5.1 PROBLEMATIK
Problematiken som kvarstår är alltså att fastigheterna blir herrelösa och saknar i och med detta företrädare med rättshandlingsförmåga. Då företrädare saknas kan skyldigheter och rättigheter inte åläggas ägaren. Myndighetsförfaranden kan i och med detta inte verkställas och fastigheten saknar därmed en eventuell mottagare för ett föreläggande.84 Det finns genom detta ingen fastighetsägare som man kan vända sig till för att ålägga utrednings- eller efterbehandlingsansvar. Myndigheter står i och med detta rådlösa. För att kunna bidra till en lösning av detta problematiska scenario införde man bestämmelser i konkurslagen och expropriationslagen gällande förordnande av god man till att företräda det upplösta bolaget vid inlösen och expropriation i enlighet med PBL. Införandet av denna reglering skulle underlätta, framförallt för kommunerna, att söka tillstånd om expropriation gällande den miljöskadade fastigheten.85
Något efterbehandlingsansvar enligt 10 kap. 3 § MB borde inte erläggas på den nye förvärvaren vid expropriation av miljöskadade fastigheter eftersom expropriationen inte uppställs som en av de uppräknade förvärvsformerna i paragrafens tredje stycke.86 Den nye förvärvaren borde därmed undgå skyldigheten gällande efterbehandlingsansvar, skyldigheten som uppstår vid förvärv av en herrelös miljöskadad fastighet uppställs enbart vid förvärvsformerna köp, byte, gåva, tillskott till förening/bolag eller utdelning/skifte från en förening eller ett bolag. Förvärv genom expropriation borde i och med detta leda till, genom lagens lydelse, att köparen undgår efterbehandlingsansvaret.
5.2 ÅRLIG KONTROLL
Om expropriation av fastigheten inte äger rum står myndigheterna återigen rådlösa och problematiken med herrelösa miljöskadade fastigheter kvarstår. Den enda lösningen som finns i dagsläget är alltså tillämpningen av god man vid expropriation men utöver detta står lagstiftaren och rättstillämparen tomhänta när det gäller miljöskadade fastigheter utan ägare.
Genomförs dessutom ingen äganderättsutredning kan man aldrig inbringa någon klarhet över
84 http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/miljo-och-klimat/verksamheter-med-
miljopaverkan/fororenade-omraden/Lagstiftning%20och%20ansvar/Efterbehandlingsansvar,%20rapport%206501.pdf , Naturvårdsverkets rapport 6501, ”Efterbehandlingsansvar - En vägledning om miljöbalkens regler och rättslig praxis”, juni 2012, s. 66.
85 Genom stöd av 2 kap. 7 § expropriationslagen (1972:719).
86 10 kap. 3 § st. 3 MB. Nuvarande lydelse sedan införande av lag (2007:660) om ändring i miljöbalken.
46
hur många fastigheter som faktiskt anses vara herrelösa. Det blir med andra ord ett dolt problem som utåt sett inte anses som ett problem då fastigheterna ägs av någon. Fastigheten kan, utifrån ovan resonemang, vara utan en riktig ägare. Ägandeproblematiken upptäcks inte förrän den miljöskadade fastigheten blir ett hot mot samhället och dess individer. Det kan alltså ta flertalet årtionden innan något agerande äger rum. Miljöskador och saneringskostnader, som hade upptäckts i ett tidigt skede, hade kunnat bli lägre. Då upptäckten sker är oftast fastigheten så pass defekt och miljöskadad att omfattande saneringsåtgärder måste vidtas. Dessa kostnader hade kunnat undvikas om en årlig genomgång av samtliga fastighetsägare hade gjorts. En ny, administrativ lösning skulle kunna vara att införa en obligatorisk genomgång av fastighetsregistret. Då Lantmäteriet är myndigheten som ansvarar över fastighetsregistret förefaller det naturligt att denna roll tilldelas myndigheten. En årlig kontroll av fastighetsregistret genom jämförelse med register över bolag som upplösts genom konkurs. En jämförelse mellan konkursrättsliga register för att avgöra vilka bolag som inte längre finns och vilka fastigheter som genom konkursförfaranden står utan ägare. I de fall som det föreligger frågetecken kring vem som äger fastigheten bör det då genomföras äganderättsutredningar. Då kan man snabbt fastställa hur många fastigheter i Sverige det rör sig om och hur pass omfattande miljöskador dessa har. Vid detta skede kan utredning och diskussioner föras kring hur miljöskadorna bör åtgärdas samt hur man ska lösa ägandet. Då expropriation av en miljöskadad fastighet genomförs undgår förvärvaren skyldigheten till efterbehandlingsansvar enligt 10 kap.
