KOMPARATIV RÄTT

Hur ser då den rättsliga regleringen gällande tillämpningen av abandonering ut i andra rättsordningar? Har utvecklingen av lagstiftningen i andra länder kommit längre än vad vi har i Sverige? Om svaret besvaras jakande, utgår de från helt andra principer eller tillämpar de begreppet på likartat sätt? Genomgång av flertalet rättsordningar kommer att göras för att kunna kartlägga hur tillämpningen av abandoneringsinstitutet på internationell nivå ser ut.

3.5.1 USA

Utifrån studier av amerikansk rätt framkommer det uttryckligen att konkursförvaltaren har, genom bemyndigande, rätt att abandonera ett konkursbos tillgångar som antingen anses som betungande eller som är utan betydelse för boet vad gäller nytta och värde.²⁹ Abandonering (”Abandonment”) kan även ske tvångsvis genom beordrande från domstolen om något yrkande från en sakägare har inkommit. Samtliga typer av abandonering som äger rum inom den amerikanska rätten återgår vanligtvis till konkursgäldenären. Detta innebär alltså, genom abandoneringen, att konkursboet inte längre kan betraktas som egendomens ägare och att konkursgäldenären återfår äganderätten som förlorades i samband med konkursutbrottet.³⁰ För att ett beslut gällande abandonering ska kunna bli verksamt krävs det att samtliga konkursborgenärer som berörs har meddelats och fått möjlighet att kunna yttra sig över det planerade beslutet. Inkommer inga invändningar mot förslaget från konkursborgenärerna kan konkursförvaltaren genomföra beslutet, utan något krav på bemyndigande från domstol. Finns det fortfarande kvar egendom som inte kunnat säljas vid konkursens avslutande återgår dessa till gäldenären, abandonering sker därmed automatiskt utan att något särskilt agerande behöver utföras.³¹

29 United States Code, 2006 Edition, Supplement 5, Title 11 – BANKRUPTCY, section 554. För vidare studier av lagparagrafen i skriftlig form besök U.S. Government Publishing Office:

https://www.gpo.gov/fdsys/granule/USCODE-2011-title11/USCODE-2011-title11-chap5-subchapIII-sec554

30 Möller, M., Insolvensrättsliga utlåtanden – Ett urval från åren 1989–2015, Upplaga 1:1, Wolters Kluwer, 2015, s. 33 f.

31 Möller, M., Insolvensrättsliga utlåtanden – Ett urval från åren 1989–2015, Upplaga 1:1, Wolters Kluwer, 2015, s. 34.

30

3.5.2 ENGLAND

Inom den engelska rätten förefaller begreppet abandonering (”disclaimer”) vara mer särreglerat, där genomgång av specifika egendomsslag sker.³² Dessa specifikt utformade regler kompletteras dessutom av ett antal allmänna principer. En konkursförvaltare kan, genom att utfärda ett föreskrivet besked, abandonera all egendom som anses betungande oavsett om denne har haft rådigheten över egendomen, har försökt genomföra en försäljning eller på liknande sätt utövat äganderätten.³³ Utifrån den engelska rätten innefattar betungande egendom allt från icke vinstgivande avtal till annan egendom, vilket ingår i konkursboet, som inte går att sälja och som medför ett negativt värde för boet. Abandoneringen fastslår konkursboets och konkursgäldenärens samtliga skyldigheter och rättigheter gällande egendomen samt att

”övergivandet” medför att konkursförvaltaren befrias från uppkomst av personligt ansvar. Den syftar med andra ord till att befria förvaltaren och boet från eventuellt ansvar men åtgärden påverkar i sin tur inte borgenärers skyldigheter och rättigheter. Borgenärernas fordran bevakas under konkursens gång som konkursborgenär. Enligt engelsk rätt kan en sakägare, genom en skriftlig begäran, kräva att konkursförvaltaren måste avge besked om abandonering av egendom ska ske eller inte. Konkursförvaltaren får genom detta en svarsfrist på 28 dagar då besked måste ges.³⁴ Ges inte ett svar inom tidsfristen får egendomen inte abandoneras.

3.5.3 DANMARK

Den danska lagstiftningen förefaller vara mer likartad den svenska lagstiftningen gällande abandonering där det ej finns uttryckligt lagstöd som reglerar begreppet. Studier av rättssystemet har inte heller kunnat visa att det överhuvudtaget har förts någon diskussion kring abandoneringsfrågan eller liknande institut.³⁵ Fråga kan då ställas om tillämpningen av abandonering ens kan ske eller om det sker en ändamålsenlig avvägning utifrån allmänna konkursrättsliga principer.³⁶ Rättsläget gällande abandoneringsfrågan i Danmark förefaller i och med detta fortfarande vara oklart.

