Linköpings universitet | Institutionen för beteendevetenskap och lärande Kandidatuppsats, 15 hp |Ledning- och strategiskt personalarbete -
Avdelningen för Pedagogik och Sociologi Vårterminen 2021 | ISRN: LIU-IBL/LOSP-G--21/06—SE
Känslor och upplevelser
hos korttidspermitterade
– en kvalitativ studie i spåren av Covid-19-pandeminFeelings and experiences during short-term layoffs – a qualitative study in the wake of the COVID-19 pandemic
Jeanette Gustafsson Camilla Ljungdahl
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
Känslor och upplevelser
hos korttidspermitterade
– en kvalitativ studie i spåren av Covid-19-pandeminFeelings and experiences during short-term layoffs – a qualitative study in the wake of the COVID-19 pandemic
Jeanette Gustafsson Camilla Ljungdahl
Sammanfattning
Den här studiens syfte är att bidra med kunskap och förståelse för individers upplevelser av att i spåren av Coronapandemin vara korttidspermitterade.
Den kvalitativa studien har en explorativ design och baseras på tretton semistrukturerade intervjuer med korttidspermitterade i den privata sektorn.
Vi har kunnat koppla de känslor våra informanter uppger att de känt under den tid de varit korttidspermitterade till de olika faser av känslor som beskrivs i förändringskurvan (Elrod & Tippet, 2002); chockfasen, reaktionsfasen, fasen för bearbetning av förändringen samt insiktsfasen.
Det finns en hög acceptans hos samtliga informanter för införandet av korttidsarbetet, de ser det som en stor förmån att kunna få behålla arbetet även om arbetets innehåll under korttidspermitteringen förändrats.
Det kollegiala stödet under korttidspermitteringen har varit viktigt för att kunna hantera situationen, samtidigt har förändringen påverkat det kollegiala utbytet både arbetsrelaterat och socialt.
Ett intressant fynd är den värderingsförändring som framförallt våra yngre informanter lyfter fram. De har reflekterat över att arbetet tidigare varit en stor del av identiteten, men att de nu ser att även andra saker och intressen måste få utrymme.
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till alla er som på något sätt varit delaktiga i vår studie. Ett särskilt tack till våra informanter som på ett föredömligt sätt och med stort tålamod delat sina erfarenheter och upplevelser med oss, utan er medverkan hade studien inte kunnat genomföras.
Vi vill också passa på att tacka våra familjer och andra nära som på olika sätt stöttat oss under processens gång.
Sist men inte minst vill vi tacka vår handledare Daniel Persson Thunqvist, som med god vägledning och stöd samt intresse och engagemang följt vårt arbete med studien. Tack till Er alla!
Camilla och Jeanette Linköping 2021
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
1.1 Syfte ... 2 1.2 Frågeställningar ... 2 1.3 Lagstiftning ... 2 1.4 Avgränsningar ... 4 1.5 Disposition ... 52. TEORETISK REFERENSRAM OCH FORSKNING ... 5
2.1 Att förstå individuella omställningar i strukturomvandling ... 6
2.2 Förändringskurvan ... 7
2.3 Krav- och kontrollmodellen ... 9
2.4 Coping ... 10
2.5 Identitet och tillhörighet ... 12
2.6 Vikten av kommunikation vid förändring ... 14
2.7 Sammanfattning ... 15
3. METOD ... 17
3.1 Vetenskapsteoretiska grunder ... 17 3.2 Metodologi ... 19 3.3 Forskningsmetod ... 21 3.4 Praktiskt tillvägagångsätt ... 22 3.4.1 Litteratursökning ... 223.4.2 Urval och urvalsprocesser ... 23
3.4.3 Datainsamling ... 24 3.4.4 Bearbetning ... 24 3.4.5 Analys av data ... 25 3.5 Kvalitetsbedömning ... 26 3.6 Etiska överväganden ... 27 3.7 Sammanfattning ... 28
4. RESULTAT ... 29
4.1 Redovisning av data och analys ... 29
4.1.1 Reaktioner och känslor i en förändringsprocess ... 30
4.1.2 Konsekvenser för individens identitet och tillhörighet ... 33
4.1.3. Information och stödjande strukturer för att hantera förändring ... 38
4.2 Sammanfattning ... 40
5. DISKUSSION ... 41
5.1 Resultatdiskussion ... 42
5.1.1 Syfte och frågeställningar... 42
5.1.2 Emotioners centrala roll vid förändringar ... 42
5.1.3 Identitet och tillhörighet vid förändringar ... 44
5.1.4 Vikten av information och stödjande strukturer vid förändringar ... 46
5.2 Metoddiskussion ... 47
5.2.1 Kunskapsteoretiskt ställningstagande ... 47
5.2.2 Urval och urvalsprocess ... 48
5.2.3 Datainsamling ... 49
5.2.4 Bearbetning av data ... 50
5.2.5 Analys av data ... 50
5.2.6 Val av teori ... 51
5.2.7 Reliabilitet och validitet ... 51
5.2.8 Etik ... 53
5.3 Slutsatser ... 53
5.4 Förslag till fortsatt forskning ... 55
REFERENSER ... 56
Bilaga 1 – Missivbrev ... 59
1
1. INLEDNING
Sedan mer än ett år tillbaka är vi mitt i en pandemi, ett nytt och mycket smittsamt Coronavirus, SARS-CoV2, har förändrat livsförhållandena för alla människor på hela jordklotet. Regeringar världen över har hanterat situationen olika, gemensamt är att de fattat en rad beslut som på olika sätt begränsar invånarnas möjligheter till att leva det liv man är van vid.
I Sverige är det Folkhälsomyndigheten som kommer med rekommendationer som vi alla har att förhålla oss till, regeringen kompletterar sedan dessa rekommendationer med olika typer av restriktioner och förbud, för att sedan vidta vissa kompensatoriska åtgärder. För att mildra effekterna för företag och organisationer som på grund av restriktionerna inte kan eller får ha sin verksamhet i full gång har regeringen beslutat att ge dem möjlighet att utnyttja regelverket kring korttidsarbete. Det innebär en möjlighet att korttidspermittera anställda med en statlig lönegaranti.
Vi kom tidigt under pandemin i kontakt med människor som under kortare eller längre tid varit eller fortfarande är korttidspermitterade och konstaterade att de reagerat olika på den nya situationen och den förändring det innebar för dem som individer. Detta väckte vårt intresse för att ta reda på mer om individers upplevelser av att vara korttidspermitterade och hur det påverkade deras vardag samt hur de reagerat på och hanterat förändringen att ställa om från att ha arbetat fullt till att inte göra det längre. En sådan förändring kan påverka individer på flera plan, då det inte bara handlar om att hantera omställningen i arbetslivet utan även det som sker på det personliga och privata planet av att till exempel ha tid över och tid att spendera hemma. Med utgångspunkt i sociologisk och socialpsykologisk forskning och teoribildning vill vi också fördjupa förståelsen för vad den här typen av snabba förändringar kan ha för människors identitet och tillhörighet. Vi vill därför djupare undersöka hur individer mitt i yrkeslivet reagerat på och hanterat den snabba omställning som korttidsarbetet inneburit och vilka emotioner som finns kopplat till det. Det finns en rik forskning om omställningsprocesser i arbetslivet kopplade till arbetslöshet och karriärbyten. Vår uppsats tar upp ett nytt spår i forskningen genom att fokusera på individuella omställningsprocesser kopplade till den rådande pandemin.
Vi har valt att under 1.3 ge en djupare beskrivning av den lagstiftning som finns inom området, vilken under studiens gång dessutom förändrats vid ett par tillfällen. Detta för att sätta in fenomenet korttidsarbete i en vidare samhällskontext.
2
1.1 Syfte
Studiens syfte är att bidra med kunskap och förståelse för individers upplevelser av att vara korttidspermitterade. Upplevelser är ett vitt begrepp som bland annat består av känslor, tankar och handlingar och ju mer vi arbetat med frågorna kring individernas upplevelse desto mer har vi konstaterat att upplevelserna behöver sättas in i ett vidare perspektiv, varför vi även intresserat oss för vilka konsekvenser korttidsarbetet fått för individen och vilket stöd som har erhållits i förändringen.
