Konung Gustaf Vasas tapetzeri

Gripsholm 1^49:

1. Ettflamsttäckenn thr oppå en man, szom haffr en jungfru i fampnen och enstockutivenstra handen,throppå sitt 2 flygande ormaroch ärsame takin 6 alne i'A quarr långt och 6alnar

[ quarf brett.

2. Annat taken är medt en mannekrop haffuand hiorttehuffuod och ettspiut opå axelen och löp vatn aff hans näsza uti ett kaarszom 2sittia och bada uti; ståroch en

man

på

samme

täken som leden hest, tesligeststårthr oppå

W.

N. Herres och VårN.Fruswapenochärthztäken 4 ^alnar j quarf långtoch 4 ^alnar 3 qv. brett'

3. Tredie taken står oppå ₇ quinfolk och 4 men, både små ochstore och en fhugande jungfru 6 alna iV, quarf" långttoch ^ alnarBretth.

4. Fjerdetäken, throppå ären walsk brunn och Loor,Leoner ochfoglar,the är<^aln iqf Långtt 10 alne 1 qf bretth.'

5. Siettetäken, throppå V. N. H. wapen och 2 leoner hollawapnett,ochär

samme

täken 4^alnar

VU

quarf iångttoch 8'/, alnebrett.

ö. Siundetäkenn, throppå spelas på ^piipor och harpor och fettior, thz år ^ alna 1 qflångttoch

3 alna iV, qf bretth.'

7. Niende täkenn,thr opå 3 harar och 2 foglar; mittoppå ettwapen i Rutewerck ochär thz4'/=

aln långtt och 3 alnarbrett.

8. Tiende täkenn, thr oppå en brefFdragare och är

samme

täken 4 alna långttoch 2 alnar 1'/^

qf brett.

9. EllofteTäkenn ärmedt

samme

figuran, liike sålångtt och bretth.

Gripsholm 1^50 förbettradt

{=

tillkommer):

10. En flamsk taffla medh Abrams historia, enalen ₃ quarter långtthoch 2alna 17^quarterbretth.^*

'

155^{j ars}fatbursinventarimnharföljandebeskrifning; >medttlienfabula,huru Auchteonnbleffforuandlatlutien hioruli affDiana,thrhonwari sittbadoch medt Kong.Mttz.och WårsaligenådigefrusDrottning Margrettwapen pälistan..

'1^5}årsinventariumharföljande:>medtenwalskposthoch2leonochnägreandre foglaroch diur iblandlötfuäri;, rosoroch lilioD. Imargenfinnesantecknadt: »SendestillSwartsjÖattfÖrbettras>. Sammaanmärkningfinnesäfven videttpar andratapeter.

3i^5jårsinventarium: 'throppä2parfolkdansandeÖlTuerstunderlistanoch nedanföreottemandzbelletemedten pipaoch ettqvinnobellettemedtengiga-.

*155J årsinventarium: >eUlitetkonststyckemedtthennhistoriahurAbrahamoffradesinsonIsaak:,

Stockholms slolti^yo

:

11. Ett nyttflamskteckenn

om

then rijcke manzsens son, som i fremende landh alle sineägedelor fördråck och förspilde och sedan åth med suinen.

12. Ett nyttflamsk täkenn

om

en historia

om

en konung, hann liggeroch sofFuer wedhenpellere ochthr komer _^ jungfru till honom och enstår på en pellere ochskiuther."

n. ^{Ett flamskteckenn, therstår enn pipere upå.}

14. Etth flamsk täckenn medh en konung ochtvå drabanter.

15. Ett flamsk täckenn

med

enn diure gårdh och enn hop med diur uti.

16. Ett flamsk teckenn medh Rider Santhe Görenn.=

17. Ett flamsk teckenn

med

en Drottningh, som rider uppå en hest.^

18. Ett nytt flamskteckenn med vårn. häris wapenn.''

IQ. Ett lithet flamskteckenn med tuwapen

med

2 hellebårder igenom.

20. Ett flamskteckenn med 5 belletheoch en stadh wtöffuersom v. n. Frvv förbätthret inij fathe-buren anno 1548.

21. Ett flamsk täckenn med 6 belettheoch enn eldzpanne under, som v. n. F. förbättrett i fathe-buren anno 49.

22. Ett flamisk teckenn

med

7 beletheoch en stad i hörneth, som v. n. Fruförbättrethifateburen anno 4g.

