Komplexitet och gråzoner

Detta avsnittet lyfter upp de gråzoner som framträder i min empiri i relation till samtyckeslagen. Många ser positivt på den nya samtyckeslagen men lagen uppfattas som en gråzon och ett komplext samspel där gränsen för vad som räknas som ett sexuellt samtycke eller inte förblir en gråzon. Först ska jag redogöra för den positiva synen på lagen och sedan de gråzoner som informanterna identifierar.

Majoriteten av informanterna anser att samtyckeslagen är bra och behövlig då det kan leda till att flera våldtäktsfall kan klaras upp i domstolar, vissa berättar att det är ett starkare skydd för kvinnan. Sara berättar varför hon tror att den nya samtyckeslagen kom till, ”För att stärka kvinnor och den sexuella situationen, ge de bättre lagstöd”. Anna och Emil berättar om deras syn på samtyckeslagen:

Jag tycker den är bra. På ett sätt är det tråkigt att det ska behövas lagföras. Samtidigt tror jag att… för att det ska kunna ske förändringar också för att man på något sätt vill underlätta i sådana här handlingar sen i rätten, så behövs det något mer konkret som en sådan lag. (Anna)

Jag tror att man införde det för att brottsoffer inte fick någon upprättelse, att folk frikändes på väldigt bisarra grunder, misstänkte då i detta fallet. Det är ju den positiva saken med lagen. Att de här misstänkta döms också. Då kan man inte skylla på att hon ville eller att man var för full. Det är ju liksom ingen ursäkt, därför tror jag att den kom till och det är väldigt positiv sak med det. (Emil)

Samtidigt säger några informanter som till exempel Lisa och Joel att det är förfärligt att en sådan lag behöver finnas och att lagen ger en tankeställare:

Jag skulle vilja se det på två sätt. För att på ett sätt tycker jag att det är bra och det är rimligt för att… det känns som att jag börjar fundera på om jag faktiskt har tillåtelsen eller rätten att ligga med någon. Samtidigt tycker jag att det är en jävla dum lag. För att det blir så mycket uppstyrt som kanske inte gör... det är inte så att man kanske behöver en skriftlig underskrift på att det finns samtycke vilket gör att det återigen blir ord mot ord om man skulle liksom använda det. Som lag så tycker jag att det tillför inte så jättemycket […]. (Lisa)

Ja. Det är ju en sådan lag att man tycker att det är fantastiskt att den finns men att det är förfärligt att det ska behöva finnas. För det borde vara så självklart att sex bygger på samtycke, annars är det inte sex. Men tyvärr så är det inte självklart. Även jag själv har upptäckt attityder hos mig som gör att för mig är det inte heller självklart. Därför att jag är så färgad av mäns sätt att se på rätten till sex. Därför tycker jag att det är mer än en lag. Man brukar säga att lagar är trendsättande och påverkar hela samhället. Det är verkligen en sådan lag. (Joel)

När informanterna får resonera närmare om hur samtyckesprocessen ser ut blir det komplexa samspelet och gråzonerna väl synligt. Joel och Anna berättar:

[…] när vet jag att jag inte har… ja, vad ska man säga… lite oschysst påverkat henne att inte vilja eller när vet jag att det är den mysiga stunden som gör att hon vill och om hon inte vill längre. Då kan det vara lite luddigt. (Joel)

Jag tycker att det alltid är abstrakt om man inte liksom gör en överenskommelse och skriver under innan. Vad är egentligen ett samtycke? Är det likadant för två personer? Det är jättesvårt att veta om man inte tar upp ett sådant samtal som du och jag har. Där gäller det att läsa av situationen, för man kan råka passera gränsen och göra fel och det är ju inte omöjligt. Förhoppningsvis ska det inte övergå till att man skadar någon annan. Jag tror det blir minst abstrakt när man har fast partner, när man verkligen är van vid varandra. Men även där kan man prova på nya saker, helt plötsligt har vi ett abstrakt samtycke igen. (Anna)

