysisk tillgänglighet 46

6.5. Jämställdhet mellan män och kvinnor 48

6.5.1. Projektansökningarnas konstruktion av begreppet jämställdhet 50

6.5.2. Utbildningsinsatser 53

6.5.3. Självtillräcklighet 56

6.6. Avslutande sammanfattning av analysen 58

7. Resultat och slutsatser 59

7.1. Resultat 59

7.1.1. Generella kommentarer 59

7.1.2. Hållbar utveckling 60

7.1.3. Icke-diskriminering 60

7.1.4. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning 61 7.1.5. Jämställdhet mellan män och kvinnor 61

7.2. Sammanfattande slutsats 61

8. Avslutning 63

8.1. Diskussion och reflektioner 63

8.2. Förslag på vidare forskning 63

9. Referenser 64

1. Inledning och problemformulering

Under de senaste åren har offentlig organisering och styrning förändrats och utvecklats från goverment till governance, det vill säga central styrning till interaktiv styrning (Hedlund och Montin 2009:7). Utvecklingen korrelerar med framfarten av New Public Management som sedan 1990-talet har influerat offentliga organisationer till att eftersträva ideal som platta organisationer, samarbeten, nätverk, flexibilitet och kundorientering (Fred 2018:15 och Hood 1991:10–12). Enligt dess förespråkare kan utvecklingen ses som en effektivisering av den offentliga organisationens förmåga att lösa komplexa samhällsproblem (Fred 2018:15).

En del av interaktiv samhällsstyrning är projektifiering, som inkluderar olika samhällsaktörer i politisk styrning. Projektifiering förändrar organiseringen av offentliga verksamheter då permanenta organisationsaktiviteter blir temporära (Fred 2018:5). Nätverksstyrningen kan även ses på interorganisatoriska relationer, det vill säga meta-organisationer. Upprätthållandet av meta-organisationer är ett resultat och en formulering av vår globaliserade värld (Ahrne och Brunsson 2011:1). Globaliseringen och meta-organisationer upprätthåller på så sätt varandra, genom skapandet av interorganisatoriska system. Ahrne och Brunsson (2011:2) menar att meta-organisationer är meta-organisationer som inte har individer som medlemmar utan andra organisationer. Dessa medlemmar har fritt ansökt om att vara del av meta-organisationen och har en stark autonomi som ger dem frihet att lämna meta-organisationen när som helst. Förhållandet mellan medlemmarna i meta-organisationen ska formellt ses som om att de alla är jämlika (Ahrne och Brunsson 2011:3), dock är medlemmarnas handlingsutrymme otydligt definierat och avgränsat.

Europeiska Unionen (EU) är ett exempel på en meta-organisation som årligen beviljar miljarder kronor till projekt i olika medlemsländer. Det sker genom tre strukturella fonder och en av dem är Europeiska socialfonden (ESF), som 10% av EU:s budget går till. Projekt inom ESF ska inriktas på frågor som exempelvis rör arbetsmarknadspolitik och inkluderande tillväxt. ESF i Sverige har sedan 1995 medfinansierat över 90 000 projekt. Enligt det svenska ESF-rådet har var sjätte svensk medborgare i arbetsför ålder på något sätt varit involverad i ett ESF-projekt (Svenska ESF-rådet 2019a).

Nuvarande programperiod löper mellan åren 2014–2020 och i det svenska programmet är målet full sysselsättning för den svenska arbetsmarknadspolitiken och att fler kvinnor och män ska komma in på arbetsmarknaden, vilket även är nära sammankopplat med tillväxt (Europeiska

socialfonden 2014b:5). Under nuvarande programperiod kommer över sex miljarder kronor att fördelas ut till olika projekt i Sverige (Europeiska socialfonden 2014b:4). Beskrivningen ovan är ett exempel på hur organisering sker i en nutida kontext som innefattar en rad olika aktörer inom bland annat offentlig sektor.

Inom EU tas projektformen ofta för given och ifrågasätts sällan, därför menar vi i denna uppsats att organiseringsformen bör undersökas och problematiseras, något som inte gjorts i större utsträckning (Büttner och Leopold 2016:46). Vidare är det därför väsentligt att utforska hur organiseringen ter sig då ett flertal aktörer på internationell- och nationell nivå ska formulera hur dessa projekt ska framställas (Ahrne och Brunsson 2011:170).

Projektansökningar kan anses vara betydelsefulla i denna typ av organisering då de utgör en grund för vad som kan leda till projektfinansiering. Texter och dess inflytande på samhället kan därför ses som en typ av organisering (Boréus och Bergström 2018:17). Texter är utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv nödvändiga att undersöka eftersom språk konstruerar synen på verkligheten, det går därför inte att skilja verkligheten från det skrivna språket (Boréus och Bergström 2018:27).

Det finns ett krav från EU att de så kallade horisontella principerna ska vara inkluderade i projektansökningar till ESF. Principerna innefattar hållbar utveckling, tillgänglighet och icke-diskriminering samt jämställdhet mellan män och kvinnor. I denna uppsats ser vi till de horisontella principerna som ESF-projekt ska bygga på, det vill säga grundläggande värden och riktlinjer för på vilka premisser som EU:s politik sprids. Dessa vägledande strukturer beskrivs bland annat i policydokument, och översättningen från dessa policydokument till lokal kontext, till exempel projektansökningar, sker på olika sätt. Denna uppsats ämnar undersöka översättning eftersom översättningar genererar och reproducerar handlingar som leder till handlingsnät och diskurser.

När handlingar återupprepas skapas förgivettagna handlingsmönster som institutionaliseras. Organisationer befinner sig således inte i ett vakuum utan skapar tillsammans en institutionell ordning som organiseras efter kontextens normer som i sin tur dominerar vad som uppfattas som rätt och fel (Meyer och Rowan 1977:340).

1.1. Syfte och frågeställningar

I denna uppsats undersöker vi hur Europeiska socialfondens horisontella principer översätts i region Sydsveriges projektägares skriftliga ansökningar, med hjälp av ett konstruktivistiskt och nyinstitutionellt perspektiv.

Uppsatsen ämnar svara på syftet utifrån frågeställningarna:

1. Hur beskrivs de horisontella principerna i Europeiska socialfondens policydokument och vad kan beskrivningarna ha för effekter?

2. Hur rekonstrueras de horisontella principerna från policydokumentet till de lokala projektansökningarna?

1.2. Avgränsningar

Den här uppsatsen är främst avgränsad till att undersöka organisering genom texter och den översättning som sker vid policyimplementering. Specifikt undersöks EU:s och ESF:s policyimplementering i Sydsverige, då denna implementering inte sker via svensk tvingande lagstiftning utan istället sker genom frivilliga projekt. Vårt fokus är på hur de horisontella principerna, det vill säga hållbar utveckling, tillgänglighet och icke-diskriminering samt jämställdhet mellan män och kvinnor översätts, och inte om de är korrekt beskrivna.

Då flertalet tidigare forskningsstudier om EU:s och ESF:s policyimplementering väljer att använda governmentality som huvudsakligt perspektiv har vi valt ett annat perspektiv och utgår från nyinstitutionell- och konstruktivistisk teori eftersom det inte är lika välstuderat. Det innebär inte att vi förkastar tron på att mentaliteter styrs av dominerande strukturer, däremot ämnar vi öka förståelsen av fenomenet utifrån andra perspektiv. Uppsatsen hade även kunnat undersökas med ett maktperspektiv, exempelvis utifrån intersektionell teoribildning, men i vår studie ligger fokus på organisering och översättning och då anser vi som skriver uppsatsen att nyinstitutionell och konstruktivistisk teori är mest relevant.

2. Bakgrund

Vår bakgrundsbeskrivning ska skapa en översikt över det område vi ämnar undersöka. Vi går igenom EU, Europeiska socialfonden, mänskliga rättigheter, de horisontella principerna och svenska kommuner i relation till EU.

2.1. EU i ett historiskt perspektiv

I det här avsnittet beskrivs EU i ett historiskt perspektiv, från uppstarten som skedde efter andra världskrigets avslut till dagens organisationsform.

