Att klassificera material innebär att sortera det på olika sätt för att det ska bli lättare att hitta i biblioteket. Att tilldela ett dokument en klassifikationskod är ett sätt att beskriva dokumentet. Om man också använder klassifikationskoden som hyllsignum så kan en biblioteksanvändare uppsöka rätt hylla och hitta de dokument som finns tillgängliga inom ett visst ämnesområde. Ett dokument kan få flera olika klassifikationskoder vilket gör att till exempel en bok som handlar om många ämnesområden går att finna under olika ingångar i bibliotekskatalogen. I hyllan kan dokumentet dock bara vara placerat på ett ställe.
SAB-systemet (Klassifikationssystem för svenska bibliotek) skapades 1917 av Sveriges Allmänna Biblioteksförening. Systemet uppdateras fortlöpande133 och år 2006 kom den senaste upplagan; nummer 8.134 Systemet är uppdelat i 24 huvudavdelningar som var och en betecknas med en stor bokstav. Huvudavdelningarna är indelade i underavdel-ningar som representeras av små bokstäver. Exempelvis ”är N beteckningen för Geografi, Nc för Sverige, Nca för Svealand och Ncaa för Stockkholm.”135 Användarstudier om barn och klassifikation och hylluppställning
I Informationssökning och lärande framkommer att barn ofta saknar tillräcklig kunskap om klassifikationssystem och om hur bibliotek organiserar sina dokument för att klara av att hitta från bibliotekskatalogen till hyllan.136 Lena Lundgren konstaterar detsamma i en studie om referensarbete för barn och ungdomar.137
Det kan vara svårt för barn att förstå inom vilken ämneskategori i klassifikationssyste-met som den sökta informationen finns. Likaså kan det vara problematiskt att begripa namnen på ämneskategorierna i systemet eftersom dessa är gjorda med en terminologi som främst passar vuxna138 vilket också Lena Lundgren uppmärksammar i boken Barn frågar – kan biblioteket svara.139
I det amerikanska forsknings- och utvecklingsprojektet The science library catalog project (SLC) framkom att barnen (9-12 år) kunde handskas med hierarkier inom bekanta ämnesområden, men inom ämnesområden som barnen inte kände till ställde hierarkierna till problem.140
Studier har visat att när barn söker information på bibliotek så går de oftast direkt till hyllorna och letar slumpmässigt istället för att ta hjälp av till exempel personal, skyltar eller bibliotekskatalog.141 I Barn frågar – kan biblioteket svara framgår att en del elever i årskurs 9 menade att det fungerade bra att gå direkt till hyllorna. Det fanns dock även
133 Berntsson, Göran 1997, s. 2f
134 Cato, Anders 2006.
135 Lundgren, Lena 1996, s. 74.
136 Limberg, Loiuse, Hultgren, Frances & Jarneving, Bo 2002, s. 52.
137 Lundgren, Lena 2000b, s. 48.
138 Limberg, Loiuse, Hultgren, Frances & Jarneving, Bo 2002, s. 49.
139 Lundgren, Lena 2000e, s. 112.
140 Borgman, Christine L, Hirsh, Sandra G. & Walter, Virginia A. 1995, s. 663ff.
141 Limberg, Loiuse, Hultgren, Frances & Jarneving, Bo 2002, s. 49.
elever som föredrog att titta på klassifikationssystemets ämnesindelning innan de sökte i hyllorna.142
I Informationssökning och lärande framgår att tydligare skyltning på biblioteket kan underlätta ungas informationssökning.143 Vi har också tagit del av en användarstudie där elever i årskurs 9 intervjuades om sin informationssökning på Flemingsbergs bibliotek.
