4. 1 Kommunpolitiska visioner
I Huddinge kommun ansvarar Kultur- och fritidsnämnden för inköp och registrering av konst samt bevakning av kulturmiljö- och kulturarvsfrågor. Enligt Kultur- och fritidsnämndens verksamhetsplan för 2016 är utgångspunkten i arbetet att motverka utanförskap, skapa delaktighet och verka för en bättre spridning av kultur och evenemang i kommunens olika geografiska delar. Kulturen ska bidra till att stärka medborgarnas samhälleliga tillhörighet och benämns som viktig för den sociala sammanhållningen. Kultur- och fritidsnämndens vision är att kulturen ska ge identitet, underhålla och skapa debatt samt bidra till ett friskare liv.90 Enligt Kultur- och fritidsnämndens verksamhetsplan för år 2015 ska alla anställda inom kommunen vara orienterade i jämlikhetsfrågor och utbildas i diskrimineringslagstiftning samt normkritik.91 Ett av nämndens utvecklingsåtaganden är att delta i en kommungemensam jämlikhetsutbildning, som bland annat omfattar normkritik och jämlikhetsanalys och inkluderar olika perspektiv som kön, barn, funktionsnedsättning, område och
diskriminering.92 Det framgår inte hur denna utbildning läggs upp eller hur många som har genomgått den, eller för den delen vilka normer kritiken ska riktas mot. I verksamhetsplanen beskrivs även att kommunen tillämpar jämlik styrning, vilket innebär att verksamheterna ska mäta och analysera statistik och resultat utifrån köns-, barn- och områdesperspektiv. Utifrån detta ska omotiverade skillnader redovisas och åtgärdas.93 Verksamhetsplanen för 2016 visar att utemiljön i Vårby och Flemingsberg överlag behöver ”tas i besittning” av flickor, vilka som vi tidigare sett är de som upplever störst otrygghet i sina bostadsområden.94 I
utvecklingen av de regionala stadskärnorna anser kommunen att det är viktigt att ha en dialog tillsammans med länsstyrelsen och Stockholm läns landsting gällande hur kultur och kreativa näringar kan beredas plats för att öka områdens attraktionskraft.95 Det är oklart hur denna dialog ser ut i dagsläget.
Enligt verksamhetsplanen för år 2015 återfinns kulturen i Huddinge i livaktiga och engagerade kultur- och hembygdsföreningar, som bidrar till att bevara kommunens kulturminnen och utveckla arbetet med dessa. Mångfaldsperspektivet beskrivs här som
mycket viktigt, då det i kommunen finns många olika nationaliteter representerade med kultur
90 Huddinge kommun, 2015b, s. 4 – 20 och s. 60. 91 Huddinge kommun, 2015a, s. 2.
92 Huddinge kommun, 2014, s. 11. 93 Huddinge kommun, 2015a, s. 14. 94 Huddinge kommun, 2015b, s. 10. 95 Huddinge kommun, 2014, s. 5.