Efter andra världskrigets slut grundades, år 1951, Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) med förhoppning om en ny ordning där rättsstatsprincipen skulle garanteras och gemensamma intressen skulle tillvaratas (Fontaine 2004:3). EKSG ämnade genom gemensamma politiska institutioner och överstatlig styrning säkerställa långvarig fred mellan medlemsländerna. Det innebar en förflyttning av medlemsstaternas beslutanderätt till EKSG:s institutioner (Tallberg 2016:20). Medlemsstaterna valde att placera kol- och stålindustrier under samma myndighet, vilket innebar att det i praktiken blev nästintill omöjligt för medlemmarna att kriga mot varandra. Det kan sägas fått ett stort symbolvärde (Fontaine 2004:3), på det här sättet gav staterna upp en del av sin frihet för att få en gemensam säkerhet.

Sedan starten av EKSG har samarbetet förändrats och utvecklats via bland annat Romfördraget år 1957, Europeiska enhetsakten år 1986, Fördraget om Europeiska Unionen år 1992, Amsterdamfördraget år 1997, Nicefördraget år 2001 samt Lissabonfördraget år 2009 (Fontaine 2004:7–8). Idag går det att se EU som ett politiskt system där politiska aktörer, fackföreningar, intressegrupper, företag och medborgare från de olika medlemsstaterna försöker garantera och åstadkomma sina intressen genom politiska institutioner som samlar det kollektiva beslutsfattandet. Det har vidare inverkan på hur resurser och värden fördelas i det politiska systemet (Tallberg 2016:12). Beslut om EU:s lagbestämmelser och politiska åtgärder i allmänhet tas av de tre främsta institutionerna som är EU:s råd, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (Fontaine 2004:15).

Sveriges inträde i EU år 1995 har skapat en ny kontext där Sverige tillsammans med andra medlemsstater påverkar EU:s politiska system samt formulerar lagstiftningar som påverkar

Sveriges medborgare nationellt (Tallberg 2016:11). Lagstiftningarna implementeras på nationell-, regional- och kommunal nivå.

2.2. Europeiska socialfonden

Detta stycke presenterar Europeiska socialfonden (ESF), det svenska ESF-rådet och dess fokusområden.

Av EU:s budget går 76% till partnerskap med nationella och regionala myndigheter och fördelas bland annat till struktur- och investeringsfonderna. Dessa fonder är havs- och fiskerifonden, jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, regionala utvecklingsfonden, sammanhållningsfonden och ESF (Europeiska Unionen 2019).

ESF skapades samtidigt som den Europeiska ekonomiska gemenskapen år 1951. Från början användes ESF under den modernisering som många sektorer genomgick. Ett exempel var att ge kortfristiga omskolningsbidrag till de som saknade arbete (Engstrand 2010:4). Under 1950-talet var sysselsättningsgraden generellt hög i Europa och ESF inriktades därför på bidrag till arbetstagare och studenter som var i övergång mellan skola och arbete (Engstrand 2010:4). Under 1960-talet var sysselsättningen låg och fondens pengar tog slut. Detta innebar en förändring av ESF som kom 1971 då fonden skulle användas proaktivt med hjälp av en tydlig policy istället för en retroaktiv ersättning (Engstrand 2010:4). Under slutet av 1970-talet kom ESF även att omfatta privat sektor, vilket krävde en omorganisering av fondens arbetssätt. Projekten skulle bli förhandsgodkända, vilket krävde mer styrning och gjorde fondens arbetssätt mer komplext (Engstrand 2010:5). Under 1980-talet ändrades fokus till yrkesutbildningar och ny teknik, därmed förändrades enskilda projekt och ansökningar till fleråriga nationella program som var överenskomna mellan medlemsstaten och kommissionen (Engstrand 2010:5). År 1997 kom den Europeiska sysselsättningsstrategin som syftade till att minska arbetslösheten markant under en femårsperiod. År 2000 kom Lissabonstrategin med målet att göra EU till den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen och uppnå full sysselsättning före 2010 (Engstrand 2010:6). Equal-programmet skapades med syftet att bekämpa diskriminering och strukturella skillnader på arbetsmarknaden. År 2005 reviderades Lissabonstrategin och mikro- och makroekonomisk politik skulle sammanslås med sysselsättningspolitiken. Det innebar en sammanhållningspolitik med decentraliserat utförande med samverkan mellan olika aktörer i lokala samhällen (Engstrand 2010:6). Idag är ESF:s mål att ”skapa liknande möjligheter för medborgare i medlemsländer med olika förutsättningar” (Europeiska socialfonden 2014:3).

ESF ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad och sysselsättning som är varaktigt ökad på lång sikt (Europeiska socialfonden 2014:3).

Tabell 1. ESF:s utveckling

Årtal Sammanfattning

1950-tal Modernisering, kortfristiga bidrag 1960-tal Hög arbetslöshet, pengarna tog slut

1970-tal Proaktiva åtgärder och retroaktiva ersättningar

1980-tal Ny teknik och yrkesutbildningar, fleråriga nationella program 1990-tal Sysselsättningsstrategi och minska arbetslösheten markant 2000-tal Mål om full sysselsättning innan 2010

2010-tal Mål att skapa liknande möjligheter för medborgare i medlemsländer med olika förutsättningar

ESF finns representerat i olika medlemsländer och den lokala utformningen skiljs åt beroende på land. Svenska ESF-rådet är en myndighet som funnits sedan år 2000. Myndighetens uppdragsgivare är Arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet. Rådet syftar bland annat till att förvalta ESF-fonden. Det ingår även att utlysa projektmedel, följa upp projekt samt utvärdering. Rådet i Sverige skriver att ESF ska syfta till att minska utanförskap och arbetslöshet, stärka tillväxten i Sverige samt att öka sammanhållningen inom EU (Svenska ESF-rådet 2019b).

Under åren 2000–2006 fanns programmen Equal och Växtkraft Mål 3 som bland annat syftade till att ta tillvarata människors kompetens i arbetslivet “oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller eventuella funktionshinder” (Svenska ESF-rådet 2019c). En och en halv miljard kronor användes i svenska projekt mellan åren 2000 och 2006 (ibid.). Sverige tilldelades 6,2 miljarder kronor från ESF under åren 2007–2013, vilket kan jämföras med den totala budgeten inom hela EU som var 750 miljarder kronor (Svenska ESF-rådet 2019d). Programområdena var i denna tidsperiod kompetensförsörjning, tekniskt stöd samt ökat arbetskraftsutbud (Svenska ESF-rådet 2009:37ff). Nuvarande programperiod löper mellan åren 2014–2020 och ska vara en del i EU:s strategi “Europa 2020” som syftar till att uppnå “smart, hållbar och inkluderande tillväxt” (Europeiska socialfonden 2014:5).

ESF i Sverige omfattar för närvarande följande programområden: kompetensförsörjning, ökad övergång till arbete, satsningar på ungdomar inom ramen för EU:s sysselsättningsinitiativ för unga samt tekniskt stöd (Europeiska socialfonden 2014:4). Den förstnämnda punkten hänger ihop med ökad sysselsättning då full eller hög sysselsättning som mål sägs vara en förutsättning för att Sverige ska ha en långsiktig, hållbar tillväxt och förbli konkurrenskraftig (Europeiska socialfonden 2014:3). I Sverige finns en nationell handlingsplan, som bland annat syftar till att samverkan mellan aktörer på lokal, regional och nationell nivå ska öka, samt för att bidra med förutsättningar för utveckling och nya metoder som kan bidra till målet om full sysselsättning (Europeiska socialfonden 2014:4). Utöver det finns regionala handlingsplaner inom de åtta olika ESF-regionerna. (Europeiska socialfonden 2014:5).