Stockholms slottsfatbur /j/;

.-23.

Med

en brunn, längdenn ^'A alen bredden 3 alr. _? qu.*

Stockholms slott (Jören Jonssons uppbörd):

24. Ett st. figureratt

om

Parisdröm. Lenngden ö alnar, bredden 4 alnar.

^

25. Ett st.

om

Konung David. Lenngden 5 alnar, bredden 5 alnar i qt'.

26. Ett st.

om

Wolkonis (Vulcanus?)historia. Lenngden 'i alnar i q. bredden 3 alnar ^ q'.

Västerås ij^6

:

27. Ett nytt flamskt täkenn medh en historia medh en quinne, som haffuer ett barn I sin fampnn och en mannstårför henne medhett bart suerd, hölti bredden jalner? qrⁱlengden alner.

28. Ett nytt flamsktttäkenn medh en historia

um

KonungDavidtherhanntålermedhsinnfaderoch moder. Bredt alner, longt 5 alner.

29. Ett nytt flamskttäkenn

om

Konung Salomon i hansherlighett; höllt i bredden 3 alner 3'/.q"",

lengden 4 ^alner i'/* q^

30. Ett flamsttäkenn medhtvå fougler och allehanda diur; bredt 3 alner ₃ q"", longt 5 alner i q.

31. Ett flamskttäkenn

um

Ester bredt 3 alner ₃ q' longtt ^ alner 1 q'.

Gripsholm ij^6:

32. Ett lijtetflamst stycke wäfFuit med guld och sölfftrådh medthenhistoriatherS.Johannes döpte Jesum uti Jordansflodh; höit uti längden halftridie alner, udi bredden twå alner.

33. Ett storttflamst styckeafT Rijgarn med En ståndende Biörn,somenhoopmedkarleruppehälle och twinge med stänger och tiuger, hölt udi längden sex alner ett q', udi bredden sex alner och ett qu^

34. Ett storttflamst styckeaff Rijgarn med En liggiende Biörn,somoch en hoopmedkariertvinge och holle

med

stängerochtiuger,höltudilängdenhalfsiunde alner,udibreddensex alnerochettq^

'Jfrn;o24. MÖiligensammatapet.

'Upptagesi 155?årsfat bursinventarium medföljandemått: längd6 alnar^A,bredd^alnar. Fans iVästerås 1556.

3JfrVästerås 15^6:>ettflamsttäkennmedenridendekonunghoch ridendedroningh<.

*JfrVästerås 1556: >ettnyttilamsltäkennmedh K.M.V.A.N,herriswapenmittopä. Bredden2alner 2'/zqr.

"Lengden; alner qr>.

5De ofriga, utom ett(seofvann:o i6)somfinnes beskrifvet,mestadels medtilläggafordetnytt,omtalas blottmed måttbeteckningar. I JörenJonssonsuppbördheterdetvid n:o2;:>enn brunnochfoglari,

'JfrVästeråsinventarium i^^ö: »ettnyttflamskttäkenmedh thenhistoriaomParide,som drömbdeomthejgudinnor Jiommetillsigh». Möjligensammatapetsomn:0 12,seofvan.

22

;5- Ett stortt flamst stycke aff Rijgarn theropå en

Wroxe

och Ett Leijon, som strijde emott hvart annett, hölt udi längden nije alner, udi bredden sex alner.

;6. Ett stortt flamst stycke aff Rijgarn medh twä Leijoner, som Rijffwe En Elg, hölt udi längden otte alner, udi bredden fem alnertrij q'.

37. Ett storttflamst styckeaff Rijgarn

med

then historia therJosep uptäcktesindrömfor sinfader, ther igenom hans bröd'haat och affwund föröcktes emot honom, hölt udi längden halfottende alner,udi bredden halfsiunde alner.

38. Ett stortt flamst stycke aff Rijgarn

med

allehande diur både leijon, Wroxe, Biörn,wildswijn, wijlhesth, hölt udi längden halfnijonde alner, udi bredden halffsiunde alner.

Af

tapeter frän Gustaf Vasas tid återstårnu meraendast ett ringafåtal. Tilldessa dyrbara rester höra följande:"

1. Landskapsfragment

med

Sachsens vapensköld.

