Kompanjon
- A walking aid for the elderly
EMILIA ÖSTERLIND SARA FLYGAR
Bachelor´s Degree Project
Kompanjon
- Ett gånghjälpmedel för äldre
EMILIA ÖSTERLIND SARA FLYGAR
Examensarbete
Kompanjon
- Ett gånghjälpmedel för äldre
av
Emilia Österlind Sara Flygar
Examensarbete MMK 2016:70 IDEB 212 KTH Industriell teknik och management
Maskinkonstruktion
SE-100 44 STOCKHOLM
Kompanjon
- A walking aid for the elderly
Emilia Österlind Sara Flygar
Bachlor´s Degree Project MMK 2016:70 IDEB 212 KTH Industrial Engineering and Management
Machine Design
SE-100 44 STOCKHOLM
Examensarbete MMK 2016:70 IDEB 212
Kompanjon
- Ett gånghjälpmedel för äldre
Emilia Österlind Sara Flygar
Godkänt
2016
Examinator
Stefan Ståhlgren
Handledare
Stefan Ståhlgren Conrad Luttropp
Uppdragsgivare
Kungliga Tekniska Högskolan
Kontaktperson
-
Sammanfattning
Syftet med projektet var att ta fram ett gånghjälpmedel för äldre som reducerade risken för fall och därmed ökade personens oberoende. Detta med avseende på både design och funktion. Användare för produkten var i första hand äldre i fjärde åldern som var i behov av gånghjälpmedel som underlättar förflyttningar. Projektet följde planen:
informationshämtning, problemanalys, konceptgenerering, val av slutkoncept, designutveckling, dimensionering och kostnadskalkyl av slutkoncept samt en sammanställning av resultatet. Dessa steg förklaras närmare nedan.
Informationshämtningen bestod av studiebesök innehållandes ett flertal intervjuer med personal på olika äldreboende och hemtjänst, litteraturstudie samt en state of the art. Utifrån detta kunde ett antal problem identifieras. Informationshämtningen visade på att fall var den vanligaste olyckan bland äldre och därför valdes detta som huvudområde. Inom området fall uppkom flera problem som krävdes lösningar, dessa var inom äldrevården samt när en äldre skulle promenera utomhus. Studiebesöken hade visat på att när personer på äldreboende gåtränar var det två personer som följde med, en som tog hand om den boende och en som gick bakom med rullstol för att personen skulle kunna vila. Dessutom hade det efterfrågats fler bänkar utomhus för att de äldre skulle orka gå längre vid promenader. Eftersom rörelse tränar musklerna och därmed balansen var det viktigt att fler äldre skulle kunna ta
promenader. Detta för att minska risken för fall.
Med detta fastställt påbörjades en QFD och kravspecifikation för att samla kundönskemål och
potentiella lösningar. Därefter utfördes en brainstorming för att ta fram tre olika koncept som
löste detta problem. Dessa tre koncept presenterades för rehabiliteringspersonal inom
äldreomsorgen samt Liko som är ett hjälpmedelsföretag. Utifrån detta valdes ett slutkoncept.
Utformningen av det slutgiltiga konceptet utvecklades bland annat genom struktur- och formvariation samt dimensioneringsanalys där antropometriska mått bestämdes och konstruktionens hållfasthet testades.
Resultatet blev ett gånghjälpmedel vid namn Kompanjon som visualiserades genom en CAD- modell, en modell samt en rapport. Kompanjon var ett gåbord som kombinerats med sits. Med hjälp av detta gånghjälpmedel skulle personalen på äldreboende spara in på tid och den
boende skulle bli mer oberoende av assistans. Eftersom produkten har en sittplats skulle fler kunna ta promenader utomhus utan att vara rädda för att ramla av trötthet.
Sammanfattat tyckte intressenterna att det hade varit spännande att följa projektet och kunde se sig själva använda produkten som ett hjälpmedel i deras arbete. De tyckte att det vara värt att gå vidare med produkten för att presentera den för ett företag som arbetar med
gånghjälpmedel. Efter avslutat arbete fastslogs att projektet uppnått syftet eftersom produkten
minskat risken för fall genom att uppmuntra till rörelse. I ett framtida arbete skulle produkten
presenteras för företag som arbetar med gåbord för att se hur de ser på en utveckling med att
addera en sittplats.
Bachelor´s Degree Project Thesis MMK 2016:70 IDEB 212
Kompanjon
- A walking aid for the elderly
Emilia Österlind Sara Flygar
Approved
2016
Examiner
Stefan Ståhlgren
Supervisor
Stefan Ståhlgren Conrad Luttropp
Commissioner
Kungliga Tekniska Högskolan
Contact person
-
Abstract
The overall aim of his thesis was to develop a walking aid for the elderly that reduces the fall risk, and thereby increases the indepedence of the user. This regarding both function and design of the product.The main users of the product was elder belonging to the fourth age in need of walking aid to ease movement. The project followed the presenting plan: background knowledge retrieval, business opportunity assessment, concept development and selection, designprocess, sizing, cost estimation analysis and conclusion of the results. These steps are further explained below.
The background knowledge retrieval consisted of several field trips. The purpose of the visits was to interview employees at retirement homes and home help companies. This was
followed by a literary research and a state of the art. From gathered information the group were able to identify and formulate some problem areas. The literary research showed that falling was the most frequent type of accident among elederly and was therefore chosen as the main problem of the project. While studying falling several problems that demanded to be solved arised. Falling occured most frequently among elderly receiving home care or during walks. During the visits the group could identify that when the elderly were practicing
walking there was almost always two from the staff aiding, one rolling the wheelchair behind and one walking beside the patient. Furthermore research has shown that elderly wish to have more park benches outside for them to rest during longer walks. Since movement excersises the muscles and the balance this was an interesting problem to further investigate in the purpose of reducing the risk of falling.
After the main problem had been identified a QFD and specification was formulated to
understand customer requirements and discover potential solutions. This was followed by a
brainstorming that led to three concepts that solved the main problem of falling. The concepts were presented to rehabilitation staff working with elderly as well as to Liko which designs lifting aid for the elderly. From the feedback given a concept was chosen to develop further.
The design of the final concept was developed through variation of structure and shape, but also sizing using anthropometric data. This was followed by testing of the strength.
The result of the project is a walking aid named Kompanjon which is visualised with both a CAD model and a scale one. Kompanjon differs from other walkers by having a permanent seat. With the help of this walking aid the staff at the retirement homes can save time and the patient can feel more independent from assistance. By adding a seat more patients will be able to take walks outside without worrying to fall from fatigue.
As a conclusion, stakeholders that we have been in touch with think that it has been
interesting to follow the project. They say that they can picture themselves using the product
as a tool in their work. They believe that it is possible to proceed further with the project and
present it to companies designing walking aids. By the end of the project one could conclude
that the product has accomplished the aim to reduce the fall risk by encouraging physical
activity. In future work the product will be presented to companies designing strollers to see
their opinion on adding a seat to the standard walker.
Kompanjon
Ett gånghjälpmedel för äldre
SARA FLYGAR EMILIA ÖSTERLIND
Design och Produktframtagning - Kandidatexamensarbete Teknisk Design MF132X Handledare: Stefan Ståhlgren & Conrad Luttropp
Examinator: Stefan Ståhlgren Maj 2016
Sammanfattning
Syftet med projektet var att ta fram ett gånghjälpmedel för äldre som reducerade risken för fall och därmed ökade personens oberoende. Detta med avseende på både design och funktion. Användare för produkten var i första hand äldre i fjärde åldern som var i behov av gånghjälpmedel som underlättar förflyttningar. Projektet följde planen: informationshämtning, problemanalys, konceptgenerering, val av slutkoncept, designutveckling, dimensionering och kostnadskalkyl av slutkoncept samt en sammanställning av resultatet. Dessa steg förklaras närmare nedan.
Informationshämtningen bestod av studiebesök innehållandes ett flertal intervjuer med personal på olika äldreboende och hemtjänst, litteraturstudie samt en state of the art. Utifrån detta kunde ett antal problem identifieras.