En del ansåg att biblioteket borde vara bättre skyltat medan andra inte tyckte sig ha några direkta problem med att orientera sig i biblioteket.144
Med en hänvisning till Penelope A. Moores forskning berättar Gavin Brown, verksam vid University of Auckland på Nya Zeeland, att barn ofta har svårt att förstå att
böckerna är ordnade sektionsvis i bibliotekens hyllor. Barnen vill i stället ofta följa den översta hyllan från en sektion till en annan, medan bibliotekarierna sorterar böckerna som om det stod flera bokhyllor bredvid varandra.145
Klassifikation och hylluppställning för barn på svenska bibliotek
Bland de uppsatser som vi gått igenom är det två stycken som har hylluppställning och klassifikation för barn som huvudämne. Dessa är Alternativ uppställning av böcker på skolbibliotek av Inger Almgren samt Hylluppställning och klassifikation på barnbiblio-tek: en studie av alternativa sätt att organisera litteratur för barn av Kajsa Bäckius.
Båda är utgivna år 2003. Almgren har i sin uppsats undersökt tre skolbibliotek som ställer upp medierna på olika sätt.146 Förutom litteraturstudier har hon besökt bibliote-ken och gjort intervjuer med bibliotekarierna. Hon har också gjort en enkätundersökning där två klasser på varje skola ingick. På alla tre skolorna deltog klass 9 i enkäten och den delades även ut i en lägre klass på varje skola, antingen klass 5, 6-7 eller 7.147 Metoden som Bäckius har använt sig av är fallstudier på fyra folkbiblioteks barnavdel-ningar. På varje bibliotek har hon intervjuat en bibliotekarie samt studerat hylluppställ-ningen. Därutöver har hon tagit del av handlingsplaner och måldokument.148
I följande redogörelse utgår vi främst från dessa två uppsatser, men vi tar även upp vad som framkommer i andra uppsatser och texter om denna informationstjänst.
Förändringar av SAB-systemet
Det framgår av många texter att man på folkbibliotekens barnavdelningar och på skolbiblioteken förändrar SAB-systemet på olika sätt för att det ska bli lättare för barn att hitta i hyllorna. Almgren gör i sin enkät bland annat en undersökning av om eleverna uppfattar det som lätt eller svårt att leta upp bibliotekets böcker på egen hand. De tre undersökta biblioteken har valt olika sätt att ställa upp sina medier. På ett renodlat skolbibliotek fanns SAB-systemets huvudavdelningar intakta, men däremot hade man konstruerat nya underavdelningar med utgångspunkt från de arbetsområden som behandlas i skolan samt från elevernas fritidsintressen. Cirka 70% av användarna i
142 Rolén, Lena 2000, s. 85.
143 Limberg, Loiuse, Hultgren, Frances & Jarneving, Bo 2002, s. 50.
144 Rolén, Lena 2000, s. 85.
145 Brown, Gavin 2001.
146 Almgren, Inger 2003, s. 34.
147 Almgren, Inger 2003, s. 4ff.
148 Bäckius, Kajsa 2003, s. 5.
årskurs 9 respektive årskurs 5 tyckte att det var lätt eller ganska lätt att hitta böcker på egen hand i det biblioteket. På det integrerade folk- och skolbiblioteket i samma studie utgick man också från SAB-systemet men där hade man gjort egna huvudavdelningar, till exempel ”Hobby”, med böcker som annars skulle ha stått under olika huvudavdel-ningar. Ungefär 80% av eleverna i årskurs 9 tyckte att det var lätt eller ganska lätt att själva hitta användbara böcker på detta bibliotek. Motsvarande siffra i årskurs 6-7 var cirka 85%.149 På det tredje biblioteket i undersökningen (renodlat skolbibliotek) hade man helt frångått SAB och istället användes skolämnessystemet150. Detta innebär att biblioteksböckerna ställs upp med utgångspunkt från skolämnena så att varje skolämne har en egen avdelning i biblioteket.151 Omkring 70% av niondeklassarna som använde biblioteket tyckte att det var lätt eller ganska lätt att hitta böcker på egen hand.