2. Fiolspelare och säckpipsbläsare

med

dansande bondfolk.

5. Ester inför Ahasverus.

4. Kristus uppenbarande sig för Maria.

5.

Fragment

af en troligen till

samma

suite

som

n:o 4 hörande tapet, nu använd till

beklädnad afen stol.

6. Meleager och Atalanta jagande det kalydoniska vildsvinet.

7.

La

fontaine d'Amour.

Det å planch 1 afbildade fragment,

som

visar lejon, harar och några jägare i ett landskap

med bok

och ek samt i ett af träden den sachsiska snedkronan, påminner

om

Virgil Solis' graverade framställningar afdenna art ochtorde varaattanse

såsom

ettafde älsta bevarade profven ur

konungens

samling.

Må

hända har tapeten å den nu saknade delen

som

motsvarighet till Sachsens vapensköld burit

konung

Gustafs och sålunda varit väfd för

honom

och hans första gemål Katarina,

någon gång

mellan 1531 och 1535, då drottningen afled."

Man

känner, såsom ofvan anförts, frän denna tid inga tapetväfvare i

Sverge, och arbetet är väl knapt att anse

som

svenskt, ehuru det

nog

kan vara utfördt härstädes af

någon

främling,hvarssnartslutade vistelsenu meraej kanspåras i tidens ofull-ständigtbevarade räkenskaper. Väfnadens tonalitetärblågrön

med

gultsamt kraftiga bruna, röda och blå färger. Bården visar fruktknippen, fästadc vid en bladklädd stäng

mot

gul botten, randad å längden i rödt. Nederst står en

blommande

svärdslilja. Utförande

lik-som

färger erinra

mycket om

engruppförkonstvännen välbekantatapeteriNationalmuseet

i

Munchen.

Jag

menar

dettapetzeri,

som omkring

₁₅₄₀förfärdigades i Lauingenför Pfalz-grefven Otto Heinrich.

Utom

tonaliteten i blågrönt och gult hardetsvenska fragmentet

med nämda

tapeter åtskilligt annat

gemensamt

: väfnadssättet, såväl

som

en viss naiv

styf-Afdessatapeterfinnasn:o i,j, 5octi 6i K.tiusgerådskammaren(n:o jförvaradäGripsholm);nio4och5tillhöra Statenshistoriskamuseumochn:o

7egesafherrC.R.Lammå Ludvigsberg,som dockvidtapetensinköpbestämdt,attden sammaefterhansdödskalitillfallastatenförausedermera förvaras äGripsholmsslott.

Detärbeträffandenågraafdessasvårtattuppvisa,attdeverkligeningåttikonungGustafs samling. Säkerligen passa deeiinunderdemerautförligabeskrifningarjagofvankunnatmeddela. Konungen egdeemellertidännumångaflereflamska väfnader, som jag, då de blott ärosummariskt omtalade, uteslutitur förteckningen,menblandhvilkadenämdavä! kunna döljasig.

'ÅGripsholmfans1549^entapetmedhararochfåglarsamtettvapeniiruteverck»,hvilkendettafragment möjligen tillhört. Landsboken förSödermanland1649fol.^68upptageråNyköpingsslott»uthilillefateburen [ st.gammaltapetnicäk SifäiiikeockS^txiskcn:ipn7alni Längdenoch 4'/ii Bredden>. K.A,

het i teckningen, den efter förebilder frän Brilssel hämtade anordningenafbården

—

den bladkläddastången

med

Convolvlerochlöstuppradadefruktbuketter,svärdsliljor etc.

mot

gul,

i tegelrödt randad fond. Tillökade

med

en bönväxt, päron och körsbär återfinnas ofvan

nämda

drag sä ^väl ä Otto-Heinrichs tapeterna,

som

å andra i

samma museum

förvarade suiter, hvilka

man

enligt min

mening

kan hänföra till fabriken i Lauingen. Likheten är förklarlig nog,

om man

erinrar sig, huru vandrande väfvare, förjagade ur Nederländerna af religionsförföljelser, till skilda orter medförde sitt hemlands konstnärliga traditioner

—

liksom myror, utgående frän enrubbad stack,draga

samma

sortsstråtill dennyade bygga.