Informationshämtningen visade på att fall var den vanligaste olyckan bland äldre och därför valdes detta som huvudområde. Inom området fall uppkom flera problem som krävdes lösningar, dessa var inom äldrevården samt när en äldre skulle promenera utomhus. Studiebesöken hade visat på att när personer på äldreboende gåtränar var det två personer som följde med, en som tog hand om den boende och en som gick bakom med rullstol för att personen skulle kunna vila. Dessutom hade det efterfrågats fler bänkar utomhus för att de äldre skulle orka gå längre vid promenader. Eftersom rörelse tränar musklerna och därmed balansen var det viktigt att fler äldre skulle kunna ta promenader.
Detta för att minska risken för fall.
Med detta fastställt påbörjades en QFD och kravspecifikation för att samla kundönskemål och potentiella lösningar. Därefter utfördes en brainstorming för att ta fram tre olika koncept som löste detta problem. Dessa tre koncept presenterades för rehabiliteringspersonal inom äldreomsorgen samt Liko som är ett hjälpmedelsföretag. Utifrån detta valdes ett slutkoncept.
Utformningen av det slutgiltiga konceptet utvecklades bland annat genom struktur- och formvariation samt dimensioneringsanalys där antropometriska mått bestämdes och konstruktionens hållfasthet testades.
Resultatet blev ett gånghjälpmedel vid namn Kompanjon som visualise- rades genom en CAD-modell, en modell samt en rapport. Kompanjon var ett gåbord som kombinerats med sits. Med hjälp av detta gånghjälpmedel skulle personalen på äldreboende spara in på tid och den boende skulle bli mer oberoende av assistans. Eftersom produkten har en sittplats skulle fler kunna ta promenader utomhus utan att vara rädda för att ramla av trötthet.
Sammanfattat tyckte intressenterna att det hade varit spännande att följa projektet och kunde se sig själva använda produkten som ett hjälpmedel i deras arbete. De tyckte att det vara värt att gå vidare med produkten för att presentera den för ett företag som arbetar med gånghjälpmedel. Efter avslutat arbete fastslogs att projektet uppnått syftet eftersom produkten minskat risken för fall genom att uppmuntra till rörelse. I ett framtida arbete skulle produkten presenteras för företag som arbetar med gåbord för att se hur de ser på en utveckling med att addera en sittplats.
Abstract
The overall aim of his thesis was to develop a walking aid for the elderly that reduces the fall risk, and thereby increases the indepedence of the user.
This regarding both function and design of the product.The main users of the product was elder belonging to the fourth age in need of walking aid to ease movement. The project followed the presenting plan: background knowledge retrieval, business opportunity assessment, concept development and selection, designprocess, sizing, cost estimation analysis and conclusion of the results.
These steps are further explained below.
The background knowledge retrieval consisted of several field trips. The purpose of the visits was to interview employees at retirement homes and home help companies. This was followed by a literary research and a state of the art.
From gathered information the group were able to identify and formulate some problem areas. The literary research showed that falling was the most frequent type of accident among elederly and was therefore chosen as the main problem of the project. While studying falling several problems that demanded to be solved arised. Falling occured most frequently among elderly receiving home care or during walks. During the visits the group could identify that when the elderly were practicing walking there was almost always two from the staff aiding, one rolling the wheelchair behind and one walking beside the patient.
Furthermore research has shown that elderly wish to have more park benches outside for them to rest during longer walks. Since movement excersises the muscles and the balance this was an interesting problem to further investigate in the purpose of reducing the risk of falling.
After the main problem had been identified a QFD and specification was formulated to understand customer requirements and discover potential solutions. This was followed by a brainstorming that led to three concepts that solved the main problem of falling. The concepts were presented to rehabilitation staff working with elderly as well as to Liko which designs lifting aid for the elderly. From the feedback given a concept was chosen to develop further. The design of the final concept was developed through variation of structure and shape, but also sizing using anthropometric data. This was followed by testing of the strength.
The result of the project is a walking aid named Kompanjon, which is visualised with both a CAD model and a scale one. Kompanjon differs from other walkers by having a permanent seat. With the help of this walking aid the staff at the retirement homes can save time and the patient can feel more independent from assistance. By adding a seat more patients will be able to take walks outside without worrying to fall from fatigue.
As a conclusion, stakeholders that we have been in touch with think that it has been interesting to follow the project. They say that they can picture themselves using the product as a tool in their work. They believe that it is possible to proceed further with the project and present it to companies designing walking aids. By the end of the project one could conclude that the product has accomplished the aim to reduce the fall risk by encouraging
Förord
Den här rapporten följer framtagningen av ett gånghjälpmedel för att underlätta förflyttningen av äldre som målgrupp. Detta var målet med kandidatexamensarbete inom Teknisk Design på programmet Design och Produktframtagning, Kungliga Tekniska högskolan.
Vi vill speciellt tacka Löjtnantsgården, Riddargården och Kungsholmen hem- tjänst som ställt upp på intervjuer och funnits tillgänglig för frågor. Vi vill även tacka företaget Liko som visat stort intresse för detta projekt i form av gedigen feedback och möjlighet till studiebesök på företagets huvudkontor i Luleå. Ett stort tack till Britt Östlund, forskare vid KTH och RKH som bidragit med mycket tips i produktframtagningen. Vi vill dessutom tacka Stefan Ståhlgren och Conrad Luttropp för den handledning som erbjudits oss under projektet.
Emilia Österlind & Sara Flygar Stockholm, maj, 2016
Innehåll
Sammanfattning iii
Abstract v
Förord vii
Innehåll ix
Nomenklatur xiii
1 Inledning 1
1.1 Bakgrund . . . 1
1.2 Syfte . . . 2
1.3 Målgrupp . . . 2
1.4 Avgränsning . . . 3
1.5 Läsanvisningar . . . 3
2 Informationshämtning 5 2.1 Metodik . . . 5
2.2 Förstudie . . . 6
2.3 Äldrevård . . . 6
2.4 Studiebesök . . . 7
2.4.1 Löjtnantsgården . . . 7
2.4.2 Riddargården . . . 15
2.4.3 Kungsholmens hemtjänst . . . 17
2.4.4 Britt Östlund . . . 18
2.4.5 Liko - a Hill-Rom Company . . . 19
2.4.6 Sammanfattning studiebesök . . . 22
2.5 Litteraturstudie . . . 24
2.6 Projektsyftets utveckling - varför fallprevention? . . . 30
2.7 State of the art . . . 31
2.8 QFD . . . 39
2.9 Kravspecifikation . . . 40
3.2 Funktionsmedelträd . . . 44
3.3 Morfologisk matris . . . 44
3.4 Konceptförslag . . . 45
3.4.1 Koncept Kram . . . . 45
3.4.2 Koncept Strosa . . . . 46
3.4.3 Koncept Springaren . . . . 48
3.5 Konceptutvärdering och konceptval . . . 49
3.5.1 Kriterieviktsmetoden . . . 50
4 Slutkoncept 53 4.1 Inledning . . . 53
4.2 Förbättring av Strosas tillgänglighet . . . . 54
4.3 Riktvärden för mått . . . 55
4.3.1 Antropometriska mått . . . 56
4.3.2 Måttrekommendationer för sittmöbler . . . 63
4.4 Slutkonceptets utveckling . . . 65
4.4.1 Slutlig QFD . . . 65
4.5 Design . . . 67
4.5.1 Form- och strukturvariation . . . 68
4.6 Första prototyp av slutkonceptet . . . 73
5 Resultat 77 5.1 Slutkonceptet Kompanjon . . . . 77
5.2 Mått och material . . . 82
5.3 Modell i liten skala . . . 84
5.4 Dimensionering . . . 85
5.5 Kostnadskalkyl . . . 90
5.6 Feedback från intressenter . . . 91
6 Diskussion och slutsats 93 6.1 Diskussion . . . 93
6.1.1 Konceptet . . . 93
6.1.2 Källkritik . . . 95
6.1.3 Möjliga förbättringar . . . 96
6.2 Slutsats . . . 97
7 Framtida arbete 99
Litteraturförteckning 101
Bilagor
A GANTT-schema
B Första besöket Löjtnantsgården C Kurs personlyft Löjtnantsgården
D Intervju med boende på Löjtnantsgården
E Besök Riddargården med intervju av arbetsterapeut F Intervju hemtjänst Kungsholmen
G Diskussion Britt Östlund H Kravspecifikation version 1 I Morfologisk matris
J Koncept Kram K Koncept Strosa L Koncept Springaren
M Kravspecifikation slutlig version N Variation av handtag på slutkoncept
Nomenklatur
Förkortningar
Förkortningar Beskrivning
QFD Quality function deployment
CAD Computer Aided Design
KTH Kungliga Tekniska högskolan
LED Light-emitting diode
RKH Röda Korsets Högskola
SOL Socialtjänstlagen
Kapitel 1
Inledning
I detta kapitel kommer inledningsvis bakgrund för problemet och syftet med projektet att presenteras. Dessutom kommer målgruppen för detta problem att redovisas följt av de avgränsningar som genomförts.
