Känslan av att tillhöra

De tre lärarna anser att KL främst har stärkt de svaga eleverna kunskapsmässigt, men att arbetssättet även kan vara en språngbräda för de elever som behöver träna sig i det sociala samspelet. Vi upplever att läraren har en stor uppgift i att hitta ett arbetssätt som kan engagera eleverna och skapa ett roligt lärande. I Henriettas klassrum sker detta till exempel genom att använda ett belöningssystem. Eleverna ska diskutera ett gemensamt ord med sin axelkompis och därefter kunna förklara det i helklass. Som belöning för sin delaktighet lottas det ut ett pris. Den elev som lottas fram med hjälp av glasspinnarna får sitta på Henriettas kontorsstol under resten av lektionen. Eleverna visar sin uppskattning genom att spela en trumvirvel mot bordsskivan under utlottningen. Eftersom lottningen sker efter att läraren sett om eleverna deltagit i diskussionen, har alla samma möjlighet till att vinna, oavsett vilket svar de kommit fram till.Henriettas sätt att använda belöningssystemet tolkas som att hon vill låta alla elever känna sig som om de tillhör gruppen och får en hög KASAM.

Vid observationerna framkommer det trots allt att alla elever inte har samma möjlighet att bli en del av grupptillhörigheten. Detta sker då elever hämtas ut från den pågående lektionen för att få privatundervisning av specialpedagog. När eleverna kommer tillbaka in i klassrummet upplever vi dem som villrådiga. Att de inte vet vad de ska göra eller vad som förväntas av dem. Samtliga tre lärare menar att det är en svår balansgång då det gäller att inkludera alla elever även med ett undervisningssätt som KL. Henrietta tycker att det gäller att tänka praktiskt. “Det är jättesvårt med elever som har andra behov. Om en person har svårt att uppfylla kunskapskraven kan ju detta drabba den som är lärpar, då får man mixtra och ordna till det så att man är tre i varje grupp” (Henrietta, personlig kommunikation, 5 februari, 2020). Det Henrietta säger visar återigen att hon menar att läraren har ett stort ansvar att se varje elevs behov. Pernilla berättar att det är viktigt att personer som har speciella behov känner tillhörighet med gruppen. “Det finns elever som är väldigt lite inne i klassrummet. Men de är ju ändå med i en grupp när de är i klassrummet. De har sin tillhörighet i sin trio, men gruppen faller inte när någon går. Då är de två kvar” (Pernilla, personlig kommunikation, 5 februari, 2020). Det Pernilla säger visar att KL kan ge stor möjlighet att inkludera alla elever i undervisningen så att alla elever kan känna en känsla av sammanhang (KASAM). Eva påtalar att även om eleverna

35

är på olika nivåer i kunskapsutvecklingen, så kan samarbetsövningarna göra så att de känner tillhörighet och samhörighet med resten av gruppen. Eva förklarar hur hon tänkte med sin lektion där eleverna sorterade ord.

Alla behöver pilla med någonting. Jag vet att det är några elever som inte heller kan förstå det här med stavningen, men de kan i alla fall vara med och pilla med lapparna och läsa på orden. Sen vet de inte vad alla orden betyder, de förstår inte riktigt hur de ska sortera, men de kan ju se att det är tj, de kan se att det är ett k i början. Sen vet de inte vad vokaler är eller vad som ska komma efter men de kan ju kännas som att de är med i alla fall (Eva, personlig kommunikation, 13 februari, 2020).

Eva visar här på ett inkluderande arbetssätt där svaga elever är med under svensklektionerna men utifrån sin kunskapsnivå. På så sätt skapar Eva förutsättningar att även dessa elever får en känsla av sammanhang (KASAM).

Pernilla brukar lägga in ett praktiskt moment eller en rörelseaktivitet för att göra lektionerna mer underhållande. Hon menar att detta göra att elever med samarbetssvårigheter eller koncentrationssvårigheter blir mer mottagliga för undervisningen och att de lättare kommer med i gemenskapen med de andra eleverna.

Att få springa ut till det angränsande rummet för att se på lappen med ord i denna uppgift blir en motivationsfaktor för dessa elever. De tar tydligt till sig uppgiften på ett positivt sätt. Även elever som vanligtvis inte brukar orka vara med på hela lektionen uppskattar momentet med rörelse och är aktiva under hela lektionen (Pernilla, personlig kommunikation, 11 februari, 2020).

Genom att inkludera rörelsemoment i lärandet gynnas elever som har svårt att hålla fokus en längre stund, och ges således en möjlighet att vara med under hela lektionstillfället. Pernilla visar här hur hon vill ge eleverna rätt verktyg för att kunna utveckla sina kommunikationsmöjligheter i svenskämnet. De rätta verktygen kan alltså vara inslag av rörelse för att få med elever som behöver göra något praktiskt samtidigt som de lär sig något. Vilket kan tolkas som en del av begreppet Learning by doing.