3 § MB. Lantmäteriet bör därmed försöka hitta intresserade ägare som är villiga att rusta upp dessa. På detta sätt kan man snabbt påbörja åtgärder som bidrar till att fastigheten inte hinner bli ett allvarligt problem för samhället och miljön. Faran undviks därmed och kommunen slipper lägga omfattande kostnader för att genomföra åtgärder genom exempelvis, sanering, rivning och dylikt. Genom att införa en årlig kontroll av ägandet slipper miljöskadorna bli för omfattande och kostnaderna för att åtgärda dessa för stora. Detta skulle kunna medföra att fastigheterna lättare kan förvärvas och erhålla nya ägare. Ju mindre omfattande miljöskador desto mindre kostnader behövs läggas på eventuella åtgärder. Detta i sin tur skulle kunna medföra att fler företag, såväl nationellt som internationellt, investerar i dessa fastigheter. Detta skulle även kunna vara ett steg till ett uppsving för bostadsmarknaden. Genom att åtgärda herrelösa miljöskadade fastigheter i ett tidigt skede minskar kostnaderna och pengarna kan istället läggas på att omvandla fastigheterna till bostadshus. Detta skulle, på lång sikt, vara en lösning på bostadsbristen i Sverige. Genom denna lösning skulle man kunna öka Sveriges välfärd samt minska bostadsbristen. Men detta är enbart en teoretisk lösning med en teoretisk effekt. Det går därmed inte i förväg att förutsäga utvecklingen av Sveriges välfärd genom
47
införandet av denna åtgärd. Dock borde lösningen kunna bidra till att det allmänna undviker omfattande kostnader gällande saneringsåtgärder/rivning då ägare saknas. Fråga som kan ställas gällande ett sådant införande är av ekonomisk natur. Det rör själva kostnaderna som aktualiseras vid ett införande, bland annat hur mycket som måste läggas ned för att utvidga Lantmäteriets uppgifter och förvärv av ny personal. Hur pass stora kostnader måste dras från staten för att kunna realisera dessa kontroller? Beror som sagt på hur utvecklingen sker och om man beslutar om att introducera nya register och databaser som ska användas i processerna. Ytterligare kostnader läggs då på det administrativa för att uppnå ett heltäckande och fungerande system.
Frågan är då om det kostar mer för att försöka genomföra lösningen än vad det gör i dagsläget.
5.3 UTVIDGAT ANSVAR FÖR KONKURSFÖRVALTAREN OCH TSM
Utifrån 7 kap. 16 a § KonkL utläses att konkursförvaltaren har en anmälningsplikt om denne misstänker en miljöskada. Anmälan sker då till tillsynsmyndigheten och tillsyn sker i enlighet med 26:e kapitlet i MB. Föreläggande kan beslutas gentemot konkursgäldenären i samband med tillsynen. Denna typ av anmälningsskyldighet som uppställs på konkursförvaltaren vid upptäckt av miljöföroreningar borde kunna tillämpas i samband med abandonering av miljöskadade fastigheter. Då abandonering av en miljöskadad fastighet blir aktuellt borde tillsynsmyndigheten uppmärksammas på att dessa fastigheter blir herrelösa.
Tillsynsmyndigheten borde i sin tur erhålla en anmälningsskyldighet gentemot Lantmäteriet om eventuell uppkomst av herrelösa fastigheter. Lantmäteriet kan därefter försöka
genomdriva en expropriation för att fastigheten ska kunna erhålla en ny ägare.
Genom ett utökat ansvar för konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten kan en fastighet inte direkt överges utan att någon har vetskap om miljöskadan. Anmälningsskyldighet mellan nämnda parter borde bidra till att dessa samverkar parallellt med varandra i större utsträckning och att den herrelösa miljöskadade fastigheten inte försvinner från myndigheternas radar.