1.1 Bakgrund
Att definiera vem som tillhör de äldre är inte enkelt. Människor åldras olika och även om åldern är densamma kan livssituationen och de fysiska förutsättningarna vara mycket annorlunda. Istället för att utgå från den kronologiska åldern när en äldre person ska definieras kan livet delas in i fyra olika delar som tar hänsyn till hälsan och livssituationen. Den första åldern är ungdomsåren. Det är en tid som kännetecknas av omognad och att vara beroende av exempelvis familj. Andra åldern är tiden som yrkesverksam och relateras till mognad, oberoende men med ett ansvar mot familj och att spara pengar. Tredje åldern är tiden där inget ansvar längre ligger på familj eller arbete och anses vara den lyckligaste perioden i livet. Det är en tid för självständighet och oberoende där fullbordan och personlig prestation är viktiga delar. Fjärde åldern är den sista delen i livet och kännetecknas av beroende, skröplighet och död [Gynnerstedt and Wolmesjö, 2011].
Fjärde åldern är alltså inte särskilt åtråvärd och den generalla lösningen för att undvika fjärde åldern är genom att vara aktiv socialt, ekonomiskt, kulturellt och fysiskt [Gynnerstedt and Wolmesjö, 2011]. Detta kan låta väldigt överväldigande och det är mycket krav som ställs på alla individer idag för att kunna känna samhörighet, vilket kräver ork och styrka. Med detta i åtanke är det oroande att andelen äldre kommer att öka i framtiden samtidigt som andelen födda kommer minska. Detta kan leda till ökad svårighet att prioritera hjälp för de äldre som endast behöver lite hjälp i vardagen, exempelvis vid transport efter en fallolycka [Östlund, 2008].
I den västerländska kulturen är ungdomlighet ett ideal som eftersträvas.
Kommentaren jag skulle aldrig trott att du var så gammal klassas som en komplimang vilket visar på vilka värderingar det finns i att åldras. Det är åtråvärt att vara självständig och att kunna vara aktiv. Om en äldre person skulle råka ut
för exempelvis en fallolycka skulle detta kunna påverka dennas förmåga att klara sig själv och därmed inte kunna leva upp till omgivningens krav. Detta kan leda till depression [Ekwall, 2010].
Fallolyckor kan ha förödande konsekvenser och är ett allvarligt problem bland äldre. Det är den vanligaste olyckan i hemmet och kan vara början på ett liv som beroende. Vanliga konsekvenser är frakturer, hjärnskakning eller i värsta fall dödsfall [Skoog and Grafström, 2013]. Även om individen har möjlighet att leva ett friskt liv efter fallet är det vanligt att rädslan för att ramla igen påverka vardagen vilket gör att personen undviker rörelse i största möjliga mån [Jansson et al., 2009]. Denna åtgärd får dock motverkande effekt för fallprevention eftersom minskad aktivitet leder till muskelsvaghet och försämrad balansförmåga vilket är faktorer som ökar risken för att ramla. Rädslan för fall bildar en ond cirkel. Motion och fysisk aktivitet har däremot en enormt positiv effekt på att förebygga frakturer eftersom det ger ökad muskelmassa och förbättrar därigenom balansen [Jansson et al., 2009].
Sammanfattningsvis finns det ett behov av ett hjälpmedel som uppmuntrar fallbenägna äldre att fortsätta sina aktiva liv där vårdpersonal inte kommer ha möjlighet att hjälpa till, detta med målet att fler ska kunna leva som oberoende individer med ökad självkänsla [Skoog and Grafström, 2013].
1.2 Syfte
Syftet med projektet var att ta fram ett gånghjälpmedel för äldre som minskade risken för fall. Detta med avseende på både design och funktion. Detta skulle uppnås genom att arbeta utifrån specifika produktutvecklingsmetoder som tillämpades under hela processen från början till slut. Syftet med det slutgiltiga resultatet var att det skulle på ett tryggt och effektivt sätt reducera risken för fall hos äldre och därigenom göra äldre mer oberoende av andra i sin vardag.
1.3 Målgrupp
Användare för produkten var i första hand äldre i behov av gånghjälpmedel för att underlätta dagliga aktiviteter som krävde förflyttningar. De äldre ansågs vara i fjärde åldern och tillräckligt ostadiga för att behöva ett gånghjälpmedel som ger bättre stöd än en rollator kan ge men fortfarande mobila nog att kunna röra sig utomhus eller i korridoren. Andra intressenter för produkten var personal inom äldreomsorgen eftersom ett gånghjälpmedel som reducerar risken för fall skulle kunna underlätta det dagliga arbetet. Även rehabiliteringspersonalen som har god insikt om när behov av hjälpmedel finns var en målgrupp eftersom de ordinerar gånghjälpmedel till patienterna. Personal inom hemtjänsten var en intressent då denna produkt kan underlätta deras arbete genom arbetsavlastning om antal fall i hemmet skulle minska. Övrig intressent var anhöriga eller informella vårdare som hjälper en person som är i behov av gånghjälpmedel.
1.4. AVGRÄNSNING
1.4 Avgränsning
Behov av gånghjälpmedel finns i alla åldersgrupper och behöver inte vara till följd av åldersrelaterade sjukdomar. I detta projekt har endast hänsyn tagits till äldre i produktframtagningsprocessen. Detta för att projektet skulle blivit alltför brett om produkten skulle vara anpassad för personer i ung ålder, då detta ställer andra krav på konstruktion, design och funktioner.
Eftersom det finns många individer som befinner sig i fjärde åldern där förmågan att bruka ett gånghjälpmedel varierar har projektet avgränsats till att endast rikta sig till äldre som har förmågan att bruka ett gåbord med rätt utförande, det vill säga en hållning som är rekommenderad av sjukvårdspersonal. Det ställs stora krav på medicinska hjälpmedel och därför har projektet avgränsat sig till att inte hantera detaljerna av slutprodukten så som handtag och bromsar för att kunna fokusera på hela processen. Att införa elektronik i produkten hade inneburit att projektet skulle expandera avsevärt med de nya regler som detta måste anspassas efter och därför applicerades inte elektronik i slutprodukten.
I denna rapport kommer inga namn nämnas på vårdpersonal eller patienter som ingått i arbetet. Detta av sekretess- och integritetsskäl till följd av den känsliga information som tillhandahållits om patienter inom äldrevården. Dessutom har flera av de intervjuade inom vårdpersonalen önskat att förbli anonyma.
1.5 Läsanvisningar
I kapitel 2 beskrivs den informationshämtning och metodik som användes i projektet för att formulera ett huvudproblem. Kapitel 3 presenterar konceptgenereringen av tre koncept som löser valda problemet. Kapitlet avslutas med val av koncept med hjälp av kriterieviktsmetoden och feedback från intressenter. Kapitel 4 presenterar slutprodukten, dess estetiska utveckling, visualiserat med hjälp av en CAD-ritning.
Påföljande kapitlen presenterar resultat av projektet, den dimensionering och kostnadskalkyl som genomförts, diskussion av resultatet och slutsats. Avslutande kapitel tar upp framtida arbete, referenslista och bilagor.
Kapitel 2
Informationshämtning
Kapitlet inleds med att förklara metodiken som användes i detta projekt och följs av den förstudie i vilken det gjordes en marknadsundersökning i form av studiebesök med intervjuer av experter inom äldrevården, en litteraturstudie samt en State of the art. Detta för att skapa en grund för projektgruppen att utgå ifrån för att underlätta konceptgenereringen.
2.1 Metodik
Processen med att ta fram ett gånghjälpmedel för äldre följde den struktur som presenteras i The mechanical design process [Ullman, 2010] och förklaras mer utförligt nedan. För att presentera slutprodukten användes programmet Solid Edge [Siemens, 2015] och för att dimensionera komponenterna användes Ansys 17.0 [Ansys, 2016]. Projektets tidsplan visualiserades i ett GANTT-schema, där de flesta fasernas tidsram fastställdes självständigt av projektprojektgruppen, se bilaga A.