Tabell 2. Programområden inom ESF i Sverige

År Programområden

2000–2006 Tillvarata människors kompetens i arbetslivet

2007–2013 Kompetensförsörjning, tekniskt stöd och ökat arbetskraftsutbud

2014–2020 Kompetensförsörjning, ökad övergång till arbete, satsningar på ungdomar, tekniskt stöd

2.3. Mänskliga rättigheter och EU-stadgan om mänskliga rättigheter

Det här avsnittet presenterar mänskliga rättigheter som genom den internationella folkrätten slår fast att alla människor oavsett statlig tillhörighet, kultur och sammanhang är födda fria och lika i värde (Regeringen 2018).

Det internationella arbetet för mänskliga rättigheter inkluderas bland annat i Förenta Nationernas (FN) allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från år 1948. Rättigheterna utgör ett universellt ramverk för mänskliga rättighetsarbete och är även inkluderade och vidareutvecklade i konventioner som stater förbundit sig till (Regeringskansliet 2011). Ramverken fastställs genom förhandlingar i till exempel FN där statliga representanter framför åsikter och krav. När enighet finns kan stater underteckna en konvention, vilket ses som en viljeförklaring att följa konventionen och därmed exempelvis ratificera denna som nationell lag (Regeringen 2018).

EU värnar om EU-medborgarnas mänskliga rättigheter och att främja de mänskliga rättigheterna i världen (Europeiska Unionen 2019b). Det sker bland annat genom EU:s stadgar

om de grundläggande mänskliga rättigheterna som lagstadgas genom det nuvarande Lissabonfördraget från år 2009. EU:s politik ska bland annat främja kvinnors, barns, minoriteters och flyktingars rättigheter, försvara medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt även motverka dödsstraff, tortyr, människohandel och diskriminering (Europeiska Unionen 2019b). EU:s politik går också ut på att försvara de mänskliga rättigheterna genom samarbete med partnerländer, internationella- och regionala organisationer samt föreningar och grupper på alla samhällsnivåer (Europeiska Unionen 2019b).1

2.4. ESF:s horisontella principer

I detta avsnitt presenteras de horisontella principerna som beskrivs av ESF. Dessa är hållbar utveckling, tillgänglighet och icke-diskriminering samt jämställdhet mellan män och kvinnor.

De horisontella principerna ska “genomsyra alla insatser i socialfonden” (Europeiska socialfonden 2014b:43). De kan kopplas till universella ramverk och EU:s stadgar om de grundläggande mänskliga rättigheterna som beskrivits ovan då de behandlar sådant som exempelvis rör inkludering och att främja lika rättigheter. De obligatoriska principerna är tillgänglighet och icke-diskriminering samt jämställdhet mellan män och kvinnor. Principen hållbar utveckling är obligatorisk endast i vissa fall men överlag flexibel. Principerna ska ”beaktas i varje projekt, från idéstadium till slutredovisning” (Europeiska socialfonden 2014b:44). Dessa är också ett av urvalskriterierna för om ett projekt ska beviljas finansiering och syftar också till att höja kunskapen för anställda och arbetsgivare (ibid.).

Principen om hållbar utveckling beskrivs utifrån dimensionerna miljö, social faktor och ekonomi där tillväxt ska vara smart, inkluderande och hållbar. Principen tillgänglighet handlar om att samtliga delar i samhället ska vara tillgängliga för alla och det kopplas till olika funktionsvariationer. Principen icke-diskriminering beskrivs som en mänsklig rättighet och att alla personer ska vara inkluderade i samhällslivet, oavsett exempelvis funktion, ålder, kön etnicitet och religion, vilket även kan kopplas till den svenska diskrimineringslagen. Principen jämställdhet mellan män och kvinnor beskrivs i termer av integrering på samtliga arbetsplatser

1 _{Det universella begreppet mänskliga rättigheter är en idé som i västvärlden beskrivits som ett universellt värde.}

Denna uppsats vill visa på en distans till begreppet eftersom det representerar en viss sorts rättigheter som kan eftersträvas just i västvärden. Det innebär inte att hela världens befolkning håller med (Johansson Dahre 2013:112).

och att det handlar om att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. (Europeiska socialfonden 2014b:44ff).

Tabell 3. De horisontella principerna inom ESF

Horisontell princip Obligatorisk eller flexibel?

Hållbar utveckling Flexibel

Tillgänglighet och icke-diskriminering Obligatorisk Jämställdhet mellan män och kvinnor Obligatorisk

Bilden nedan beskriver den generella riktningen av översättning som sker från ramverken om universella värden, till EU:s policydokument, och därefter vidare till nationell, regional och lokal kontext.

Bild 1. Översättning av ramverk om universella värden

2.5. Svenska kommuner och EU

Då samtliga projektansökningar skrivs helt eller delvis av kommuner presenterar detta avsnitt relationen mellan svenska kommuner och EU.

Sveriges kommuner kan sägas ha en viktig roll för att få det svenska välfärdssystemet att fungera i praktiken. Kommunerna påverkar vår vardag i stor utsträckning och syftet med att dela in landet i kommuner har varit att “skapa lokala välfärdspolitiska institutioner med hög professionalitet” (Montin och Granberg 2013:32). Kommunerna är en del av staten, men dess självstyrande funktion har stor betydelse. I den juridiska definitionen förklaras lokalt självstyre som rätt att ingå avtal, obligatoriskt medlemskap samt befogenhet som att ta ut skatter och andra avgifter (ibid.). Montin och Granberg skriver hur det går att se kommuner på olika sätt. Det finns idéer om att se kommunen som en gemenskap, som nationell styrning, som

marknadskommun eller den samverkande kommunen. Forskarna menar att uppdelningen kan vara till hjälp för att förstå hur synen på vad kommunen är och ska göra förändras över tid (2013:31).

EU inkluderar inte regioner och kommuner formellt i sina fördrag, men medlemskapet har fått betydelse även på regional och kommunal nivå. Först och främst påverkar EU:s regelverk regioner och kommuners implementering och verkställande av välfärdspolitik (Montin och Granberg 2013:80–81). EU påverkar även genom EU-kommissionens sammanhållningspolitik, det vill säga de regionala strukturfondernas program för att främja samarbete över landsgränser och alla kommuner i Sverige berörs av dessa program. Vidare har denna utveckling gjort att många aktörer som fackföreningar, näringslivsorganisationer och kommuner har kontor i Bryssel för att arbeta för projektmedel, bevaka intressen och påverka EU:s beslutsprocesser. Montin och Granberg nämner att samtliga kommuner anser att det är viktigt att samarbeta med EU och Sveriges Brysselkontor, vilket tyder på den vikt som EU:s makt har kommit att utgöra (2013:81–82). Ett ytterligare sätt för regioner och kommuner att utöva inflytande i EU är genom Regionkommittén där Sveriges kommuner och landstings representanter företräder regioner och kommuner. Organet har som uppgift att ge lokala perspektiv och synpunkter på EU:s lagstiftning och politik (Montin och Granberg 2013:82).

3. Forskningsorientering

3.1. Forskningsläget

I detta stycke presenteras forskningsläget i form av tidigare forskning.

Anna Isaksson, doktor i sociologi, studerar i sin avhandling från 2010 Att utmana förändringens gränser -En studie om förändringsarbete, partnerskap och kön med Equal-programmet som exempel, ESF:s så kallade Equal-program som genomfördes under åren 2001–2007. Isaksson har i denna studie specifikt fokus på tre stycken utvecklingspartnerskap där samverkan skedde mellan till exempel privat näringsliv, offentlig sektor och ideella organisationer och avhandlingen ämnar granska hur förändring förstås och förklaras (2010:14). Isaksson presenterar att det i undersökningen framkommer att diskriminering främst ska motverkas på grund av tillväxt, inte på grund av människors lika värden. Konflikter som rör om makt och olika intressen osynliggörs i projekten och istället fokuseras det på hur individen ska förändras (2010:163ff). Forskaren hävdar att “idéerna som framträder tenderar att reproducera exempelvis den könsbaserade arbetsdelningen och de knyter i hög utsträckning makt och tolkningsföreträde till kategorin svenska män” (Isaksson 2010:172). I en annan studie, Partnerskap, pengar och politik- om idémässigt handlingsutrymme i EU-projekt 2015, undersöker Isaksson projekt och partnerskap som finansieras av ESF och den problematik som dessa projekt kan innebära beroende på vilka perspektiv, politiska idéer och intressen som kan ta plats i förändringsarbetets syfte (2015:202). Isakssons analys visar på att värden som jämställdhet, mångfald, nyskapande, empowerment, delaktighet, spridning, påverkan, transnationalitet, breda utvecklingspartnerskap och slutligen komplementaritet inte vidhålls under projektets faktiska arbete. Även ansökningar och policydokument visar på att det är EU:s politiska intressen så som nyliberalism, individualism och marknadsfokus som framkommer (ibid).

