komma till huartt hundrat (får) tre tunnor hafra och halfannan span Rogh och ett skol- skol-pund lagerbär, och salt efther nödtorften till att salta smör och osth med, salt tree

tun-Bilden ålergifver en detalj,hämtadur barden tillen K. husgerådskammaren tillhörig, men i National-musei konslafdelning deponerad tapet,framstiillandeen scen ur Hiskias historia.

JfrJ.Werwing; KonungSigismunds ochkonungCarlden lX:deshistorierutgifnaafA.A.von Stiernman. Stock-holm[746—1747. II. S.45. E.C.Geijero.a.st. S.260.

-JfrR.R. [6oi den29 juni:fullmaktförPetterGrekefärwaktareattdragatillTyskland ochinbeställa färoch fåra-herdar; den ! juli: contrakt med MatthiasMöller,färvaktare; 1608den 14 decemberfullmaktförJörcnGreke^attvara fär-vaktarevidEskilstuna,o.s, v.

80

nor,

Luneborger

salt een tunna, als fyre tunnor."

Han

bestämmer

om

sättet att föra hjordarna de olika gårdarna emellan

med

en djurväns omtanke.

När man

ser det järn-härda drag ⁱ hans ansikte, hvilket återfinnes ä alla de bilder,

som kommit

till eftervärl-den, och minnes en scen, lik den, hvilken utspelades i Linköping är 1600, är det icke utan skäl

man

förvänas öfver en sådan förordning

som

den,attfaren skulle drifvas »inga-lunda längre

om

dagen än en mil»." Det är ett af dessa uttryck för motsatserna ⁱ en människas karaktär,

som

påminner om, hur litet

man

ändä i själfva verket känner ett hjärtas strömriktningar, och hur lätt därför också

domen om

död

man

går vilse.

Liksom

konungen,

såsom man

finner afanteckningarna ⁱ hans almanackor, nästan ständigt var stadd pä resor mellan de olika delarna afsitt rike, foro också hvarje år några af hans

män

till gårdarna ⁱ orterna för att efterhöra fårhjordarnas storlek, »bäde unge och gamble», hålla uppsikt öfverden ärligaullafkastningenoch upptaga den

samma.

=

En

stor del afden ull,

man

erhöll, fördes till Eskilstuna,' där konungen,

som

bekant, hade åtskilliga industriela anläggningar, bland hvilka äfven väfverier, och dit han sökte draga »embctsfolk»

mot

upplåtande affria tomter samt åtskilliga andra förmåner

såsom

frihet frän utskrifning o. s. v.= Till sina verkstäder vid Eskilstuna, liksomäandraorter

i riket, tog Karl

med

förkärlek arbetare frän Helsingland," »där», enligt hans eget ut-tryck, »ähr temlig wetigtt folk,

som

gerne lathe sigh lära och bruka til hvad de blifue tillholdne»', och hvarest äfven, enligt ordalydelsen i ett annat bref, »äre

mänge

fattige,

som

icke hafva rädh till att holla siclf sine barn hoos sigh, uthan måste låta gä

man

emellan och tiggia theras födö».°

För

sina arbetare sörjde

konungen med

sträng påpass-lighet. »Så skal du veta», skrifver han 1607 till

Lindorm

Nilsson, dä handtverkarne klagat, att de ej erhöllo, livad de behöfde för sitt arbete, »sä skal du veta, atthvar du icke låter

dem

fhä både deris wist och oppehälde effter nödtorfften, sä att de oftare

komma

hit och besväre oss därom, dä skola wij late

hämpta

dig hijt på hofvedet och late dig veta, hvad det är att icke

efterkomma

sins herres breef,och befallning. Rätt dig här effter!»'

När

handtverkarne ett par är senare ä

nyo

klagade, att de fingo för högt betala de varor, hvilka gäfvos

dem

af fogden ⁱ betalning för arbetet åt konungen, utfärdade denne,

som

lär hafva yttrat, att de fleste, hvilka varit fogdar i sex är,

kunde

utan

dom

och ransakning hängas, »en ordningh

medh embetsmännen

vid Eskilstuna, hur dyrt de skola taga fetalicpersedlarne». Enligt denna skulle i tunnaspanmäl beräknastill

6 mark, i Ib

smör

eller fläsk till i daler, i stut till 4

—

^{5 daler, i}

^ko

^{till4daler, i får}

'R.R. 1604_{den 9}juni.