1. Product discovery and Planning - Projektets första fas inleddes med att identifiera problemet med hjälp av informationshämtning, state of the art och studiebesök innehållande intervjuer. Detta med personal och boende inom äldrevård, forskare inom produktutveckling gentemot äldre, samt företaget Liko som tar fram hjälpmedel inom äldrevård. Litteraturstudie genomfördes för att få förståelse för den forskning som genomförts inom problemområdet.
2. Product definition - Utifrån informationen som inhämtades i första fasen kun- de ett antal huvudproblem identifieras. QFD och kravspecifikation påbörjades för att samla kundönskemål och potentiella lösningar. Dessa uppdaterades kontinuerligt under produktframtagningsprocessen och berodde på varandra.
3. Conceptual design - När ett huvudproblem identifierats användes brainstor- ming för att ta fram tre olika koncept som löste detta problem med grund i QFDn och kravspecifikationen. I denna fas användes även funktionsme- delträd och morfologisk matris. De genererade koncepten presenterades för
rehabiliteringspersonal inom äldreomsorgen, samt Liko. Ett slutgiltigt koncept valdes sedan med hjälp av feedbacken från intressenterna, samt jämförelse med kriterieviktsmetoden och utvärdering mot QFD samt kravspecfikation.
4. Product development - Utformningen av det slutgiltiga konceptet utvecklades bland annat genom struktur- och formvariation. Precis som i de tidigare faserna användes informationen som erhölls i den första fasen. Konceptet stämdes av mot kravspecifikationen och QFD för att följa upp om det tillfredsställde alla krav, men även önskemål. Konceptet visualiserades med hjälp av CAD i Solid Edge och dimensionerades i Ansys för att klara belastningar där val av material spelade stor roll. Därefter sammanställdes kostnadskalkyl för slutprodukten, samt tillverkningsmetoder baserat på konstruktionen i CAD.
5. Product support - Denna fas var inte del av detta projekt, men innebär arbetet efter att slutprodukten presenterats. Detta består av bland annat kundsupport, försäljningsstöd, teknisk support, insamling och återvinning.
2.2 Förstudie
För att få en förståelse för målprojektgruppen och problem som uppstår i deras vardag genomfördes en grundlig förstudie bestående av studiebesök och litteraturstudie. Detta skulle ge inspiration till problemområden som saknade effektiva lösningar. Mycket av studierna hanterade frågor kring hur lyft av äldre utfördes snarare än hur fall hanterades. Detta grundar sig i att projektets ursprungsuppdrag var att underlätta förflyttning av äldre men allteftersom projektet genomlöpte ändrades denna problemformulering till förminska risken för fall. Hur problemutvecklingen fortlöpt förklaras utförligare i avsnitt 2.6 Projektsyftets utveckling.
2.3 Äldrevård
Idag har äldre möjlighet att välja mellan flera typer av boenden att spendera sin tid som pensionärer på. Detta kapitel ska sammanfattat ta upp de typer av boenden som finns att erbjuda äldre. Särskilt boende hänvisar till boendeformerna servicehus, korttidsboende och äldreboende, dock så skiljer sig var och en av dessa boenden åt [Äldreomsorg, Vardaga, 2015].
Servicehus är för äldre som kräver lite vård, vilket innebär att personen har en egen lägenhet men fortfarande tillgång till vårdpersonal vid behov genom exempelvis hemtjänst. Korttidsboende är boende under en begränsad tid till följd av sjukhusvistelse eller när personen vill bo i perioder hemma varvat med vistelse på korttidsboendet. Personal finns på boendet och samtliga boenden är möblerade av boendet. Äldreboende är för de äldre som kräver mycket vård. De äldre får möblera rummet själva eftersom de generellt blir kvar där permanent. Vårdpersonal
2.4. STUDIEBESÖK
finns på plats och erbjuder mer omfattande omvårdnad än vad hemtjänst klarar av [Äldreomsorg, Vardaga, 2015].
För detta projekt var boendeform äldreboende intressant eftersom de har stor tillgång till hjälpmedel och vårdar de allra sjukaste som inte befinner sig på sjukhus.
Dessutom var det av intresse att förstå den omvårdnad som sker i hemmet av hemtjänst eftersom det ofta är den första kontakten äldre får med äldreomsorgen.
2.4 Studiebesök
För att förstå målgruppen äldre som är i behov av hjälpmedel var det högst relevant att kontakta personer som tillhörde denna målgrupp, alternativt är väl insatt i äldreomsorgen. Engagemanget var stort bland de tillfrågade och mycket kunskap delgavs vilket resulterade i ett projekt med stor möjlighet att uppfylla dagens önskemål inom äldreomsorgen.
I detta projekt gjordes studiebesök på äldreboendena Riddargården och Löjtnantsgården, där intervjuer genomfördes med boende på hemmet och vård- personal. Studiebesök gjordes även hos Kungholmens hemtjänst med intervju av personalen. Dessutom intervjuades Britt Östlund som är forskare på KTH inom produktframtagning gentemot äldre. Studiebesök gjordes även hos företaget Liko som är ett världsledande företag inom hjälpmedel för äldre.
2.4.1 Löjtnantsgården
Under projektet skedde fem besök på äldreboendet Löjtnantsgården i Stockholm, som hade hand om både somatiska och dementa boende. Med somatiska menas patienter som har symptom till följd av kroppsliga sjukdomar i jämförelse med de dementa har symptom på grund av hjärnskador.
Första besöket Löjtnantsgården
Det första besöket bestod av en rundtur på boendet och förklaring av de hjälpmedel som fanns att tillhandahålla i vården av de boende. Besöket leddes av en sjukgymnast på boendet som även förklarade för- och nackdelar med de olika hjälpmedlen, se bilaga B för intervjun med sjukgymnasten på boendet.
Valet av hjälpmedel berodde på patientens sjukdomstillstånd. Om en patient ordinerats ett hjälpmedel måste det alltid användas vid vård av patienten. Första typen av lyft som infördes när patienten började få problem med förflyttning till och från stol eller säng var stålyft. Fördelen med denna typ av lyft var att patienten fick fysiskt aktivera kroppens stora muskelgrupper, samt tarmfunktionen fick arbeta till följd av ändring av kroppsställning. Nackdelen med denna typ av lyft var att det kunde upplevas obehagligt att ha ryggen i färdriktningen vilket gjorde att patienten inte såg var denne var påväg. Se figur 2.1 nedan för exempel på stålyft som Löjtnantsgården använde.
Figur 2.1. Person som ska lyftas med hjälp av bälte kopplat till en stålyft.
När en patient inte längre kan resa sig upp ur sängen oberoende av assistans ordineras en taklyft. En taklyft lyfter personen med hjälp av sele som kopplats ihop med en motor som rör sig i en skena i taket. Fördelen med dessa taklyftar var att de var säkra och saknade komponenter som stod på golvet, vilket möjliggjorde mycket fri yta att arbeta med. Nackdelen med dem var att motorn nästan friktionslöst rörde sig längs med skenan, vilket gjorde att den lätt slog mot ytterläget och därigenom skapade slitage på stoppen. En annan nackdel var att selarna som användes var svåra att placera bakom en person som sitter i rullstol. Se figur 2.2 nedan för exempel på taklyft.
2.4. STUDIEBESÖK
Figur 2.2. Figur till vänster visar person som lyfts i taklyft. Figur till höger visar taklyft som placeras på väggen när den inte används.
Den tredje varianten av lyft som fanns på Löjtnantsgården var mobil lyft, även kallad akutlyft. Dessa lyfte vårdtagaren med hjälp av en sele precis som taklyften förutom att den även kunde transporteras runt längre sträckor i byggnaden, dock var detta inte att rekommendera med patienten hängandes i selen. Se figur 2.3 nedan för bild på två mobila lyftar.
Figur 2.3. Mobila lyftar med tillhörande sele hängandes ovanpå den högra lyften.
Det praktiska med att kunna transportera lyften var att när en person ramlat kunde lyften tas fram till personen, vilket inte var möjligt med taklyft som endast kunde röra sig i sängens närhet. Nackdelar med denna typ av lyft var att patientens ben lätt kunde slå i motorn när denne var uppvirad av lyften, se figur 2.4 nedan.
