Övergripande förändringar av pedagogisk verksamhet i komplexa organisa- tioner som barnomsorgen ger effekter av många olika slag och på olika plan i organisationen. Det är därför sällan möjligt att på något entydigt sätt koppla samman en viss upplevd effekt med en viss specifik förändring. För att besvara frågan om hur säkra de samband som man tycker sig se verkligen är, krävs någon form av utvecklad förändringsteori om verksamheten. Någon sådan explicit utvecklad teori har inte legat till grund för diskussionen med de inter- vjuade i denna undersökning. Det hindrar inte att personal och berörda inom barnomsorgen kan tillfrågas om vad man har för uppfattningar om olika förändringar inom barnomsorgen och hur dessa kan kopplas samman med konsekvenser som man upplever. De intervjuade har därför tillfrågats om vad han/hon uppfattar som viktiga förändringar under 1990-talet och vad man anser att dessa förändringar har lett till för konsekvenser för barnomsorgen i allmänhet och för det pedagogiska arbetet i synnerhet. Resultatet från analysen av intervjuerna kring dessa teman sammanfattas i följande tabell.
Tabell 6:2
KOMMUNER Pedagogiska konsekvenser av övergripande förändringar
ALLA KOMMUNER I LÄNET
1. Minskad pedagogisk ledning
2. Samma pedagogiska mål ska uppfyllas med mindre resurser 3. Minskad schemalagd planeringstid i arbetslag
4. Mer strukturerat och styrt innehåll 5. Mer strukturerat och vuxenstyrt arbetssätt 6. Minskad tid för föräldrakontakter
1. Minskad pedagogisk ledning. Föreståndarna (motsvarande) upplever att deras arbetssituation har blivit allt mer stressig under de senaste åren. En viktig stressfaktor är att oklarheten har ökat om vem som ansvarar för vad. Förestån- darens möjligheter att leda det pedagogiska arbetet har minskat. Kontakten
tionsstrukturen i kommunerna, med större ansvarsområden för arbetsledaren, gör att föreståndaren har så många andra arbetsuppgifter och inte kan delta i den dagliga verksamheten vid institutionen som tidigare. ”När den närmaste
chefen inte längre finns så nära verksamheten ökar också risken för att styrningen sker genom informella chefer”, säger en av de intervjuade.
Samtidigt som många beskriver hur arbetsledarens roll har blivit svårare, så finns det också en del intervjusvar som pekar på att chefsrollen har blivit tydli- gare under 1990-talet.
2. Samma pedagogiska mål ska uppfyllas med mindre resurser. I intervjuer- na beskrivs att de pedagogiska mål som formulerats för barnomsorgen i stort sett är oförändrat höga även sedan förutsättningarna har förändrats , främst i termer av minskade resurser för att genomföra verksamheten. Förändringar som t ex större barngrupper, ökad vistelsetid och förändrad ålderssamman- sättning, påverkar de pedagogiska målen och kräver mer tydlighet från perso- nalen.
En intervju pekar också på att målen är svårare att nå. ”Vi har sänkt ribban,
svårare att hinna med det enskilda barnet. Man försöker att uppfylla målen men
tiden räcker inte till. ”Det är svårt att sänka ambitionsnivån bland äldre personal”, säger en intervjuad. ”Personalen har samma höga ambitionsnivå som tidigare, men
med minskade resurser.”
I intervjuerna påpekas också att de pedagogiska målen inte diskuteras lika mycket som förr på grund av att ”rektorerna har fått större områden och inte har
lika mycket tid för varje enhet.” Samtidigt anser man att behovet av pedagogiska
mål som anges uppifrån ökar med alla förändringar. Det är också viktigt att konstatera att en del intervjuer anser att ”utvärderingar och revideringar av målen
har fört verksamheten framåt” och att det pedagogiska arbetet idag är ”mer mål- styrt med konkreta mål.”
3. Minskad schemalagd planeringstid i arbetslag. Personalens tid för peda- gogisk planering har minskat under 1990-talet. Det gäller både utrymmet för enskild och gemensam planeringstid. Några intervjusvar belyser dessa konse- kvenser: ”Mer ensamplanering när tillfälle ges.” ”Vi planerar på övertid och tar ut
kompensationsledighet när verksamheten tillåter.” ”Ingen schemalagd planeringstid dagtid (för personal som arbetar) i småbarnsgrupperna.”