och kulturarv som är berikande för samhället. Syftet är, enligt verksamhetsplanen, att genom bemötande och etisk kod öka förståelsen för på vilket sätt alla är med och påverkar bilden av Huddinge.96 Kommunens strävan efter mångfald innebär ett tillvaratagande av variationen av miljöer, invånare, medarbetare och utbud och potentialen i mångfalden ska utnyttjas för att skapa ett rikt och flexibelt samhälle. I enlighet med det kulturpolitiska programmet ska lokaler och platser för kulturella möten vara en självklar del i utvecklingen av hållbara livsmiljöer.97
Det finns idag inget klarlagt arbetssätt över hur samverkan sker mellan förvaltningar och fastighetsägare vad gäller framtagandet av offentlig konst i kommunen. Förvaltningen vill, enligt 2016 års verksamhetsplan, ta fram en tydlig process med riktlinjer över Huddinge kommuns arbete med offentlig konst och hitta former för delaktighet kring estetiska uttryck och offentlig gestaltning.98 Det kan bli utmanande, då den offentliga konstbudgeten har gått från 150 000 kronor år 2015 till 0 kronor år 2016.99
Sedan år 2013 är Peter Bergman enhetschef i Huddinge kommun med ansvar för Fullersta Gård, som är kommunens konstcentrum. Enheten ingår i Huddinge kommunens Kultur- och fritidsförvaltning. Huset är från 1600-talet och inhyser förutom temporära utställningar även ett Karin Boye-rum. I anslutning till huset finns två flyglar, där bland annat workshops för barn och unga anordnas samt där kommunens konstnärsklubb ställer ut. I min intervju den 4:e november 2015 på Fullersta gård med Peter Bergman och kulturstrateg Tove Sandahl
Frannson berättar Bergman att hans uppdrag är etablera och utveckla Fullersta gård som verksamhet i kommunen, men också att väcka regional tilldragelse.100 Kultur- och
fritidsförvaltningens verksamhetsplan för 2016 uttrycker att målsättningen för Fullersta gård är att den ska vara ett intressant och attraktivt alternativ på Storstockholms konstscen. Strategin för att nå dit är att erbjuda en ”god blandning av konstnärlig spets och bredd.”101 Mångfaldsperspektivet beskrivs som mycket viktigt och ambitionen är att nå nya
målgrupper.102 Enligt verksamhetsplanen för 2016 framgår att arbetet under året, 2016, kommer drivas med fokus på publikutveckling. Detta kommer att ske i samarbete med övrig kulturverksamhet och externa aktörer, för att nå ut och synliggöra verksamheten i fler av
96 Huddinge kommun, 2014, s. 11. 97 Huddinge kommun, 2014, s. 4f. 98 Huddinge kommun, 2015b, s. 6. 99 Huddinge kommun, 2015b, s. 29.
100 Muntlig intervju med Huddinge kommuns kulturchef Peter Bergman och kulturstrateg Tove Sandahl Fransson, Huddinge, den 4:e november 2015.
101 Huddinge kommun, 2015b, s. 16. 102 Huddinge kommun, 2015b, s. 18.
kommunens geografiska delar.103 Det är Bergman som har ansvaret för kommunens inköp av lös konst och som kan avgöra var konsten ska placeras. Under intervjun förklarar Bergman att en liten del av arbetsuppgifterna för honom och kulturstrateg Tove Sandahl Fransson är att ansvara för hur kommunens samling av lös konst underhålls, förvaltas och offentliggörs. På frågan om vad som är drömbeloppet för investeringar i offentlig konst svarar Bergman att den så kallade 1 % - regeln, som innebär att 1 procent av byggnadskostnaderna investeras i offentlig konst, är en önskvärd nivå. Denna regel tillämpas inte i Huddinge i dagsläget, men Bergman menar att den skulle säkra tanken kring konsten och dess existens i
lokalsamhället.104 Han påpekar att han har i uppdrag att se över riktlinjer och arbetssätt kring inköp av lös konst, och att i förlängningen utveckla det mer offentligt platsspecifika. Han beskriver att den offentliga konsten fungerar som en rumslig såväl som en tidslig markör för en plats, ett slags avtryck i tiden. Syftet med konsten menar han är att dess symbolvärde och inte minst den personliga kopplingen till sin betraktare. Tidigare har inköp av konst ofta handlat om att utsmycka tjänstemännens rum och lokaler. I framtiden menar Bergman att mer samlade bedömningar göras i samrådsgrupper då det handlar om mer omfattande inköp, kanske riktat till en central placering i en skola eller en annan offentlig verksamhet. Konstnärer och verk som skulle kunna vara intressanta att köpa in i större utsträckning är enligt Bergman konstnärer som är unga, intressanta, verksamma och som har högre konstnärlig utbildning med sig.105
I en tidigare intervju med Sandahl Fransson, den 6:e oktober 2015, framkommer att inga politiker är inblandade i besluten gällande enskilda inköp av fast eller lös konst. Politikerna är däremot givetvis inkluderade i budgetbesluten och påverkar styrdokumenten, som i all
offentlig verksamhet. Sandahl Fransson menar att på grund av frekventa skiften av den
politiska majoriteten i Huddinge ändras de politiska målen relativt ofta vilket i sin tur kan leda till en lägre grad av långsiktighet. Hon beskriver kulturen i kommunen som överlag en liten fråga, men påpekar att det numer finns ett fokus på strategiskt och förvaltningsövergripande arbete för att säkra processerna vilket kan leda till att kultur- och konstfrågorna kommer högre upp på agendan.106
103 Huddinge kommun, 2015b, s. 8.
104 Frågan om 1 % - regeln ligger på Kultur- och fritidsnämndens bord under våren 2016 efter ett medborgarförslag av konstnären Gun Lindblad.