1.2 Frågeställningar
• Vilka känslor och reaktioner är förknippade med att vara korttidspermitterad? • Vad har förändringarna inneburit för individens identitet och tillhörighet? • Vilka stödstrukturer har varit betydelsefulla under korttidspermitteringen?
1.3 Lagstiftning
Den 1 januari 2014 trädde ett system med statligt stöd vid korttidsarbete i kraft, i syfte att kunna stödja sysselsättningen och dämpa arbetslösheten vid en djup lågkonjunktur eller om det anses sannolikt att en sådan är nära förestående (Finansdepartementet, 2020).
Med korttidsarbete avses att arbetstagare tillfälligt går ner i arbetstid och lön. Reglerna för statligt stöd vid korttidsarbete innebär att staten, arbetsgivaren och arbetstagaren delar på kostnaderna för korttidsarbete, vilka utgörs av den lön inklusive arbetsgivaravgift som motsvarar arbetstidsminskningen. Stödet aktiveras genom att regeringen meddelar föreskrifter för en stödperiod av tolv månader. Denna period kan sedan förlängas en gång med ytterligare tolv månader. Stödet administreras, efter aktivering, av Skatteverket (Finansdepartementet, 2020).
Den 7 april 2020 trädde ett nytt system för stöd vid korttidsarbete i kraft. Detta regelverk är ett komplement till det tidigare systemet och innebär att stöd under en begränsad tid lämnas till arbetsgivare som på grund av tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter behöver införa korttidsarbete. Det nya systemet gäller för tid från den 16 mars 2020. Stödet administreras av Tillväxtverket och lämnas efter deras beslut om godkännande för stöd. Detta godkännande får endast ges om;
▪ arbetsgivaren har fått tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter.
▪ de ekonomiska svårigheterna har orsakats av något förhållande utom arbetsgivarens kontroll.
3 ▪ de ekonomiska svårigheterna inte rimligen hade kunnat förutses eller undvikas.
▪ arbetsgivaren har använt sig av andra tillgängliga åtgärder för att minska kostnaden för arbetskraft.
Stödperioden är begränsad till sex månader i följd med möjlighet till förlängning i ytterligare tre månader. Efter aktivering eller godkännande ansöker arbetsgivaren om stöd, så kallat preliminärt stöd, som lämnas enligt tre fasta nivåer för arbetstids- och löneminskning. För att få rätt till stöd ska en arbetstagares arbetstidsminskning vid deltagande i korttidsarbete under en avtalsperiod uppgå till 20, 40 eller 60 procent av ordinarie arbetstid. En fjärde nivå, som reglerades i en särskild lag, infördes för stödmånader som inföll under perioden 1 maj – 31 juli 2020. Under denna period fick arbetstagarens arbetstidsminskning uppgå till 80 procent av ordinarie arbetstid och lönereduktionen för arbetstagaren uppgick då till 12 % (Finansdepartementet, 2020).
Staten står vid varje nivå för en tredjedel av lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter för den uteblivna arbetstiden, medan arbetstagare och arbetsgivare står för återstoden, med olika inbördes fördelning beroende på nivån av arbetstidsminskning (Finansdepartementet 2020).
Arbetstagarens löneminskning ska då uppgå till 12, 16 respektive 20 procent om arbetstidsminskningen är 20, 40 respektive 60 procent. För att möta arbetsgivarnas behov med anledning av pandemin har staten förstärkt stödet för stödmånader som infaller under perioden 16 mars 2020 till 31 december 2020. Det förstärkta stödet innebär att staten står för tre fjärdedelar av den totala kostnaden i stället för en tredjedel under denna period. Arbetstagarens löneminskning ska då, under denna period, i stället bli 4, 6 respektive 7,5 procent om arbetstidsminskningen är 20, 40 respektive 60 procent. (Finansdepartementet, 2020). Se tabell 1. Arbetstidsminskning Löneminskning för arbetstagaren t.o.m. 30 april 2020 Löneminskning för arbetstagaren fr.o.m. 1 maj 2021 20 % 4 % 8 % 40 % 6 % 12 % 60 % 7,5 % 15% Tabell 1.
En arbetsgivare som fått preliminärt stöd är skyldig att göra en avstämning för att fastställa ett slutligt stöd, för att visa att löneminskningen som har tillämpats överensstämmer med nivåerna i lagen och de avtal som slutits. Om den tillämpade genomsnittliga arbetstids- eller löneminskningen inte motsvarar en av de tre
4
nivåerna eller inte har stöd i avtal kan arbetsgivaren bli återbetalningsskyldig (Finansdepartementet 2020).
Under 2020 har systemet för stöd vid korttidsarbete använts i stor utsträckning. Enligt Tillväxtverket (www.tillvaxtverket.se 2021-03-26) har sammanlagt 90 583 företag ansökt om stöd och av dessa har 74 840 företag beviljats preliminärt stöd på sammanlagt ca 32 miljarder kronor.
Cirka 580 000 anställda har omfattats av korttidspermittering under 2020. Mest stöd har betalats till företag verksamma i tillverkningsindustrin, hotell- och restaurangverksamhet samt personliga och kulturella tjänster (Finansdepartementet, 2020).
Den 24 mars 2021 togs ett riksdagsbeslut om att det är möjligt att söka stöd för korttidsarbete upp till 80 procent av arbetstiden från januari till och med juni 2021. Beslutet innebär också att staten under hela denna period, samt under december 2020, står för 75 procent av kostnaden för arbetstidsminskningen. För stödmånader som infaller under perioden 1 maj – 30 juni 2021 ökar dock arbetstagarens löneminskning till 8, 12 respektive 15 procent vid 20, 40 respektive 60 procents arbetstidsminskning (www.tillvaxtverket.se 2021-03-26). Se tabell 1. Lagen säger att arbetsgivare leder och fördelar arbetet under arbetstiden och under permitteringen är arbetstagarna skyldiga att infinna sig på arbetsplatsen när arbetsgivaren beordrar detta. I övrigt förfogar arbetstagarna fritt över den arbetsbefriade tiden om inte annat är bestämt i lokala avtal, till exempel när det gäller kompetensutvecklande insatser eller bisysslor (www.tillvaxtverket.se
2021-03-26).
1.4 Avgränsningar
Vi har valt att avgränsa studien till att omfatta individer som nu befinner sig eller har befunnit sig i omställning relaterad till korttidspermittering. Då många sektorer och företag inom det privata näringslivet drabbats särskilt hårt av pandemin och den strukturomvandling som följt av det, kommer våra informanter, som befinner sig mitt i sitt yrkesliv, från det privata näringslivet. De kommer från olika roller inom blandade branscher, såsom handels- och konfektionsföretag, verkstadsindustri samt upplevelse- och serviceföretag. Vi har i vår studie inte behövt anpassa oss geografiskt då pandemins konsekvenser har inneburit att vi tvingats att genomföra våra intervjuer via Teams.
5
1.5 Disposition
I det inledande kapitlet ger vi en bakgrund till varför vi intresserat oss för korttidspermittering från ett individperspektiv. Vi har valt att efter syfte och frågeställning lägga en gedigen bakgrund av den lagstiftning som finns inom området.
Kapitel två beskriver den teoretiska referensramen inom området, de perspektiv som vi har valt och på vilket sätt vi har tillämpat dem i studien.
I kapitel tre ligger fokus på de vetenskapsteoretiska och metodologiska grunderna och den positionering vi tar i studien. Därefter beskriver vi hur vi genomfört arbetet, vilket omfattar tillvägagångssättet för att hitta tidigare forskning, vårt urval och processen för urvalet samt insamling, bearbetning och analys av data. Kapitlet avslutas med hur de kvalitets- och forskningsetiska aspekterna har vägts in i arbetet.
I kapitel fyra redovisar vi studiens resultat utifrån de känslor, tankar och handlingar som informanterna delat med sig av, såväl likheter som skillnader. I det femte kapitlet kopplar vi samman analysen med de teoretiska begrepp vi valt och utifrån det diskuterar och värderar vi studiens resultat.