Resultatet var ungefär detsamma för årskurs 7.152
Även i Bäckius uppsats berättas om hur man ändrat på huvudavdelningar. På ett
bibliotek i hennes undersökning har till exempel alla böcker på avdelning J (Arkeologi) klassats om till K.2 (Historia, forntiden)153, något som även förekommer på fler
bibliotek.154 Bäckius påpekar att det kan vara svårt med gränsdragning mellan olika kategorier. På en av de barnavdelningar som hon studerat har man skapat kategorierna
”Sverige” och ”Historia” och om man söker böcker om Sveriges historia ska man leta i kategorin ”Sverige” vilket kanske inte är så självklart för användarna. Dock uppstår sällan problem eftersom kategorierna står intill varandra i hyllan.155 Vi har även läst andra uppsatser där barns fackbestånd helt eller delvis är indelat i nya kategorier.156 Almgren nämner också möjligheten att placera avdelningar med liknande ämnesområ-den nära varandra fastän de inte står i anslutning till varandra i SAB-systemet. På ett av de undersökta biblioteken står avdelning N (Geografi) och avdelning K (Historia) nära varandra eftersom information om länder kan finnas på båda dessa.157 Vårt material innehåller fler exempel enligt samma princip.158
En faktor som kan spela in när det gäller val av hylluppställning är vilken variant som personalen föredrar. I våra texter finns både exempel på bibliotekarier som tycker att utbrytningar i teman är bra medan andra är kritiska.159 Det finns även exempel på att
149 Almgren, Inger 2003, s. 43-53.
150 Skolämnessystemet påbörjades som ett försök 1965 av skolbibliotekarie Rolf Kristensson i Göteborg eftersom han menade att uppställning enligt SAB fungerade dåligt för lärare och elever (Almgren 2003, s.
58). Intresset för skolämnessystemet blev stort och de flesta skolor i Göteborg anslöt sig (s. 59).
Genomslagskraften syns även i den läroplan för grundskolan som kom 1969, Lgr 69, där man
rekommenderade att böckerna ställdes upp efter skolans ämnen (s. 22). I juni 1998 användes skolämnes-systemet av 72 av Göteborgs 116 grundskolor (s. 64). Vi har inte hittat några uppgifter om användningen sedan dess eller om systemets spridning utanför Göteborg.
151 Almgren, Inger 2003, s. 19.
152 Almgren, Inger 2003, s. 63.
153 Bäckius, Kajsa 2003, s. 35f.
154 Herlitz, Inger-Anne 2000, s. 100.
155 Bäckius, Kajsa 2003, s. 46.
156 Se Olsson, Annika & Olsson, Kerstin 2002, s. 37 och Persson, Helena 2003, s. 53.
157 Almgren, Inger 2003, s. 38.
158 Se till exempel Herlitz, Inger-Anne 2000, s. 100 och Rolén, Lena 2000, s. 82.
159 Ferguson, Jessica 2005, s. 29f.
man har avstått från att göra många utbrytningar för att bibliotekspersonal som bara ibland jobbar på barnavdelningen ska kunna hitta bland materialet där.160
Andra aspekter på placeringen av barns fackmedier
En annan aspekt av placeringen av barns fackmedier som Almgren behandlar är att placera fackbestånd för barn och ungdom tillsammans med fackbestånd för vuxna.
Majoriteten av de tillfrågade eleverna ser detta som positivt och framhåller att urvalet blir större samt att det är enklare när all facklitteratur står samlat på ett enda ställe. En del av eleverna i studien menar däremot att det vore lättare att hitta material om facklitteraturen var uppdelad161, en åsikt som även delas av högstadieelever i en annan uppsats.162 Vi har också läst texter där bibliotekspersonalen eller uppsatsförfattaren är tveksam till om barns och ungdomars informationssökning gagnas av att deras
fackbestånd är uppställt tillsammans med de vuxnas.163 I vårt material framkommer även alternativet att endast placera ett fåtal avdelningar av barns fackbestånd tillsam-mans med facklitteratur för vuxna.164 Ytterligare en variant som presenteras i en uppsats är att facklitteratur för yngre barn står separat medan fackbestånd för äldre barn samt ungdomar blandas med fackböcker för vuxna.165
I de uppsatser som vi gått igenom finns också exempel på ungdomar som vill att fack- och skönlitteratur för unga ska stå tillsamman i hyllorna.166 Denna åsikt framförs även av uppsatsförfattare med motiveringen att en åtskillnad av faktaböcker och skönlittera-tur kan göra att vuxna förbigår faktaböckernas funktion för barns läslust och lästräning och istället enbart förknippar faktaböcker med inlärning av fakta.167 Ett annat motiv som tas upp är att barns livslånga lärande skulle kunna främjas om fack- och skönlitteratur för barn står tillsammans eftersom det då blir mer naturligt att läsa både fakta och fiktiva historier om ett ämne.168
Bibliotekschef Giovanna Jörgensen berättar att man vid uppbyggnaden av biblioteket
”Rum för barn” i Kulturhuset i Stockholm utgick från barnperspektiv när det exempel-vis gäller hylluppställning. Böckerna är placerade i kategorier med utgångspunkt från hur barn frågar169 så att barn själva ska hitta material utan att ha kunskap om klassifice-ringssystemet. Enligt Jörgensen innebär det att ”böcker om stjärnor ska till exempel finnas uppe vid taket och böcker om smådjur längst ner mot golvet. (Olsson 2004, Elektronisk)”.170 Vi har dock inte hittat några tydliga uppgifter huruvida