Både män och kvinnor har fått resonera om ett nytt samtycke bör inhämtas när ett nytt moment sker i sexakten. Majoriteten av män och kvinnor tycker inte att de behöver fråga om samtycke varje gång, utan båda parter märker av under sexakten genom kroppsspråk och handlingar. Är det en pågående akt då tolkas detta som att samtycke redan finns menar Sara, ”Är det en pågående akt så har man ju kanske gett samtycke till att akten ska genomföras men det är inte säkert att man går med på vad som för det […]”. Andra berättar att det beror på om man har en stadig relation eller en tillfällig partner. Sven och Linn resonerar så här om samtycke behöver inhämtas när något nytt händer under sexakten:

[…] nej… men återigen det känner… alltså så länge det här lustfyllda finns och ingen säger något och ingen känsla förändras, det är ju en del av akten. Om man säger nu vänder vi på oss, är det ok? Ja. Nu snurrar vi på oss är det ok? Ja. Så funkar det inte. Så nej, samtycket är något som är levande hela tiden. (Sven)

Om man är i en relation eller inte spelar roll. Jag tänker har jag gjort en ställning 200 gånger med min partner så kanske han inte behöver fråga idag om jag behöver göra samma ställning. Men om man byter ställning, så tänker jag också så här till exempel som med icke-verbala samtycken, att föreslår jag att vi ska byta ställning och både tjejen och killen är väldigt på och initierar att man ska byta, så är det ett samtycke. Ligger den andra personen kvar och den ena måste ta tag i henne och vända på henne då kanske det inte är ett samtycke. Då är det ju jag som är dominant och bara bestämmer och inte vet vad den andra parten tycker om hon ligger där bara. Samma om man är osäker, så kan man fråga, känns det här bra för dig? Byta ställning men fortsätta med vaginalt sex, till exempel penetrerande, är en sak men att byta hål då tycker jag definitivt att man ska inhämta samtycke om man gör något sådant. (Linn)

Både män och kvinnor har kunnat ta ställning till den nya samtyckeslagen och resonerat om hur lagen kan påverka så att flera våldtäktsfall blir uppklarade. Samtidigt ser vi att det är ett komplext samspel där skiljelinjen mellan samtycke och icke-samtycke förblir en gråzon för informanterna, likt Gunnarssons studie (2020) om samtyckesdynamiker. Att inhämta samtycke inför ett nytt moment i sexakten är beroende av om det är en tillfällig partner eller en fast partner som informanterna har sex med. Vad som behöver göras märks på kroppsspråket och samtycke

är levande under sexaktens gång. Men samtidigt innebär det inte att kvinnan eller mannen har samtyckt till allting under samlaget. Detta kritiseras av Advokatsamfundet (2017) baserat på samtyckeslagen som menar att hur eller när ett nytt moment ska börja i en sexakt är svårt att uppfatta, samt att frivillighet präglas av ömsesidig kommunikation genom handlingar och inte genom ord. Detta gör att samtyckeslagen blir alltför teoretiskt utformad. Därför blir samtyckeslagen otydlig, vilket bekräftas av män och kvinnor. Männens rätt till sex lyfts i empirin vilket visar på att det heterosexuella samlaget fortfarande är präglat av att mannens sexualitet är normen (Laqueur 1994; Laskar 2005). Ytterligare gråzoner och komplexitet i relation till samtyckesprocessen framkommer i empirin, vilket jag redogör för i nästa avsnitt.

6.1.1 Tjatsex och ställa upp-sex

Ett gränsland för män och kvinnor är de tillfällen när tjatsex äger rum där ena parten tjatar på den andra till att vilja ha sex. Tjatsex gör att man lätt kan hamna i en gråzon och skiljelinjen för samtycke och icke-samtycke suddas ut. När män och kvinnor fick resonera om tjatsex blev det tydligt att uppfattningarna gick isär. Ola säger, ”Det är en svår fråga, men någonstans så sker det ju ändå ett samtycke, möjligtvis att jag har hellre sex än att jag lyssnar på honom i fem minuter till. Så ett sorts samtycke är det ju”. Tony menar att han inte förstår hur ett ja kan bli ett nej, ”Om personen i slutet säger ja så är det fortfarande ett kvalificerat ja. Jag ser inte att ett ja kan bli ett nej” vilket bekräftas av Sven:

