Att döma av min observation i H & M-affären är kläderna i H & Ms barnkollektion till största delen gjorda efter vad som anses vara typiska flick- och pojkattributer. Flickkläderna är rosa, glittriga, blommiga och är ofta en kopia av yngre kvinnors kläder fast i ett mindre format. Där kan man bland annat hitta korta toppar, minikjolar och något som liknar träningsbehåar på underklädesavdelningen för flickor. Pojkkläderna är blå, gröna och grå och farliga actionfigurer pryder kläder som ser riktigt slitstarka ut och som ska tåla lek och bus. Det här visar på att traditionella genusroller som finns fortfarande idag avspeglas i hög grad på barnens kläder. Det ska dessutom börjas redan i spädbarnsåldern. Det talar de rosa, rosettprydda och blå sparkdräkterna om. Nina Björk skildrar på ett symboliskt sätt den uppdelning som sker redan på BB när pojk- och flickbarn täcks med ett blått respektive rosa täcke.79
Sara Arrhenius diskuterar i sin bok En riktig kvinna könsskillnader och problemet med det strikt uppdelade offentliga rummet, där hon bland annat tar upp leksaksaffärer som ett exempel där man klart och tydligt kan se vad som tillhör flick- respektive pojkrummet. Här är till och med leksakerna uppdelade efter biologiskt kön där flickornas leksaker består av djur, söta dockor och pojkarna får leka med silverblänkande robotar och farkoster.80 Det här menar hon visar tydligt på hur starkt präglat vårt samhälle är av fasta genusroller. Hon diskuterar det starka skapandet av biologisk åtskillnad mellan könen som råder just nu som hon menar finns överallt, dock framför allt i media där det ständigt trycks på männens och kvinnors oliktänkande och känslomässiga distinktion.81
Det kan vara så att långt ifrån alla (medvetet) följer det invävda genusrollsmönstret eller använder sig av den biologistiska synen på könens olikhet, men utbudet i affärerna visar på någonting helt annat. Utbudet kan skilja sig något beroende på klädesaffär, men det är omöjligt att uppfatta kläderna på annat sätt än
79 Björk, Nina, Under det rosa täcket, s. 38.
80 Arrhenius, Sara, En riktig kvinna. Om biologism och könsskillnad (Avesta: Pocky, 2002), s. 11. 81 Ibid. s.12.
att de är skapade för just kvinnor eller män då deras yttre attribut förmedlar en femininitet eller maskulinitet. Det här visar att konsumtion och kommersialism står för och förmedlar till oss trender som puffar för en större skillnad mellan könen. Genusroller upprätthålls och avspeglas fortfarande i nästan allt som finns i vår omgivning och det sätts en ännu större feminin eller maskulin prägel på saker för att tydliggöra deras genustillhörighet. Detta, anser jag, ifrågasätts vanligtvis inte av den genomsnittliga konsumenten. Främst är det svårt att som ung se hur det ideal som råder just nu kan påverka. Adam representerar dock här den grupp av unga medvetna som genomskådat genussystemet och genusrollerna som råder idag.
Tjejer måste mogna mycket snabbare än killar, jag menar en tioårig tjej har ju redan nu börjat använda korta kjolar och strumpbyxor och kanske smink och behå men killarna ska ju ha mer tuffa saker, som tuffa tryck på tröjorna med en skate board och så och killar ska ju leka av sig mycket längre. Adam
Adam beskriver här omgivningen så som han ser den och som han ställer sig kritisk till. Adams slutsats är av den att unga tjejer och killars beteenden och klädstilar idag avspeglar genusstrukturerna, och att dessa beteenden är framför allt kulturellt betingade. Han jämför svenska ungdomar med bland annat amerikanska och menar då att svenska ungdomar, och då speciellt unga tjejer, oftast måste mogna snabbare medan de amerikanska ungdomar som han har träffat är ganska barnsliga.
Genom Adams uttalanden får jag en känsla av att han gärna vill göra uppror och bryta mönstret. Bland annat berättar han om ett par röda byxor som han delar med sin syster och vilka reaktioner han får av folk när han tar på sig dem.