Bland resterna af tapetväfveriet under Gustaf Vasas tid intager den ä planch II

afbildade väfnaden,

som

framställer dansande bondfolk, ett af de främsta

rummen.

Det tyckes ej vara omöjligt, att den

samma någon gång

ingått ⁱ

konungens

samling, hvilken äfven innehöll en tapet

med

»spelande

uppå

pipor och fettior». Det i fråga varande stycket har väl, såsom arfvegods efter drottning Katarina, kunnat leta sig väg till

gärden Stora

Bjurum

i Västergötland,

som

under i6oo-talet någon tid tillhörde familjen Stenbock, och där tapeten också i senare år afen samlare blifvit funnen. Kartongen synes vara utförd efter

Hans

Sebald

Beham"

och är

mä

hända målad i Sverge. I fon-den ser

man

nämligen bland byggnader, ä hvilka vindskidorna korsa hvar andra öfver takåsen, ett hus

med

torftak, och de i förgrunden efter säckpipa och ^fiol dansande paren bära kostymer, som, jämte sina för 1500-talet karaktäristiskadetaljer, i vissa afse-enden synas erinra

om

vära allmogedräkter.

De

ⁱutskorne och utstugne» hosorna

med

olika färg å hvart ben, hvilka

ännu

ej hunnit utvecklas till »väderbällshosor»; de konst-riktknutna »hosebånden», denfjäderkläddabonnettcn, ihvilkensäckpipsblåsaren

—

kanske

som

»bonnette-tecken»

—

instuckit sin träsked; jagtvapnensform och »brayetterna»,

som

synas ä ettpar af dedansandemännen,äro frånden allmänna kostymhistorien bekanta och för tiden utmärkande drag.

Som

prof ä den i värtland underförra hälftenaf 1500-talet bland folket brukliga kvinnodräkten skulle

man

kanske

kunna

anse debädahvita hufvud-bonaderna,

som

påminna

om ännu

bland allmogen

förekommande

former, denkorta kjolen

med

förkläde, hvars band nedhänga i sidan, den

med

spännen hopfästade tröjan

med

låg, utvikt krage, detdärunder synliga,framtill snördalifstycket,hvilkaklädesplagg

med

någon olikhet bäras aftre bland de dansande kvinnorna.

Och som

^detaljer afmansdräkten den något vida, kring lifvet hopdragna rocken

med

vid bältet fästad väska och den korta, framtill öpna jackan, så väl

som

benkläderna och fotbeklädnaden.

Men

dåvi tyvärr

om

de hos oss under 1500-talets förra hälft brukliga allmogedräkterna icke känna

mycket mer

än hvad

som

kan hämtas afbilderna i Olaus

Magni

historia de gentibus septentrio-nalibus, hvilkas tillförlitlighet väl knapt kan anses bevisad,trots denviktförfattaren, efter förordet att döma, fästat vid sina illustrationer, torde

man

endast gissningsvis

kunna

be-trakta denna tapet

som

ett

dokument

i svensk dräkthistoria.

Ur

denna synpunkt vore han säkert värd en närmare undersökning, än den jag här kan lämna. Tonalitet, garn och väfsätt erinra

mycket om

det förut omtalade fragmentet

med

Sachsens vapensköld.

Färgerna äro få och kraftiga

—

hufvudsakligen rödt, blått, hvitt, gult samt grönt och

'JfrBartsch VIII 154—16;:lesnocesdevillage,samtsärskildt 168:unefetedevillage (träsnitt).

^4

skärt i ett ganska begränsadt antal toner. Figurerna äro, liksom vissa partier af dräk-terna, vapnen m. m., konturtecknade ^{i svart.} Ansiktenas olika delar,

som

kräft mera

möda

och skicklighet att framställa, hafva delvis varit ätergifna

med

färg

—

ettmissbruk,

mot

hvilket de ⁱ Brussel och annanstädes pä ^{1520-talet utfärdade} förbuden häri

Norden

icke utgjort nägöt skydd. Till väfnaden är användt för ränningen lingarn, för varpen fint ullgarn, hvars färger i öfrigt äro beundransvärdt väl bibehållna, i det att knappast

nägon

annan än den skära färgen förändrats, och denna ej i

nämnvärd

grad. Tapeten

kan må

hända betraktas

såsom

prof å tapetväfveriet i Sverge under dess förstaår,t.ex.

1540

—

1550.