"R.R. 1606,s.292,brefomflyttningaf200fårfrånNykijpingtillJönkiiping.

3R.R. 1605 den2j oktober. >Duskaltsåsnartdettewårtbrefdig tillhandakommer,lataossweeta,hurumänghe Engelskefårder ärwidEskilstun, bådeungeochgambleochhvadulldäreffteriärbletfuenär».

—

iéo6,s.209, fullmakt förenpersonattdragatillSmålandoch optagaallullenefterde tyska fåren ochföradentillEskilstun(jfr 1606,den 7^juni).

^JfrR.R. 1605den27majomflyttningafullafengelskafårtillEskilstuna.

5R.R. 1608den 1; januari; 1610den 14februari.

«JfrHertigCarlsdiarium 1566

—

1592: den [3 december[579, R.R. den 4september1602; den 9mars i6oj;

den 1 november1604.

'R.R. 1602 den 4 september;^jfr 1609 den 6mars.

sR.R.1604den 1 november,

sR.R. 1607den 1 januari.

till 20 öre, i Ib

humle

till 5 mark, ⁱ Ib salt till i mark, ⁱ Ib

strömming

till 6 öre, i

ib torrfisk till 20 öre o. s. v.'

För

att ordna och leda arbetet antogs 1608, ⁱ likhet

med

hvad

som

redan skett å andra ställen, för Eskilstuna en faktor öfver alla handtverkarne, »att han skall skaffe

dem

i rättan tidh alt hvad de skole på hålla til deres arbethe både ull afalle färevach-tarne öfver hela rijcketh

såsom

ock lingarn och silke ifrån vår

clädekammer

och hvad der

emoth

af för''^

wäre Embetsmän

kan tillgöres det skal han och hvad framdeles är leverera i

— —

vår klädekammare. Karl har för denne sin tjänsteman

med

korta mellanrum utfärdat tvänne fullmakter, den senare mera utförlig än den första.'

Såsom

ett i

hög

grad upplysande

dokument

kan den

samma

härförsvarasin plats.

Konungens

nye faktor hette

Hans

Erler eller Wips,

som

han äfven namnes.

Den

senare af

full-makterna, hvilka båda återfinnas i riksregistraturet, har följande lydelse:

Fulmacht för Hans

Wlpz

att ware FactoröfvverEmbethene wedh Eskils-tuna. AfStockholm dhen 28 Junij Ahr etc. 1608.

Wij Carl etc. Giöre witterligitatt wij hafweahntagit uthi wår tiänst Brefwisere Hans Erler fören Factoratware vtöfwerWantmakere, Possementmakere, TripvvSfwere och Gullwäfwere embe-then

wedh

Eskilstuna, att han skall skaffe

dem

i rätfan tidh alt huadh dhe behöfwe, Såsom och hafwe inseende medh alle wåre Fårewachtere öfwerheeie Rijket, ochförmahne Fougterne huar och en i sin befainlngh, att dhe äre förb:te Fårewachtere behielpelige till alt som behöfvves till Fårens oppehelle, bådhe medh höö och löf

om

Winthren, Beet

om

Sommaren, Och skall han ock hafwe opseende att medh Vllen blifvver rätthandiatt. Och skall huar Fougdte i synnerheetware förplich-tadt att giöre reedhe och räkenskap för Fåårehiorden lljke som för annan opbörd, Han skall och hafwe flitigt ihnseende

medh

Fåårewachtaren att Fååren förwahnrychtskull icke döö bortt, ochall ullen som falla effter förbe:te Fårehiord skolewåre Fougdter och FårewachtarewareförpHchtadtatt lefrere HansErheler, och den flyttie och fhöre dijtsom förbe:te Hans Ehrler will hennehafwe och han hafwer beskedh

om

ifrå oss. Förbe:te Hans Erhler skall och tageall vllen sigh till opbördh och suare till vthgifften. Deslikes skall han opbäre alle Lijngarn, som wij hafwe lathetbefale lathe spinne titl Triparbethet, öfwer altSuerige, huilket alt

honom

i händerlefreres skall, Derskall han ochsuare till opbörd och uthgift lijkesåsom för Vllen. Han skallochhafweibefalninghochhafwe flitigt ihnseende