Tjatsex är, har du sagt ja då är det ett ja, om du var tveksam till att göra det eller inte. Men då har det ändå skett frivilligt och med visst samtycke. Om man ångrar sig dagen efter, ja det är mycket med att ångra här i livet, men bara för det så kan man inte säga att det har skett en våldtäkt. Så tjatsex, har du sagt ja så är det ett ja. (Sven)

När kvinnorna fick resonera om tjatsex och gråzoner säger till exempel Maria att det inte är ok, det borde ses som våldtäkt, Linn håller med och säger att hur mycket samtycke kan kvinnan egentligen ge när hon vet att det får negativa konsekvenser om hon inte ställer upp? Marias och Linns tankar illustreras nedan:

[…] framförallt när alkohol är inblandat. Då går det ju ganska snabbt från att ha pratat med någon till att man hamnar i säng med varandra. Det är nog inte många som tänker på att fråga i ett sådant läge om man vill ha sex, man kanske inte hinner tänka så mycket på det själv heller, vilket gör att man kan ångra det man har gjort, så i det fallet är det ganska luddigt. Men också i tjatsexsituationer, det är inte många som ser det som en våldtäkt men jag tycker faktiskt att det kan betraktas som det ibland. (Maria) Tjatsex för mig är att någon tjatar till sig ett samtycke och det spelar ingen roll om man har tjatat 50 gånger eller två gånger. Jag tycker att den personen som tjatar inte borde vilja ha sex med en person som inte vill. Att tjata sig till, då är det inte ok, då har man gått över gränsen. För det kan vara så att

den andra personen ställer upp för att det får negativa konsekvenser om hon inte ställer upp. Sen är det så här, hur mycket samtycke kan man ge när man vet att det får väldigt negativa konsekvenser om man inte ställer upp. Då kanske man ger ett samtycke fast man egentligen inte vill för att slippa få de andra konsekvenserna som kan komma att bli om någon blir arg, utåtagerande, utövar våld eller använder det här mot personen länge. Nej jag tycker aldrig att tjatsex är ok, jag tycker att vid första nej så ska man acceptera det, då har man inget samtycke. (Linn)

Saga menar att tjatsex är väldigt luddigt, det beror på vad man har för relation och Anna tror att det beror på hur tydlig man är men samtidigt utvecklas hennes tankar under intervjuns gång:

[…] det har också varit så i relationer att den börjar på mig och vill ha sex och jag säger att nej jag vill inte, jag är för trött, jag orkar inte. Då säger han ok, sen frågar han igen, är du säker? Då säger jag ok då, jag ångrar mig, nu vill jag. Men det är inte något som jag farit illa av, men man kanske först inte är så sugen sen så blir man sugen... det är väl också en gråzon vad samtycke är. (Saga)

Det beror på hur tydlig den andra personen är som har sagt nej, alltså den som blir tjatat på. Om det verkligen är ett starkt nej, jag vill inte längre då får man sluta. Om det istället sägs nej jag är trött eller nej jag ser på tv då kanske tjatsex är ok. Men jag tycker inte om att säga det för jag tycker inte det är ok alls. Det är mer ok i ett förhållande när personerna känner varandra men samtidigt ska det egentligen aldrig vara ok. (Anna)

Ställa upp-sex var en annan gråzon som lyftes upp av majoriteten av informanterna. Både män och kvinnor nämnde att de hade haft sex trots att de kanske inte var sugen i stunden eller att de inte ville men gjorde det ändå. Linn säger att hon gjorde det för att det förväntades av henne och Sven berättar att han skulle kunna ställa upp för att slippa handla eller dammsuga. Lisa reflekterar om samlag och samtyckesprocessen och menar att det kan se olika ut om man är i en relation, ” […] då tror jag att man kan ta det lite för givet ibland. Eller typ, jag ställde ju upp förra gången och nu får du ställa upp. Det är ju fel […]”. Joel berättar om en gång när han hade sex utan sitt samtycke:

[…] jag fick stånd, men jag ville egentligen inte och efteråt tyckte jag att det var ganska otrevligt […] Nej, det var inget våld eller påtryckning, men jag ville och tänkte ok, jag ställer upp, men efteråt kände jag att jag inte skulle ha gjort det, jag ville egentligen inte. (Joel)