Killar har inte röda byxor men det är ganska kul för de ser ut som 70-talsbyxor. Jag har på mig dem ett par gånger i månaden minst och det är skitkul för folk tittar och det skiter jag i. Adam
Här säger Adam att det inte gör honom någonting om han får konstiga blickar på sig om han bär sina röda byxor, men samtidigt poängterar han att det är kul om folk tycker att han är konstig. Att killar helt enkelt inte har röda byxor beror till största delen på att den röda färgen står för någonting kvinnligt. När Adam tar på sig sina röda byxor framkallar han hos betraktaren känslor av förvirring; röda byxor på en ung man går inte ihop eftersom den röda färgen så länge förknippats med det ”kvinnliga” könet. Adam känner sig själv lite konstig när han har på sig de röda byxorna men påpekar också att det är han själv som väljer att ta på sig just de byxorna och ingen annan. Han säger också att röda byxor får honom att ”sticka ut från mängden” och på så sätt gör honom ”coolare”. På så sätt är det bra att träna på att sticka ut, tycker han, fast det oftast är svårt då man är så fixerad vid andras åsikter.
Adams medvetenhet och kunskap om genusstrukturerna i vårt samhälle kan, att döma av hans berättelser, bero på att han också annars kommer från en politiskt
engagerad familj. Inom familjens väggar diskuterar man ganska mycket, bland annat miljöfrågor och även genusfrågor i en vardagligare tappning. Trots sin medvetenhet kan han ändå tycka att det inte går att värja sig mot de traditionella tankarna som finns om de olika könen. Han säger att man helt enkelt blir uppväxt med att tro att rött är en ”tjejfärg” och att det tar lång tid att vänja sig av med tankarna om vad som är stereotypt manligt respektive kvinnligt. Maja Jacobson har i sin bok Gör kläderna mannen? studerat en grupp unga män och skildrat deras sätt att representera maskulina och feminina identiteter i sina val av kläder, smycken och parfym. Hon har dessutom tittat på hur genustillhörighet har uttryckts genom dessa utifrån ett historiskt perspektiv. Hon skriver bland annat om dikotomiska tankar om vad som tillhör det manliga respektive kvinnliga könet och deras prägling på klädmodet, där mörka färger och hårda material varit ett tecken för det manlighet medan kvinnligheten kännetecknats av starka färger, mjuka material och runda former.82
Jacobson menar att dessa tankar finns än idag men att de långsamt börjar dö ut med en feminisering av manskläder och unisexmodet. De rådande föreställningarna om kvinnligt och manligt beteende/utseende kan dock kopplas till Adams berättelse om de röda byxorna och den uppmärksamhet som han får när han tar på sig dem. Hans klädsel väcker känslor hos dem som tycker att det är olämpligt och avvikande mot de rådande (normativa) föreställningarna.
Jacobson skriver också om kläder som används som ett verktyg för att bygga upp identiteter och kategorisera människor. Kategorierna består av färger, symboler och former som tolkas enligt de koder som bestämmer genustillhörighet. Många menar på att dessa koder har förändrats den senaste tiden, att våra genusidentiteter inte är lika bestående som förr. Man hävdar att manligheten har feminiserats och tvärtom, och inte minst fick denna förvandling ett ännu större genomslag med bland annat unisexmodet. Förändringen har dock gett upphov till kritik från dem som menar att en stabil genusidentitet är viktig annars kan förvirring hos de båda könen uppstå.83
Genusidentiteten och dess betydelse är något som vi själva har skapat och är därmed en social konstruktion. Socialkonstruktionister menar att tolkningar av vad som utgör en kvinna respektive man har gått ifrån den biologiska kroppen till det socialt konstruerade könet.84 Där har språket spelat en väldigt viktig roll och man menar på att det har skapat vår verklighet.85
82 Jacobson, Maja, Gör kläderna mannen? (Stockholm: Carlssons, 1998), s. 261. 83 Ibid. s. 299.
84 Wendt/Höjer, Maria & Åse, Cecilia. Politikens paradoxer (Lund: Academia adacta, 1999), s. 19-20. 85 Ibid. s. 68.