160 Wåhlström, Frida & Önnerfält, Klara 2004, s. 58.
161 Almgren, Inger 2003, s. 53f.
162 Carlén, Maria 2003, s. 9.
163 Se Rolén, Lena 2000, s. 88 respektive Ferguson, Jessica 2005, s. 30.
164 Rolén, Lena 2000, s. 82.
165 Bäckius, Kajsa 2003, s. 50.
166 Carlén, Maria 2003, s. 9.
167 Roswall, Åsa & Westerberg, Charlotta 2006, s. 55.
168 Krohn Strömshed, Agneta & Nilsson, Ingela 2002, s. 60.
169 Jörgensen, Giovanna 2006, s. 90f.
170 Pahlmblad, Helena & Ulmius, Pernilla 2005, s. 34.
uppställningen utgår från forskning och/eller egna erfarenheter av barns informations-sökning.171
På ett bibliotek i Bäckius undersökning är erfarenheten att utlåningen är större bland faktaböcker som står i särskilda ställ med framsidan utåt jämfört med böcker i hyllorna där bara bokryggen är synlig.172 Även i andra uppsatser framgår vikten av expone-ring.173 Bland annat uppmärksammas att detta är särskilt lämpligt på hyllor som är i barns ögonhöjd.174 Även Almgrens studie visar att många av eleverna tycker att det är enklare att hitta böcker när man ser framsidorna.175 Dock menar ett fåtal att ”det kan vara svårt att ’bläddra’ bland böckerna, när de är uppställda med framsidan utåt.”176 Hjälpmedel för att förstå hylluppställningen
I både Almgrens och Bäckius uppsatser behandlas användning av skyltar för att
underlätta barns självständiga informationssökning. En majoritet av eleverna i Almgrens studie anser att skyltningen är tillräcklig177, men på det bibliotek som använder
skolämnessystemet vill cirka hälften av eleverna ha fler skyltar.178 På alla tre bibliotek i Almgrens undersökning uppger en del elever att de aldrig tittar på skyltarna när de söker material.179 I Bäckius studie menar personal på en barnavdelning att ”varken vuxna eller barn läser skyltar i någon större utsträckning”.180
Bäckius är kritisk till skyltarna på en av de barnavdelningar som hon studerat. Nya skyltar som skulle vara anpassade till barn hade införskaffats, men Bäckius menar att terminologin på skyltarna snarare verkade rikta sig till vuxna som letar böcker om barn, såsom ”Barn- och ungdomspsykologi” för signum D. Dock skulle man inom snar framtid förändra skyltningen så att den blev mer barnvänlig.181 I en text påpekas att det är positivt om personalen själva kan tillverka skyltarna med hjälp av datorprogram eftersom det ökar flexibiliteten vid omflyttningar av beståndet.182 En uppsats berättar om flickor i 13-14 årsåldern som menar att det är dåligt skyltat i biblioteken. Flickorna tycker att bibliotek kunde lära av mataffärer och ha tydliga skyltar i taket om var olika kategorier finns.183
171 På Biblioteksföreningens konferens ”Framtidens barnbibliotek – rum, struktur och fantasi” våren 2006 framgick visserligen att en barnreferensgrupp varit inblandad i planerandet av ”Rum för barn”, men vi har inte hittat information om vilka moment det gällde eller i vilken omfattning.