I samlingsverket Vinklade Budskap skriver Hans Bengtsson, doktor i statsvetenskap, om struktur- och aktörförhållandet och nätverksstyrningens utveckling som kan ses i strukturer som omringar organisationer. Bengtsson hävdar att strukturerna utgörs av oregelbundna mönster med regler och resurser som finns under en viss varaktighet. EU är ett exempel på en struktur som påverkar aktörer i samhället, där det finns både beteendestrukturer och idéstrukturer. Det vill säga där det finns strukturer som dominerar aktörens handlingsmönster och omringande

sociala normer (Bengtsson 2015:20). Aktörerna som är påverkade av strukturerna kan utgöras av individer eller kollektiv av något slag, aktörerna vill och kan påverka dess omgivning men är påverkade och anpassar sig efter de strukturer som finns i dess kontext (ibid.).

Viktor Vesterbergs, doktor i filosofi, avhandling Ethnicizing Employability- governing the unemployed in Labour Market Projekts in Sweden, studerar med hjälp av diskursanalys och governmentality-perspektiv, hur konstruktioner av icke- och anställningsbarhet blir etnifierade (Vesterberg 2016:9). Forskaren menar att det finns en diskurs i Sverige där mänskliga rättigheter anses vara universella, trots att bland annat arbetslösheten bland människor som inte är födda i Sverige är mycket högre än för svenskfödda (Vesterberg 2016:9). Slutsatserna i avhandlingen visar på att det för marginaliserade grupper är lika viktigt att reflektera över varför de är positionerade i just den specifika diskursen, som det är att främja dem att bli mer anställningsbara och inkluderade av policyskapare (Vesterberg 2016:59). Vesterberg poängterar även förhållandet mellan vi och dem, det vill säga att de normativa grundpunkterna som i Sverige anser någon vara anställningsbar relateras till de övergripande normerna av att vara svensk (Vesterberg 2016:60). Vesterberg har i studien Olikheter och egenmakt- om ett socialfondsprojekt för ökat arbetskraftsutbud, undersökt hur arbetslivsprojekt medfinansierade av ESF förhåller sig till de övergripande mål som finns för att öka arbetskraftsutbudet samt i vilken kontext som projektens deltagargrupper kategoriseras. Sammanfattningsvis menar forskaren att de viktigaste förslagen för projektets utveckling är att integration ses som en ömsesidig och dubbelriktad process, att begreppet egenmakt kräver reflektion från projektpersonalen och att deltagarnas erfarenheter bör dokumenteras utifrån en brukarorienterad utvärdering.

I Bortom Lissabonstrategin studerar Åsa Karin Engstrand, docent i arbetsvetenskap, Josefin Andersson, doktor i filosofi och Viktor Vesterberg hur EU:s Lissabon- och sysselsättningsstrategier ska implementeras i de projekt som medfinansieras av strukturfonderna (2010:1). Specifikt fokus är på ESF, inkludering i projekt och de projektarbetare vars arbetssätt förändras. Vidare nämner författarna den oförutsägbarhet som finns bland projekt och dess mål, att förutsättningar förändras (Engstrand m.fl. 2010:44). De hävdar att förhållandet mellan projekten och byråkratin är distanserad och projekten framhåller den offentliga sektorn som problematisk. Avslutningsvis presenteras projektarbetarnas förhållande till deltagarna. Istället för att uppmuntra relationen utifrån ett kulturellt pluralistiskt sätt så ses deltagarna av projektarbetarna som bärare av kulturella brister. Detta förhållande till

deltagarna kan innebära större risk för att de blir stigmatiserade, vilket inte reflekterar de nya riktlinjerna för strukturfondernas arbetssätt (Engstrand m.fl. 2010:47).

Malin McGlinns, doktor i filosofi, avhandling Translating neoliberalism - The European Social Fund and the Governing of Unemployment and Social Exclusion in Malmö, Sweden undersöker hur arbetslöshet och utanförskap behandlas utifrån arbetsmarknadsprojekt som är delvis finansierade av ESF (2018:13). McGlinn hävdar att EU-projekt är relevanta att titta närmare på då de exemplifierar en nyliberal och rationalistisk tanke på hur vi kan tänkas lösa olika samhällsproblem (2018:15). Forskaren använder översättning i olika former som teoretiskt ramverk och tittar bland annat närmare på normaliseringsprocesser, legitimitet, språk och hur siffror används för att argumentera för projektets existens (McGlinn 2018:64ff). McGlinn påpekar att det är viktigt att undersöka hur problem presenteras eftersom detta får konsekvenser för hur vi försöker lösa det vi har konstruerat som problematiskt. ESF blir ett exempel på diskursen om “den andra” och hur det talas om inkludering och mångfald utifrån en nyliberal kontext (2018:137).

Finansiering via projekt har blivit en essentiell del av EU policy. Dalia Mukhtar-Landgren, doktor i statsvetenskap, och Mats Fred, doktor i statsvetenskap, undersöker i studien Re-compartmentalizing local policies? The translation and mediation of European structural funds in Sweden hur kunskap från EU och de strukturella fonderna transformeras och förmedlas till kommuner och praktiken när de förbereder och ansöker om projektfinansiering (2018:1–2, 15). Med hjälp av exempel från svenska kommuner argumenterar forskarna för att EU-finansiering inte bara omorganiserar utan även ändrar policys i lokal styrning (Mukhtar-Landgren och Fred 2018:1–2). Med hjälp av EU-projekt skapas nya aktörer som handlar genom översättning och förmedling. Analysen visar hur kommuner problematiserar projektets syfte på nytt när projektet når lokal nivå, i detta fall omformuleras utbildning i regionala EU-kontor för att passa redan existerande kommunala prioriteringar och mål (Mukhtar-Landgren och Fred 2018:14), vilket gör att policy ändras både i innehåll och organiserings-struktur vid lokal applicering.

Dalia Mukhtar-Landgren och Vanja Calsson, doktorand i offentlig förvaltning, studerar i undersökningen Styrning genom frivillig koordinering? En studie av Europeiska socialfondens genomförande i lokal förvaltning hur kommuners autonomi påverkas av socialfondspolitiken. De är bland annat intresserade av hur arbetet med ESF organiseras i Sverige samt vilka styrmedel som används (2018:139). Forskarna beskriver att EU styr både genom hårda- (t.ex.

lagstiftning) och mjuka medel (t.ex. koordinering), där Europeiska socialfonden använder båda delar (Carlsson och Mukhtar-Landgren 2018:140–141). Styrningen görs på olika sätt där samverkan och förankring särskilt lyfts fram (2018:148ff). Carlsson och Mukhtar-Landgren hävdar att styrningen innebär komplexa processer där nya aktör skapas samt att gamla får nya roller. Den kommunala verksamheten glöms ofta bort eftersom det saknas en formell organisering från ESF (2018:156). Carlsson och Mukhtar-Landgren kommer fram till att det har skett en maktförskjutning av kommunernas självständighet, då den nationella anpassningen också påverkar kommunerna (2018:157).