En annan nackdel var att om personen ramlat på svåråtkomlig plats, exempelvis badrum, behövde personen släpas fram till lämplig yta som erbjöd tillräckligt med plats åt lyften.
2.4. STUDIEBESÖK
Figur 2.4. Person sittandes i mobil lyft och slår benen mot lyftens motor.
Uppfattningen efter detta besök var att de personlyftar som fanns på boendet ansågs mycket pålitliga och blivit betydligt bättre än de tidigare versionerna av personlyftar. När selar används var det viktigt att kontrollera att patienten hade rätt storlek eftersom kroppsmått kunde variera beroende på sjukdom eller andra företeelse. Personlyftarna har varit viktiga för att förbättra den ergonomiska arbetsmiljön för vårdpersonalen. Tyvärr kan det vara ett ganska trubbigt verktyg för vårdtagaren eftersom då personlyft en gång ordinerats är det svårt att fortsätta vara fysiskt aktiv i sin vardag eftersom det är sällan vårdtagaren får stå upp igen när lyft ordinerats.
Kurs hantering personlyft
Det andra besöket på Löjtnantsgården erbjöds möjlighet att delta på delmomentet personlyftar av den kurs som vårdpersonalen på Löjtnantsgården var tvungna att gå för att kunna arbeta på äldreboendet. Personalen måste genomföra detta delmoment för att få tillåtelse att hantera personlyftarna på boendet, vilket även är reglerat i arbetsmiljölagen och det är rehabiliteringspersonalen som ska utbilda personalen.
För att ta del av en utförligare beskrivning av besöket se bilaga C.
Personlyftar är medecinreglerade, alltså ordineras de av rehabiliteringspersonal och när en patient ordinerats personlyft ska den alltid användas. Syftet med personlyft är att säkerställa säkerheten för brukare och personal och undvika olyckor som kan ske vid manuell hantering. Även om syftet är gott kan det göra att en patient ordineras personlyft för tidigt. Vid hanteringen av lyft behövde man vara minst två och flertalet gjorde felet att de är själva vid förberedelserna, som är det tunga, för att sen ta hjälp av kollega vid själva lyftet. Transportsträckan skulle vara så kort och så nära sittytorna i höjd som möjligt.
Om patienten var rädd eller ovan var det viktigt att vara lugn och självsäker i hanteringen. Det var även viktigt att hanteringen av personlyftarna var standardi- serad, vilket denna kurs skulle säkerställa. De mobila lyftarna kunde användas på boende som ramlat. De patienter som faller var dock ofta boende som kunde gå själva och inte använde personlyftar i normala fall, därför var det viktigt att vara försiktig i hanteringen när de hade ramlat och var ovana vid lyft. Om en patient har ramlat var det viktigt att kontrollera innan lyft att denne inte var skadad.
Sjuksköterska behövde godkänna detta. För att göra det bekvämare för patienten skulle man lägga en kudde under huvudet. Om personen ramlat på svåråtkomligt ställe fick man dra fram personen med hjälp av universalselen till den mobila lyften.
Kursen tog även upp allmän genomgång av de olika personlyftarna. Av intresse för projektet var att stålyften var det första hjälpmedlet som ordinerades när en patient inte längre kunde stå helt själv utan stöd. Därefter fick samtliga deltagare praktiskt testa de tekniker som lärts ut under kursen. Noteringar av personalen var att bygeln som kopplar samman patienten med lyften befann sig mycket nära den lyfta personens ansikte. Personalen delgav att många boende har varit rädda att få bygeln i pannan och att denna borde vara insvept i mjukt material.
Allteftersom kursen fortgick märktes att deltagarana gick på rutin och uppmärk- sammade de fel som de gjorde. Kursen var uppskattad av deltagarna trots att de redan gått den ett flertalet tillfällen eftersom de fort glömde råd och knepen. Kursen visade projektgruppen de problem som personalen kan stöta på i deras arbete med personlyftar. Personalen kom med synpunkter på möjliga förbättringar och vad som var viktigt i vården med äldre, vilket var att förmedla en trygghet till patienten som ska vårdas.
Intervju med boende på Löjtnantsgården
Det tredje besöket på Löjtnantsgården var för att intervjua en boende som befinner sig någonstans mellan tredje och fjärde åldern. För att ta del av hela intervjun, se bilaga projektgruppen D.
Personen som intervjuades var i stort sett oberoende av personalen, förutom när det kom till att gåträna med gåbord eftersom den boende i normala fall använde rullstol. Vid gåträningen fick en person i personalen följa med bakom med rullstolen utifall att den boende skulle bli trött eller vinglig. Det delgavs att fallolyckor hade skett vid ett antal tillfällen och alltid åt samma håll, vilket personen misstänkte berodde på felkonstruktion i bordet. Projektgruppen misstänkte dock att fallen
2.4. STUDIEBESÖK
kunde även ha berott på försvagning på den sida som personen faller åt, eftersom den boende även berättat om en tidigare skada som fanns i höften på denna sida.
Vid frågor om personlyftar eller andra hjälpmedel svarade personen att inga funderingar hitills hade hanterat dessa lyftar eller hur det skulle vara att bli beroende av personlyft. Projektgruppen märkte av att en viss ovilja fanns i att tänka på detta scenario. Dessutom fanns det en glädje hos personen att självständigt kunna röra sig på boendet.
Slutsats som kunde dras av intervjun var att en viss motvilja fanns att tänka på tider när ett eventuellt beroende av andra skulle kunna inträffa. Vården på detta hem ansågs mycket bra och tilliten var stor. Projektgruppen kommer även ta med att tilltron till personens egen förmåga var hög och att förklaringar till fallolyckor hellre skylls på föremål än den egna sviktande hälsan.
Intervju med vårdpersonal
Det fjärde besöket var för att intervjua två undersköterskor som arbetade på Löjtnantsgården. De hade arbetat inom äldreomsorgen i 30 respektive 40 år och hade därför mycket erfarenhet att dela med sig av till projektet.
De ansåg att patienterna på äldreboendena generellt hade blivit sjukare och äldre idag i jämförelse med förr då de var piggare. En annan skillnad var att det fanns fler hjälpmedel idag, men mindre tid att ta hand om patienterna.
Därefter diskuterades de hjälpmedel som fanns att tillgå och sådana som saknades. De ansåg att det var jobbigt för patienterna att ordineras hjälpmedel eftersom det innebar att ge upp förmågan att stå. Detta var psykiskt jobbigt för de äldre och ofta blev det nästintill ingen mer motion för de boende när lyft ordinerats.
Det bästa hjälpmedlet de haft för patienter som var på gränsen till att behöva lyft var Turner med hjul. Det var en vridplatta som underlättade vändningar när personen hade svårt att göra detta själv. Ett annat bra hjälpmedel var glidbräda som underlättade vid lyft från golv och tillpassning av lyftsele.
Det hjälpmedel de var mest missnöjd med var lyftbältet som skulle underlätta vid promenader eller lättare lyft, se figur 2.5 nedan. Problemet med bältet var att det lätt gled vilket gjorde att det hamnade fel, speciellt kunde det bli strypande under bysten.
Figur 2.5. Lyftbälte med handtag vertikalt och horisontellt för att underlätta för vårdgivaren [Vasa HandiTec, 2016].
Under samtalet med undersköterskorna kom äldreboendets hund och la sig hos oss. Han var mycket uppskattad av patienterna för att kunna ge närhet, lugn och trygghet.
Presentera slutkonceptet
Sista besöket till Löjtnantsgården var för att presentera resultatet av projektarbetet i form av ett slutkoncept. Under detta tillfälle fick sjukgymnasten som projektgrup- pen samarbetat med på boendet komma med feedback på slutkonceptet, detta för att kunna ta upp i diskussionen, samt förbättra konceptet vid ett eventuellt fortsatt arbete.