Arbetsfördelningen mellan oss författare har varit jämn då vi under hela processen eftersträvat att båda ska var delaktiga i såväl delar som helhet. Vi har främst arbetat i gemensamma dokument i Teams, med täta avstämningar och genomgång under hela processen. Vi har på grund av pandemin endast kunnat träffas en gång fysiskt, vid detta tillfälle lade vi stort fokus på analysen av empirin.
2. TEORETISK REFERENSRAM OCH FORSKNING
Då regelverket kring korttidsarbete, eller korttidspermittering som det i dagligt tal benämns, är relativt nytt, finns inte så mycket forskning inom området. Den forskning vi hittat i vår litteratursökning har till största delen ett arbetsgivarperspektiv.
Perspektivet vi valt, att på mikronivå undersöka hur individer påverkas av den organisationsförändring som korttidsarbete innebär, öppnar ett större forskningsområde. Vi har hittat en del forskning om omställningsprocesser för vuxna mitt i arbetslivet, men då den till stor del berör uppsägning och arbetslöshet har vi inte sett den som riktigt relevant för vårt fenomen.
6
Vi har i stället valt att i vår undersökning använda oss av teorier och forskning som vi anser att det kan vara intressant att relatera till, såsom olika former av strategier för att möta förändringar som till exempel reaktioner och känslor vid förändring, Karaseks krav- och kontrollmodell, coping samt identitet kopplat till arbete. Det innebär att vi i detta kapitel tematiskt integrerar teorier och forskning som angränsar till vårt valda problem för att förstå reaktioner och emotioner hos individer vid den omställning som korttidspermittering innebär. Vi rör oss med två olika teorier; dels generell samhällsvetenskaplig teori som behandlar omställningsprocesser i skärningspunkten mellan individ och samhälle, dels socialpsykologiska teorier som baseras på empirisk forskning. Vi valde bort frågeställningar relaterade till arbetslöshet på heltid och de konsekvenser detta kan medföra, då vi inte var intresserade av den jämförelsen. Detsamma gäller valet att inte jämföra korttidspermittering med forskning kring basinkomst och arbetstidsförkortning.
2.1 Att förstå individuella omställningar i strukturomvandling
Yrkeslivet kan både ge möjligheter och skapa förväntningar, vilka kan synas på flera nivåer, såväl individuella som organisatoriska och sociala. En utgångspunkt för uppsatsen är att de strukturomvandlingar som skett i arbetslivet, inte minst inom den privata sektorn, får socialpsykologiska konsekvenser för individer. Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson & Lundberg (2006) har bedrivit en omfattande och flerårig forskning om arbetsliv i förändring. De ser att dagens arbetsliv är mer gränslöst än tidigare, där det är en växelverkan mellan arbete och fritid, vilka båda är viktiga för individens hälsa och välbefinnande. De har tagit ett helhetsperspektiv på relationen mellan arbete och övrig tid och menar att den energi som individen har för att både arbeta och ha ett “innehållsrikt personligt och socialt liv utanför arbetet” är begränsad. I den växelverkan som sker mellan arbete och fritid kan det skapas både positiv och negativ energi. Balans mellan dem ger positiv energi. Den positiva energin byggs av socialt stöd, goda möjligheter till utveckling och stimulans med utveckling genom att individens perspektiv vidgas och individens självbild stärks. Balansen ger en känsla av tillfredställelse och välbefinnande. Konflikt eller obalans mellan arbete och fritid leder däremot till negativ energi, där individens arbetstillfredsställelse och välbefinnande istället påverkas negativt (Allvin, et al., 2006).
Centralt för ovan nämnd forskning är ett relationellt perspektiv som innebär ett fokus på hur relationer och känslor av tillhörighet spelar in i omställningsprocesser. Relationer är bra för oss och de kan ses som människans livsnerv. Relationer är av stor betydelse och kan vara ett stort stöd för individer för att komma till rätta med de svårigheter och problem som uppstår i livet. Vi har ett stort behov av tillhörighet, att få tillhöra ett nätverk där vi känner att andra ser
7
oss och räknar med oss och det ger ett socialt värde att få vara med (Nilsson, 1993).
Émile Durkheim var en av de första att studera och, i sin religionsstudie
Elementary forms of religious life (1915), skriva om känslor och sociala
handlingar. Han har studerat människan och hur de sociala sammanhangen påverkar varandra från två olika perspektiv, ett samhällsperspektiv på en mer strukturell nivå och ett perspektivmed fokus på hur solidaritet och harmoni skapas mellan människor. Hans idéer bygger på att människan är både en individuell och en social varelse som genom socialisation lär sig vad som är accepterat och vad som inte är det, dels på ett övergripande samhällsplan, dels i den kontext som individen befinner sig i (Persson Thunqvist, 2014).
Durkheim menade att det är viktigt att studera så kallade sociala fakta, vilka påverkar individen i dennes vardag. Enligt Durkheim finns en form av social påverkan från samhället och de sociala sammanhang som individen befinner sig i. Han visade att förändringar i individers livsvillkor kan ge upphov till känslor som oro, osäkerhet och ångest om de hamnar utanför ett tidigare tryggt, socialt sammanhang med social kontroll (Durkheim, 1983).
Durkheims generella perspektiv kan kompletteras med ett mer socialpsykologiskt och psykodynamiskt perspektiv på de typer av upplevelser som människor går igenom vid kriser.
Cullberg (2006) har ur ett psykodynamiskt perspektiv beskrivit de typer av upplevelser som människor går igenom vid kriser och förändringar. Dessa kan sammanfattas i fyra faser. Den första är chockfasen som innebär att individen kan känna sig handlingsförlamad och inte veta hur denne ska handla då det är svårt att veta vad som händer, vilket ofta ger upphov till någon form av overklighetskänslor. Därefter kommer reaktionsfasen, som kan vara som en känslomässig berg- och dalbana allteftersom individen kommer till insikt och börjar förstå vad det är som händer. I den tredje fasen bearbetas förändringen och individen testar olika vägar för att komma vidare, vilket kan vara att hitta nya rutiner och utforska möjligheter samt testa handlingsutrymme för att komma vidare. I den fjärde och sista fasen sker en nyorientering där förändringen är accepterad och individen visar handlingskraft och engagemang för den nya målbilden.
2.2 Förändringskurvan
Förändringar skapar oklarhet, förvirring och misstro. Individen vet inte längre vad som väntas av en själv eller vad man kan förvänta sig av andra. Vissa individer och grupper stöder förändringar medan andra är emot dem. Varje större
8
förändring utlöser två motsägande responser; att hålla fast vid det som varit och försöka återskapa det förgångna eller att bortse från förlusten och rusa huvudstupa in i framtiden. Individer kan fastna i båda formerna av förnekelse eller i en ständig vacklan mellan de två (Bolman & Deal, 1997).
Under analysens gång märkte vi att informanternas reaktioner delvis följde samma mönster och vi valde då att använda oss av förändringskurvan. Vi ville se om den gick att applicera på informanternas reaktioner och förhållningssätt till korttidspermitteringen över tid.
Hur individers inställning och reaktion till förändring utvecklas över tid har bland annat beskrivits av Elrod & Tippet (2002). Deras utgångspunkt är att alla individer initialt möter en förändring eller en kris med en neutral eller negativ attityd. Enligt dem går det att inte förutse förändringar och därför reagerar individer med olika former av motstånd eller med en viss försiktighet. De bygger sina idéer på “Five stages of grief”, som Elisabeth Küber-Ross presenterade 1969. Förändringskurvan, som den allmänt kallas idag har stora likheter med den kriskurva som beskrivits ovan, men har i stället fokus på förändringar och förändringsreaktioner. Enligt Elrod & Tippet, (2002) måste alla, vid olika typer av förändringar, gå igenom alla faser i förändringskurvan, men i olika takt. För vissa går det snabbt, för andra långsamt, några kan pendla fram och tillbaka i kurvan och andra kan fastna helt i någon fas. Målet är att nå acceptans för förändringen, men alla måste igenom kurvan på sitt sätt och detta är beroende av individens tidigare erfarenheter av förändringar, utbildning, befogenheter och förståelse för förändringen och dess process samt acceptans för syftet med förändringen.