Genom denna form av upplägg blir fall av herrelösa miljöskadade fastigheter uppmärksammade och markeras tydligt i samtliga myndigheters register.
Ett specifikt reglerat och välordnat samarbete mellan konkursförvaltare och myndighet samt myndigheter emellan bidrar till att frågetecken gällande herrelösa miljöskadade fastigheter klaras upp.
48
5.4 NY LAGSTIFTNING
Kan problematiken avseende herrelösa miljöskadade fastigheter lösas genom ny uttrycklig lagstiftning? Utifrån lagförslaget till ett samlat insolvensförfarande verkar någon lösning gällande ägarlösa miljöskadade fastigheter inte förekomma. Det nya potentiella stycket i 3 kap. 3 § KonkL beskriver endast en grundläggande rätt för ett insolvensbo att abandonera egendom. Möjligheten till abandonering skulle i och med detta inte endast grundas på
rättspraxis utan också erhålla ett uttryckligt lagstöd. Genom ett nytt lagförslag avseende en ny förbättrad konkurslag eller lag om abandoneringsförfaranden skulle man kunna strukturera upp ett tillvägagångssätt som resulterar i att herrelösheten aldrig uppkommer. Efter
genomförd abandonering skulle fastigheten exempelvis kunna övergå i statens ägo eller något liknande ägandeinstitut som övertar rollen som fastighetsägare. Fråga kan dock ställas hur denna lösning ska kunna försörjas. Övertar staten ägandet över herrelösa fastigheter som är miljöskadade tvingas likvida medel omfördelas i statsbudgeten för att kunna bekosta samtliga saneringskostnader. Eventuell utökning av beskattningen skulle kunna ske, detta för att staten inte ska bli alltför lidande. En annan frågeställning som aktualiseras är hur lagstiftningen ska utformas. Ska regleringen vara specifikt eller mer allmänt hållen? Båda alternativen kan medföra negativa effekter. Är lagstiftningen för specifik riskerar fall att hamna utanför och är den för allmänt hållen tar själva processen längre tid. Tiden läggs därmed på att försöka tolka olika begrepps definitioner och avgöra om lagen överhuvudtaget blir tillämplig. För att kunna erhålla en bra lagstiftning utan uppkomst av eventuella tolkningssvårigheter krävs att en grundlig utredning utförs.
5.5 KOMMUNER SOM ÄGARE
Då det rör herrelösa miljöskadade fastigheter erhåller kommunerna ett omfattande ansvar, detta ansvar aktualiseras dock inte förrän fastigheten i fråga faktiskt utgör ett hot gentemot miljön eller kommunens invånare. Kommunens ansvar aktualiseras först när det föreligger en fara. Drastiska åtgärder kan därmed behöva utföras då det exempelvis rör sig om att förhindra ett ras eller en vidare spridning av föroreningar. Beroende på hur pass stora och allvarliga miljöskadorna är på dessa fastigheter riskerar kommunerna att drabbas olika hårt.
Kommunen erhåller, utifrån svensk reglering, ett omfattande ansvar gällande dessa fastigheter och tvingas stå för bland annat saneringsåtgärder samt bekostandet av dessa. Ytterligare ett förslag som skulle kunna lösa ägarlösheten avseende herrelösa miljöskadade fastigheter är om äganderätten övergår till berörda kommuner, och kommunen således blir fastighetens nya
49
ägare. Eftersom kommunen redan tvingas stå för skyldigheter som normalt tillfaller den faktiska ägaren, bör även de positiva rättigheterna tillfalla kommunen.
För att kommunerna ska kunna klara av att ta över dessa miljöskadade fastigheter och inte drabbas allt för hårt skulle staten kunna gå in med bidrag. Fastighetens storlek, miljöskadans omfattning samt kommunens saneringsmöjligheter är faktorer som bör vara avgörande vid beräkningen av bidragets storlek. Även denna alternativa lösning är enbart teoretisk och det går därför inte i dagsläget att säga hur stor den ekonomiska påverkan på kommunerna samt staten skulle kunna bli. Innan detta alternativ kan komma att bli aktuellt måste samtliga aspekter rörande förslaget ingående utredas och redogöras för.
50