3.4 Konceptförslag
Man har rätt att leva tills man dör [Ekwall, 2010].
Det var med de orden som konceptförslagen genererades. Under informations-hämtningen upptäcktes det att det fanns en negativ uppfattning om äldre, så kallad ålderism som innebar en fördomsfull och negativ uppfattning att hantera äldre [Ekwall, 2010]. Detta var något som de framtagna koncepten skulle motarbeta och istället ge de äldre en möjlighet till en lättare vardag. Baserat på tidigare informationshämtning och idégenereringsmetoder kunde tre koncept tas fram vars syfte var att förhindra fall hos äldre. Detta uppfyllde alla koncepten genom att upprätthålla brukarens rörelseförmåga vilket var en kvalité som saknades i majoriteten av dagens produkter.
3.4.1 Koncept Kram
Konceptet Kram fick inspiration från att en person ger en stödjande arm till den behövande som går, detta för att skapa en upplevelse av trygghet hos brukaren.
Konceptet har tagit till vara på funktioner från funktionsmedelträdet som utrymme för gång, håller upp under armarna, stöttar från olika vinklar samt hjul. Se dess utformning i figur 3.3.
Figur 3.3. Konceptförslaget Kram. Vänster bild visar koncept ovanifrån, bild mitten visar konceptet som används av en person och höger bild visar stommen av konceptet.
Detta koncept håller upp brukaren under armhålorna och har två stänger på var sida om höfterna där händerna kan placeras för avlastning och stöd. Inspirationen till stängerna kom från studiebesöken där varje vägg på ålderdomshemmen var utrustade med ledstänger vilket underlättade de äldres framfart. Produkten kan
användas både inom- och utomhus till följd av lättrullade hjul och en konstruktionen i rostfritt stål vilket var produktegenskaper som QFD-matrisen genererat. Se bilaga J för utförligare beskrivning av konceptet. Hjulen får plats att rulla in under vårdsäng, vilket framgick av studiebesöken som en viktig produktegenskap. Detta för att underlätta lägesförflyttning av patienten mellan säng och stående.
Denna produkt har som fördel att den är så pass lätthanterlig att brukaren kan nyttja den utan hjälp från annan person, alltså blir brukaren oberoende vilket av litteraturstudien framgick som viktigt för äldre och var ett kriterium i kravspecifikationen. Problem med detta koncept var att brukaren skulle kunna uppleva obehag när stöd placeras under armhålorna, speciellt om denne tillhörde åldersgruppen äldre som var känsligare för tryck.
3.4.2 Koncept Strosa
Litteraturstudien visade på att hög andel av fallolyckor bland äldre utanför hemmet skedde när de ramlade under en promenad [Ekwall, 2010]. Därför önskades det fler bänkar utomhus för att möjliggöra en stunds vila för att förhindra olyckor [Östlund, 2008]. Men tänk om brukaren istället kunde ha en egen bänk som alltid var i närheten? Koncept Strosa utrustades med en mobil sittplats som alltid fanns precis bakom brukaren till syfte att fler ska våga gå på promenad utan rädslan för att orken ska tryta, se dess utformning i figur 3.4. Genom att tillföra en sittplats minskade risken för fall eftersom möjligheten att vila fanns nära till hands om balansen skulle svikta.
3.4. KONCEPTFÖRSLAG
Figur 3.4. Konceptförslaget Strosa.
Konceptet tar tillvara på produktegenskaperna sittplats och avlasningsytor samtidigt som den upprätthåller fysisk aktivitet vilket var delar som hade hög teknisk vikt i QFDn samt stor konkurrenskraft. Konceptet Strosa är mycket likt dagens gåbord vilket bland annat grundar sig i studiebesöket vid Riddargården.
Där förklarades att gåbord är ett av de sista hjälpmedlen som stödjer balansen och samtidigt upprätthåller rörelseförmågan. Eftersom produktens syfte var att förhindra fall genom att upprätthålla rörelse har Strosas främre del inspirerats av gåbordets utformning. Det som dagens gåbord dock saknade var en sittplats, liknande de på rollatorer. Personalen på äldreboende löste detta med att följa efter gåbordet med en rullstol ifall patienten skulle bli trött. Med produkten Strosa behöver vårdpersonal inte längre gå bakom brukaren, utan kan gå bredvid och lättare föra ett samtal som berikar brukarens promenad. Att sittplatsen placerades bakom brukaren vid gång i Strosa och inte framför som hos rollatorer baserades ännu en gång på studiebesöken. Personalen menade att det var stor fallrisk att behöva göra en 180 grader manöver för att sätta sig på en rollator. Detta gjorde att sittplatsen på Strosa placerades bakom brukaren för att undvika den kritiska vändningen. Bordet på den främre delen av produkten är höj- och nedsänkbart för att underlätta uppresning från stol eller säng till stående. Problemet med detta koncept var tillgängligheten, det var svårt att ta sin in till produkten och det fanns ingen sele eller liknande som fångade brukaren vid fall, bara en sits. Se bilaga K för utförligare beskrivning av konceptet.
3.4.3 Koncept Springaren
Inspiration till konceptet Springaren togs från State of the art undersökningen där lyftbyxan och gåbordet imponerade. Ambitionen var att kombinera lyftbyxans förmåga att förhindra fall tillsammans med gåbordet mobilitet i en produkt liknande de bord på hjul som småbarn använder för att lära sig att gå. Precis som dessa leksaker möjliggör en säker träning av gångförmågan skulle Springaren tillåta att brukaren kunde gåträna utan risk för fall och skador.Springaren innehöll produktegenskaperna stora hjul och stöttar kring höften där den sistnämnda fick hög teknisk vikt i QFD-matrisen. Dessa egenskaper uppfyllde kundönskemålen att hjälpa balansen, upprätthålla fysisk aktivitet och även sittmöjlighet. Detta var egenskaper som viktats högt. Funktionerna stöttar från olika vinklar och sele var också implementerade för att fungera som ett säkert alternativ till gåbord och lyft.
Se figur 3.5 för skiss av konceptet Springaren.
Figur 3.5. Konceptförslaget Springaren.
Springaren bestod av en sele som fästs runt brukarens höft vilken i sin tur kopplas till en ram som omsluter brukaren. Det går att öppna produkten ifrån sidan för att underlätta in- och utpassering. Selen skulle tillverkas i polyester för att vara slittåligt och tåla maskintvätt, vilket var ett krav enligt kravspecifikation.
Produkten gavs ett brett handtag för att brukaren skulle känna större trygghet och underlätta dennes balans. Se bilaga L för utförligare beskrivning av konceptet.
Fördelen med konceptet Springaren var att patienten blev relativt oberoende av vårdpersonalen vid förflyttningar och vid fall skulle personen fångas upp av selen och