105 Muntlig intervju med Huddinge kommuns kulturchef Peter Bergman och kulturstrateg Tove Sandahl Fransson, Huddinge, den 4:e november 2015.
4. 2 Aktörer inom den offentliga konsten
En stor aktör på Huddinges konstfält överlag är Statens konstråd, som äger många offentliga verk i kommunen. De flesta av dessa verk är dock placerade inomhus på Södertörns Högskola och faller således utanför denna studie. Det enda verket som köps in av Statens konstråd och är placerat utomhus är Claes Hakes Moas stenar (2002), se Bilaga 9. 1. En annan stor aktör inom konsten i Huddinge kommun är Stockholms läns landsting. Landstinget har en ambitiös konstpolitik och på Huddinge sjukhus finns ett stort antal verk, men även de hamnar utanför min studie eftersom de flesta är placerade inomhus.
I artikeln ”Procentstriden om den offentliga konsten” från Dagens Samhälle i augusti 2015 undersöker Peter Sitell tilldelningen av pengar för konstnärliga uppdrag inom landsting och regioner. Han drar slutsatsen att i dagens Sverige är kommunerna och landstingen den
viktigaste födkroken för samtidens konstnärer.107 Kommunerna slår rekord i investeringar och landsting och regioner genomför de största nybyggnationerna och tillbyggnaderna inom sjukvården på flera decennier. Totalt kommer vården göra inköp för över 60 miljarder kronor de närmaste åren (2014-2018) och merparten av pengarna går till byggnadsanknutna projekt. Dessa summor, påpekar Sitell, öppnar teoretiskt sett enorma möjligheter för landets
konstnärer att få framställa sin konst. Detta har enligt Sitell lett till en diskussion om den offentliga konstens roll och hur pengar fördelas och hanteras. Tilldelningen av pengar för konstnärliga uppdrag inom landsting och regioner är inte enhetligt reglerad, men enligt en enkät från Konstnärsnämnden från 2013 följer fyra av tio kommuner och åtta av tio landsting 1 % - regeln. Med totala investeringar på runt 60 miljarder från 2014 till 2018 innebär det att cirka 600 miljoner borde vara öronmärkta för konstnärlig gestaltning. Men flera kommuner och landsting värjer sig från att låta en fastställd procent av byggpengarna gå till konst ”och hur den på flera håll pressade offentliga ekonomin påverkar framtiden är oklart”.108
I Huddinge lägger kommunen, som vi tidigare sett, 0 kronor på konst och landstinget håller sig till 1 % - regeln. Kommunen står endast för 8 av de 105 verken i min studie. Konstfrågan har under en lång tid istället indirekt överlåtits till det kommunala
fastighetsbolaget Huge fastigheter AB, som står för 56 av de offentliga konstverken i
kommunen, vilket är cirka 53 procent, och innebär att de hittills har varit den största aktören inom den offentliga konsten utomhus i kommunen (se Bilaga 9. 4). Siffrorna är ungefärliga, då en stor del av verken inte har några uppgifter om inköpare eller förvaltare.
107 Peter Sitell, ”Procentstriden om den offentliga konsten”, Dagens samhälle, 2015:27, s. 18f. 108 Sitell, 2015, s. 18f.
I Huge fastigheters ägardirektiv står att kommunen till hundra procent äger bolaget.109 Fastighetsbolaget står under kommunstyrelsens uppsikt och har att följa kommunstyrelsens utfärdade direktiv under förutsättning att dessa inte strider mot bolagsordningen, tvingande lag eller annan författning. Bolaget ska också samverka med Huddinge kommun kring den långsiktiga planeringen som ska säkra ekonomisk-, social- och ekologisk hållbarhet i alla geografiska områden i kommunen. Hur detta fungerar i praktiken när det gäller den offentliga konsten framgår inte, men såvida inte konsten är av ”principiell beskaffenhet eller av större vikt” behöver bolaget inte kommunfullmäktiges godkännande.110 Detta är på denna
tolkningsfråga som den offentliga konsten vilar och det möjliggör en frihet för Huge fastigheter att köpa in vilken konst de vill utan kommunalt samtycke. I dagsläget sköter konstkonsultbolaget AM Public Huge fastigheters konstinköp.