Den initiala chocken övergår ofta snabbt till någon form av förnekelse, detta berör inte mig, för att sedan vändas till ilska som bottnar i att man ifrågasätter grunderna för beslutet. Därefter kommer ofta en oro för framtiden och för att till exempel inte få behålla jobbet, som sedan övergår till förvirring eller apati, där individen inte orkar engagera sig och upplever att det inte går att påverka. Sorgen, den djupa dalen innan det vänder, medför känslor som att det är förfärligt att det inte kan få vara som vanligt. När detta vänder kommer individen till en form av acceptans kring att det är som det är och nu gäller det att göra det bästa möjliga av situationen. Denna fas övergår sedan till en värdering eller förhandling om vad det kan betyda för individen och för företaget, en så kallad omställningsfas. Därefter kommer en fas som karaktäriseras av engagemang med en omställning till nya mål och uppslutning för att både som individ och kollektiv arbeta mot de nya målen (Bolman & Deal, 1997; Elrod & Tippet, 2002).
9
2.3 Krav- och kontrollmodellen
Korttidsarbete kan upplevas som en påtvingad situation, en situation som individen själv är totalt oförmögen att påverka och därmed saknar kontroll över (Theorell, 2012). När företagen började nyttja regelverket kring korttidspermittering gick det relativt fort, vilket gör att vi anser att krav- och kontrollmodellen även kan vara fruktbar för att studera hur individer hanterar snabba förändringar.
Kecklund på Stressforskningsinstitutet menar att arbetstider sätter ramarna för övrigt liv och är en viktig bestämningsfaktor för såväl umgänget med familj och vänner som möjligheterna till olika fritidssysslor. Han menar vidare att arbetstider också kan påverka arbetstagarens hälsa och välbefinnande och att kunna påverka sina arbetstider har visat sig positivt särskilt gällande sömn och hälsa (Arbetsmiljöverket, 2018).
Långsiktig belastning med exempelvis för höga krav, för lite inflytande och för litet socialt stöd utan utrymme för återhämtning kan ge stora hälsoeffekter (Theorell, 2012). Den omställning som korttidsarbetet innebär skulle kanske kunna leda till ohälsa om individen inte känner sig behövd, eller tillfreds med hur arbetet kan genomföras. Att inte må bra på jobbet eller inte känna sig tillfreds med sin arbetssituation kan ha stor påverkan på humöret. Detta kan resultera i konflikter på jobbet, men det kan också påverka relationer med familj och vänner. En medarbetare som inte trivs på jobbet blir lätt oengagerad. Olösta frågor och konflikter kan ta mentalt utrymme och kraft även på fritiden eller när personen försöker varva ner eller sova (Arbetsmiljöverket, 2018).
Det är viktigt för människan att kunna utöva kontroll över sin egen situation. De existentiella filosoferna uttrycker alla betydelsen av att individen inte låter omgivningen ta över hans eller hennes liv. Freuds psykoanalytiska teori handlar på samma sätt om jagets kamp för att behålla kontrollen över individens mäktiga krafter - både det primitiva “detet” och det ibland alltför krävande “överjaget”. Genom att ha kontroll över sitt liv har man lättare att hantera såväl de flesta vardagssituationer som de flesta oväntade situationer som kan dyka upp. Att ha makt över situationen innebär i allmänhet också att man har kontroll över den. Utövandet av kontroll har därför ett stort samband med vardagsmakt. Stress och utövande av kontroll hänger samman, då stressreaktionen mobiliseras när vi riskerar att tappa kontroll över situationen men kämpar för att behålla den. Ett stort antal studier har visat att stress och andra sjukdomar har ett samband. En hög självrapporterad stressnivå ökar exempelvis risken för att bli infekterad av förkylningsvirus (Theorell, 2012).
10
Krav- och kontrollmodellen är en teoretisk modell som handlar om relationen mellan yttre psykiska krav och de möjligheter till beslutsutrymme och stöd som människor får i sin miljö. Enligt denna modell kan man tänka sig fyra extremsituationer i relationen mellan krav och miljö;
▪ Den ”avspända” – kraven är inte extremt höga men beslutsutrymmet högt (dvs rimlig arbetstakt och möjlighet att lägga upp mycket av arbetet själv)
▪ Den ”passiva” – låga krav men också litet beslutsutrymme ▪ Den ”spända” – höga krav och litet beslutsutrymme
▪ Den ”aktiva” – höga krav men också högt beslutsutrymme
En individ som upplever höga krav men lågt beslutsutrymme hamnar i den ”spända” situationen enligt krav- och kontrollmodellen. Omfattande forskning visar att det framför allt är denna situation som ökar risken för sjukdom. Dock kan risken för sjukdom minskas genom bra stöd, såväl praktiskt som känslomässigt, från arbetskamrater och chefer. Socialt stöd och socialt nätverk, inte bara i arbetet, har stor betydelse för hälsan, då det ger ett skydd mot skadliga effekter av stressorer (Theorell, 2012).
Höga eller oklara krav eller förväntningar samt snabba förändringar i arbetslivet kan leda till osäkerhet och otrygghet och därmed också ohälsa (Allvin, et al., 2006). Vi ser krav- och kontrollmodellen som intressant att använda i denna studie, framförallt gällande individens arbetskontext och den förändring av kontext som korttidspermitteringen innebär.
2.4 Coping
Lazarus och Folkman (1984) har visat att hur individer interagerar med omgivningen beror på tidigare erfarenheter. De menar att individens tankemönster och beteende kontinuerligt förändras för att klara av såväl yttre som inre krav och förväntningar. För att hantera den stress dessa krav och förväntningar innebär för individen har två typer av copingstrategier identifierats, problemorienterad och känsloorienterad. När individen agerar och gör olika saker för att förändra situationen, reducera stressen, pratar man om problemorienterad strategi, medan individen i den känsloorienterade strategin reagerar mer känslomässigt (Lazarus & Folkman 1984).
Individens sätt att hantera olika situationer är beroende av dennes tolkning av händelsen, den stressutlösande faktorn, och börjar med den kognitiva och affektiva bedömningen av händelsen. Hur betydelsefull händelsen är för individen har sin grund i värderingar och mål som individen har och vilka möjligheter individen ser att använda copingstrategier. Hur individen sedan tolkar situationen, till exempel som oviktig, utmanande eller farlig, genererar även känslor som
11
associeras till tolkningen, vilket medför att individens förutsättning att hantera den stressfulla händelsen är beroende av individens erfarenheter, förutsättningar och resurser (Lazarus & Folkman, 1984).
Situationen och de personliga faktorerna är beroende av varandra och har därmed betydelse för både hur individen värderar händelsen, hur den påverkar stresspåslaget och vilken strategi som individen väljer för att hantera situationen. De två typerna av copingstrategier kan användas parallellt och ska inte ses som att en är bättre eller sämre än den andra utan det är situationen som avgör vilken eller vilka av typerna som individen använder sig av. Coping är enligt Lazarus & Folkmans (1984) mening processorienterat, vilket innebär att individens initiala värdering av det som sker kan omvärderas allteftersom händelsen utvecklas och vad som sker över tid. En och samma händelse kan bedömas på olika sätt vid olika tidpunkter och därmed behöver individen använda sig av olika strategier för att hantera den stress som händelsen utlöser.
Den psykosociala miljön påverkar hur individen använder sig av copingstrategier (Theorell, 2012). Med locus of control avses var individen lägger ansvaret eller möjligheten för att göra något åt den uppkomna situationen. Om individen själv anser sig kunna göra något åt det som händer menas att denne har intern kontroll-lokus, och om individen anser att det är någon annan som kan göra något åt det menas istället att individen har extern kontroll-lokus (Theorell, 2012).