2.4. STUDIEBESÖK
2.4.2 Riddargården
Informationshämtningen fortsatte på ett annat äldreboende vid namn Riddargår- den. Det gjordes totalt tre besök under projektets gång som vid alla tillfällena leddes av en arbetsterapeut på boendet. Under det första besöket erhölls en gedigen redogörelse för vilka hjälpmedel som användes i arbetet och hur de fungerade. Det andra besöket gjordes under konceptgenereringsfasen i projektet med syfte att ta del av personalens åsikter kring de framtagna idéerna samt ett slutligt besök där förslag på förbättringar kring slutkonceptet erhölls. Intervjun med arbetsterapeuten kan läsas i sin helhet i bilaga E.
Första besöket på Riddargården
Verksamheten var mycket lik Löjtnantsgårdens där de motordrivna tak- och mobila lyftarna var en stor del i det dagliga arbetet och var mycket uppskattade av vårdpersonalen. Under hjälpmedelsvisningen erbjöds möjlighet att prova ett elektriskt gåbord, se figur 2.6. Ett gåbord används för att underlätta gång för den som behöver mer stöd än vad en rollator kan ge och nämndes även vid boendeintervjun på Löjtnantsgården. Gåbord är ett av de sista gånghjälpmedel en patient ordineras innan en taklyft.
Eftersom det finns en fallrisk att gå ensam med ett gåbord måste alltid en i personalen följa med under promenaden, vilket även delgavs vid boendeintervjun, antingen med en rullstol bakom eller hållandes i ett lyftbälte som spänns runt brukaren för extra stöd. Lyftbältet har handtag runt om som både är horisontella och vertikala, se figur 2.5. De vertikala används vid promenader och lyft eftersom kraften i handleden är som störst i det läget. Dock förklarade arbetsterapeuten att det inte var tillåtet att förhindra själva fallet eftersom det kunde generera allvarliga skador för personalen. Det var endast tillåtet att stötta och i största möjliga mån underlätta fallet. Att frångå impulsen att förhindra fall och istället låta det fortlöpa kan vara lättare sagt än gjort. Med detta sagt fastslogs det att det saknas ordentliga hjälpmedel som förhindrar fall och samtidigt är skonsamma mot alla inblandade.
Dessutom saknas hjälpmedel som kan upprätthålla gångförmågan hos en ostadig brukare och användas utan assistans för att på så sätt förskjuta dagen en taklyft behövs.
Figur 2.6. Till vänster person användandes ett gåbord. Till höger gestaltas två olika hjul från olika hjälpmedel i vården. Den övre har för stora hjul att få plats under sjukvårdssängar.
Det diskuterades även vilka för och nackdelar det fanns hos dagens utbud av hjälpmedel. Mycket av samtalet handlade om tillgängligheten. Det var viktigt att produkterna skulle fungera i vardagen och i kombination med andra hjälpmedel. Ett exempel på detta var utformningen av hjälpmedlens ben. Det var mycket uppskattat att kunna flytta isär benen på produkten i en parallell rörelse eftersom rullstolar av olika slag då kunde köras ända fram. Hjulens storlek spelade även en viktig roll i arbetet. Det framgick att vissa hjälpmedel har för stora hjul för att kunna gå under sjuksängarna, se figur 2.6. Om sängen var i lägsta läget fick inte hjulen plats vilket innebar svårigheter vid användning.
Vid slutet av besöket erbjöds möjligheten att uppleva lyft från golv till säng med en mobil lyft. Detta var mycket intressant eftersom det gav projektgruppen brukarens syn på hur det känns att bli förflyttat från golvet. På detta boende fanns det mobila lyftar på varje avdelning vilket innebar att personalen alltid hade en lyft till hands vid fall. Efter avslutat lyft erhölls uppfattningen att det känts tryggt
2.4. STUDIEBESÖK
men innehöll många moment. Det kan tänkas att under en stressig arbetsdag skulle ett lyft från golv tagit mycket värdefull tid. Alltså vore det en bra investering i ett hjälpmedel som helt och hållet förhindrade fall vilket skulle gynna både de boende samt personalen.
Sammanfattningsvis gav besöket en grundlig genomgång av vilka hjälpmedel som användes samt hur de fungerade och vad som inte fungerade i det dagliga arbetet. Vid lyft till och från säng fanns tak-och mobila lyftar vilket var mycket uppskattade och känslan efter besöket var att de inte behövde förbättras i dagsläget.
Vad som däremot krävde mer uppmärksamhet var ett stöd som upprätthåller gångförmågan en längre tid än gångbord, som inte kräver assistans, förhindrar fall och förskjuter dagen då en taklyft behövs.
Personalens råd inför slutkonceptet, besök två
När projektet nått konceptfasen erbjöds möjlighet att presentera de olika idéerna för boendets personal. Med deras erfarenhet och kunskap gavs tips och råd om vad produkten behövde förbättra samt vad som uppskattades bland förslagen. Allmänna uppfattningen var att det föreslagna konceptet skulle vara mycket uppskattat för äldre personer boendes hemma, vilket lyckligtvis var projektets målgrupp.
Personalen delgav förslag som var viktiga att ta i beaktning vid produktens uppbyggnad. Bland annat poängterades vikten av att produkten skulle hålla för brukarens vikt men fortfarande inte upplevas som tung att förflytta sig med.
Eftersom produkten skulle kunna användas i hygiensammanshang var det viktigt att materialen tål vatten och har en lång livslängd. Slutligen var det viktigt att ha i åtanke vid konstruktion av uppresningsmedel att när en person går från sittande till stående är det viktigt att ha något stöd att ta kraft ifrån för att undvika fall. Ovanstående information bearbetades och användes vid utvecklingen av slutkonceptet.
Presentera slutkonceptet, besök tre
Det tredje besöket var för att presentera slutkonceptet som projektarbetet resulterat i. Syftet med detta var för att de skulle få se vad samarbetet resulterat i, men även få konstruktiv kritik på slutkonceptet. Denna kritik kunde därefter diskuteras vidare i diskussionen.
2.4.3 Kungsholmens hemtjänst
Under besöket på Kungsholmen intervjuades två sjuksköterskor från personalen som delgav vilka utmaningar anställda inom hemtjänsten kunde mötas av, se intervjun i sin helhet i bilaga F. De personer som är i behov av hemtjänst är ofta mycket sjuka men har en önskan om att få bo kvar hemma. För att personalen ska kunna utföra sitt arbete måste patientens hem ofta möbleras om och utrustas med hjälpmedel.
Detta var inte alltid uppskattat bland patienterna och sjuksköterskorna delgav att de bland annat hittat en lift i trappuppgången eftersom den inte ansågs passa ihop
med inredningen. Att arbeta i ett hem som inte är anpassat för hemtjänst var inte alltid lätt för personalen. Det var inte ovanligt med små badrum vilket försvårade de dagliga sysslorna eftersom dagens lyftar inte fick plats i trånga utrymmen.
En vanlig dag hade personalen 16 till 17 besök. Med ett pressat tidsschema var det viktigt att inget oförutsett skedde. Det blev därför stora konsekvenser om en patient exempelvis ramlat och behövde akuthjälp eftersom efterföljande patienterna fick vänta tills situationen ordnats upp. Just fall var även en punkt som väckte intresse för fortsatt arbete i projektet. Personalen förklarade svårigheterna med att få upp en patient från golvet om denna inte hade en personlyft i hemmet.
De var ett vanligt problem eftersom de äldre som ramlade hemma var oftast för friska för att ha en lift i hemmet. I sådana fall saknades hjälpmedel för en lätt uppresning som var ergonomisk för de inblandade. Det resulterade i olika nödlösningar som exempelvis en snabb manöver med hjälp av lakan. Det saknades alltså ett enkelt uppresningsverktyg som personalen i hemtjänsten kunde ha med sig under besöken till de hem där ingen lyft ordinerats. Detta var ett område som krävde förbättring vilket noterades för det framtida projektarbetet.
2.4.4 Britt Östlund
För att få vägledning i vad som var viktigt vid produktframtagning för äldre besöktes Britt Östlund, professor vid KTH. Östlund samarbetar med Röda korset där hon bland annat framställer teknik gentemot äldre och har därmed en gedigen erfarenhet av att arbeta med äldre som målgrupp. Det gjordes sammanlagt två besök där det första kan ses nedan.
Under besöket framkom det att äldre inte fungerar som en homogen grupp utan är mycket olika från person till person. Detta var viktigt att notera för det framtida arbetet. Östlund förklarade även vikten av att den nya produkten ska påminna om någon tidigare produkt för att öka användarvänligheten. Exempel på detta var dagens akutlarm som idag används flitigt inom vården och bärs kring handleden.