En annan aktör på Huddinges konstfält är Huddinge konstnärsklubb, som är en intresseorganisation för yrkesverksamma konstnärer i Huddinge. Flera av konstnärerna i Huddinge konstnärsklubb har skapat offentlig konst i kommunen, bland annat på uppdrag av Huge fastigheter och kommunen, till exempel Håkan Bull och Svenerik Jakobsson.
Även invånarna i Huddinge kommun är aktörer på konstfältet. De kan påverka fältet genom att ge medborgarförslag, en process som inte alltför sällan resulterar i nekande beslut, vilket Amanda Rönnbergs kandidatstudie Medborgarens inflytande på konstnärlig gestaltning
i det gemensamma rummet: en undersökning av medborgarförslag i Huddinge och Botkyrka kommuner, från 2015, visar.111
Under 2000-talet har, enligt Statens konstråd, flera offentliga och privata aktörer själva genom övergripande inventeringar och restaureringar av enstaka offentliga konstverk bidragit till att gradvis etablera den offentliga konsten som kulturarv. Initiativen har i stor utsträckning varit enskilda aktörers snarare än effekten av en samlad strategi inom kulturmiljörådet.112 Så är även fallet i Huddinge kommun, där ingen samlad strategi mellan olika aktörer har funnits. Det får olika konsekvenser för det offentliga rummet. Ett exempel är att vissa aktörer, som fastighetsbolagen, använder konsten för att främja marknadsvärdet på sina fastigheter. Detta resulterar i att konsten inte tillgängliggörs för alla och endast sprids ut i vissa områden.
109 Huge fastigheter, <http://www.huge.se/omf/agarderiktiv.pdf>, 160207. 110 Huge fastigheter, 160207.
111 Amanda Rönnberg, Medborgarens inflytande på konstnärlig gestaltning i det gemensamma rummet: en
undersökning av medborgarförslag i Huddinge och Botkyrka kommuner, Södertörns Högskola: institutionen för
kultur och lärande, 2015, <http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:911059/FULLTEXT01.pdf>, 160515. 112 Hermerén, Orrje, 2014, s. 14.
4. 3 Stridigheter på fältet
En konsekvens av de enskilda aktörernas olika ansvar för och ibland motstridiga initiativ till offentlig konst i Huddinge är att konflikter om konsten uppstår. I dagsläget finns exempelvis en meningsdispyt mellan Huddinge konstnärsklubb och fastighetsbolaget Huge Fastigheter. Dispyten bottnar i att Huge Fastigheter har anställt Ann Magnussons konstkonsultbolag AM Public för att sköta gestaltningen av det offentliga rummet, vilket har resulterat i att fem skulpturer har plockats bort från Huddinge centrum (se Bilaga 9. 3). Förevändningen som anges är att området ska byggas om för att bli ett mer renodlat kommersiellt centrum. Detta har resulterat i ett protestbrev skrivet till ordföranden i Huge fastigheter AB, Anti Avsan, och ordföranden i Kultur- och fritidsnämnden, Vibeke Bildt. Brevet inleds med raderna:
Under mer än ett år har Huge Fastigheter AB arbetat med att lägga nya betongplattor på marken i Huddinge Centrum. I takt med att detta arbete framskridit har de offentligt placerade
skulpturerna försvunnit en efter en. ”Flicka med ring” av professor Asmund Arle har visserligen satts upp på en ny plats men är okänsligt placerad 1, 5 meter från en den [sic] stor reklamtavla. I övrigt är det fyra skulpturer som tagits bort. Och det kan tydligen bli fler!113
Undertecknade är bland annat konstnären Håkan Bull, som även är ordförande i Huddinge konstnärsklubb och René Fougstedt, som är ordförande i Huddinge konstnärsklubbs vänner.114
Under intervjun med Håkan Bull uttrycker han oro över borttagandet av skulpturer och han menar att AM Publics och Huge Fastigheters agerande vittnar om dåliga kunskaper om
området då verken, som främst föreställer lokala konstnärer, har en speciell anknytning till sina respektive platser. Vid frågan om det inte kan finnas fördelar med att inte ha några förkunskaper om ett område, som exempelvis en annan syn på området eller utplaceringen av konsten hävdar Bull bestämt att nej, det finns det inte. ”Det är inte svårt att bortse från en kunskap”, menar han.115 Vidare förklarar han de pågående aktiviteterna i Huddinge centrum är länkade till en förändring i kommunens syn på konst. Uppdragen inom offentlig konst har minskat och det finns en oro från konstnärernas sida om varför ingen ny konst tillkommer.116
113 Brev till Huge fastigheter från Håkan Bull, René Fougstedt, Olle Wilson och Dan Karlholm. En kopia finns i författarens ägo.