Lazarus & Folkman (1984) har beskrivit det som att den som har intern kontroll-lokus mer frekvent använder sig av problemorienterade strategier, som att ta reda på fakta för att bilda sig en uppfattning om det som händer, för att därmed kunna agera på det sätt individen finner bäst. De personliga resurser som påverkar hur individen kan hantera det som sker och därmed även har betydelse för individens val av copingstrategi är flera. Individens problemlösningsförmåga, alltså möjligheter till att söka och värdera information för att kunna bedöma olika handlingsalternativ, liksom sociala förmågor, som hur individen kommunicerar och möter andra personer i olika sociala sammanhang, kan ses som sådana resurser. Det kan vidare utvecklas till att även omfatta de sociala normer och värderingar som finns i samhället, vad som är accepterat och förväntat och vad som inte är det. Kopplat till det finns även det sociala stödet från omgivningen, såväl privat som yrkesmässigt, samt andra stödfunktioner i samhället. Slutligen lyfter de även fram individens ekonomiska och materiella förutsättningar för att kunna hantera olika situationer. Även dessa personliga resurser kan variera över tid, beroende på var i livet individen befinner sig och de erfarenheter som individen skaffat sig på vägen (Lazarus och Folkman, 1984).
Förändringar i arbetslivet kan få omfattande sociala konsekvenser, men kan även leda till utveckling och ett mer harmoniskt liv, förändringarnas konsekvenser kan
12
bli antingen positiva eller negativa och det beror enligt Lazarus & Folkman (1984) på hur förändringen värderas och hanteras.
Korttidspermittering kan ses som en organisationsförändring framtvingad av yttre omständigheter, men där företaget eller organisationen använder möjligheten för att skapa förutsättningar för att överleva på kort eller lång sikt. Individens förmåga att hantera denna förändring beror på dennes tidigare erfarenheter av liknande förändringar, som då kan ligga till grund för hur individen upplever, tar till sig och agerar i förhållande till korttidspermitteringen (Theorell, 2012).
2.5 Identitet och tillhörighet
En av utgångspunkterna för mänskligt liv är ens identitet, det vill säga vem man är, vad man kan och vad man är värd. Viktiga delar av vår identitet utmejslas i relationer med andra människor och dessa kan ses såväl som resonansbotten som bidragsgivare till jagbilden (Nilsson, 1993).
Korttidspermittering innebär att någon delvis förlorar sitt arbete, vilket då leder till någon form av rollförlust för individen. Detta kan ses som en sämre status och brist på meningsfullhet och avsaknaden att vara en i en gemenskap eller ett sammanhang (Angelöw, Jonsson & Stier, 2015; Stier, 2019). Allt eftersom studien fortskred insåg vi att vår förståelse för identitetsbegreppet och dess betydelse för förändring inte var tillräcklig. Vi har därför gjort en hel del efterforskning inom området, vilket har lett till att detta avsnitt fått ett större innehåll och fler begrepp än andra delar i uppsatsen.
Arbete spelar i dagens samhälle en stor och viktig roll för individen och dennes identitet. Hälsa och välbefinnande kan påverkas både positivt och negativt av arbetet. Arbetet kan ge livet mål och mening, identitet, självkänsla, struktur och innehåll samt socialt stöd och belöning (Theorell, 2012).
Chansen att arbetet ger identitet, självkänsla, socialt stöd och materiell belöning är störst när företagets krav på de anställda är optimal, men inte maximal, när arbetstagarna har en rimlig grad av inflytande och när arbetsorganisationen är stödjande och uppmuntrande. Om så är fallet, kan arbetet vara en av de viktigaste hälsofrämjande faktorerna i livet. Men om arbetsförhållandena däremot är de motsatta kan de i stället leda till ohälsa (Theorell, 2012).
Flera forskare menar att identiteten påverkas av och därmed också behöver förstås utifrån den kontext som individen befinner sig i, och att identitetens meningsfullhet förutsätter relationer till något eller någon annan. Identitet är något som utvecklas över tid, den kontureras och rekonstrueras i de sociala sammanhang som individerna befinner sig (Aurell, 2001; Giddens, 2007; Stier, 2019). Identitet
13
har med självbild att göra, den kan kopplas till upplevelser kring vad såväl jag själv som min omgivning och mitt arbete står för och hur vi agerar (Alvesson, 2015).
Dagens flexibla samhälle ställer höga krav på individen när det gäller val av utbildning och arbete för att skapa sig en roll och identitet, val som innebär beslut som blir identitetsskapande (Giddens, 1991). Flera forskare menar att arbetet har en stor betydelse för individen då det utgör en stor del av en människas liv och därmed också spelar en stor roll för individens identitetsskapande. Det är betydelsefullt för skapandet av yrkesidentiteten att arbetsuppgifterna är meningsfulla, då det sociala sammanhanget på arbetet och de interaktioner som förekommer där påverkar även individens sätt att både förstå självet och skapandet av dennes identitet (Aurell 2001; Gini 2000; Minze Smith 2013). Stier (2019) menar att självbilden är kognitiv och speglar den syn vi har på oss själva, såsom värderingar, åsikter och personlighetsdrag, och att bilden skapas i relation till den respons som andra ger och att självuppfattningen jämförs med den ideala självbilden, alltså hur vi anser att vi borde vara. Vi har ett grundläggande behov av att via andras ögon vara värda något, att duga, samt ett stort behov av tillhörighet, vilket ger oss ett socialt värde, en spegling av oss själva (Nilsson, 1993). Hur vi vill vara och hur vi är som individer kan skilja sig åt, vilket medför att självuppfattningen och självbilden inte alltid stämmer helt överens (Stier, 2019). Till detta kommer den mer känslomässigt betingade självkänslan som genom ”självvärderingar och självbedömningar” utvecklas i samspelet med andra. Självbilden och självkänslan påverkar varandra på ett ömsesidigt sätt, en positiv självbild bygger lättare en stark självkänsla och vice versa. Självuppfattningen är därmed grunden för individens självförtroende (Stier, 2019).
Identiteten formas med andra ord i och av den kontext individen befinner sig i. Dessa kontexter kan variera över tid, men även vara flera samtidigt, vilket innebär att individen ständigt måste förflytta sig mellan dessa kontexter. I det sammanhanget är det viktigt att ha en känsla av kontinuitet och ordning, att ha en ontologisk trygghet. Några av de subidentiteter som kan utgöra en del av totalidentiteten är kön, etnicitet, nationalitet, religion, klass, organisation, yrke, livsstil eller plats (Stier, 2019).
Organisationsidentitet har sin utgångspunkt i gemensamma värderingar och föreställningar som skapar tillhörighet och lojalitet. Den sociala identiteten är kopplad till det sociala sammanhang som individen befinner sig i. Ibland kan organisationsidentiteten och den sociala identiteten sammanfalla. Självidentitet är ytterligare en form av identitet och utgår från mina egna värderingar, vem jag är och vill vara. Arbete eller yrke är ofta förknippat med individens identitet i
14
arbetslivet. Identitet är en ständigt pågående process, framförallt i tider av förändringar både i arbetsliv och privatliv och den utvecklas i relation med andra (Alvesson, 2015). Alvesson (2015) menar vidare att när det blåser förändringsvindar och turbulens aktualiseras frågor särskilt om identitet, då både förväntningar och innehåll i arbete förändras.
Någon gång i livet upplever säkerligen alla någon form av rollförlust eller identitetskonflikt. Hur en sådan händelse påverkar individen beror på flera saker som till exempel konfliktens styrka och längd samt individens ontologiska trygghet. I de fall där individen och personer i dennes omgivning tillskriver rollen en stor betydelse för identiteten blir ofta identitetsförlusten stor. Detta kan då leda till osäkerhet, men det kan även uppfattas som spännande och utmanande och då leda till nytänkande (Stier, 2019).
2.6 Vikten av kommunikation vid förändring
I all förändring är information viktig för att skapa förståelse för det som händer (Johansson & Heide, 2008) och för att förstå dess betydelse behövde även vi skapa oss en förståelse för kommunikationsteori på ett generellt plan.
Ordet kommunikation, communicare på latin, betyder att något blir gemensamt. Det är ett redskap för kontakt, påverkan och överföring av idéer och vilken effekt man får av redskapet beror på hur det används och hur skicklig användaren är (Nilsson, 1993).
Individen pejlar med hjälp av förväntningar, sunt förnuft och socialt sammanhang snabbt in en rimlig tolkning av det som sker och sägs. Begreppet kan också förklaras som den samspelsprocess där någon samtidigt är sändare och mottagare (Nilsson, 1993).