Vid en situation som brukaren behöver assistans trycker denna på larmets knapp för att tillkalla hjälp, se dess utformning i figur 2.7. Alarmets grundfunktion påminner om telefoni vilket därmed underlättade implementeringen inom äldrevården.
2.4. STUDIEBESÖK
Figur 2.7. Trygghetsalarm till vänster som används inom äldrevård [Kungsbacka, 2014]. Haklapp från Nytta design till vänster [Östlund, 2013].
Östlund belyste slutligen det viktiga med produktens design. Exempel på det var en haklapp av Josephine Drakenberg som utformats till ett smycke, se i figur 2.7. Detta ledde till att produkten liknade en utsmyckning istället för att utstråla svårigheter vid matintag. Att designen kunde påverka vilken värdering som en produkt utstrålar var mycket inspirerande och togs i beaktning för det kommande arbetet. För fullständig intervju se bilaga G. Det gjordes även ett återbesök hos Östlund i slutet av projektet för att redovisa hur projektet fortlöpts och vad resultatet blev.
2.4.5 Liko - a Hill-Rom Company
Liko är ett världsledande företag som specialiserat sig på att utveckla enkla och säkra lyftanordningar som underlättar förflyttning. Liko grundades 1979 och har därigenom en gedigen kunskap inom lyft. Det var därför mycket intressant att veta vad företaget skulle tycka om de idéer som uppkommit under konceptfasen i projektet. Redan vid första mailkontakt visade Liko på sitt genuina intresse vilket bekräftade att projektet var på rätt spår gällande konceptidéerna. Förutom mailkontakt bokades även två möten med företaget. Likos huvudkontor ligger i Luleå men projektprojektgruppen erbjöds ett möte med företagets sjukgymnast på deras kontor i Solna, Stockholm under konceptgenereringsfasen. Dessutom bjöd Liko in till studiebeök i Luleå vilket genomfördes när projektet genererat ett slutkoncept som då presenterades för några av Likos personal.
Möte med Liko i Stockholm
Under mötet i Stockholm presenterades projektets slutkoncept, se figur 2.8. Mötet var mycket givande där sjukgymnasten delgav företagets tankar kring konceptet samt deras kunskap kring vad som ska beaktas vid utveckling av produkter till äldre.
Figur 2.8. Huvudentré till Likos kontor i Solna, Stockholm.
Sjukgymnasten hade även möjlighet att visa upp många av Likos produkter däribland en personlyft där brukaren, med hjälp av en sele, fästs till produkten och med stöd från lyftens ledstänger på sidorna utföra gåträning, se figur 2.9.
2.4. STUDIEBESÖK
Figur 2.9. Personlyft som underlättar gåträning genom att fästa patient i sele kopplad till lyften, samt ledstänger.
Efter avslutat möte erhölls intrycket att det föreslagna slutkonceptet ansetts mycket intressant och att det var en potentiell produkt som skulle kunna säljas som ett hjälpmedel för äldre. Detta var självklart mycket motiverande i det slutliga arbetet att få fram en färdig produkt.
Studiebesök hos Liko i Luleå
Vid framställning av en produkt är det lärorikt att se hur det går till när dagens produkter produceras. Det var därför mycket givande när projektgruppen blev inbjudna på studiebesök hos Likos huvudkontor i Luleå, se figur 2.10.
Figur 2.10. För att ta sig till Likos huvudkontor i Luleå flög projektgruppen dit.
Engagemanget var stort bland personalen och besöket leddes av företagets sjukgymnast. Under rundturen erbjöds möjligheten att presentera projektets slutkoncept för sjukgymnasten och hennes kollega. Intresset var stort och personalen gav många råd och förbättringsförslag som fick spela en stor roll vid designutveck- lingen av slutkonceptet. Besöket gav en gedigen bild av hur en verksamhet som producerar hjälpmedel fungerar samt hur ett framtid inom produktframtagning av vårdhjälpmedel skulle kunna se ut.
2.4.6 Sammanfattning studiebesök
Att projektgruppen valde redan tidigt att besöka både äldreboende och hemtjänst visade sig vara framgångsrikt för att få en bra bild av den äldrevård som bedrivs på särskilt boende och i hemmet. Uppfattade problemområden kunde nämligen skilja sig åt beroende på platsen vården skedde.
På äldreboendena fanns ett brett utbud av personlyftar och andra hjälpmedel, vilka även ansågs fungera mycket bra att använda för att de effektivisera och underlättade arbetet. Problem som projektgruppen upptäckte hos äldreboendet var att lyft från golv i trånga utrymmen var svårt, samt att patienter som brukade gåbord behövde ha en vårdgivare som följde efter med en rullstol. Detta eftersom gåbord saknar en snabbt tillgänglig sittplats för vila vid yrsel eller bristande balans.
Personlyft kunde användas flitigt eftersom de redan var installerade i samtliga rum, men generellt fanns en stark ovilja hos de boende att ordineras personlyft eftersom det upplevdes som slutet på livet som oberoende.
2.4. STUDIEBESÖK
I hemtjänsten upplevdes de största problemen vara lyft från golvet generellt eftersom flertalet hem saknar personlyftar som kan underlätta denna typ av lyft.
Detta eftersom de som faller generellt är friska nog att röra sig själv och därför inte ordinerats lift än. Ett annat problem var att de besökte väldigt många patienter per dag så när någon ramlat kunde det lätt bli förseningar i schemat. Största motviljan till att ordineras lyft bland de äldre var, till skillnad från på äldreboendena, att de ansågs ha en design som inte passade med övrig inredning i hemmet. Dessutom tyckte flertalet av de äldre att personlyftar starkt uttryckte sjukhus och förvarade ibland dessa hellre utanför hemmet.
Studiebesök hos Liko och Britt Östlund gav parallellt med besök hos äldrevården en bra bild av hur synen på produktframtagning gentemot äldre ter sig i val av färg, design och konstruktion för att passa målgruppen. Projektgruppen upplevde det intressant att åsikterna om produkterna kunde skilja sig åt mellan företag och vårdpersonal. Företaget var mycket noga med säkerheten hos produkterna i form av lyftkraft och förhindra risk för fall, dock efterfrågade vårdpersonal hellre att produkterna var effektiva att använda. Vid besök hos Liko nämnde de att just detta kunde bli en lucka hos deras produkterna, att de blir för komplicerade att personal och patienter inte vill använda dem.
2.5 Litteraturstudie
För att ta del av den forskning som genomförts lånades tolv böcker på stadsbiblio- teket i Stockholm, se figur 2.11. Dessa böcker innehöll rapporter, kursmaterial för vårdstuderande, doktorsavhandlingar och facklitteratur. Områden de behandlade var äldreomsorg, geriatrik och åldrande.
Figur 2.11. En överblick på vilka böcker som litteraturstudien behandlade.
Den insamlade informationen var mycket givande för arbetet och alla projektets tre framtagna koncept grundade sig i denna studie. Litteraturstudien var mycket omfattande och i detta avsnitt sammanfattas det viktigaste som hittades.
Statistik över äldre
På 40 år mellan 1960 och 2000 fördubblades världens befolkning och bestod av cirka sex miljarder invånare [Ekwall, 2010]. Samtidigt har medellivslängden ökat vilket innebär att fler lever till hög ålder. I Sverige förväntas medellivslängden öka från 83 år för kvinnor och 79 år för män till 86- respektive 84 år till år 2050 [Gynnerstedt and Wolmesjö, 2011]. Studier har visat på att medellivslängden ökar med i genomsnitt 3 månader per år [Östlund, 2008].
2.5. LITTERATURSTUDIE
Sverige tillhör ett av de länder som har störst andel äldre, vilket kräver stora resurser och kommer ställa stora krav på äldreomsorgen i framtiden. Speciellt med tanke på att i Sverige var år 2000 andelen personer över 65 år 7,2 % av befolkningen, vilket beräknas till år 2050 ha ökat till 24,1 %. Motsvarande siffror för de över 80 år var år 2000 uppe i 5,0 % och beräknas år 2050 vara uppe i 9,3 %. Av de cirka 450 000 personer som är över 80 år är omkring 70 000 i behov av äldrevård [Ekwall, 2010].