En annan orsak till att ställa upp kan vara att man vill få det överstökad, där Tony berättar: […] om vi säger att jag inte hade så mycket lust för sex just i det ögonblicket så ja, men jag tror nästan alla har det, både tjejer och killar. Istället för att avbryta det eller säga till, så gör man det för att få det överstökat […]. (Tony)

Empirin visar att samtyckesprocessen är en gråzon och en komplex process i relation till samtyckeslagen som säger att frivilligheten behöver komma till uttryck enligt lagen antingen genom ord, handling eller på annat sätt. Informanternas berättelser visar att de ställer upp på

sex motvilligt vilket blir problematiskt enligt samtyckeslagen. Åsikter om att kvinnan fortfarande är skyldig sin man sex när de är i en relation lever fortfarande kvar, vilket förr avspeglades i lagstiftningen när det var omöjligt att dömas för våldtäkt av sin hustru (Laskar 2005). Baserat på könsmaktsordningen menar MacKinnon (1989) att våld inte behöver förekomma under samlaget för att kvinnan ska tappa kontrollen över situationen vilket tjatsex och ställa upp-sex aspekten bekräftar. En sexakt som baseras på samtycke och frivillighet underlättar inte för informanterna. Tjatsex och ställa upp-sex blir en moralisk och principiell fråga för män och kvinnor där skiljelinjen är svår för vad som räknas som ett samtycke. Detta motbevisar författaren Leijonhufvud (2015) som skriver att ett nej alltid är ett nej men för att tydliggöra detta behövdes en ny omformulering i lagen. Trots en ny omformulering som en samtyckeslag ser vi att ett nej inte alltid betyder ett nej för männen i studien där exempelvis Tony var en av de männen som berättade att ”Om personen i slutet säger ja, så är det fortfarande ett kvalificerat ja. Jag ser inte att ett ja kan bli ett nej”. MacKinnon (1989) problematiserar detta och menar att sex baserat på samtycke inte kommer underlätta så länge samtycke kommuniceras under ojämlika förhållanden. Tidigare forskning och empirin i denna studie visar att både män och kvinnor har svårt att uppfatta skiljelinjen mellan samtycke och icke-samtycke. Kvinnorna är mer benägna att inse att det handlar om ojämlika maktförhållanden jämfört med männen där kvinnor dessutom har en tendens till att definiera tjatsex likt en våldtäkt. Tjatsex och ställa upp-sex blir en problematik som försvårar för män och kvinnor att försäkra sig om att det sexuella umgänget är ömsesidigt. I likhet med Beres (2007) definition av samtycke visar informanternas utsagor att de kan samtycka till att vara med i en sexakt men det innebär inte att samlaget är bra och ömsesidigt. I slutändan är det en överenskommelse av sociala förväntningar som individen uttrycker sin sociala identitet genom, eller förväntningar av att kunna passa in i en specifik värld (a.a.). När män och kvinnor väljer att ställa upp på sex trots att de inte vill kan det vara ett exempel på att de försöker att passa in i den kontexten som de befinner sig i. Beres (2007) menar att detta kan vara socialt problematiskt även om samlaget inte är ömsesidigt, kriminellt eller våldsamt.

Utifrån det sexuella manuset finns det en skillnad i hur män och kvinnor bör känna och bete sig och vad som anses vara normalt (Beres 2013; Lee & Shaw 2020). Detta beror på den kontexten som individer befinner sig i där till exempel ställa upp-sex och tjatsex normaliseras och normerar till ojämlikt sex (a.a.). De makthierarkier som finns mellan mannen och kvinnan skapar förutsättningarna för att få den ena att gå med på den andras vilja där en samtyckeslag kan normalisera tjatsex (MacKinnon 1989, 2016; Kvinnofront 2017). Kritikerna av den nya

samtyckeslagen menar att lagen är alltför teoretiskt utformad och det förankras inte i verkligheten vilket blir synligt i denna studie (se Advokatsamfundet 2017; Kvinnofront 2017). I nästa avsnitt ska jag beskriva hur män och kvinnor går tillväga när de inhämtar och ger samtycke i en sexakt.