Sebastian Büttner, doktor i samhällsvetenskap och filosofi, och Lucia Leopold, doktorand i sociologi, vill i studien A new spirit of public policy? titta närmare på när och varför den projektbaserade policyn infördes och vilka konsekvenser detta har fått. Studiens syfte är att undersöka projektbaserad policy och specifikt när den är implementerad i styrningen inom EU. Büttner och Leopold ser att projektfinansiering har en tydlig roll i EU:s styrning, något som ökat sedan 1980-talet. EU har, enligt forskarna, kommit att bli en viktig aktör som skapar och driver en slags projektlogik som återfinns i den nuvarande offentliga organiseringen. Projektlogiken ökar ständigt och har skapat en ny typ av professionalitet och expertis. (Büttner och Leopold 2016:42). Büttner och Leopold påtalar att projektformen inom EU ofta tas för given och att det därför blir viktigt att undersöka denna organiseringsform. Författarna skriver om så kallade public policyinstrument som definieras utifrån att det både är ett tekniskt och socialt verktyg för att skapa förståelser av vår verklighet. (2016:46).

3.2. Studiens positionering

Utifrån ledarskap och offentlig organisation har denna uppsats på en övergripande nivå valt att undersöka hur organisering sker genom översättningsprocesser. Uppsatsen har ett konstruktivistiskt perspektiv som utgångspunkt, där språket får särskild betydelse. Vidare undersöker uppsatsen governanceutveckling som skett i den svenska offentliga förvaltningen, där projektifiering och projektfinansiering har fått stor betydelse och inflytande. Studien tar avstamp i hur organisering sker i vår offentliga samtid, det vill säga hur idéer de-kontextualiseras från meta-organisationer och inbäddas i nationella-, regionala- och lokala organisationer. Mer specifikt vill uppsatsen undersöka hur projektifiering konstruerar och sprider idéer som påverkar och får effekter på hur vi förstår och uppfattar verkligheten i våra samhällen.

4. Teori

4.1. Teoretisk referensram

Uppsatsens syfte är att undersöka hur Europeiska socialfondens horisontella principer översätts i region Sydsveriges projektägares skriftliga ansökningar, med hjälp av ett konstruktivistiskt och nyinstitutionellt perspektiv. I detta kapitel beskrivs uppsatsens teoretiska ramverk samt fyra teoretiska nyckelbegrepp som är översättning, särkoppling, governance och projektifiering.

4.1.1. Konstruktivism

I det här avsnittet presenteras konstruktivism som teoretiskt perspektiv genom att bland annat förklara hur vi kan ses erhålla kunskap och förståelse av den så kallade verkligheten. Inom forskning används både begreppen socialkonstruktivism och konstruktivism och det kan vara svårt att avgöra om dessa används som synonymer eller ej. Czarniawska påtalar att social ofta används utifrån människors görande och att det är något som görs av flera individer, alltså något icke-individuellt (2015:11–12). Vi använder hädanefter konstruktivism som begrepp.

Boréus och Bergström skriver att det konstruktivistiska synsättet går emot tanken om det neutrala observationsspråk som utvecklades inom den empiristiska skolan under 1920-talet. Enligt ett konstruktivistiskt synsätt går det inte att skilja språk och verklighet åt eftersom det inte går att presentera verkligheten genom ett objektivt och neutralt språkbruk. Det vi ser som kunskap är baserat på hur vi använder språket. Språk blir ett slags filter som får oss att se saker och ting på olika vis. Neutral representation förkastas och istället är det intressant att undersöka vilken slags verklighet vi konstruerar utifrån ett specifikt språkbruk (2018:27). Författarna hänvisar vidare till Berger och Luckmann som kan sägas ha stort inflytande kring detta synsätt.

År 1966 presenterade Berger och Luckmann i boken The Social Construction of Reality en teoretisk och systematisk genomgång av kunskapssociologi (1991:7). Forskarnas huvudargument är att verkligheten är socialt konstruerad och att kunskapssociologin bör analysera denna process. Huvudbegrepp blir här verklighet och kunskap. Skribenterna påtalar att frågor som rör vad som är kunskap och verklighet har debatterats och diskuteras, både i nutid och i ett historiskt perspektiv (Berger och Luckmann 1991:13). Berger och Luckmann sammanfattar det som att fokus ska ligga på “whatever passes for “knowledge” in a society, regardless of the ultimate validity or invalidity (by whatever criteria) of such knowledge” (1991:15). Det är alltså inte meningen att vi ska undersöka om kunskap är rätt eller fel, fokus

ska istället ligga på att analysera på hur kunskapsproduktionen konstrueras (ibid.). Berger och Luckmann skriver att deras teoretiska ram kan användas för att exempelvis undersöka sociala institutioner och religion.

Czarniawska skriver om hur ett konstruktivistiskt perspektiv kan användas för att studera organisering, något som beskrivs som ett epistemologiskt program som kan vara till nytta för att utforska organisering (2015:15). Författaren utgår från tanken att “konstruktion är en process där något byggs av tillgängligt material” (Czarniawska 2015:9). Det kan ställas i motsats till att skapa något från ingenting. Czarniawska skriver om Berger och Luckmanns The Social Construction of Reality och hur hon tar avstånd från dess huvudtes som hon menar är att “konstruktion är ett objekt gjort av människor med egenskaper som kan beskrivas eller mätas” (ibid.). Czarniawska kritiserar dikotomin av en socialt skapad verklighet och en så kallad naturlig verklighet som Berger och Luckmann beskriver (2015:11).

Det är viktigt att påpeka att det finns en rad olika varianter av konstruktivism och en stor skillnad är antaganden kring ontologi och vad som faktiskt existerar (Czarniawska 2015:12). Vår utgångspunkt är att uppfattningar av verkligheten skapas utifrån hur vi, historiskt och kulturellt, genom språket skapar representationer av människor, saker och symboler. Utifrån det här synsättet får språket stor betydelse eftersom det är genom det vi skapar vår bild av verkligheten. I en viss diskurs uppfattas vissa handlingar som naturliga och andra som otänkbara vilket leder till att olika världsbilder genererar olika handlingar. Dessa handlingar skapar, upprätthåller och bekräftar en gemensam syn av sanning och kunskap. Denna teoretiska ram kan sägas passa bra ihop med den metod (WPR) som vi presenterar i nästa avsnitt, då båda vill omformulera och ifrågasätta problem och uppgifter på olika sätt samt avslöja hur konstruktioner blir konstruerade (Berger och Luckmann 1991:207, Czarniawska 2015:14 och Bacchi 2009). Sammanfattningsvis menar vi att konstruktivismen kan hjälpa oss att utforska organisering med hjälp av frågan hur något konstrueras (Czarniawska 2015:15).

4.1.2. Nyinstitutionell teori

Uppsatsens andra teoretiska perspektiv, nyinstitutionell teori, presenteras i detta stycke.

Nyinstitutionell teori har före år 2000 varit ett relativt litet tankesätt inom det organisationsteoretiska fältet, och sedan 2010 har teorin kommit att dominera fältet (Alvesson och Spicer 2019:199). Trots att ämnet är så populärt har flera forskare börjat ifrågasätta teorins

applicerbarhet. Haveman och David (2007:586) menar att institution som begrepp används som ett paraplybegrepp, som då kommer att mena inget och allt. Czarniawska menar att studier av organisering ser till att det finns en institutionell ordning, det vill säga en rådande uppsättning av institutioner, som styr organiseringen vid ett speciellt tillfälle genom att markera vilka handlingar som är legitima och icke (2015:26). Det vill säga att en organisation inte befinner sig i ett vakuum utan kommunicerar med dess institutionaliserad kontext, vilket innebär att det finns normer som dominerar vad som i en viss kontext är rätt eller fel (Meyer och Rowan 1977:340). Vidare specificerar Furusten (2007:10) att när något är institutionaliserat har det blivit så etablerat i samhället att vi tar det för givet, så som till exempel skolverksamhet. Institutionaliseringen blir desto starkare om det finns lagstiftning som understödjer den institutionaliserade uppfattningen, lagstiftning ökar även sannolikheten för att uppfattningen ska leva kvar (Furusten 2007:10).