medh

Eskilstuna, der som sådane Handwerkereäre, som äre Wantmakare, Trijp-makere, Possementmakere och Gullwäfwere,så att dhe giöre dheres arbethe flitigt uthan någen för-falskelse, på thettatt dheres arbethe icke

må komme

iWanwördeningh,ochalthwad somisåmåtto blifwer der till giordt, dett skall han lefrere huartfierdedels åhr in vthi wårklädekammer. Han

skall och fordre ifrå Suafwelbruket i Närickie Wichtril,Alun, vthi rättan tidh, så myckitsom till

samme

handwerkere behöfwes, ochthett skall Fougdten

honom

lefrere lathe,ochFougdenskallföre sigh thetttill vthgifft, och

honom

tillopbördh, Och dett skall han äfwen så wäl giörereedhe och räkenskap före, som alt thettandre. Så hafwe wij och på thettatt förbe:te HansErhler sigh vthi

samme

sitt kall och Embete destetroligareskall förholie nådigest vntt

honom

till löön och vnder-hold åhrligen Etthundrede daler penninger, Tije Pund Span:ll, Ett paar Oxar, sä Fodhcroch mål

till Een häst, och frij Tärepenninger till att reese Fårewachterne emellan heriRicket,huilcke Foug-dternevthi Heredhen och huar han

kommer

skole lathe

honom

få, ifråtheneeneFårewachtarentill

denandre.

Wår

Fougdte

wedh

Eskilstunaskall och

rymme honom

engårdh ihn der

wedh

Eskils-tuna, Dufwetorp be:dt, der han kan boo opå, och hafwe sin hustro och barn oppå. Penningerne som wij

honom

nådigest hafwe tilsagdtskall han åhrligen

bekomme

afwårRäntheCammar,Spanill

'R.R. 1609den5 mars.

'R.R. Bestälning forHansErlerattwarafactorÖfveralle wandtmakare,possementmakare,trijpmakare,gulwäfvere vid Eschiisstugun,Nyköpingden26ma) 1608. JfrfullmaktförHansWipz den28juniär i6o8.

82

och oxerne afwår Fougdte der vidh Eskilstuna. Hwilcket de ock skoleware förplichtede

honom samme

penninger, span:ll och oxer att lefwere åhrligen, aldeles eftersom dette wårtbrefHjdher,der hvar ochen haffwesigh efter rätte."

Faktorn hade sålunda ä ena sidan högsta inseendet öfverhandtverkarnevid Eskils-tuna, hvilkas arbeten han skulle öfvervaka och mottaga föratthvartfjärdedels årinlämna

i

konungens

klädkammare,' ä den andra tillsynen öfver de personer, från hvilka det för väfverierna behöfliga råmaterialet borde levereras. Ämbetet utöfvades underett par år af den nyss

nämdc

Wips,

som

sedan efterträddes af

Herman Ganskow,

hvilken Karlår 1610

utnämde

till faktor »öfver alle

wäre

handtverksmän vid Eskilstuna, bädho smeder, vandt-makare, tripmakare, gullwäfvere eller hvad handtverk de bruka, så att han allena skall hafva

med dem

att göra, och fogden skall intet hafva

med dem

att beställa».'

Liksom

sina företrädare sökte äfven Karl den nionde

genom

inkallade utländingar höja de svenske arbetarnes yrkesskicklighet.

Ar

1606 hade han sålunda utskickat

trip-makaren

Henrik Möller till Tyskland för »att förverfua nägre mestersvenner hijti Rijket

med

sigh,

som kunne umghä medh

att göre trip och elliest wäffue tapeter».* Passet för mäster Henrik utfärdades afdåvarande ståthållaren pä Stockholms slott, förut konun-gens »hofmarsk samt gamble och trogne tjänare»,

Hans

von Massenbach, hvars död Karl den 2Q mars 1607 antecknar i sitt calendarium. Det är sannolikt de af Möller införde främlingarne,

som

omtalas i ett bref den 7 oktober 1606, hvari

konungen

befallerfogden på Eskilstuna att skaffa några handtverkare »der opä huset» verkstad och kost.

Om

det lifliga intresse,

med

hvilket Karl följde fortgångenaf arbetet iverkstäderna vid Eskilstuna lämnar riksregistraturet

mänga

och karaktäristiska vitnesbörd.

