Konsekvenser för individens identitet och tillhörighet

Korttidsarbete har inneburit ändrade förutsättningar för individerna både gällande arbete och fritid. Detta kan påverka balansen mellan individens roller och då leda till frågor om identitet och tillhörighet.

Effektivitet och att producera med kvalitet är återkommande bland våra informanter som en viktig del i hur de utför sitt arbete. De menar att det ligger i deras personlighet att vara effektiva och göra ett bra arbete, de ser det som en del av sin yrkesidentitet. När förutsättningarna förändrades i och med korttidspermitteringen lyfter flera av informanterna detta som en känsla av otillräcklighet och att det inte stämmer överens med hur de skulle vilja vara.

34 ...kommer jag att hinna mina arbetsuppgifter på den här tiden som jag kommer att arbeta då, tre dagar i veckan, kommer jag kunna utföra mitt arbete så som jag vill, med det resultat jag vill ha? (IP 7)

Det finns även de som upplevde att det var enkelt, att hinna med sina arbetsuppgifter under den tid som skulle arbetas eller till och med hade svårt att fylla tiden, då de hade arbetsuppgifter som kunde eller var tvungna att pausas på grund av pandemirelaterade orsaker, till exempel utbildningsdagar för arbetsgrupper eller företaget som helhet.

Oj, här jobbar vi 16 timmar och jag kan inte ens fylla tiden, för jag har liksom, det finns ingen mottagare på andra sidan av det som vi gjorde tidigare. (IP 3)

Cirka hälften av informanterna menar att arbetet är en stor del av deras identitet medan den andra halvan menar att det bara är en del, men dock en viktig del av identiteten. Två av informanterna menar dessutom att för dem har det bara varit positivt att få tillbringa mindre tid på arbetet och istället ha mer tid hemma med familj samt få mer tid för andra intressen. De menar att arbetet i sig behöver ta mindre plats i alla människors liv.

Min insikt 2020 är inte att göra mitt jobb mindre viktigt, det är att göra mitt privata, mina hobbies, mina intressen, det jag brinner för på andra planet, det måste få bli viktigt för...det är lite som att säga att jag ska sluta äta godis men jag behöver ju äta mer av nåt nyttigare då som slår ut det, lite samma är det ju energimässigt... Det är ju jättehärligt att ha ett jobb som jag brinner för men det går inte att brinna dygnet runt. (IP 9)

Vi ser ett mönster där informanter uttrycker att de fått insikter om sig själva under den period de varit korttidspermitterade, vilket bland annat uttrycks som att de har lärt sig mer om sig själva. De informanter som har provat på att göra andra saker med den extra tid de fått eller fått andra arbetsuppgifter ger även uttryck för att de har vidgat sina vyer, hittat nya arbetssätt men även i vissa fall att de har kunnat konstatera att de trivs med det de gör idag och att just den roll de egentligen har är den som de vill fortsätta som. Det är främst yngre informanter som lyfter fram tankar om förflyttning av fokus från arbete till värde för andra delar i livet och därmed även deras identitet.

Jag tror att förut har mitt jobb varit så mycket att det är en värdering på vem jag är som människa, och att jag verkligen fått tiden att flytta det till att vem som helst, vi kan byta liksom platser när som helst, men det är inte mitt det ändrar ju, mitt värde ändras ju inte. (IP 9)

En informant tog direkt efter beskedet om korttidspermitteringen kontakt med HR-avdelningen på sitt företag och frågade vad som gällde för den permitterade tiden och jobbade därefter som personlig assistent de permitterade dagarna.

35

Informanten tyckte det var viktigt att kunna göra nytta, känna sig behövd och få stimulans.

Återkommande för flera av våra informanter var att de uppgav att de till en början hade stora planer för vad de skulle ägna den lediga tiden till, exempelvis träna eller baka, men att detta sedan inte alltid blivit verklighet. De ville ägna sin lediga tid till saker de ansåg att de inte hann med när de jobbade fulltid, såsom olika sorters träning, trädgårdsarbete eller bara vara ute i naturen, tillbringa tid med familj och vänner, baka, och lägga pussel. Det var sådant som de gav uttryck för inte hanns med i det vanliga, vardagliga ekorrhjulet. Några informanter reflekterade vidare kring detta, och menade att det nog inte skulle hjälpa hur mycket tid som blev över, det är något annat än tid som behövs för att just dessa saker ska blir utförda.