Beroende på hur organisationerna handlar kan vissa ageranden skapa legitimitet, som i sin tur kan innebära resurser och därmed ökad chans att överleva (Meyer och Rowan 1977:340). Meyer och Rowan hävdar att legitimitet skapas då rationaliserade arbetssätt är institutionaliserade i samhället (1977:340). Genom att inkorporera vissa specifika handlingar som definierats av det institutionaliserade samhället skapar organisationen legitimitet, det innebär att exempel att institutionaliserade tekniker, policys och programfunktioner blir myter om vad som är av fördel för en organisation generellt vilket i sin tur får stor påverkan på hur organisationer väljer att agera. Normativa krav kan då enligt författarna kallas myter, som genererar en viss formell organisationsstruktur, och har två nyckelkaraktärer. Den första karaktären är att myterna är rationaliserade och opersonliga fastställande som identifierar olika sociala syften. Tekniska sådana specificeras som regellika sätt som i sin tur får tekniska syften att uppstå som rationella (Meyer och Rowan 1977:343). Den andra karaktären är att de är i hög grad institutionaliserade och därför bortom omdöme för en individuell deltagare eller organisation, därför blir de tagna för givet och uppfattas som legitima (Meyer och Rowan 1977:344). Organisationer handlar i grund av myterna på ett visst sätt utan att veta att det är rätt riktning för ens organisation utan endast för att skapa legitimitet i den institutionella ordningen.

Det finns ytterligare komplexa förhållande när legitimitet i institutionella ordningar diskuteras, vidare skriver Meyer och Rowan om särkoppling, där det finns en signifikant skillnad i hur organisationer framställer sig själva och hur de faktiskt gör i praktiken (1977:341). Den grundläggande idéen i nyinstitutionell teori är isomorfism som innebär att olika organisationer efterliknar varandra. DiMaggio och Powells artikel The Iron Cage Revisited: Institutional

Isomorphism and Collective Rationality in Organizational Fields ämnar beskriva den homogenitet som flera organisationers liknande former och handlingar utgör (1983:148), och visa på att organisationer inom så kallade organisatoriska fält tenderar att ta efter varandra på framförallt tre olika sätt; tvingande, härmande och genom normer (1983:150).

Tvingande isomorfism är då en organisation blir formellt eller informellt pressad av kulturella förväntningar på organisationens funktion i samhället av andra organisationer som den är beroende av i någon form (DiMaggio och Powell 1983:150). Ett exempel på tvingande isomorfism är när en organisation måste reagera på vissa omständigheter, så som när en stat antar en ny styrning som i sin tur påverkan på hur organisationer handlar eller organiserar sig. Härmande isomorfism är när maktförhållande påverkar en organisation till att imitera en annan. Det vill säga, när en organisation är osäker på förhållande eller hur den ska agera kan det leda till att man ser till hur en annan organisation har hanterat en situation, det vill säga forma sig själv efter en annan organisation. Den organisation som blir härmad behöver inte vara medveten om eller önska härmandet, det handlar endast om ett lämpligt sätt att låna praktiskt handlande (DiMaggio och Powell 1983:151). Det sista sättet som isomorfism enligt DiMaggio och Powell kan ske på är normativ press, som grundar sig i professionalism, och ser till den kollektiva utmaningen för medlemmar i ett yrke att definiera förhållande och hur de arbetar, med andra ord syftar denna utmaning till att skapa en kognitiv bas och legitimitet (1983:152).

4.2. Teoretiska nyckelbegrepp

I denna del presenteras de teoretiska nyckelbegrepp som ligger till grund för uppsatsens analysdel, dessa är översättning, särkoppling, governance, och projektifiering.

4.2.1. Översättning

Vår tolkning av översättningsbegreppet är relaterat till utgångspunkter i konstruktivism och nyinstitutionell teori.

Czarniawska skriver att översättningar kan förstås utifrån hur dessa skapas och återskapas i ett handlingsnät där aktörer inom en viss institution som ”styr organiserandet i den mån de säger vilka handlingar som är legitimt förbundna med varandra” (2015:26). Institutionen uppstår i detta fallet genom en rad handlingar som upprepas, vilket leder till handlingsmönster som efter ett tag tas för givna, något som Czarniawska kopplar till Berger och Luckmanns bok från 1966

(2015:30). Översättning utifrån denna förståelse handlar bland annat om styrning. Författaren skriver att handlingar exempelvis översätts till siffror och sedan tillbaka till handlingar återigen. Förutom styrning återfinns också andra konsekvenser, som att sammankoppla handlingar från olika tidsperioder och platser (Czarniawska 2015:40).

Czarniawska ger exempel på hur så kallade vardagliga översättningar genererar och reproducerar handlingsnät där aktörer knyts samman till de olika kontexter denna befinner sig inom (Czarniawska 2015:41). Översättning måste alltså ses i relation till de handlingsmönster som för närvarande är rådande inom en viss institutionell ordning.

Översättning kan också ses genom att utgå från en idés resa. Idén behöver materialiseras för att färdas och det kan exempelvis göras genom text. Czarniawska skriver att en idé aldrig ser likadan ut i början som i slutet av en resa (Czarniawska 2015:124). Det är också intressant att se hur det globala och lokala påverkar varandra, något som kan kallas glokalisering (Czarniawska 2015:125). Skribenten exemplifierar detta genom att beskriva hur europeiska städer dras mellan det lokala och globala och städerna då de både härmades och ville vara autonoma (Czarniawska 2015:127). Det kan kopplas till beskrivningen av de svenska kommunerna som har en lång historia av självständigt styre (Montin och Granberg 2013:32), men samtidigt behöver förhålla sig till EU i form av exempelvis bidragsfinansiering.

Texter är viktiga eftersom ”de stabiliserar kopplingar i handlingsnäten” (Czarniawska 2015:64). Czarniawska menar att den så kallade organisatoriska praktiken i form av exempelvis samtal och informellt prat har texter som antingen underlag, önskat utfall eller orsak. Översättningen sker här genom olika så kallade språk som mellan vardagligt, formellt, ekonomiskt eller tekniskt. Översättning kan också göras mellan siffor, ord och bilder (Czarniawska 2015:54).

4.2.2. Särkoppling

Den institutionella omvärlden inkluderar inte endast organisationers handlingar eller rörelser utan inbegriper också större sammanhang så som den kontext som organisationer befinner sig i (Furusten 2007:67). Händelser som sker i kontexten av en enskild organisations sammanhang har betydelse för det som sker innanför en organisation, det vill säga att kontexten är något som organisationen inte kan påverka. Samhällstrender menar Furusten är de faktorer som styr innehållet i olika organisatoriska sammanhang. Vidare innebär dessa övergripande förändringar

att organisationen och aktörer anpassar sig, dock är den anpassningen ofta undermedveten (Furusten 2007:68). Förståelsen för vad det är som driver organisationen att handla på ett visst sätt är behövs för att förstå hur organisationen fungerar. Om förståelse för organisationens förändringars utgångpunkter saknas är risken för att förändringen blir särkopplad större. Särkoppling, kan med ett exempel förklaras som att organisationen förändrar sättet att prata om ett visst område men förändrar inte handlingsmönster och praktiken (ibid.).

Mer specifikt sker förändringar på grund av att omvärldselement blir komponenter i enskilda organisationer. Spridningen av de idéer som ligger till grund för förändringen kan ske på två sätt, de-kontextualisering och re-kontextualisering (Furusten 2007:80). De-kontextualisering är då information lösgörs från sitt sammanhang genom att idéerna blir mobila och förflyttningsbara. Re-kontextualisering innebär att de-kontextualiserad information införs i ett nytt sammanhang, som inte är det sammanhang som informationen producerades i (Furusten 2007:92). I denna uppsats är fokus på hur mottagandet av idéer sker, det vill säga re- kontextualisering. Särkoppling vid mottagandet av idéer är vanligt förekommande (Furusten 2007:99). Genom imitation och ett försök att efterlikna något förändras en organisations inre sammanhang (Furusten 2007:94). När organisationer försöker implementera generella idéer finns det en sannolikhet att idéerna förändrar talandet om idéerna men inte appliceras i verksamhetens praktik, denna särkoppling kan även ske genom det omvända. Det finns olika varianter av särkoppling, när idéerna ska implementeras i en fysisk aktivitet är risken för särkoppling och komplikationer vid implementeringen enligt Furusten större, detta eftersom man vid praktisk implementering ska förändra personers handlingsmönster (2007:99).