En

Daniel van Santhro eller Gilius van

Lönen kunde

möjligen anses

så-som

mästaren.

Den

å planch 111afbildade tenturen,

som

framställerEster införAhasverus,är säker-ligen icke den

samma, som

finnes omtalad bland

konung

^Gustafs tapetzeri

såsom

»ett flamskt täcken

um

Ester», enär måtten å detta stycke icke öfverensstämma

med

den

ännu

bevarade väfnaden. Möjligen

härstammar

denna likväl ur

konungens

samling, då en sådan tapet långt före slottsbranden 1697 ingick bland

husgerådskammarens

tillhörig-heter.

Han

är väfd af

mycket

groft och löst regarn.

Tekniken

står ej synnerligen högt, ⁱ alla händelser betydligt under den grad af konstfärdighet,

om

hvilken den förut omtalade bonddansen vitnar.

De

nu blekta och af smuts förändrade färgerna ha varit hufvudsakligen blått (ett par toner), grönt (tre d:o), rödbrunt, guh, gulbrunt, brandgult, skärt, grått och ^svart. Figurerna äro,

såsom

ä den nyss

nämda

väfnaden, delvis teck-nade

med

svarta konturlinier, särskildt mellan färgerna ä dräkternas olika delar. Det synes

mig

_på grund af en viss otymplighet i tekniken sannolikt, att denna tapet,

som

nästan bär prägel afett allmogearbete, är utförd af svenske väfvare.'

Af

alldeles särskildt intresse är ett Statens historiska

museum

tillhörigt tapetzeri,

Söm

framställer Kristus uppenbarande sig för Maria."

Denna

sällsynt väl bevarade piéce är nämligen

ensam

bland alla hittills bekanta svenska tapeter daterad (ä öfre lisiéren 1554, ^{i guld),} har i öfre hörnen tvänne svenska vapen. Stenbocks och Leijonhufvuds, samt en svensk inskrift. Vapnen, den svenska inskriptionen, årtalet göra det sä godt

som

säkert, att vi här ega ett i Sverge utfördtarbete fränGustaf Vasasdagar. Tapeten,

som

är väfd af regarn

med

guld och något ^{silke, har} en stark gul tonalitet. Gult är sålunda användt för dagerpartien afrödt,grönt,brunt och blått (guld). Borduren, ⁱ öfver-vägande gulgrön färgstämning,

med mörkgrönt

och rödt

mot

en fond af metalliskt guld, består af blad, frukter (äpplen, päron, plommon), röda

blommor

och bär etc. Hufvud-framställningen,

som

i tekniskt hänseende är bården underlägsen, särskildt hvad an-sikten, händer m. m. beträffar, visar i en intressant interiör Kristus uppenbarande sig för sin moder. Till vänster synes efter

gammaU

bruk

såsom

ett slags inledande för-klaring Frälsarens uppståndelse ur den af krigsknektar bevakade grafven.

A

en bön-pall framför Maria,

som

knäböjer invid sängen, ligger en uppslagen

bok med

inskriften:

'

Itekniskthänseendestårdentämligennäraengruppafväfnader,som närmareskallomtalasij:djekapitlet afdetta arbete. Författarenerkänner,atthanendasteftermyckentvekanhänförtEsterstapetentiliGustaf Vasastid.

>P],IV.

25 ⁴

0

Giiä bcholt

mig

ilin

sons kiennedom.

Tapetens

smä

dimensionerange,attlianvarit afsedd

som

ryggstycke, möjligen till en

himmel

öfver ett husaltare, kanske ungefär

lik-nande det,

som

är afbildadt å sjalfva väfnaden. Detta antagande skulle

man kunna

anse

1 viss

män

bekräftad! af den omständigheten, att i Statens historiska

museum

finnes en

med

några fullkomligt liknande väfda fragment öfverklädd stol. Dessa fragment bära inom

samma

krans,

som man

återfinner ä Salvatorstapetens bård, Leijonhufvuds vapen-sköld, ett kerubhufvud, omgifvet af genier m. m., och hafva synbarligen tillhört en bordure eller kappan till ett takstycke, hvars ryggvant

mä

händautgjortsjustafden ofvan omtalade tapeten.