Konsekvenserna av de förändrade planeringsförutsättningarna är att möjlighe- terna för långsiktig planering har minskat och att planeringsarbetet har fått karaktär av ”brandkårsutryckningar” samt att mer av planeringsarbetet måste ske på kvällstid. Bilden av en minskad pedagogisk planering är dock inte entydig. En del intervjuer beskriver att det sker en noggrannare planering av
det dagliga arbetet idag jämfört med för ett antal år sedan. Man säger också att planeringen har ökat och verksamhetsinnehållet har blivit bättre till följd av detta, samt att det har blivit en ”klarare struktur i alla sammanhang för att det ska
fungera.”
4. Mer strukturerat och styrt innehåll. Ett genomgående intryck av intervju- svaren, både från personal och ledning, är att det pedagogiska innehållet i barn-omsorgen har blivit mer vuxenstyrt och strukturerat under senare år. Det gäller även arbetet med de yngsta barnen. Vad denna strukturering innebär kan exemplifieras genom följande intervjusvar: ”På förmiddagarna har vi pedago-
giska block och på eftermiddagarna planerad fri lek. Spontana aktiviteter har försvun- nit.” Personalen prioriterar också 6-årsverksamheten mer än tidigare. Man
utnyttjar närmiljön (den egna gården) mer och gör färre utflykter. En del be- skriver också att man har utvecklat det pedagogiska innehållet efter förebild från en särskild pedagogisk profil. ”Vi arbetar utifrån ett Reggio Emilia inspirerat
arbetssätt och lägger tonvikt på sång-musik-gymnastik och målning.” Samverkan
med skolan har också blivit ett prioriterat utvecklingsområde.
5. Mer strukturerat och vuxenstyrt arbetssätt. Det pedagogiska arbetet i barn- omsorgen handlar bland annat om att organisera arbetet med hänsyn till barngruppen och enskilda barns behov, om att arbeta temainriktat och med långsiktiga mål och om att kunna avväga mellan vuxenledd och barnstyrd verksamhet. Intervjuerna med personal och ledning visar att större barngrup- per i barnomsorgen under 1990-talet har gjort att arbetet sker mer gruppinrik- tat och strukturerat och att möjligheterna till individualisering har minskat. Stora grupper kräver gruppindelning inom gruppen, vilket innebär mer en- samarbete för personalen. En tydlig förändring under de senaste åren är också att andelen vuxenledd verksamhet har ökat. De större barngrupperna gör att det behövs vuxna närvarande hela tiden. ”Vi arbetar med fler barn per vuxen på
eftermiddagarna på grund av sammanslagningar. Lugna och duktiga barn får ta mer ansvar.”
Det har också blivit svårare att arbeta med långsiktigt temaarbete när barnen kommer på olika tider eftersom många föräldrar har oregelbunden arbetstid. Flera av de intervjuade beskriver också hur man har blivit mer flexibel och hittar nya vägar för att lösa sin pedagogiska uppgift. ”Man får passa på att göra
saker när det är få barn”, säger en intervjuad och en annan beskriver att arbetet
sker ”mer över avdelningsgränserna idag än tidigare.”
Ett huvudintryck av intervjuerna när det gäller frågan om pedagogiskt arbets- sätt är att medvetenheten och flexibiliteten hos barnomsorgens personal har ökat under 1990-talet liksom personalens skicklighet att arbeta med större
små barngrupper. För att genomföra vissa aktiviteter får en personal leda en liten grupp under tiden som ”den andra” personalen får ta hand om den stora barngruppen.
6. Minskad tid för föräldrakontakter. Ökade krav på föräldrakontakt inom barnomsorgen är en utmärkande förändring under 1990-talet. Synen på föräld- rarnas roll har förändrats, säger en intervjuad personal. ”Man vill ha med föräld-
rarna mer i verksamheten samt att föräldrarna själva ställer krav på att få vara med.”
Samtidigt har antalet föräldrar som personalen ska ha kontakt med ökat med större barngrupper. ”Det har därför blivit svårare att hinna med föräldrar vid tamburkontakten och andra kontaktsituationer”. ”Föräldrarna som kommer sent blir ej mötta i tamburen utan får komma in med barnet.”
Det har också blivit sämre service vid obekväma tider eftersom föräldern inte träffar ”sin egen” avdelningspersonal på grund av sammanslagningar mellan avdelningarna tidigt och sent under dagen. Föräldern får lämna sitt barn på en annan avdelning och skicka budskap till sin personal via andra om det är något särskilt som man vill framföra. Det ställer stora krav på att informations- rutinerna mellan personalen fungerar på ett betryggande sätt.