Särkoppling är ofta närvarande då en organisation måste implementera idéer utifrån organisationens kontexts krav, genom att säga att organisationen gör på ett visst sätt kan dessa krav bli uppfyllda trotts att det kanske inte skett en implementering i praktiken (Furusten 2007:99).

4.2.3. Governance

Partnerskap mellan olika aktörer, så som till exempel EU-medfinansierade projekt, har de senaste åren blivit mer förekommande som samhällsstyrning. Denna förändring benämns ofta som en utveckling från government till governance, vilket kan förklaras som att samhällsstyrningen har gått från att vara centralstyrd till interaktiv (Isaksson 2010:37, Hedlund och Montin 2009:7). Den interaktiva samhällsstyrningen innebär att det sker ett typ av samspel

mellan olika aktörer i samhället, att det finns flera aktörer delaktiga som alla ämnar hantera och lösa svåra samhällsproblem tillsammans (Hedlund och Montin 2009:7). Denna interaktiva samhällsstyrning är mer komplex då den inkluderar samspel mellan aktörer med olika intressen.

Utvecklingen från begreppet government till begreppet governance ses som att gå från ett styre till olika slags styrningar. Det vill säga att politiken som bedrivs sker genom att det finns ett strategiskt samspel mellan flera offentliga aktörer (Hedlund och Montin 2009:13). De olika aktörerna har olika kapacitet, preferenser och resurser som tillsammans kan komplettera varandra när det kommer till problemförståelse och åtgärder. Utvecklingen av governance kan bland annat ses som en effekt av globaliseringen som gör att olika aktörer kan kopplas samman i partnerskap mer effektivt. Det finns även de som anser att denna utveckling är en reaktion av att den privata marknaden ämnar ha större makt över den politiska dagordningen (Isaksson 2010:37). Governance ses även av vissa forskare som en utveckling där det sker en förskjutning från en kollektivistisk till en individualistiskt politisk kultur, där kritiker menar att den offentliga organiseringen där makt och resurser ska användas av företag i samförstånd med politiska beslut är problematisk (Isaksson 2010:42). Vidare kan det även ses en förskjutning i demokratiska värden, med interaktiv samhällsstyrning bildas det nätverk, partnerskap och andra organiseringsformer som påverkar offentliga verksamheten men där beslut inte är tagna av folkvalda representanter (Isaksson 2010:37, Hedlund och Montin 2009: 29–30).

4.2.4. Projektifiering

EU:s sammanhållningspolitik är ett exempel på projektifiering då sammanhållningspolitiken är EU:s främsta investeringsredskap som genom tre fonder skapar hundratusentals projekt i hela Europa (Fred 2018:1). Dock är EU endast ett exempel på det ökade användandet av projekt i samhällen (Fred 2018:2). Denna utveckling har lett till att projektifiering och dess normer idag är en stor del av hur organisering av organisationer och institutioner görs. Fred menar att den främsta anledningen till detta är att alla aktörers handlingar stöttar och framhäver samma logik, mer specifikt projektlogiken som kallas projektifiering (2018:2). När projekt används som ett redskap för att tackla till exempel arbetslöshet, jämlikhet eller socialt utanförskap finns det även latenta funktioner som projektlogiken för med sig. Ofta talas det om att projektens form bara är en teknisk funktion, så som en metod som kan leverera de mål som finns (Fred 2018:2). Det finns anledning att inte acceptera det som en sanning, Fred menar att projektifiering är en policyprocess som i sig själv, under radarn, skapar specifika effekter och strukturerar sin omgivning enligt en specifik logik (Fred 2018:3).

Det finns det tre sätt som projektifiering kan ses enligt, projektifiering som spridning, genom transformation/omvandling och anpassning eller genom organisatoriskt kapacitetsskapande (Fred 2018:5). Den första ämnar sprida projekt-logikens grundläggande idéer, den andra förändrar organisationers strukturer genom att permanenta verktyg, krav och strukturer i lokala styren ersätts av temporära verktyg, så som projekt, samtidigt sker det en anpassningsprocess i omgivningen som omringar organisationer och dess strukturer. Genom organisatoriskt kapacitetskapande uppmuntrar lokala styren, inte bara genom projekt-organisering, utan även projekt-logikens förstärkning av lokala styrens organisatoriska projektkapacitet (Fred 2018:5).

5. Metod och material

5.1. Metodologi och metoddiskussion

För att studera vårt material har vi valt textanalys som metod. Förhoppningen är att konstruera en metod som kan möjliggöra studiens syfte: att undersöka hur Europeiska socialfondens horisontella principer översätts i region Sydsveriges projektägares skriftliga ansökningar. Därför presenterar vi en metod som är inspirerad av Bergströms och Boréus (2012) och Beckmans (2005) syn på beskrivande idéanalys samt Bacchis sätt att analysera policydokument och dess grundläggande problematiseringar utifrån angreppssättet What’s the problem represented to be? (WPR) (2009).

Först gör vi en övergripande beskrivning av textanalys. Sedan skriver vi om hur beskrivande idéanalys används och slutligen presenteras Bacchis perspektiv som ett konkret verktyg.

Texter är en stor del av dagens samhälle och utgör resultatet av kommunikation mellan människor. Utifrån detta skapar vi förståelse och handlingar i samhället. Därför är det intressant att analysera textens mening och makt (Bergström och Boréus 2012:17). En text innehåller flera dimensioner och utgår från tecken som sätts ihop till meningar som kan sägas vara något som uttrycker tankar, idéer och reflektioner, vilket är textens innebördsaspekt. Vidare finns ett interpersonellt perspektiv som innebär språket och textens förmåga att kommunicera till exempel en åsikt, information eller ställa en fråga (Bergström och Boréus 2012:21–22). Bergström & Boréus talar om diskurs som med hjälp av språkanvändning av olika slag avser någon typ av social praktik. Med detta menas hur människor interagerar och handlar (2012:23). Språket som beskriver en social praktik kan helt eller delvis utgöra en diskurs. Denna studie ser till hur språket genom text utgör diskurser.

5.1.1. Beskrivande idéanalys

Beckman presenterar en så kallad beskrivande idéanalys med uppgiften att ”genom sin analytiska läsning säga något om textens budskap som inte säger sig själv” (2005:49). Forskaren vill försöka förstå texten och genom att undersöka materialet med hjälp av ett teoretiskt perspektiv kan innebörden framträda. Det går att läsa en text på en mängd olika vis och enligt beskrivande idéanalys är det ”möjligt att trotsa tidigare läsningar av en text” (Beckman 2005:50). Därför blir en typ av jämförelse central, och det är forskaren som skapar denna referensram (Beckman 2005:51). Skribenten påtalar forskarens viktiga roll att redogöra

för vilken position hen utgår från när en text ska beskrivas. En idéanalytisk beskrivning av en text menar innebär att kunna säga något om textens innebörd som förhoppningsvis inte är förgivettaget, som även vidare kan komma att hamna i strid med hur någon annan menar att texten ska förstås (Beckman 2005:52). Om jämförelsen anses fruktbar eller ej beror på vilka förväntningar som man kan anse sig ha hypotetiskt jämfört med vad som hittas i analysen av texten, det vill säga ¨att hitta likheter när vi förväntade oss skillnader¨ kan vara väsentligt för en analys (Beckman 2005:55).

Specifikt används beskrivande idéanalys i den här uppsatsen för att utgöra ett komplement till WPR, eftersom politikens problemformuleringar bygger på idéer hur samhällsproblem ska lösas. Studerandet av politik är nära sammankopplat med att studera idéer och ideologier, vilket baseras på att idéer antingen är viktiga eftersom de är drivkraften bakom politik eller på grund av att idéer utgör en central maktfunktion där makt utgör politikens kärna (Bergström och Boréus 2012:172).

