Konflikthanteringsmetoder

I detta arbete har vi tidigare presenterat och analyserat olika konflikthanteringsmetoder, som vi nu kommer att diskutera. Vi kommer att presentera metoderna en och en, samt lyfta fram barnens reaktioner under och efter dessa.

De konflikthanteringsmetoder som användes av pedagogen i ”Mobilsituation” var att hon började med att sätta sig ner på barnens nivå. Efter det började hon att reda ut vad som hade hänt genom att ställa frågor till båda parterna, och förklarade även hur barnen kände för de båda. När konflikten var löst, och barnen sagt förlåt till varandra, fortsatte de att leka på varsitt håll och med hjälp av barnintervjuerna kunde vi tolka detta som att barnen var nöjda med denna typ av metod.

I ”Pärlsituation” använde en annan pedagog sig av samma konflikthanteringsmetoder som pedagogen i situationen ovan, men lade även till förslag på hur barnet hade kunnat agera istället. Vi upptäckte även att hon talade med lugn röst. Under hanteringsprocessen reagerade barnet till en början med tystnad, och vi tolkade barnets kroppsspråk och passiva beteende som att hon kände skam. Dock fortsatte barnen, även här, att leka igen efter att konflikten var löst.

Även i vår nästa observation, ”Tärningssituation”, satte pedagogen sig ner på barnens nivå, använde lugn och vänlig röst, samt ställde frågor för att ta reda på vad som hänt. Denna pedagog använde dock sig även av tillrättavisning av fysisk aggressivitet, samt lade orden i mun på ett av barnen. Något som stack ut i denna konflikthanteringssituation var att pedagogen, istället för att förklara barnens känslor, förklarade deras avsikter. Hon använde sig även till viss del av fysisk närhet, och bad till sist barnen att säga förlåt till varandra. Vi

36

tolkade det som att barnen reagerade med ett anpassande beteende, alltså att deras handlingar inte var av egen vilja, utan snarare uppmaningar av pedagogen. Vi spekulerar även, nu i efterhand, i om pedagogens dubbla budskap till barnet, som utmärkts som ”den snälla”, kan ha skapat förvirring hos henne.

I ”Att få lösa en konflikt själva” berättade barnet om en gång när hon och hennes kompisar fått lösa en konflikt själva. Det framgick inte i intervjun hur barnen löste konflikten men vi tolkade barnets beskrivning av händelsen som att hon och hennes kompisar lärt sig att sätta tidigare kunskap i sammanhang, och på så sätt lärt sig att lösa konflikter. Efter vad barnet berättade i intervjun tolkade vi det som att hon och de andra barnen i denna situation var nöjda efter att ha löst konflikten själva, då annan forskning tyder på att barn i situationer som denna kan erövra känslan av bemästrande.

Ett annat tillfälle, där barnen fick lösa konflikten själva, var i ”Barbiesituation”.

Hanteringsprocessen började med att ett av barnen sa ifrån, detta följdes av en lång tystnad. Denna tystnad, som både kan ses som en konflikthanteringsmetod och en reaktion, tolkade vi som en typ av reflektionstid. Vi tolkade barnens reaktioner som positiva då de fortsatte att leka glatt efter konflikten.

När vi intervjuade ett barn i ”Att försöka bli sams” fick vi en annan inblick i hur barn kan hantera konflikter. Barnet försökte i denna situation lösa konflikten verbalt. Då detta inte fungerade valde han att gå iväg, vilket även kan ses som både en

konflikthanteringsmetod och en reaktion. Även om barnet uttryckte att det inte kändes bra att vara osams med sin kompis tolkade vi att de blev vänner igen, då de efter sin konflikt började att leka tillsammans på nytt.

I ”Inte springa!” började pedagogen med att gå fram mot barnen och ropa åt dem. När hon sedan kom fram stoppade hon dem fysiskt från att springa runt. När ett av barnen trots detta fortsatte att springa runt lutade hon sig över honom och använde hög röst. Vi tolkade det som att barnet, vid pedagogens första uppmaning, reagerade med ignorans. Vid

pedagogens andra uppmaning tolkade vi barnets beteende som att han kände rädsla. Den sista observationen vi tagit upp är ”Middagstimeout”. I denna situation använde pedagogen sig av timeout, alltså att hon skickade iväg barnet från gruppen, utan tydliga direktiv. Vi tolkade utifrån denna händelse barnets reaktion på två olika sätt, att det kunde vara roligt och spännande för barnet eller att han kunde ha känt sig maktlös och ej förstådd.

37

Det som var vanligast förekommande på den avdelning vi besökte var alltså att

pedagogen satt ner på barnens nivå och ställde många frågor till alla parter inblandade, för att kunna lösa konflikten på ett så rättvist sätt som möjligt. Även om somliga reaktioner i hanteringsprocessen var negativa kunde vi se att barnens övergripande reaktioner efter att konflikterna löstes var positiva.

Vi har dock även observerat konflikthanteringsmetoder som haft mer negativa effekter för barn. Detta har framför allt varit konflikter mellan barn och pedagog, där pedagogerna visat auktoritet genom att till exempel luta sig över barnen. I dessa fall har barnen reagerat med rädsla och skam, de kan även ha känt sig uteslutna och/eller utpekade.

Utbildning inom konflikthantering har bevisats ha stor inverkan på barn. Hakvoort (2011) har uttryckt att skolklimatet förbättras när konflikthantering präglar verksamheten. Detta är något vi har kunnat se utifrån Vestal och Aaron Jones’ (2004) studie där de visade på att barn med pedagoger som var utbildade inom konflikthantering hade lättare för att själva hantera konflikter och gjorde så på mindre våldsamma sätt.

Vi kan alltså anta att pedagoger som är utbildade inom konflikthantering har positiva effekter för barn och lugnande effekter på det sociala klimatet i verksamheten.