172 Bäckius, Kajsa 2003, s. 46.
173 Se Carlén, Maria 2003, s. 11, Bäckius, Kajsa 2003, s. 61, Andersson, Anette & Nore, Victoria 2002, s. 18. Vi har även läst en uppsats där intervjuer med dyslektiker visar att de föredrar exponering av böckers framsidor eftersom de har svårt att läsa text på bokryggar (Klason 2002, s. 27f). Undersökningen gäller vuxna dyslektiker, men vi tror att slutsatserna även kan gälla barn som inte läser så bra.
174 Rådberg, Linnea 2003, s. 29.
175 Almgren, Inger 2003, s. 44.
176 Almgren, Inger 2003, s. 39.
177 Almgren, Inger 2003, s. 44 och s. 53.
178 Almgren, Inger 2003, s. 63.
179 Almgren, Inger 2003, s. 44, s. 53, s. 63.
180 Bäckius, Kajsa 2003, s. 36.
181 Bäckius, Kajsa 2003, s. 43.
182 Lundgren, Lena 2000e, s. 115.
183 Larsson, Mathilda & Lindstedt, Christina 2003, s. 47f.
I Bäckius undersökning framgår att en del barnavdelningar på bibliotek har bytt terminologin på vissa knubbar184 till mer lättförståeliga termer samt att man använder extra stora knubbar med tydlig text.185 Inom den tredje fasen av projektet ”Hissa segel och bygga vindskydd” (DOFF) utarbetas nu en nationell terminologi för att ge de olika avdelningarna i SAB-systemet namn som är mer begripliga för barn.186
Vårt material visar att det även finns andra hjälpmedel som kan underlätta för barn och ungdomar att förstå hylluppställningen. Till exempel kan man låta hyllor med olika ämnesinnehåll ha olika färg. En annan variant är att använda symboler som har
anknytning till det ämne som är placerat i en viss hylla.187 Även när det gäller att hjälpa barn att hitta i bibliotekslokalen framkommer olika varianter i de texter som vi gått igenom, exempelvis en vägvisare vid barnavdelningens ingång188 eller en karta över biblioteket.189 En informant i Bäckius studie nämner att man också kan koppla en orienteringskarta över biblioteket till katalogposten i bibliotekskatalogen.190
Våra texter visar att det är viktigt att barn och ungdomar informeras om de hjälpmedel som faktiskt finns. I en uppsats där informanterna är ungdomar i 13-14-åringar verkar de tro att man måste kunna klassifikationskoderna i huvudet; de har inte förstått att det finns hjälpmedel i biblioteket där koderna förklaras191 såsom en klassifikationstavla med huvudavdelningarnas benämningar och koder. I det material som vi gått igenom finns dock både exempel på att unga använder respektive inte tar hjälp av en sådan.192 Analys
Förekomsten av klassifikation och hylluppställning för barn
Med utgångspunkt från vårt material verkar det vara vanligt att man på bibliotek anser att en klassificering enligt SAB-systemet inte räcker för att barn ska klara av att hitta det fackmaterial de är intresserade av. Vi har funnit många exempel på olika mindre
förändringar i SAB-systemet vid hylluppställning, och några få beskrivningar av
bibliotek där man skapat helt egna system. Däremot har vi inte läst några texter där man diskuterat användningen av klassifikation som ett sätt att beskriva ett dokument utan att klassifikationskoden samtidigt är en beteckning för hyllplacering (mer om detta under reflexion).
I våra texter har vi också läst om hur man på olika bibliotek, främst folkbibliotek, försökt hjälpa barnen att hitta i hyllorna. Det finns exempel på skyltar av olika slag, orienteringstavlor, bilder och symboler med mera.
184 Före varje huvudavdelning i hyllorna står en så kallad knubb på vilken både hyllplaceringsbeteckning, (exempelvis C) samt ämnet i klartext (exempelvis Religion) framgår.