Kommunikation sker alltid i en komplex kontext av fysiska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer. De fysiska aspekterna kan vara sådana som tid och plats, medan tankar, känslor, erfarenheter och olika försvarsmekanismer rör de psykologiska aspekterna. Hur individens sociala situation ser ut vid tillfället när informationen ges påverkar också hur mottagaren uppfattar informationen, det kan handla om identitet, relationer och makt. Till det kommer även de kulturella aspekterna som har sin grund i värderingar och attityder (Nilsson, 1993).
Återkoppling, feedback, är en viktig del av kommunikation, då den kan öka förståelsen och fördjupa relationerna. Frånvaro av återkoppling ger otillräckliga och dåliga speglingar av sig själv och är då en källa till osäkerhet, när andra låter bli att reagera på det man gör (Nilsson, 1993).
15
Information är av stor betydelse för att skapa förståelse för förändringar och kriser, det är av vikt att ha bra kommunikationsstrategier i organisationer för att både kunna inhämta och ge information för att kunna ge råd och stöd. För att informationen ska vara trovärdig är det betydelsefullt att det innan förändringen eller krisen är ett faktum finns tillit och förtroende i organisationen (Falkheimer, Heide & Larsson, 2009).
I alla förändringar har information en stor betydelse, det gäller både om det är en planerad förändring eller om det är något som måste ske hastigt. Förutsättningarna för att nå ut med information på ett bra sätt är att det finns etablerade kommunikationskanaler, där informationen som ges är tydlig från ledning till medarbetare och där det finns möjlighet till en ömsesidig dialog (Johansson & Heide, 2008). Den kontext som medarbetarna befinner sig i har betydelse för hur informationen tas emot (Falkheimer, et al., 2009).
Information inom företag och organisationer kan vara av olika typer, formell och informell. Den formella kommunikationen sker antingen mellan personer på olika hierarkiska nivåer, så kallad vertikal kommunikation, eller mellan personer på samma nivå, horisontell kommunikation. De samtal som ständigt sker på arbetsplatser när medarbetare möts tillhör den informella kommunikationen. Dessa samtal ger en grund för att skapa tillit och sammanhållning i grupper och har i dagens arbetsliv en stor betydelse som ett komplement till den formella informationen. Vid kaffeautomaten eller i korridoren kan dessa samtal ge möjlighet till reflektion och lärande (Jacobsen & Thorsvik, 2014).
I dag finns en rad kommunikationskanaler att välja mellan för att nå ut med information, där den som ska förmedla informationen behöver ta ställning till en rad frågor som till exempel behovet av återkoppling, snabbhet eller personlig kontakt (Jacobsen & Thorsvik, 2014). De framhåller att e-post har blivit en ledande informationskanal då det är möjligt att såväl förmedla riklig information som att uppfylla krav på kontrollerbarhet. Falkheimer et al. (2009) lyfter även fram intranät som en viktig kanal för företag att sprida information till sina medarbetare, detta då informationen kan nå många samtidigt och det är en snabb kommunikationskanal till skillnad från att samla till personalmöten. Det tar tid att samla personal till möten, men sådana möten kan vara mycket värdefulla för att det ger möjlighet till personlig kontakt och samtal, framförallt om dessa möten sker i mindre grupper.
16
Forskning inom området korttidsarbete är ännu inte så omfattande. Merparten av den forskning som gjorts är inriktad på ett arbetsgivarperspektiv. Av den kartläggning vi gjort ger det vid handen att det behövs mer forskning inom området som gäller individens upplevelse av att vara korttidspermitterad.
Vid kriser och förändringar menar flera forskare att alla människor reagerar mer eller mindre på samma sätt, det är ett antal faser eller stadier som alla måste gå igenom. Hur lång tiden i en fas eller pendlingen mellan dessa faser är beror på en rad faktorer, som erfarenhet, förståelse för det som sker och kontexten som det sker i (Cullberg, 2006; Elrod & Tippet, 2002). Förändringskurvan kan beskriva de känslomässiga och reaktiva faser individen går igenom vid en förändring eller omställning som korttidsarbetet innebär.
Enligt Karaseks krav- och kontrollmodell (Theorell, 2012) kan individens sätt att reagera på förändringen som korttidspermitteringen innebär påverkas av individens förutsättningar för att ha kontroll över sin livssituation, möjlighet till delaktighet och det stöd som erhålls.
Vilka strategier som individen använder för att möta en förändring som korttidsarbetet innebär, har enligt Lazarus & Folkman (1984) sin bakgrund i den tolkning individen gör av händelsen som utlöser förändringen, vilka känslor den genererar och individens tidigare erfarenheter av liknande händelser.
Individens identitet är ofta sammanvävd med dennes arbete eller yrke då arbetet kan ge livet både mening och mål. När arbetets omfattning eller innehåll förändras kan det leda till att frågor om roll, meningsfullhet och identitet aktualiseras (Alvesson, 2015; Angelöw et al., 2015; Stier, 2019). Införandet av korttidsarbetet ser vi som en sådan förändring.
I all förändring är information central för att skapa förståelse för förändringen (Johansson & Heide, 2008). Hur informationen tas emot beror på den kontext som mottagaren befinner sig i (Falkheimer et al., 2009; Nilsson, 1993). Till information hör även möjlighet till dialog och reflektion vilket underlättas om informationen är personlig via möten där det finns tillfälle till sociala interaktioner (Jacobsen & Thorsvik, 2014).
17
3. METOD
Den frågeställning som är fokus i vår studie handlar om att utforska individers upplevelse av att vara korttidspermitterade och för att angripa frågan har vi tagit avstamp i interpretativismen och en explorativ ansats. Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie med tretton informanter samt tillämpat en hermeneutisk tolkningsmetod i kombination med tematisk analys för att analysera de transkriberade intervjuerna. Valet av hermeneutiken har vi gjort för att vi anser att den är mest relevant för att kunna belysa informanternas egen livsvärld och skapa en djupare förståelse för deras upplevelser av att vara korttidspermitterade. I följande kapitel beskrivs studiens vetenskapliga grunder och metod samt de metodologiska överväganden som gjorts i forskningsprocessens olika steg och valsituationer.
3.1 Vetenskapsteoretiska grunder
De forskningsfrågor och den vetenskapliga grund som forskare väljer att utgå från i sin forskning bestämmer valet av forskningsmetod (Gustavsson, 2004). De två större vetenskapsteoretiska inriktningarna har sin grund i dels den naturvetenskapliga traditionen, dels i den humanvetenskapliga traditionen (Thomassen, 2007). Hur forskaren ser på verkligheten, hur den är konstruerad, och hur kunskap byggs, utgör de ontologiska och epistemologiska grunder som forskarens val bygger på. David och Sutton (2016), har beskrivit epistemologi som den kunskapssyn som forskaren använder för att söka kunskap som är säker. Den vetenskapliga kunskapen kännetecknas av en viss form av systematik där studier av verkligheten skapar erfarenheter som bidrar till lärande (Thomassen, 2007).
Naturvetenskapens fokus ligger på att studera materiella ting och de objektens egenskaper, medan humanvetenskapens fokus ligger på att studera människor, deras upplevelser och de strukturer som skapas av människor, liksom de sammanhang, den kontext, som människor befinner sig i (Ingthorsson, 2013). Huvudinriktningarna inom vetenskapsteorin är positivismen och interpretativismen, vilka skiljer sig i såväl kunskapssyn som synen på hur verkligheten är konstruerad (Bryman 2001; David & Sutton, 2014; Thomassen, 2007).
Positivismen grundar sig i objektivism och realism, där sociala fenomen ska ses som objektiva enheter som är oberoende av individens upplevelser eller uppfattningar (Bryman, 2001; David & Sutton, 2016). Kunskap ska vara objektiv och byggs enligt positivismen på den naturvetenskapliga kunskapssynen, vilken
18
innebär att kunskap bara kan fås genom värdefria empiriska data och där prövning av hypoteser har en central roll i att skaffa kunskap (Bryman, 2001; David & Sutton, 2016).