32 Insolvency Act 1986, Chapter 45, section 178–182 och 315–321. För vidare studier av lagparagraferna i skriftlig form besök: http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1986/45/contents

33 Möller, M., Insolvensrättsliga utlåtanden – Ett urval från åren 1989–2015, Upplaga 1:1, Wolters Kluwer, 2015, s. 34.

34 Insolvency Act 1986, Chapter 45, section 178-182 och 315-321. För vidare studier av lagparagraferna i skriftlig form besök: http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1986/45/contents

35 Möller, M., Insolvensrättsliga utlåtanden – Ett urval från åren 1989–2015, Upplaga 1:1, Wolters Kluwer, 2015, s. 34.

36 Möller, M., Insolvensrättsliga utlåtanden – Ett urval från åren 1989–2015, Upplaga 1:1, Wolters Kluwer, 2015, s. 35.

31

3.5.4 TYSKLAND

I den tyska konkursrättsliga lagstiftningen finns det inte heller någon tydlig och specifik lagreglering gällande begreppet abandonering. Dock har Tyskland samma utgångspunkt i konkursrättsliga förfaranden som Sverige har. Fokus läggs därmed på att konkursförfarandet omfattar samtliga av konkursgäldenärens tillgångar samt att konkursens huvudsakliga utgångspunkt är att tillgodose konkursborgenärernas fordringar. Då vikten läggs vid att tillgodose borgenärernas behov kan därför konkursförvaltaren, genom en ensidig viljeförklaring, lämna tillbaka egendom till konkursgäldenären som konkursboet har haft rådighet över. Konkursförvaltaren kan i och med detta välja att ”överge” viss egendom om han anser att tillgången inte inbringar något positivt värde för konkursborgenärerna.

3.5.5 ÖSTERRIKE

I 119 § Insolvenzordnung (IO) kan utläsas att realisation avseende egendom som anses ha ett obetydligt värde kan avstås ifrån och att man istället lämnar över den aktuella egendomen som det rör sig om till konkursgäldenären, det vill säga att man återlämnar egendomen från konkursboet.³⁷ Denna reglering visar på en slags rätt för att kunna abandonera³⁸ egendom som inte går att sälja av i konkursförfarandet eller som anses ha ett så pass oansenligt värde att tillgången enbart medför ett negativt värde och därmed misslyckas att uppfylla konkursens huvudsyfte.³⁹

3.5.6 NORGE

Norsk lagstiftning uppställer inte något uttryckligt lagstöd gällande ett konkursbos rätt till abandonering.⁴⁰ Trots detta anses tillämpningen av abandoneringsinstitutet accepterad i norsk rätt och utgör en så kallad ”sikker rett”. Abandoneringsrätten ses som generell och följer av den allmänna principen i konkursloven.⁴¹ Den allmänna principen utgår ifrån att konkursförfarandet tar tillvara borgenärernas och konkursboets intressen. Detta innebär att boet inte bör ta på sig

37 För vidare läsning av lagtext se: 119 § under rubriken ” Gerichtliche Veräußerung”, Bundesgesetz über das Insolvenzverfahren (Insolvenzordnung – IO),

https://www.ris.bka.gv.at/GeltendeFassung.wxe?Abfrage=Bundesnormen&Gesetzesnummer=10001736

38 Inom den österrikiska rättstillämpningen används begreppet ”Ausscheidung” för abandonering.

39 Möller, M., Insolvensrättsliga utlåtanden – Ett urval från åren 1989–2015, Upplaga 1:1, Wolters Kluwer, 2015, s. 37.

40 Se loven (1984:59) om fordringshavernes dekningsrett (dekningsloven) och loven (1984:58) om gjeldsforhandling og konkurs (konkursloven).

41 85 § konkursloven.

32

onödiga kostnader eller eventuellt ansvar för egendom som påverkar konkursförfarandets syfte negativt.⁴²

Likheter till svensk och tysk rätt förekommer gällande regleringen av juridiska personers upplösning i samband med avslutad konkurs. Bolaget avvecklas därmed och har då en fastighet abandonerats under konkursförfarandet riskerar egendomen att bli herrelös, utan någon egentlig ägare. Trots att denna problematik uppstår har tillämpningen av abandoneringsinstitutet i norsk rätt accepterats.

Abandoneringsförklaringen enligt norsk rätt ses, som andra typer av rättshandlingar, vara underordnad mer allmänt hållna avtalsrättsliga regler gällande ogiltighet.

Utifrån svensk och tysk rätt uppkommer likheter med den norska regleringen gällande juridiska personers upplösning i samband med avslutad konkurs.⁴³ Har egendom, under konkursförfarandet, abandonerats riskerar denna egendom att bli herrelös. Denna problematik kan även uppstå då exempelvis tillgångar förblir osålda eller på grund av andra omständigheter finns kvar hos konkursgäldenären. Trots att egendom riskerar att bli ägarlös hindrar detta, enligt norsk rätt, inte att abandonering sker. Genom betänkande i NOU 1993:16 uppmärksammades problematiken gällande herrelösa fastigheter genom ett förslag till ny bestämmelse i konkursloven. I bestämmelsen framkom att konkursdomstolen i liknande fall har partsrättigheter gällande den abandonerade egendomen. Skulle en försäljning resultera i ett överskott tillfaller det statskassan om inte domstolen finner att särskild efterutdelning bör ske.

42 Jfr Moe, ”Abandonering i konkurs”, Lov og Rett 1979 s. 110 ff.; Sandvik/Krüger/Giertsen, ”Norsk panterett”, 2 uppl. 1982 s. 308 f.; Falkanger/Kjelstrup, ”Abandonering i konkurs”, NOU 1993:16 s. 190 och Andenæs,

”Konkurs”, 1993, s. 56.

43 Möller, M., Insolvensrättsliga utlåtanden – Ett urval från åren 1989–2015, Upplaga 1:1, Wolters Kluwer, 2015, s. 39.

33