Men det finns elever som inte uppskattar förändring och hög ljudnivå, vilket Pernilla löser genom att låta dem arbeta i det angränsande arbetsrummet för att få lugn och ro. Pernilla menar att KL inbjuder till samarbete även för elever med funktionsvarianter och som behöver individanpassad stöttning i sitt lärande. “Alla får ju liksom sin del i det. Det finns till exempel elever med selektiv mutism, som bara pratar ibland. De eleverna är ändå med och går fram på redovisningar och är en viktig del av gruppen” (Pernilla, personlig kommunikation, 5 februari, 2020). Detta visar att Pernillas elever finner trygghet och gemenskap med varandra och vågar delta i undervisningen. Elever som inte nått lika långt kunskapsmässigt har andra kvaliteter som

36

kommer till sin rätt i andra delar av undervisningen menar Pernilla. “[...] när vi jobbar i gupp på det här sättet så är de eleverna lika viktiga som alla andra. Och de behövs. Då kan gruppen säga ”Men du, nu måste du vara med här för annars löser vi inte detta”. Och det är väl också det viktigaste, att se till att alla behövs” (Pernilla, personlig kommunikation, 11 februari, 2020). Det Pernilla berättar tyder på att hon och klassen arbetar så att alla elever har sin roll och därmed kan få uppleva en hög känsla av sammanhang (KASAM). I Henriettas mening får även nyinflyttade elever en skjuts in i klassens gemenskap med hjälp av KL som arbetssätt.

Om jag tänker på eleverna som är nyinflyttade upplever jag att de blir omhändertagna av klassen och kan börja jobba och ta ansvar på ett helt annat sätt än tidigare. Att vara en i gruppen och våga be de andra om hjälp, ”Kan inte du hjälpa mig? Jag har inte hunnit lika långt som du”, då finns det alltid någon som kan stötta en. Och sen att man lyfter för eleverna hur viktigt det är att de berättar för varandra, för det är då de befäster sin kunskap (Henrietta, personlig kommunikation, 5 mars, 2020).

Henriettas citat visar inte bara att nyinflyttade elever får lättare att komma in i samhörigheten, utan också att det är viktigt att eleverna pratar med varandra och vågar be varandra om hjälp för att utvecklas kunskapsmässigt. På så sätt kan eleverna med lärarens hjälp och genom kommunikation hjälpa varandra vidare i den proximala utvecklingszonen.

6.5 “Du är klar när alla i din grupp är klara”

Samtliga tre lärare kan se svårigheten med att arbeta i grupp eftersom eleverna har olika arbetstempo, vilket blev tydligt under observationerna (11 februari 2020 & 13 februari 2020). Hemgrupperna och axelkompisarna/lärparen fungerade på olika sätt och det blev tydligt vilka elever som var självgående och vilka som var i behov av mer stöttning.

I det här fallet så är jag glad över att den starkare eleven får sin hemgrupp att göra någonting. För det är väldigt svårt att få alla elever aktiva och göra någonting, och förstå. Det finns ju elever med språkstörning, som har svårt med både uttal, att lyssna och ta till sig och själva sätta ord på saker. Så att, de har ju extremt svårt. Så samtidigt så tycker jag att det var en vinst att de har gjort så mycket som de faktiskt har gjort (Henrietta, personlig kommunikation, 11 februari, 2020).

I det Henrietta berättar finner vi begränsningar för de starkare eleverna. Det kan kännas tröttsamt att ständigt behöva vänta in de andra eleverna för att bli klar med uppgiften. Vilket Eva bekräftar är en negativ aspekt med KL. “För ofta heter det ju i de kooperativa att; ”Ni är färdiga när alla kan eller när alla förstår eller alla vet”. Men det beror på om eleverna har förmågan ska ju sägas, för det är inte alla som har förmågan att kunna hjälpa varandra” (Eva,

37

personlig kommunikation, 13 februari, 2020). Eva säger således att det kan vara så stor spridning i kunskaperna mellan eleverna att det kan vara svårt att genomföra en del moment i KL i praktiken. Men hon tillägger att det därför är viktigt att arbetsuppgifterna justeras så att de passar alla elever och att ha lagom krav på vad som kan hinnas med. Att Eva vill utforma uppgifterna så att de passar alla elever, tolkas som om hon är inspirerad av Deweys tankar kring att varje individs utveckling ska sättas i fokus.

Pernilla säger att gruppkonstellationerna medför att hon lättare ser vart och vilka hon behöver hjälpa framåt i sitt lärande. “Man får möjlighet som lärare att hjälpa där det behövs istället för att fara runt till alla som behöver hjälp samtidigt, utan rikta sin uppmärksamhet mot de som faktiskt behöver hjälp” (Pernilla, personlig kommunikation, 11 februari, 2020). Det Pernilla berättar visar vilken viktig roll läraren kan ha i arbetet med KL för att öka kunskapsutvecklingen hos eleverna, men även hur viktigt det är med elevinteraktion. Detta är något som Eva med sin stora elevgrupp känner igen sig i.

Eleverna är mer delaktiga. De jobbar ju mer, under tiden jag går runt. De hjälper varandra mer. Jag vinner ju själv lite tid genom detta eftersom jag är själv med 28 elever. Då finns det ju ingen chans att jag når runt till alla elever och framför allt inte samtidigt (Eva, personlig kommunikation, 13 februari, 2020).

Det Eva säger visar att KL hjälper läraren att rikta uppmärksamheten mot de elever som verkligen behöver hjälp. Det är lärarna som leder eleverna framåt i kunskapsutvecklingen, oavsett om det sker i gruppkonstellationer eller i enskilt arbete.