Interpretativister är tolkande forskare. Interpretativismen har, till skillnad från positivismen, subjektivismen och idealismen som utgångspunkt och menar att verkligheten är något man måste uppleva och känna och att den därmed inte går att kvantifiera (Bryman, 2001; David & Sutton, 2016). Det förutsätter att det är en människa, ett subjekt, som upplever något och som kommunicerar detta med andra. För interpretativister är tolkningar centrala, vilka är beroende av de innebörder som uttolkarna lägger in (Alvesson, 2011). Enligt interpretativismen behövs en strategi som tar hänsyn till skillnaderna i studieobjekten människor eller ting. Det innebär att samhällsforskare behöver fånga det subjektiva i en social handling. Riktningen har sitt intellektuella arv från Max Weber och hans uppfattning om Verstehen, men även från den hermeneutiska och fenomenologiska traditionen samt den symboliska interaktionismen (Bryman, 2001).
Hermeneutiken är en gren av interpretativismen, som bygger på att verkligheten tolkas av forskaren för att skapa en förståelse av densamma. Forskarens egen förförståelse är viktig vid tolkning av människors upplevelser samtidigt som förståelsen kan förändras och utvidgas genom de lärdomar och upptäckter forskaren gör under forskningsprocessen som resulterar i en ny förståelse. Tolkningar innehåller eller bygger ofta på förklaringar. Vi måste förklara för att förstå och för att förklara något måste vi först ha förstått det vi förklarar. Förståelsen utvecklas genom en ständig rörelse fram och tillbaka mellan helhet och del av det material vi försöker förstå, i en så kallad hermeneutisk spiral eller cirkel (Gustavsson, 2004; Kvale & Brinkmann, 2014; Thomassen, 2007). Den tyske filosofen Hans-Georg Gadamer (1900 - 2002) framställer förståelseprocessen som ett möte och ett samtal där vår förståelsehorisont är nödvändig för att vi ska kunna börja tolka och förstå (Thomassen, 2007). Den hermeneutiska processen omfattar tolkning, förståelse, förförståelse och förklaring (Gustavsson, 2004).
Den hermeneutiske forskaren tolkar mänskliga yttringar såsom språk, kultur och handlingar. Vi förstår och tolkar mening inom ett sammanhang, i det mänskliga livet alltid ett historiskt sådant. Vi är bundna till en viss punkt i tiden och historien där vår nutid är förbunden med en dåtid och en tradition (Patel, 1987; Thomassen, 2007). Gadamer framstår som den mest framträdande förnyaren av hermeneutiken under 1900-talet och han menar att all mening och all förståelse är strukturerad av en icke medveten förförståelse. Dock är det nödvändigt för oss att ha denna förförståelse för att kunna få grepp och mening i det nya vi möter (Thomassen, 2007).
19
Fenomenologin innebär fokusering på medvetandet och livsvärlden, öppenhet för intervjupersonens erfarenheter, prioritering av exakta beskrivningar, strävan efter att sätta förkunskapen inom parentes och sökande efter bestående essentiella innebörder i beskrivningarna (Kvale & Brinkmann, 2014). Den anses vara en anti-positivistisk ståndpunkt som befattar sig med frågan om hur individer skapar mening i sin värld och hur filosofen ska sätta sina egna förutfattade uppfattningar inom parentes när det gäller att förstå den världen (Bryman, 2001).
Mulinari (1999) har beskrivit det som att positivismen försöker förutsäga och kontrollera medan hermeneutiken försöker att förstå, men hon utvecklar vidare att även den kvalitativa forskningen har en del positivistiska drag eller utgångspunkter. Enligt Onwuegbuzie & Leech (2005) går det inte att vara helt objektiv. Även om ingången är objektiv görs under en studies gång subjektiva val. De hävdar vidare att forskning inom humanvetenskapen handlar om att förstå människor och världen runt dem och för att göra det måste även den kvalitativa datan ibland kvantifieras för att skapa en djupare förståelse kring ett fenomen. Vi tar, i vår studie, avstamp i det interpretativistiska synsättet med en hermeneutisk inriktning, då det är upplevelsen av att vara korttidspermitterad vi är intresserade av att undersöka. Vi behöver tolka och förstå informanternas tankar, känslor och handlingar på ett djupare plan och metoden blir då kvalitativ.
3.2 Metodologi
Metodologin handlar om sättet att relatera verklighet och teori till varandra. Som forskare kan intentionen vara att dra slutsatser från resultat utifrån redan befintliga begrepp och teorier eller att genom studien utveckla nya begrepp och teorier, deduktion eller induktion (Bryman, 2001, Kvale & Brinkmann, 2014; Thomassen, 2007).
Ett deduktivt synsätt innebär att det är teorin som styr forskningen (Bryman, 2001). Logiska slutsatser kan dras utan att iakttaga verkligheten. Detta synsätt kan sägas snarare undvika förklaring genom auktoritärt fastslående än förklara (Alvesson & Sköldberg, 2017). Forskare som arbetar deduktivt kan sägas följa bevisandets väg, då deras forskning kännetecknas av att man utifrån befintliga teorier och allmänna principer drar slutsatser om enskilda företeelser. Ur en befintlig teori härleds hypoteser som sedan prövas empiriskt. Detta kallas hypotetiskt-deduktivt arbetssätt och innebär att forskaren låter en befintlig teori bestämma vilken information som ska samlas in, hur denna information ska tolkas och slutligen hur man ska relatera resultaten till den befintliga teorin. Då detta arbetssätt innebär att utgångspunkten tas i redan befintlig teori antas objektiviteten i forskningen kunna stärkas eftersom den i mindre grad blir färgad av forskarens
20
subjektiva uppfattningar. Dock finns i detta en risk att den befintliga teori som forskaren utgår från kommer att rikta och påverka forskningen så att nya intressanta upptäckter kan missas (Patel & Davidson, 2019).
Ett induktivt angreppssätt innebär kodning av empiriska data för att hitta mönster och identifiera förklaringar till dessa (Kvale & Brinkmann, 2014). Forskare som arbetar induktivt kan sägas följa upptäckandets väg, då de studerar forskningsobjektet utan att först ha förankrat undersökningen i en tidigare vedertagen teori och utifrån den insamlade informationen formulerat en teori (Patel & Davidson, 2019). En induktiv ansats utgår från flera enskilda fall och hävdar att ett samband som observerats i samtliga är generellt giltigt (Alvesson & Sköldberg, 2017). Induktiva forskare ska upptäcka något som kan formuleras i en teori. Risken med detta är att man inte vet något om teorins räckvidd då den baserar sig på ett empiriskt underlag som är typiskt för en speciell situation, tid eller grupp av människor. Att inte utgå från en tidigare teori innebär dock inte att forskaren arbetar helt förutsättningslöst, då även en induktiv forskare har egna tankar och uppfattningar som kommer att prägla de teorier som framställs (Patel & Davidson, 2019).
Vi, som hermeneutiska forskare, är intresserade av upplevelser av att vara korttidspermitterad. Vi har därför valt att använda oss av ett induktivt synsätt, då vi har för avsikt att samla in information, analysera den och därefter dra slutsatser. Då fenomenet korttidspermittering är relativt nytt och outforskat är det särskilt motiverat att arbeta induktivt. Vår teori blir ett resultat av forskningen, där vi drar slutsatser av vår tolkning av våra intervjupersoners verklighet.
Det är svårt att vara helt induktiv i en studie oavsett om det gäller enkla eller mer komplexa slutledningar (Thomassen, 2007; Thurén, 2019). För att tolka de transkriberade intervjuerna har vi använt de teorier vi kopplat till studien, det kan vi kalla vår förförståelse. Dahlberg (1997) menar att för att förstå krävs en viss förförståelse, vilken sedan utgör grunden för vår kunskapsutveckling och hjälper oss att skapa en ny förståelse. Tolkningen går från del till helhet som en pendel eller spiral och förutsätter en öppenhet för det unika som kan ses i det som ska studeras. Vidare menar hon att öppenheten kan begränsas av förförståelsen, varför det är viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till sin egen förståelse för fenomenet som studeras, alltså att sätta förförståelsen inom parentes. Vår studie handlar om att undersöka upplevelser hos ett begränsat antal individer med erfarenhet av att vara korttidspermitterade, upplevelser som har bäring på de personliga konsekvenserna av den omställning de varit med om. Det innebär att slutledningar dras från ett begränsat empiriskt material.