5.1.2. WPR-ansatsen

Vi använder Bacchis angreppssätt What’s the problem represented to be? (WPR) för att analysera vårt material. Bacchis WPR ämnar studera formuleringar och meningsskapande i policydokument. WPR avser också förstå hur styrning sker och vilka konsekvenser som styrningen har för de som styrs (Bacchi 2009: iv).

I Bacchis angreppssätt är det problemformuleringar i olika policys som undersöks. Policys skapas inte i vakuum utan påverkas av dess kontext som är historisk, internationell samt nationell. Policys definieras som en handlingsplan och antyder en särskild förförståelse av vad som behöver förändras och antyder att problem är skapade inom, snarare än att de existerar, utanför policyskapande processer. Policys formulerar hur problem uppfattas, men det betyder inte att lösningar på problemen adresseras. Det leder till att vi är styrda av problematiseringar snarare än policys (Bacchi 2009:xi). Förändringen som ett specifik policyförslag ämnar göra definierar vad problemet anses vara (Bacchi 2009:xi).

Vi utgår från forskarens verktyg som består av sex frågor som ställs till texten som ska analyseras. Frågorna, som presenteras nedan, ämnar fånga in antaganden som problemformuleringar gör i policydokument, dessa antaganden bygger på idéer om hur samhällsproblem ska lösas (Bacchi 2009:2):

1. Hur representeras problemet i en viss policy?

2. Vilka underliggande föreställningar och antaganden finns i representationen av problemet?

3. Hur har denna representationen uppkommit?

4. Genom att vissa antaganden är representerade och inte andra, vilka utesluts? Kan problemet beskrivas på ett annat sätt?

5. Vad är effekten av att problemet diskuteras på ett visst sätt?

6. Hur och var har problemrepresentationen producerats, spridits och försvarats? Hur kan problemet ifrågasättas, störas och ersättas?

5.1.3. Urval

Vi analyserar skriftliga ansökningar som legat till grund för pågående ESF-projekt i region Sydsverige. Alla projektägare eller medfinansiärer utgörs av kommuner i Skåne och Blekinge.

Vi fokuserar på de aktörer som ingår i ESF region Sydsverige, vilket innefattar Skåne och Blekinge. Uppsatsen undersöker de projekt som är pågående och aktiva under år 2019 och framåt, och således har fått medfinansiering utifrån de ansökningar som lämnats in till ESF. Detta innebär att uppsatsen inkluderar åtta stycken projektansökningar. Även det policydokument som är styrande för ESF-projekt undersöks.

5.2. Material

I den här uppsatsen utgörs materialet av åtta projektansökningar som analyseras i relation till ESF:s policydokument med hjälp av vår metod.

Ansökningarna utgörs av projekten; PEPP, Enkla Jobb, TIM, KINO, LIS, Heja hälsan 2.0, TÖS och DigiLitt.kom. Utav projekten är sju inom programområde 1, kompetensförsörjning, och endast projektet Enkla jobb är inom programområde 2, som innebär fokus på ökade övergångar till arbete.

Under tabellen nedan presenteras en mer detaljerad beskrivning av de projekt som är inkluderade i denna uppsats. Därefter presenteras ESF:s policydokument Nationellt socialfondsprogram för investering för tillväxt och sysselsättning 2014–2020.

Tabell 4. De projekt som är inkluderade som denna uppsatsens material

Projekt Ägare Tid Programområde Diarienummer

PEPP Kävlinge

2017-11-01-2019-10-31

Programområde 1 (kompetensförsörjning)

2017/00120

Enkla Jobb Landskrona stad

2017-02-01-2020-01-31

Programområde 2 (ökade övergångar till arbete) 2016/00467 TIM Burlöv 2017-06-01-2020-05-31 Programområde 1 (kompetensförsörjning) 2016/00692 KINO Hässleholm 2017-02-01-2019-01-31 Programområde 1 (kompetensförsörjning) 2016/00482 LIS Burlöv 2017-03-01- 2019-02-28 Programområde 1 (kompetensförsörjning) 2016/00466 Heja Hälsan 2.0 Olofström 2017-09-01- 2019-08-31 Programområde 1 (kompetensförsörjning) 2017/00129 TÖS Kristianstad 20170401 -2020-03-31 Programområde 1 (kompetensförsörjning) 2016/00691 DigiLitt.kom Kommunförbundet i Skåne 2018-03-01- 2020-02-28 Programområde 1 (kompetensförsörjning) 2017/00430

PEPP är ett projekt som ägs av Kävlinge kommun. Det specifika målet med projektet är att stärka ställningen på arbetsmarknaden för i huvudsak sysselsatta kvinnor och män, men även för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, och tillgodose arbetsmarknadens behov av arbetskraft och kompetens genom kompetensutveckling som utgår från verksamhetens krav och arbetsmarknadens behov (PEPP 2017:2).

Enkla Jobb ägs av Landskrona stad och projektets specifika mål är att kvinnor och män som står långt från arbetsmarknaden ska komma i arbete, utbildning eller närmare arbetsmarknaden (Enkla Jobb 2016:2).

Projektet TIM ägs av Burlövs kommun och det specifika målet är att stärka ställningen på arbetsmarknaden för i huvudsak sysselsatta kvinnor och män, men även för personer som står långt från arbetsmarknaden, och tillgodose arbetsmarknadens behov av arbetskraft och kompetens genom kompetensutveckling som utgår från verksamhetens krav och arbetsmarknadens behov. Förkortningen TIM står för tillväxt från innovation och mångfald (TIM 2016).

KINO är ett projekt som ägs av Hässleholms kommun och det specifika målet med projektet är att stärka ställningen på arbetsmarknaden för i huvudsak sysselsatta kvinnor och män, men även för personer som står långt från arbetsmarknaden, och tillgodose arbetsmarknadens behov av arbetskraft och kompetens genom kompetensutveckling som utgår från verksamhetens krav och arbetsmarknadens behov (KINO 2016:2).

LIS, som ägs av Burlövs kommun, är ett projekt som ämnar stärka ställningen på arbetsmarknaden för i huvudsak sysselsatta kvinnor och män, men även för personer som står långt från arbetsmarknaden, och tillgodose arbetsmarknadens behov av arbetskraft och kompetens genom kompetensutveckling som utgår från verksamhetens krav och arbetsmarknadens behov (LIS 2016:2).

Heja Hälsan 2.0 ägs av Olofströms kommun och ämnar stärka ställningen på arbetsmarknaden för i huvudsak sysselsatta kvinnor och män, men även för personer som står långt från arbetsmarknaden, och tillgodose arbetsmarknadens behov av arbetskraft och kompetens genom kompetensutveckling som utgår från verksamhetens krav och arbetsmarknadens behov (Heja Hälsan 2.0 2017:2).

TÖS, som står för tillväxt i östra Skåne, är ett projekt som ägs av Kristianstads kommun. Det specifika målet är att stärka ställningen på arbetsmarknaden för i huvudsak sysselsatta kvinnor och män, men även för personer som står långt från arbetsmarknaden, och tillgodose arbetsmarknadens behov av arbetskraft och kompetens genom kompetensutveckling som utgår från verksamhetens krav och arbetsmarknadens behov (TÖS 2016: 2).

Projektet DigiLitt.kom ägs av Kommunförbundet Skåne. Nio kommuner i Skåne är dessutom medfinansiärer. Projektets specifika mål är att stärka ställningen på arbetsmarknaden för i huvudsak sysselsatta kvinnor och män, men även för personer som står långt från arbetsmarknaden, och tillgodose arbetsmarknadens behov av arbetskraft och kompetens genom kompetensutveckling som utgår från verksamhetens krav och arbetsmarknadens behov (DigiLitt.kom 2017:2).

ESF:s policydokumentet kallas Nationellt socialfondsprogram för investering för tillväxt och sysselsättning 2014–2020 (Europeiska socialfonden 2014). Dokumentet beslutades den tredje december år 2014 och kan sägas vara ledande för de aktörer som vill söka projektfinansiering via ESF. Det beskrivs som ett operativt program och omfattas av 188 sidor. Dokumentet