Man

fin-ner här drag af personligt deltagande i småsaker,

som

^{förefalla oss,} det nittonde seklets tidlösa barn, hardt när ofattliga,

men som

kasta liksom skimret från ett

gammalt

välord-nad!

hem

öfver den stränge

konungens

sätt att

umgås med

sinaunderlydande

—

^isjälfva

verket icke

mycket

olikt den bild afhusbonden,

som

möter oss uti »gamble grefwe Peer Brahes oeconomia».^

Konungen

antager och pröfvar sålunda under dessa är själf

nya

väfvare.

En

tripmakare till exempel,

som

sökt inträde i hans tjänst, skickastill Eskils-tuna för att väfva ett prof,

med

hvilket han sedan skulle

komma

tillbaka.

Om

detvann

konungens

gillande, heter det, skulle han blifva antagen.' Äfven för arbetets

smä

de-taljer har Karl tid och intresse.

Än

sänder han sin kammartjänare för att efterhöra

»huru thct hafver tagit lagh

med

thet wij gofve

vantmakarne

senastettmunster af,

som

försökies skulle»'; än begär han att fä se färgprof på gult trip och frågar, hur

mycket

R.R. 1608 den zSjuni.

^1608 aflämnades fränEskilstunatill klädliammarenafHenrik tripmakare 1.2S3alnartrip;afHansvandtmakare366 alnargultkläde; dessutom några hundraalnarsnören. 1609;Hans vandtmakarepjukoch i1.86;alnarsnören;Henrik trip-makare [.250 alnar trip och 4S6alnar segelduk. 1610:Henrik tripmakare1.62^alnartrip; Hans vandtmakare1.589 ainar Hyndevadsklädeoch10.524 alnar snören0.s.v. Klädkammarenshandlingar. S.A.

3R.R. 1610den27juni.

*Jfr Acta Historica 1605—i6[i: Pass afHans vonMassenbachförHenrikhMöller,trijpmakar, föratttcjrvvärfva nägremestersvenner. léo6dent;augusti. R.A.

sGamble GrefwePeer Brahes,FordomSweriges RijkesDrotzetzOeconomiaellerHuuszholdz-Book,förungt Adels-folckSkrifwinanno 1581. Wi|singsborg: MDCLXXVIl.

^R.R. 1609den 9 augusti.

'R.R. 1607den8juni.

8j

af den sorten

man kunde

hinna väfva i veckan'; än önskar han veta, hur

mycket

ull,

som kan

finnas i förrådet, och hur

mycket

kläde

man

tror sig afden

samma kunna

förfärdiga.' Vid ett annat tillfälle skickar han tripmakaren ettstycke tyg

med

förfrågan,

om

denne anser sig

kunna

utföra en väf af den sort,

som

profvet utvisar. »Hafvverhan nägot garn hoos sigh, sä lät

honom

wäfva

nu

stra.x en aln till prob och sändt oss den

medh

brefvvisern hijt igen.-, heter det.=

Dä

och dä låter han hämta till sig nägra alnar af det tyg,

som

för tillfället ärunder arbete,

såsom

t. ex.

då

han

en

gång

begär profaf »thettrijpet,

som

är

medh

suart botten och gähie blommor».'

Man

igenkänner också den praktiske hushällarcn i andra ^ting. Sä när han befaller fogden att »hempte

twä

tunnorbläåbääroch lathe torka

them

wääl i

ugnen

samt att fråga tripmaka-ren,

om

handärmed icke

kan

ferge blätt och^rödt. Dess-likes bressilie,

om

thet icke tiener ock sä til at ferge medh, så welle wij lathe förskaffe

honom

thet.»

Fogden

fär samtidigt befallning att låta spinna »trij lispundh

swensk

ull, thet granneste,

som

^spinnas kan», hvaraf tripmakaren sedan borde väfva ett stycke trip.*

Utom

enklare tygsorter förfärdigades vid

Eskils-tuna äfvcn väfnader af dyrbarare slag. Sä begär konun-gen

1608

väfprof å ^sinseguld och sölfver, någre alner af gullet allene och nägre alner afgulloch silke tilhope,

såsom

och nägre alner af silke och trädtillsammans»', och i brefven under är 1610

förekomma

flera gånger

uppmaningar

att läta

konungen

veta, hur det lider

med

detgyllcnstycket,

som

tripmakarenvar sysselsattattväfva.'