Denna

är,

som

jag redan nämt, å öfrehorizontalbärden försedd

med

tvä svenska ätters vapen, till vänsterStenbocks, tillhögerLeijonhufvuds. Sammanställes detta

med

det ä öfre horizontallisiéren

förekommande

årtalet 1554, skulle

man kunna

antaga, att tapeten blifvit väfd för

konung

Gustafs svärfar i tredje giftet, Gustaf Olofsson Sten-bock, och hans husfru Brita Eriksdotter Leijonhufvud,

som

dess

utom

var syster till

konungens

andra gemål, drottning Margareta. Det skulle dä vara möjligt, att han vore en gåfva af

konungen

eller drottningen till svärföräldrarna ellerföräldrarna." Sä vida den icke af en eller annan orsak kvarstannat i husgerädskammaren, synes det knapt

kunna

vara

samma

väfnad,

som

ⁱ 1561

—

1563 års inventariumöfver

konung

Erikstapeter finnes upptagen under beteckningen: »ett litet stycke tapetzerie weffuit

med

gull,sölffochsilcke ther opä enn saluator», hvilken beskrifning för öfrigt kan förefalla lämplig nog.

Om

detta tapetzeri är väfdt i Sverge, förefaller det

mig

sannolikt, att

man

kan anse det

som

ett arbete af Nils Eskilson,

mä

hända,

säsom

ofvan antyddes, efterenkartongaf

Lodwig

Klockedon.

Kanske

har den senare hämtat förebilden till sin teckningfrån

någon

afde gravyrer,

som

en annan

medlem

af

samma

talrika konstnärsfamilj, Albrecht Glockendon, utfört.

För

detta antagande talar den omständigheten, att mellan Kristusfiguren ä den svenska tapeten och Frälsaren ä det blad,

som

visarnedstigandet till dödsriket, finnes en likhet,

som

väl är

mer

än en tillfällighet."

Meleagertapeten och

La

fontaine

d'Amour

hafva

samma

bård och ungefär

öfvercns-stämmande

dimensioner.ii

De

angifva sig härigenom, liksom ock

genom

likheter i vissa detaljer (ansikten, draperier, träd m. m.) säsom delar af

samma

suite efter kartonger af

samme

konstnär,

som

till en viss grad synes inspirerats afnågon tysk eller möjligen italiensk förebild. Kärlekens brunn tillhör en krets afframställningar,

som

omfattart.e.x.

den efter ett kopparstick afmästaren E. S. af en italienare utförda gravyren i raccolta Remondiniana i Bassano, å hvilken

Max

Lehrs fästat

uppmärksamheten* —

en fontana

d'Amore

afden art,

som Cuer

ⁱ

konung

Renés »du

Coeur d'Amour

épris» säg i slottet Plaisance,^ och

som man

återfinner i den afJubinal meddelade intressanta »declaration de trois piéces de tapisseries que quelqu'un veit long-temps ä Vienne».^ I tekniskt

hän-'Tapetenärisenaretidinlösttil!Statenshistoriskamuseum. Sannolikt hardensamma genomarfkommitienskild ego.

=JfrBartsch: Lepeintregraveur. Vol.VI. Sid. 34^. Vienne1808. LapassiondeJesusChrist,suitei 12blad.

3PlanchVoch VI,

*UvJahrbuchderK.Preussischen Kunstsammlungen. XII,s. 127ff.

5JahrbuchderKunsthistorischenSammlungendesallerh. Kaiserhauses. XI,s. 116. Wien.

'AchilleJubinal:Recherches zur TusageetToriginedestapisseriesäpersonnagesetc. Paris 1840,s.35.

—

1ettaf gemaken äslottet i Sigmaringen finnesettöfvermåttanhärligttapisseriefräntiden omkring[i;oo,hvilketäfvensynestillhöra denna ämneskrets. Ty värrärdenna väfnad styckad, ehuruföröfrigtväl bibehållen.

26

seende stå dessa bäda tapeter utan gensägelse främst af det vi

ännu

hafva i behäll frän denna tid.

De

äro väfda af regarn och silke

med

rik användning afguld och silfver.

seende stå dessa bäda tapeter utan gensägelse främst af det vi

ännu

hafva i behäll frän denna tid.

De

äro väfda af regarn och silke

med

rik användning afguld och silfver.

In document SVENSKA STATENS SAMLING AF VÄFDA TAPETER (Page 39-49)