Eff ekt er Lärande utvärdering Eff ekt er
Figur B.1. Rapportens övergripande modell.
Den här sammanfattningen är, precis som rapporten, strukturerad utifrån de nämnda frågeställ- ningarna, och vi beaktar dem och de relaterade resonemangen i var sitt avsnitt nedan. Varje avsnitt innefattar dessutom en kort redogörelse för innehållet i övrigt i aktuellt kapitel, samt ett antal checkfrågor som de som arbetar med eller överväger att införa sociala investeringar bör ställa sig. Det handlar helt enkelt om frågor som ansvariga personer tillsammans behöver gå igenom och bocka av.
Av vilka skäl kan kommuner arbeta med sociala investeringar och vilka
kontextuella förhållanden bör beaktas i detta arbete? (Kapitel 2)
Att tydliggöra skälen till varför kommunen ska fördela medel via sociala investeringar är viktigt. Finns det en bred uppslutning bakom varför kommunen ska använda sociala investeringar finns goda förutsättningar att lyckas – engagemanget, allt annat lika, bidrar till en ökad vilja att förstå och nyttja resursfördelningssystemet. Vi ser framför allt tre huvudskäl till varför kommuner ska komplettera driftsbudgeten för välfärdsverksamheten med sociala investeringar.
Bilaga
Bilag
Det första skälet är att det inom den kommunala välfärdsverksamhet har saknats ett
resursfördelningssystem som tar hänsyn till hushållning av välfärdsresurser både inom och
mellan tidsperioder. Inom de tekniska verksamhetsområdena – som fastigheter, gator och vägar, vatten och avloppsverksamhet – är det institutionaliserat att resurser fördelas både via drift- och investeringsbudgeten. Utgångspunkten för vad som ska inkluderas i investeringsbudgeten är kommunens vision, verksamhetsplaner och sedermera investeringsplaner. Genom att arbeta med nämnda planer utarbetas konsekvensresonemang som sedan nyttjas för att fördela medel effektivt såväl inom som mellan tidsperioder – åtminstone idealt sätt. Genom att arbeta på samma sätt inom välfärdsområdet, det vill säga kombinera driftsbudgeten med sociala investeringar, skapas en helhet kring resursfördelning där konsekvensresonemang inkluderas; mänskliga och organisatoriska prestationer vid en tidpunkt skapar förutsättningar för effekter vid en annan.
Det andra skälet utgår ifrån att det är svårt för kommuner, och i synnerhet för chefer inom välfärdsområdet, att hantera den dagliga driften i kombination med utvecklingsarbete. De som klarar av att detta belönas med ”guldstjärna”, men vanligen hamnar fokus till stor del på driften. Den främsta anledningen är helt enkelt att det inte allokeras tillräckligt med resurser för att bedriva den dagliga välfärdsverksamheten i kombination med utvecklingsprojekt. Vid en första anblick kan detta te sig förvånande då det finns en allmän förväntan att välfärdsverksamhet ska bedrivas på ett åtminstone likvärdigt sätt idag som imorgon, men att den ska bli lite bättre och effektivare med tiden. Men det är som sagt bara sedan några år tillbaka som det funnits ett internt resursfördelningssystem som bidrar till att legitimera utvecklingsarbete och social innovation inom kommuners välfärdsområden. Det andra skälet till varför kommuner ska arbeta med sociala investeringar handlar således om att skapa legitimitet att både bedriva daglig välfärdsverksamhet och utvecklingsprojekt.
Utöver ovanstående skäl argumenterar vi i rapporten för en önskvärd inriktning, som i sig kan betraktas som ett skäl till att arbeta med sociala investeringar. Genom att börja resursfördela välfärdsresurser via sociala investeringar i lagom omfattning och samtidigt initialt betrakta själva arbetet med sociala investeringar som ett socialt investeringsprojekt i sig, kan utvecklingen på sikt leda till att det blir naturligt att på allvar beakta konsekvensresonemang vid fördelning av välfärdsresurser. Hinder och problem som uppkommer kan hanteras utifrån tron på social investeringar som fenomen i kombination med en god kollaborativ förmåga. Ett passande uttryck är även att låta de goda exemplen tala. I rapporten lyfts ett flertal sådana exempel fram.
När skälen är klargjorda för varför kommunen ska arbeta med sociala investeringar som resursfördelningssystem har en god grund lagts. Det finns något att falla tillbaka på som motiverar ställningstagandet. När det konkreta arbetet med sociala investeringar sedan utvecklas, det vill säga byggs upp och kontinuerligt drivs framåt, är det viktigt att organiseringen och styrningen av det nya resursfördelningssystemet kontextanpassas. I rapporten diskuteras därför några kontextuella faktorer som bör beaktas. Dessa är dock inte uteslutande, utan ska betraktas som exempel på viktiga faktorer.
De kontextuella faktorerna är kommunens (1) vision och dess koppling till de finansiella och verksamhetsmässiga målen med inriktning på god ekonomisk hushållning, (2) syn på sig själv som organisation eller geografiskt område, (3) mognadsgrad i arbetet med sociala investeringar, samt (4) befintlig allokeringsmodell. Förenklat uttryckt handlar de kontextuella faktorerna om
Bilaga
Bilag
betydelsen av att strukturen för sociala investeringar harmonierar med kommunens struktur och kultur för en så effektiv resursdelning som möjligt.
Förutom ovanstående innefattar kapitel två resonemang om kommuners fyra övergripande
uppgifter och hur var och en av dessa kan relateras till arbetet med sociala investeringar.
Fenomenet social innovation diskuteras också, där vi konstaterar att både sociala investeringar i sig och vissa utfall av sociala investeringsprojekt kan betraktas som sociala innovationer. Därefter diskuteras de två huvudsakliga ekonomiska modeller som ligger till grund för sociala investeringar – återföringsmodellen och budgetmodellen. Den förstnämnda tar sin utgångspunkt i att sociala investeringsprojekt ska generera social och ekonomisk nytta, och att den eller de förvaltningar som drar fördel av detta – i form av lägre kostnader – ska återföra en del av den minskade resursåtgången till arbetet med sociala investeringar. Tanken med modellen är att arbetet ska vara kontinuerligt pågående genom att resurser investeras och återförs. I budgetmodellen finns inga sådana återföringskrav, men social och ekonomisk nytta är utgångspunkten även här. Resurser fördelas till utvalda investeringsprojekt så länge det finns tillgängliga resurser. Därefter behöver kommunledningen fatta beslut att antingen avsättning nya resurser, eller avveckla arbetet med sociala investeringar. Kopplat till den ekonomiska modellen resonerar vi även om risk och komplexitet i sociala investeringsprojekt, samt om riskspridning i den totala portföljen av sociala investeringar.
Den frågeställning som behandlas i kapitel två har följande checkfrågor kopplad till sig: • Har ni tydliggjort av vilka skäl ni arbetar med eller överväger att införa sociala investeringar? • Har ni tydliggjort vilka kontextuella faktorer som bör beaktas i er kommuns arbete med
sociala investeringar?
• Har ni tydliggjort vilka konsekvenser de kontextuella faktorerna har för organiseringen och styrningen av sociala investeringar i er kommun?