185 Bäckius, Kajsa 2003, s. 36f.
186 DOFF - På barns och ungdomars villkor III 2005, s. 2.
187 SeLundgren, Lena 2000d, s. 69, Bäckius, Kajsa 2003, s. 36f, Jörgensen, Giovanna 2006, s. 91.
188 Herlitz, Inger -Anne 2000, s. 101.
189 Jörgensen, Giovanna 2006, s. 91
190 Bäckius, Kajsa 2003, s. 52.
191 Larsson, Mathilda & Lindstedt, Christina 2003, s. 47f.
192 Lundgren, Lena 2000e, s. 110.
Relationen mellan användarstudierna och klassificering och hylluppställning Medvetenheten bland svenska barnbibliotekarier verkar vara stor om att SAB-systemet är svårt för barn att förstå sig på. Att själva strukturen i systemet är komplicerad har man försökt att lösa genom att göra egna indelningar; framför allt för vissa ämnesområ-den som finns spridda på olika avdelningar i SAB-systemet, såsom Hästar och Pyssel.
Det finns också enstaka exempel på att bibliotek skapat helt egna system. Några bibliotek har kvar SAB-systemets ursprungliga klassifikationskod på respektive avdelning, men har ändrat den inbördes ordningen så att till exempel Qe med odlade växter och Uf med vilda växter kommer i närheten av varandra.
Barn har också svårt att förstå den terminologi som används för att beskriva de olika avdelningarna i klassifikationssystemet. För att anpassa systemet bättre försöker man ofta använda mer lättbegripliga ord, och nu pågår inom projektet DOFF ett försök att utarbeta en barnvänlig terminologi som är gemensam för hela landet.
Många barn börjar sin informationssökning med att titta i hyllorna, och förutom att ha bra namn på de olika avdelningarna använder sig många bibliotek av bland annat skyltar, symboler, kartor och föremål för att underlätta för barnen att hitta material.
Användarstudier visar att exempelvis skyltar kan främja ungas informationssökning.
Det är dock viktigt att skyltar och liknande är anpassade efter barns behov vilket enligt vårt material inte alltid är fallet.
Det finns användarforskning som visar att barn ofta inte förstår att böckerna är ordnade sektionsvis – de tror att de ska följa till exempel den översta hyllan längs en hel vägg.
Vi har inte läst att något bibliotek har uppmärksammat detta och diskuterat hur man kan hjälpa barnen att förstå principen.
Reflexion
Som vi tidigare nämnt beskriver klassifikationskoder ett dokuments ämnesinnehåll. En klassifikationskod kan även användas som hyllsignum och hjälper då biblioteksbesökare att hitta den hylla där önskat material finns. I vårt material finns många redogörelser för anpassad hylluppställning för barn. Däremot har vi inte hittat några uppgifter om själva klassifikationens betydelse för barn, och inte heller någon diskussion om ifall klassifika-tionen kan eller bör anpassas efter barns behov och förmågor. Om man till exempel väljer att sammanföra alla böcker om hästar till en gemensam hylla är det förmodligen intressant för ett barn som söker i katalogen att få upplysning om ifall en viss bok är en bilderbok, roman eller faktabok. Vi vet inte hur viktig möjligheten att ge ett dokument flera klassifikationskoder är för barn – kanske är ämnesordstilldelningen viktigare för att visa att dokumentet handlar om flera olika saker (se avsnittet om ämnesordsindexe-ring).
Användarforskning visar att barn i 9-12-årsåldern kan hantera hierarkier inom områden som de är bekanta med, men att de har svårt att förstå sig på hierarkier inom ämnen som de inte vet så mycket om. Forskningen som vi syftar på är gjord inom det amerikanska projektet The science library catalog project (SLC). De hierarkier som SLC byggde på kom från det internationella systemet Dewey Decimal Classification (DDC). Idag diskuteras huruvida svenska bibliotek ska byta från SAB till DDC, men vi har inte hittat
uppgifter som tyder på att det har diskuterats om detta skulle innebära några för- eller
uppgifter som tyder på att det har diskuterats om detta skulle innebära några för- eller