Det är stor variation på hur arbetets innehåll har förändrats under den tid som informanterna varit korttidspermitterade och ett fåtal har i princip haft samma arbetsuppgifter som normalt. I branscher där verksamheten gick ner i hög eller mycket hög omfattning, vittnar informanterna om att de använt arbetstiden till att komma ifatt samt att uppdatera rutiner och dokument som det inte funnits tid till tidigare. Vilket de, när vi sedan reflekterat tillsammans med dem i intervjuerna, inte förstår varför man prioriterat ner. De ser nu att detta kommer att underlätta arbetet framåt.

Vi ser även ett mönster inom dessa branscher där verksamheten gått ner att informanter har fått arbetsuppgifter som inte ingår i deras ordinarie arbetsuppgifter, men som måste genomföras. Här finns en skillnad mellan de informanter som upplever att dessa arbetsuppgifter har gett den utmaning de behöver i sitt arbete när andra uppgifter inte fanns kvar och de informanter som upplever att arbetsuppgifterna förändrats till det sämre, att det var tråkiga, icke stimulerande arbetsuppgifter de fick, vilket då för dem spädde det på de negativa känslorna av korttidspermitteringen. Det är fler informanter som upplever förändringarna i arbetsuppgifter negativa än positiva.

...så då har jag fått andra arbetsuppgifter, som jag egentligen kanske inte är jättepepp på. (IP 3)

En av våra informanter berättade om hur lyckan över att för några år sedan ha funnit sitt drömjobb förbytts, då de ordinarie arbetsuppgifterna i stort sett nu helt försvunnit och den tid som inte är permitterad i stället ägnas åt mindre kvalificerade arbetsuppgifter. Detta har nu fått informanten att söka efter nytt, mer stimulerande jobb, för att få känna tillfredsställelse i arbetslivet.

… så från att då ha haft hela den här arbetssituationen där som för mig har varit extremt meningsfull och så stor del av mitt liv till att både tidsmässigt och

36 arbetsinnehållsmässigt blev nånting helt annorlunda. Mycket kortare arbetstid och arbetsuppgifter som, som egentligen inte är det jag är anställd för att göra och har betalt för. (IP 2)

Vi har även informanter som upplever att det förväntades av dem att leverera på samma nivå till lägre tidsinsats, utan att ha någon möjlighet att själv förlägga sin arbetstid så att de skulle kunna leva upp till leveranskraven. Detta gav upphov till oro över att inte hinna med eller att inte kunna leverera på det sätt som individen önskade.

Så vi var ju tvungna att leverera samma... så det var samma output med 60 % input i tid, så det blev ju så här också att man var ju övertidsutlöst, man fick ju inte lägga någon övertid i permitteringstiden utan allting var ju liksom fryst. Så det var 8 timmar om dan, inget mer, inget mindre. (IP 6)

Arbetstidsförändringen innebar även att informanterna inte mötte kollegorna i samma omfattning som tidigare, då den förkortade arbetstiden för var och en innebar att arbetsdagarna fördelas på samtliga i arbetslaget. Delaktigheten minskade och möjligheten till det kreativa utbytet mellan kollegor försämrades.

Jag är ju en ganska social person på det sättet och jag överhör mycket och jag vill vara delaktig liksom, bara, även liksom om jag bara hör något i surret, så känner jag att jag då kanske kan bidra med någonting, säga någonting som, som tips eller så. (IP 6)

Delaktigheten berörs på flera plan som en viktig del för att informanterna ska känna stimulans och mening, både i arbetet och kollegialt. Tillhörigheten lyfts fram som väsentlig.

Hos de informanter som arbetat delvis hemma och delvis på sin arbetsplats, eller helt och hållet hemma ser vi ett mönster i deras upplevelser av att sakna den kollegiala stimulansen och utbytet i högre omfattning än de som fått vara på arbetsplatsen under sin arbetstid.

Men just det här att vara med i ett sammanhang, att inte träffa mina kollegor, som är där jag hämtar min inspiration och … stimulans i att umgås med mina kollegor för mina kollegor är också mina vänner, Så, nej där har det varit jobbigt tycker jag att komma utanför, att inte ha den dagliga kontakten och prata och skratta tillsammans som man gör. (IP 11)

Kollegial samvaro och utbyte verkar även det vara viktiga komponenter för informanternas motivation och stimulans på arbetet. Det finns dock även informanter som känner att arbetet har blivit mer stimulerande och roligt när arbetet kunnat utföras mer självständigt och utan att någon tittar över axeln.

