Kommunikationens roll

Samtal med patienten är ett av de främsta verktygen inom rättspsykiatrin enligt

informanterna, se tabell (tabell II). Med en god kommunikation kan personalen etablera en god relation med patienten samt få en förståelse för patientens person och beteende. Samtal är även viktigt inom personalgruppen, då personalen på en rättspsykiatrisk avdelning måste arbeta samstämmigt i arbetet med patienterna för att kunna bemöta och vårda dessa på bästa sätt. Då flertalet av patienterna inom kliniken flyttas från avdelningarna beroende på deras aktuella psykiska mående och skede i vårdprocessen, kräver det att personalen har en god kommunikation mellan avdelningarna om patienten som flyttas. På detta vis kan personalen ge goda råd och rekommendationer om hur patienten ska bemötas och om det är vissa tecken eller mönster personalen ska vara uppmärksamma på, för att kunna bryta dessa, innan en potentiellt våldsam situation kan utbryta. En informant förmedlar att om en patient är ny på

kliniken, så har personalen sällan en uppfattning om hur patienten är eller vad som påverkar patienten till den mån att denne blir hotfull och aggressiv, vilket gör att det oftare kan uppstå situationer som kan resultera i tvångsåtgärder då patienten är ny på kliniken. Informanterna menar på att en god kommunikation personalen emellan och med patienterna kan bidra till ett minskande av tvångsåtgärder på avdelningarna.

...Kommunikation, det är ändå det viktigaste verktyget som vi har… 8.3.1 Svårigheter till motivering & motiverande samtal

Informanterna uttrycker att det finns ett flertal svårigheter att motivera patienterna inom rättspsykiatrin. Faktorer som tas upp är: klinikens och kriminalvårdens regler som är restriktiva med vad patienten får och inte får göra, att patienten ofta kan få en känsla av meningslöshet och hopplöshet, patientens grundsjukdom samt att flera patienter blir trötta och vill sova, som en biverkan av sin medicinering. Informanterna förklarar att även om en

aktivitet blir bokad med en patient, allt planeras och alla förberedelser görs så är det ändå flera gånger aktiviteten inte blir genomförd, då patienten tackar nej eller väljer att stanna på sitt rum eller på avdelningen.

...Man ser ingen framtid, inget ljus i tunneln. Vad för motivation ska man ha att komma upp varje dag. Vilken motivation ska man ha för att vilja göra något?...

Motivationen hos patienten på en rättspsykiatrisk avdelning är, enligt personalen många gånger undermålig, vilket påverkar patienten negativt. Därför ingår det i arbetet som sjuksköterska att försöka motivera patienten att hitta en mening med vardagen inne på

avdelningen. Informanterna redogör för att de använder motiverande samtal varje dag i mötet med patienten för att försöka motivera till förändring. Flera informanter förklarar att det finns olika sätt att motivera patienten på, bland annat använder de en ”motivationstrappa” för att

kunna strukturera upp vården. Detta instrument används främst för de som är lågbegåvade, eller de som har svårigheter att planera, eller har ett bristande konsekvenstänk. För att kunna göra denna ”motivationstrappa” krävs det att sjuksköterskan har en god kommunikation med patienten om vad denne vill ha som mål, vilket måste vara ett realistiskt mål. Därefter

kommer sjuksköterskan och patienten tillsammans fram till vad som krävs av patienten för att kunna uppnå detta mål.

Genom intervjuerna framgick det att, det behöver inte alltid gå snabbt, bara det går framåt. Många gånger kan en patient komma vidare i sin vårdprocess och flyttas till en mer öppen avdelning med mer friheter, för att sedan ramla tillbaka igen och tvingas flytta tillbaka till en mer sluten avdelning med mindre frihet och aktiviteter. Detta menar informanterna på, kan bidra till att patienten förlorar hoppet om en framtid. Hoppet om en framtid utanför den rättspsykiatriska vården är något som sjuksköterskan ser som en oerhört viktig del, för att patienten ska kunna motiveras att gå framåt i sin vårdprocess. Många gånger är vården seg och tungrodd, enligt informanten, men om patienten bara känner att det händer något, att de kommer vidare, så ger det patienten motivation att bli bättre. Återigen tar informanterna upp att, då patienten är motiverad att vilja delta i sin vårdprocess och ser en framtid för sig själv sker mindre tvångsåtgärder på avdelningen, se tabell (tabell II).