21
3.3 Forskningsmetod
Det finns två vägar att välja mellan när det gäller forskningsmetod, kvantitativ eller kvalitativ. I en kvantitativ forskning används data som är mätbara, som ofta registreras på ett numeriskt sätt, medan den kvalitativa datainsamlingen fokuserar på material i språklig eller skriftlig form som till exempel redovisar känslor och attityder (Bryman, 2001; David & Sutton, 2016; Patel, 1987).
Inom samhällsforskning har den kvalitativa metoden blivit alltmer vanlig, ofta utförs den helt eller delvis med olika former av intervjuer (Alvesson, 2003). I dagens kvalitativa forskning ligger tonvikten på intervjuande som metod och särskilt på metoder för att analysera utskrivna intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2014).
All forskning speglar forskarens intressen. En kvantitativ undersökning är ofta deduktiv då den utgår från hypoteser som ska testas med fokus på mätbara variabler. I kvalitativa intervjuer är intresset i stället riktat mot den intervjuades ståndpunkter och det är önskvärt att låta intervjuerna röra sig i olika riktningar för att få fram det intervjupersonen upplever vara relevant och viktigt. Detta gör att kvalitativa intervjuer tenderar att bli följsamma efter den riktning intervjupersonens svar går i och intervjun kan anpassas efter viktiga frågor som dyker upp (Bryman, 2001).
Den kvalitativa forskningsintervjun arbetar med ord. Den har som mål att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvalitativa aspekter av intervjupersonens livsvärld. Den kvalitativa intervjuaren försöker få intervjupersonen att så exakt som möjligt beskriva vad hon upplever, känner och hur hon handlar. Det är viktigt att lyssna till det som beskrivs och till de åsikter som uttrycks, men också att försöka lyssna in vad som sägs mellan raderna. Intervjuaren kan sedan försöka formulera det underförstådda budskapet och sända tillbaka det till intervjupersonen för att kanske få en omedelbar bekräftelse på om tolkningen är riktig (Kvale & Brinkmann, 2014).
Inom hermeneutiken utgör förförståelsen en naturlig utgångspunkt i tolkningsprocessen fram mot förståelse, då såväl forskarens känslomässiga och subjektiva erfarenhet som dennes teoretiska kunskaper ingår som en naturlig del för att kunna genomföra en kvalitativ intervju. Vissa hermeneutiska forskare menar att man inte kan bortse från förförståelsen medan andra, som arbetar med mera empirinära ansatser, antar att forskaren kan “sätta parentes” kring sin förförståelse. Dock krävs det, för att kunna göra det, att forskaren i möjligaste mån blir medveten om sin förförståelse så att den påverkar den kvalitativa intervjun i så låg grad som möjligt (Patel & Davidson, 2019).
22
Hermeneutiken har sitt ursprung i texttolkning, men har utvecklats till att också användas för att tolka människors meningsskapande, såsom det till exempel tar sig uttryck i intervjusammanhang. Tolkning av meningen är det centrala temat i ett hermeneutiskt perspektiv och där läggs specifikt fokus på det slags meningar som eftersöks och de frågor som ställs till en text. Av hermeneutiken kan kvalitativa forskare lära sig att analysera sina intervjuer som texter och till exempel se bortom intervjusituationens här och nu (Kvale & Brinkmann, 2014). Intervjun ses som en interaktion mellan forskaren och informanten. I den interaktionen är det flera faktorer som påverkar samspelet, exempelvis den kontext som intervju genomförs i samt intervjuarens erfarenhet av att genomföra kvalitativa intervjuer. Forskaren ska till detta tolka den data som informanterna ger (Alvesson, 2003). Flera forskare tar bland annat fram den maktobalans som finns i en forskningsintervju (Alvesson, 2003; Kvale & Brinkmann, 2014; Mulinari, 1999, Patel & Davidson, 2019). Maktobalansen är ofta till fördel för den som intervjuar då denne väljer både ämne och frågor, inleder och avslutar samtalet och har stora möjligheter, genom att välja uppföljningsfrågor, att styra intervjun. Informanten kan även välja hur denne svarar på frågorna. Vad gäller tolkningen av intervju har forskaren monopol (Kvale & Brinkmann, 2014).
I vår studie, mot bakgrund av att det är just upplevelser vi är intresserade av, har vi valt kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer.
3.4 Praktiskt tillvägagångsätt
3.4.1 LitteratursökningFör att skapa oss en bild av kunskapsläget inom vårt valda forskningsområde inledde vi vårt arbete med att söka artiklar och annan litteratur. Vi begränsade vår sökning till att endast omfatta svensk forskning gällande korttidspermittering och kunde tidigt konstatera att det finns en del forskning från ett arbetsgivarperspektiv när det gäller permittering, men att det saknas forskning kring korttidsarbete från individens perspektiv i den form permittering används nu under pandemin. Vid vår sökning använde vi oss av följande sökord; korttidsarbete, permittering, förändring, krav och kontroll, coping och identitet. Databaser vi använt oss av är Unisearch och Google.
När vi började analysera vår data kunde vi konstatera att det fanns ytterligare områden som vi behövde öka våra kunskaper om, så som olika reaktionsprocesser vid förändring. Vi utvidgade då vår sökning även till västerländsk litteratur och forskning och använde då motsvarande sökord på engelska.
23 3.4.2 Urval och urvalsprocesser
För att inhämta data till en studie där det behövs informanter behöver forskaren ta ställning till en rad frågor om vilka som ska delta. Det gäller att ha klart för sig vilken population som ska undersökas och besluta om hur stor den ska vara. Om populationen är stor behöver det göras ett urval. Urval kan ske på olika sätt, men vanligast är att tala om sannolikhetsurval eller icke-sannolikhetsurval (Bryman, 2001; David & Sutton, 2016). De olika typerna av sannolikhetsurval, bygger på att ge samma möjlighet till alla i populationen att bli vald. Icke-sannolikhetsurvalen används främst när det är svårt att identifiera urvalsramar eller när det finns andra skäl som gör det svårt att undersöka en spridd population, till exempel om det finns tids- eller kostnadsbegränsningar (David & Sutton, 2016).
Storleken på urvalet beror på en rad faktorer såsom syftet med studien, vilken analysmetod som ska användas, behov av precision samt tids- och kostnadsaspekter. Inom den kvalitativa forskningen är det vanligt med icke-sannolikhetsurval (David & Sutton, 2016).
För att kunna svara på våra forskningsfrågor har vi använt oss av ett strategiskt urval, på grund av att vi endast är intresserade av att komma i kontakt med personer som har erfarenhet av att vara korttidspermitterade. Då vi båda känner till personer, inom privata näringslivet, som drabbats av korttidspermittering har vi för att få tag på informanter använt oss av bekvämlighetsurval, det vill säga personer som finns tillgängliga för oss som forskare (Bryman, 2001; David & Sutton, 2016). Till vår studie har vi valt att fråga personer, som vi visste var eller har varit korttidspermitterade, om de kunde tänka sig att ställa upp på att bli intervjuade om sina upplevelser av att vara korttidspermitterade. I vårt sökande av informanter till studien använde vi oss även av snöbollsmetoden (Bryman 2001; David & Sutton, 2016), vilket är en variant av bekvämlighetsurvalet, då vi kontaktade HR-funktionen inom en bransch, som då förmedlade ytterligare informanter till oss.
Samtliga informanter fick, i samband med att vi ställde frågan om intervju, både muntlig och skriftlig information om syftet med studien och deras förutsättningar för deltagande. Den skriftliga informationen återfinns i missivbrevet, bilaga 1. Den gemensamma nämnaren för våra informanter är att de alla är eller har varit korttidspermitterade, dock i olika omfattning och under olika lång tid. De kommer från helt olika branscher inom det privata näringslivet, så som handels- och konfektionsföretag, verkstadsindustri samt upplevelse- och serviceföretag. Urvalet består av tretton informanter, tio kvinnor och tre män, i åldersspannet 33 till 53 år.