För

vårt

ämne

af närmaste intresse är emellertid den vid Eskilstuna

förekommande

tillverkningen af ta-petzeri. Jag har i det föregående påpekat, att under

konung

Sigismunds senare tidvid svenska hofvetej

mer

fans

någon

guldväfvare på ^stat. Jören v. d. Heijde,

som

vid dennatidredanmåste varit till åren

kommen,

^uppföres

anno

1600 bland »embetsfolk,

som

styckeverk och för

daga-Bildcii framställer en detalj afhöger vertikalbård tilltapetenmed Saclisens vapensköld,planch 1.

•R. R. 1608den26april.

=R.R. 1608den26aprii.

3R. R. 1608den 18juni.

*R.R.1608den21 november.

ER.R. 160Sden 14 september.

°R. R. 1608den26april.

rR. R. 1610den 4 och 8 mars.

84

lön arbeta>."

Den summa, som

vid detta tillfälle utbetalades ät

honom —

^ej

mer

än 8 daler

—

^{tyder icke} pä nägot arbete af större omfäng.

Under

ären 1601 till och

med

1603

förekommer

han, sä vidt jag kunnat finna, ej ensvidare

omnämd

i hofvets hand-lingar.

Men

frän är 1604 tog

konung

Karl

honom

jämte tvänne medhjälpare i sintjänst, hvarvid utfärdades följande beställningsbref:^

Wij Carl

med

Gudz nåde Sweriges rijkesuttkorade konung ocharfförste, liertig till Söder-manneland, NSrichie och Wärmeland, göre witterligit, att Wij hafvve latidt antaga thenne Brefwiser Jörenvan der Heide fhör ehn guldwäfuer, szå opä thet han sig uthi

samma

_Embethe theste flijtte-ligare skall bruka ocli befinna låtte, hafue Wij nädigsttilsagt

honom

tillährlighIhönn och underhold thesse efTter'''" partzel såsom Penning' 50 ^dal, span" 12 pundh, hofklädning ehn, oxe ehn, såsom ock till två sin drenger, huarehn klädning, spanmåll 3 pund,swin 2 st', strömingh ehn t"^ torfisk 6 ^{Ib, huilke} för''' partzel foughtenn her pä Stocholm

honom

ährligen uthan afkortning lefverskall, det väre Camerere, fougden och alle andre wete sigeffter rätta.

AfStockholm denn ₂₇Augusti 1604.

CAROLUS.

Mä

hända stod

konungens

intresse för denna artaf textil konsti nägot

samband med

hans gemäls, Kristina af Holstein,

som

själfsynes sysslat

med

att väfva tapetzeri,

om man

fär

döma

af en anteckning i 1601 ärs räntekammarbok, hvilken omtalar, att

»Jacob jungfrudräng, för att betala en smed,

som

bygt

(=

lagat) nägot pä furstinnans guldväfstol,

annamat

_2'l, daler».'

Kanske

fär

man

ocksä tillskrifva furstinnan Kristinas inflytelse, att pä ^Julita gärd ⁱ Södermanland »hustru Anna, en dansk kvinna» just är

1

60

1 »själf tredje under 7 veckor och

3 dagar

wof

flamsk wäff

widh

gärden» samt dä af

hampgarn

och ullgarn utförde fyra stycken flamska hyendevar,

som

sedan länge upp-tagas i fatbursinventariet.'

Jören v. d. Heijde,

som

vid denna tiduppehöllsigiStockholm, hade under närmast följande är synbarligen nägot arbete för

konungens

räkning, ty Karl befaller 1605 att frän Eskilstuna till hufvudstaden »skicka fyre Ib engelsk ull och trij Ib

swensk

ull och sä lagc, att

hon

ärhär

medh

försteoch tillställesJurgenguldväfvare»

År

1606 pä hösten flyttasguldväfveriet i

samband med

de

nyinkomna

tripmakarne till Eskilstuna. I

konungens

redan omtalade bref till fogden heter det: »efter thet, at wi wele thet tripemakerne och gulwäfverne skola dher

wedh

Eskilstuna arbeta och underholdne blifwa, derför sä befale wij, at tu förskaffer

dem

der opä husetwerkstadh ochläther

dem bekomma

käst och utspisningh

med

all theres selskap, hustru, barnoch mestersvenner».' Guldväfvarenfinnes ock frän detta är upptagen i räkenskapen för Eskilstuna gärd.'