...Ibland har vi patienter som är länge här, som går fram och tillbaka. de tror inte mer på vården. Om man börjar jobba med denna patient och de blir bättre och dom får frigång till exempel, oftast så märker man att personen ändrar sig totalt, är inte lika negativ, och börjar bli trevlig. En helt annan person...

8.3.2 Betydelsen av samtal efter utförd tvångsåtgärd

Genom att ha samtal med patienten efter en utförd tvångsåtgärd har vårdpersonal och

patienten chans att bearbeta det som hänt samt att samla ihop information om vad som ledde upp till tvångsåtgärden för att undvika liknande situationer i framtiden. Flera informanter

menar på att ett samtal efter en tvångsåtgärd är essentiell för att kunna arbeta mot en

minskning av tvångsåtgärder, se tabell (tabell II). Dessa samtal kan många gånger leda till ny information om vad som kan ”trigga” patienten till ett våldsamt eller hotfullt beteende, vad som utlöste situationen? På detta sätt kan personalen försöka anpassa sitt beteende eller bemötande, för att tillmötesgå patientens behov och kunna undvika liknande situationer i framtiden. Att ha ett samtal med patienten efter en utförd tvångsåtgärd, är något som alltid erbjuds patienten. Dock krävs det att patienten är stabil nog i sitt psykiska mående för att kunna genomföra detta samtal. Vidare förklaras att ett samtal efter utförd tvångsåtgärd kan hjälpa både patienten och personalen att förstå varandras syn på händelsen, samt att bearbeta den psykiska påfrestning det innebär för samtliga individer som varit inblandade vid

utförandet av en tvångsåtgärd. Informanter menar på att ett samtal efter en utförd

tvångsåtgärd kan generera i ett minskande av tvångsåtgärder då patienten får en chans att läka och bearbeta det trauma som denne utsatts för, samt att ”rensa luften” med inblandad

personal, vilket bidrar till en bättre stämning på avdelningen. Vidare framkommer det även att viktig information ofta framkommer under ett samtal med patienten efter en utförd

tvångsåtgärd, då patienten får en chans att berätta vad som ”triggat” det våldsamma beteendet hos denne.

…Samtal, de är bra, det är bra för patienten själv, och bra för oss, vi kan se vad är anledningen till att det blev såhär, hur upplevde patienten det? Finns det något vi kunde gjort annorlunda för patienten...

8.3.3 Samtal med patienten i förebyggande syfte

Samtal med patienten i förebyggande syfte handlar om att lära känna patienten och om att, i bästa fall, i samråd med patienten kunna utföra olika bedömningsinstrument för att kunna få fram vilka faktorer som kan trigga patienten att bli våldsam. Detta är ett sätt att anpassa vården för att undvika våldsamma eller hotfulla situationer på avdelningen innan de hänt. Det finns flera olika sorters bedömningsinstrument för att bedöma patientens aktuella psykiska

mående. Med hjälp av olika bedömningsinstrument har sjuksköterskan samt annan

vårdpersonal en möjlighet att undvika situationer som kan leda till en tvångsåtgärd då dessa kan hjälpa personal att kartlägga olika beteendemönster eller tecken på att patienten börjar bli psykiskt instabil eller är frustrerad eller arg till den grad att det förekommer en risk för en våldsam situation. För att kunna genomföra dessa bedömningsinstrument kräver det att personalen på avdelningen har skapat en vårdande relation med patienten, det måste finnas någon form av tillit för att patienten ska kunna öppna upp och prata öppet med personalen enligt informanten.

…Om en patient visar tecken, gör man mätningen tre gånger per dygn, det är en person då som på morgonen, en på kvällen, en på natten, sen

sammanfattar man. Sen kan man se över tid om det ändras, från dag till dag, går patienten uppåt, går den nedåt, vart tar den vägen i sitt mående…