Jag känner mig liksom fri och jag känner mig, jag tycker att jag blir ändå avslappnad av att få va hemma och att jag kan ändå åka in till jobbet om jag vill... jag sparar en

37 massa energi och tycker det är kul för att jag får ta ansvar över att jag gör de uppgifterna som jag ska göra. (IP 8)

Det är tydligt att just arbetet hemifrån inte har direkt koppling till korttidspermitteringen utan istället är en konsekvens av de restriktioner som gäller med rekommendationen att så många som kan bör arbeta hemifrån.

De informanter som uppger att arbetskollegorna även är vänner upplever en större saknad av kollegorna och lägre grad av andra sociala kontakter än övriga informanter, då tiden de kunnat ses såväl på som utanför arbetet har begränsats.

Så det sociala är ju det som påverkat en mest och som jag känner att jag saknar mest och det är nog det som spökar lite i huvet, att man inte får tillfällen att få ur sig det man känner och inte får inputs, får inte ta del av andras liv heller, mm med de här småsakerna som naturligt kommer när man träffas. (IP 10)

De ekonomiska konsekvenserna av korttidspermitteringen verkar vara marginell för informanterna. Vi finner snarare ett mönster i att det som förlorats i inkomst till stor del har vägts upp av den tid som informanterna fått till att umgås med familjen och att göra annat som varit svårt att hinna med annars.

Ekonomiskt är det ju klart att man tappar lite, men jag tycker att det är så lite så det är värt den fritid jag får istället. För mig är den tiden mer värdefull än pengen. (IP 5)

Tiden med familjen och möjligheten till återhämtning lyfts fram som väsentliga delar för det mervärde informanterna fått av den tid de inte varit i arbete.

Det finns informanter som upplever att de hade bättre ekonomiska förutsättningar under den tid de var korttidspermitterade. Detta då de hade stora friheter från sina arbetsgivare att arbeta med andra uppgifter och hos andra arbetsgivare, och delvis uppmuntrades från arbetsgivaren att under de dagar de var korttidspermitterade gärna studera eller arbeta inom de områden som var i behov av arbetskraft, som till exempel vård och omsorg.

Skaffade jag mig extraarbete ……. och samtidig hade jag börjat en utbildning ... Så jag kan väl säga att jag tjänat mer pengar när pandemin började än innan … man har ju fått andra tankar typ om man ska gå där man går nu så att säga det har man gjort i många år så det var väl ganska positivt. (IP 12)

Dessa möjligheter till att få göra annat har även lett till insikter, både om sig själv och sin yrkesroll. Det handlar om att det arbete som informanten har är det den trivs med och känner är meningsfullt, men även vilka andra möjligheter individen har. Det framkommer då att dessa utvecklingsmöjligheter kan finnas antingen på nuvarande arbetsplats eller inom helt andra områden.

38

Ett fåtal informanter upplever att deras ekonomi har försämrats något på grund av att de använt tiden till att göra saker som kostar en hel del, som att renovera hus eller lägenhet och inköp av utrustning till dyra idrottsliga aktiviteter.

…problemet var ju att man gjorde av med mer pengar när man var ledig, för man hade ju en massa andra uppgifter att göra hemma. Snickra och grejer. (IP 3)

Citatet är bara ett exempel på alla de renoverings- och utbyggnadsprojekt som informanterna berättar om. Tiden de fått har alltså använts till att göra olika saker som de tidigare planerat och tänkt göra, men inte ansett sig haft tiden till. Merparten av informanter uppger att det gett dem tillfredsställelse att ha haft något meningsfullt att göra och menar att det inte ligger för dem att vara sysslolösa. Informanterna kopplar även de allmänna restriktionerna för social distansering, eller avstånd med omtanke, som orsak till att det sociala umgänget har påverkats. Flera ger dock uttryck för att de under sommaren 2020 hittade andra sätt att mötas på, främst utomhus, både i form av olika aktiviteter som golf och vandring, men även bara att vistas ute i naturen tillsammans. Utlandsresor byttes även mot hemester för flera informanter, med insikter om att det finns mycket att se och göra även i Sverige.

En informant ger även uttryck för att hen haft tätare kontakter med sin familj som bor på annan ort än tidigare, detta då tid för att umgås med familjen även innefattat möjlighet till digitala möten när inte arbetet har upptagit så stor del av tiden.