Konungen

skickar

nu

vid olika tillfällen ull »till den tapetziewäfvaren»» eller läter i

Stockholm

ät

honom

upp-'PederPerssonsräkenskap ifoo. K. A,

=Södermanlandshandlingar 1612,n:o ₁₃ (fogderäkenskapförEskilstuna). JfrR.R. 1604 den28sept.

3PederPerssonsräkenskap1601. K. A.

»Södermanlandshandlingar 1601,n:o4. K.A, sR.R. 160^den2joktober.

*R.R. iéo6den 7 oktober,

'JfrSödermanlands handlingar[606,n:o 11, 1607 n:o6, 1609n;o5 o,s.v.

^JfrR.R. 1608den26april.

taga andra behöfliga material

såsom

galläpple, vitriol, bresilia, blåhvitt, lin m. m.=

Ar

1608" låter

konungen

ytterligare öka antalet tapetväfvare i Eskilstuna.

»Wi

befale», skrifver han detta är till Kristiern Hvass, »att

Du

låther guldwäfvaren der

widh

Eskils^

tuna

bekomma

tre af de nyutskrifne knechter der i din bcfalning,

som

skole blifwa hoos

honom

och ^lära

gulwäware

Embetet.' Synbarligen omfattar Karl

med

^lifligt in-tresse liksom sina öfriga arbeten äfven tapetväfveriet. 1 januari 1609 finna vi så-lunda äter ett bref till

samme

Hvass

med

^{order att låta}

konungen

veta >

om

tapetzerijdt blifver snart färdigt.»

»Du

skalt förhöra,» skrifver Karl, »hoos den tapetzmakaren der

widh

Eskilstuna ähr,

om honom

nägot fcelar till the Ui

swenscha

koiuitiga-styckcii,

som

han haffuer der i verket antingen gull, silke, trädh eller ull; ährdet så att

honom

sådant der till feehlar sä läth oss det weta, dä wela wi latha förskaffe

honom

det.

Och

när

samma

stycken färdiga ähre, dä skal han oförtöfwat skicka

dem

till oss.

Du

skal och ^förhora

om

han kan sielf ferga och låthe oss alt detta

med

aller-förste weta. Det

Du

således beställe skall.»' Äfven frän år 1610, då Karl en tid vi-stades i Eskilstuna, innehåller registraturet ett prof pä hans fortfarande intresse för sina guldväfvare, i det att han ger befallning att i Helsingland låta

uppsöka

»fyreunge drän-giar,

som

hafva lust att lähra guldväfvareembetet och förskicka

dem

till Eskilstuna.

Rörande

de tapeter,

med

hvilka Jören v. d.Heijde arbetade, harjag ty värrej kun-nat finna annat än antydningar.

Af konungens

ofvan

nämda

bref den 11 januari i6og framgår, att hans väfvare vid den tiden voro sysselsatta

med

»tu

swenscha

konunga-stycken , hvilka utfördes i guld, silke och ull.

Mä

hända kan

man

sammanställadetta

med

ett par dagboksanteckningar af den förut

nämde

Johan Bureus,

som

ofta stod i be-röring

med

Karl i frågor angående fosterlandets äldre historia och antikviteter, och till

hvars skicklighet i dylika ting

konungen

synes haft

ganska

stort förtroende.'

Är

1602 den ^I

november

skrifver Bureus:

»Wart mig

^{tilsagtat afrijta}konungatapeten,

som

feltes til den K. Erik lät wäfva och måla».

Den

6

samma mänad

heter det vidare:

»war

Andr. Bureus och jag hoos Princen

medh

gullwäfvaren» och den 8: »den dagen,

som

Blasius Brijta i Ala ⁱ

Wassunda

strektes för thet

hon

sagt sigh waridt i Himelen och helfwetet tog iagh 2 rijs pappeer til Tapetc Inventioncn,»' hvilken sista anteckning

man

äfven finner bekräftad af årets varuhusräkning pä Stockholms ^slott. Utantvifvel var det

äfven finner bekräftad af årets varuhusräkning pä Stockholms ^slott. Utantvifvel var det

In document SVENSKA STATENS SAMLING AF VÄFDA TAPETER (Page 112-131)