Den stora andelen äldre beror i hög grad på att vi har fått ett lägre födelsetal i Sverige, samt att vi lever längre till följd av bättre livsvillkor och sjukvård [Ekwall, 2010]. En ökande medellivslängd har medfört att fler personer är sjuka i åldersrelaterade sjukdomar sista tiden i livet, vilket leder till ett ännu större behov av yrkesverksamma. Dock leder det låga födelsetalet till att det finns färre i arbetsför ålder att ta hand om den stora andelen av äldre. Beräkningar har visat på att antalet personer i arbetsför ålder per personer över 80 år var år 1970 cirka 25 personer, detta i jämförelse med år 2007 då siffran minskat till 11 personer. Denna siffra beräkna minska ytterligare till endast 7 personer till år 2050 [Östlund, 2008]. Detta innebär att det finns färre som betalar skatt som bland annat ska betala för äldreomsorgen i Sverige.
Att antalet platser på äldreboenden blivit mer begränsat har gjort att allt fler äldre bor kvar hemma. Detta medför att hemtjänsten får en större arbetsbelastning till följd av fler patienter. Dessutom är dessa personer generellt sjukare nuförtiden i jämförelse med tidigare generationer som har vårdats med hemtjänst. Detta gör att de med mindre behov lätt hamnar utanför systemet. Dessutom beräknas den ökande andelen äldre göra att äldrevården i hemmet kommer bli dyrare i framtiden.
Om vården i framtiden ska vara lika tillgänglig som idag beräknas kostnaden vara fyra gånger så stor år 2040 [Östlund, 2008]. Detta innebär att äldre i framtiden gynnas mer av att klara sig utan vård så långt det är möjligt.
Med hjälp av tekniska produkter anser verksamma inom äldrevården att möjligheterna att kunna bo hemma längre ökar och därigenom förbättra de äldres självständighet. En stor del av äldre bor kvar hemma, nämligen 83 % över 85 år, varav 27 % av dessa har hemtjänst. Gånghjälpmedel är en grupp av tekniska produkter som är vanliga hos projektgruppen äldre. Närmare bestämt 70 % av personer över 85 år använder någon form av gånghjälpmedel, där rollatorn är den mest förekommande produkten [Larsson Ranada, 2015].
Äldreomsorg och vilka som är i behov av vård
Kommunen ansvarar för äldrevården sedan 1990-talet [Ekwall, 2010]. Trots detta så har ansvaret om de äldre alltmer förts över från samhället till de äldres anhöriga [Dunér and Nordström, 2005]. Bristen inom äldrevården gör att så kallade informella vårdare träder in, vilka utgörs av anhöriga som hjälper den sjuke med dagliga aktiviteter och finns som stöd i ohälsa. Ofta är den informella vårdaren en partner, vilket innebär att denna person ofta också är äldre. Detta kan leda till att vårdandet är belastande på även vårdarens hälsa och påskyndar dennes åldrande [Ekwall,
2010]. Alltså får äldre i stort behov av vård hjälp av samhället samtidigt som vården av äldre i mindre behov av hjälp förskjuts till de informella vårdare. Detta gör dock att de som saknar närstående kan bli helt utan hjälp tills de är i behov av mycket vård [Dunér and Nordström, 2005].
Äldres rättigheter beskrivs i SOL. Enligt denna lag har den som inte själv kan tillgodose sina behov rätt till bistånd, förutsatt att denne inte kan få dem tillgodosedda på annat sätt. Detta bistånd ska möjliggöra ett så självständigt liv som möjligt. Detta kan innebära praktisk hjälp som städning, handla mat och personlig omvårdnad. Det kan även innebära social och existentiell hjälp i form av promenader och samtal om livsfrågor [Dunér and Nordström, 2005].
Kvarboendeprincipen är viktig inom äldrevården, vilket innebär att en person ska så långt det går stödjas att kunna bo kvar hemma med fortsatt livskvalitet [Ekwall, 2010].
Att åldras med värdighet
Det finns en önskan om att bli vårdad med värdighet hos äldre, vilket beskrivs av en rädsla att inte bli sedd som en unik person. Med värdighet menar många tillgång till närstående och möjlighet till vård i hemmet [Harrefors, 2011].
Att kunna leva ett självständigt liv och utföra dagliga aktiviteter anses också höja livskvaliteten [Jansson et al., 2009]. Att vara oberoende värderas mycket högt, vilket innebär att många kämpar för att kunna behålla denna kontroll över sitt liv [Harrefors, 2011]. För många blir det en livskris att bli beroende av andra personer för att kunna utföra vardagliga aktiviteter. Ofta vill eller vågar man inte ta emot hjälp och försöker leva med situationen utan stöd från äldreomsorgen. Att söka hjälp kan upplevas skamligt och kräver stor trygghetskänsla och acceptans av sin situation [Dunér and Nordström, 2005].
Normaliseringsprincipen är viktig inom äldrevården, vilket innebär rättigheten för de äldre att ha en normal tidsrytm, livscykel, sexuella mönster och självbestäm- mande [Dunér and Nordström, 2005]. Alltså är målet med vården att patienten ska kunna få leva ett så normalt liv som möjligt. Tekniska hjälpmedel har visat sig kunna möjliggöra livskvalitet trots att behov av vård finns [Harrefors, 2011]. Att mäta livskvalitet är svårt, men det finns metoder som används i forskningssyfte, dock inte inom vården än [Wahlund, 2006].
Att ha ett normalt liv förknippas med att kunna utföra sina dagliga aktiviteter i sitt hem. Hemmet värderas högt och erbjuder trygghet och en viss känsla av oberoende. Vård i hemmet har visat på positiva effekter, bland annat att det anses som ett värdigt sätt att vårdas i sjukdom [Harrefors, 2011]. För de flesta äldre blir det allt viktigare att kunna bo kvar i sitt hem för att få ett värdigt liv [Larsson Ranada, 2015].
Det finns större möjligheter att leva ett självständigt liv idag i jämförelse med de tidigare generationerna. Detta till följd av bättre bostäder med tillgång till tekniska produkter och hjälpmedel, som mikrovåhsugnar och halvfabrikerad mat [Östlund, 2008]. Önskvärt är att få ett aktivt åldrande, vilket innebär att åldras med god
2.5. LITTERATURSTUDIE
hälsa och vara delaktig i samhället. Tekniska hjälpmedel kan vara ett viktigt stöd för att kunna uppfylla detta [Larsson Ranada, 2015].
En person som lever ett aktivt liv bibehåller sina resurser längre och minskar risken för att få sjukdomar. Alltså gör regelbunden träning att möjligheterna till att leva ett självständigt liv ökar [Jansson et al., 2009].
Fall
Äldre är den mest förekommande åldersprojektgruppen i fallolyckor och oftast är det kvinnorna som faller. Av personer över 65 år är det minst en tredjedel som faller minst en gång om året, dessutom får cirka hälften av de äldre som faller någon typ av skada. Fall syftar på när en person hamnar på marken, golvet eller en lägre nivå till följd av en oväntad händelse denne utsätts för. [Jansson et al., 2009].
Ungefär 60-80 % av de äldre som söker sjukvård med anledning av en skada har fått sin skada i ett fall. Mer än en tredjedel av de som fallit måste uppsöka sjukvård och 25 % måste flytta till äldreboende efter fallet [Jansson et al., 2009].
Fallprevention är viktigt eftersom fall leder till stora skador och i värsta fall död till följd av skador eller medicinska komplikationer. Höftfrakturer är vanligt vid fall och en stor vårdkostnad. Ungefär 30 % av de äldre som söker sjukvård vid höftfraktur dör inom ett år till följd av komplikationer. Totala vårdkostnaden för fallolyckor är för Sverige minst fem miljarder kronor per år. Dessutom måste äldre ofta få socialt stöd efter sjukhusvistelsen [Jansson et al., 2009]. En rädsla för att falla kan uppstå som gör att den fysiska aktiviteten minskar, vilket leder till balanssvårigheter och muskelsvaghet. Att begränsa sina aktiviteter kan medföra en ökad nedstämdhet och problem med självförtroendet till följd av den sociala isoleringen. Detta bildar en ond cirkel där beteendena som tas till för att minska risken för fall ger istället den motsatta effekten [Skoog and Grafström, 2013]. Detta fenomen finns illustrerat i figur 2.12 nedan.