114 Andra undertecknade är Olle Wilson, ordförande i Huddinge hembygdsförening och Dan Karlholm, professor i konstvetenskap på Södertörns Högskola. En kopia av brevet finns i författarens ägo.
115 Citat ur muntlig intervju med konstnär Håkan Bull, Huddinge, den 27:e november 2015. 116 Muntlig intervju med konstnär Håkan Bull, Huddinge, den 27:e november 2015.
Enligt Bourdieu är ett tecken på ett välutvecklat fält just att strider pågår och att det finns konkurrerande ståndpunkter och skolor, menar Donald Broady i inledningen till Konstens
regler: Det litterära fältets uppkomst och struktur från år 2000.117 De borttagna verken från Huddinge centrum var alla av lokal anknytning och de berättar en intressant historia om uppbyggnaden av Huddinges offentliga konstfält. Från den äldre generationen konstnärer finns Asmund Arle med verket Lizzie – målarinnan (urspr. från år 1971, utplacerat år 2001) bland de borttagna verken. Även Jörgen Hammars verk Asmund Arle skulpterar (1999) och Lizzie Olsson Arles konstnärsstudent Majalisa Alexanderssons verk Jag ville jag vore en
indian (2001) som föreställer Lizzie Olsson Arle är borttagna. Konstnären Mats Åberg, som
för övrigt har skapat elva verk i kommunen, finns också representerad bland de borttagna verken med Porträtt av Domenico Inganni (1997), som föreställer hans forna mentor Domenico Inganni. Bull som redan tidigare hade att göra med paret Arle, i form av
konstkonsult åt Huge Fastigheter, namngav på eget initiativ platsen där skulpturerna av Lizzie Olsson Arle fanns utplacerade, Lizzies torg. Han var även med att skapa socklarna till de borttagna skulpturerna.
För att hjälpa fram sin egen position på fältet krävs att man känner till spelets regler tillräckligt väl för att kunna bryta dem. En ”vanlig” medborgare i Huddinge kommun skulle vara mindre benägen att adressera problemet med den bortplockade konsten, eftersom de personer som är väl försedda med symboliska tillgångar, det vill säga socialt och/eller
ekonomiskt kapital, som medlemmarna i Huddinge konstnärsklubb, är mer benägna än andra att bege sig mot nya och riskabla positioner för att kämpa för fältets autonomi. En ”vanlig” medborgare skulle inte heller på eget initiativ utföra gatukontorets uppgifter och likt Bull namnge torg, som skett när Lizzies torg i Huddinge centrum uppkom, eller likt Domenico Inganni byta plats på konstverk, vilket han gjorde med sitt verk Örn (1998) när hans barnbarn tog studenten. Verket flyttades då från Huddinge centrum till Sjödalsgymnasiet.118
Ett annat intressant exempel är Thomas Qvarsebos skulptur EWK (2013), föreställande tecknaren Ewert Karlsson, som är placerad utanför Fullersta gård. Bull berättar i intervjun att han, tillsammans med andra lokalt förankrade män, ledde initiativet och insamlingen till skulpturen.119 EWK skänktes till kommunen av Huddinge konstklubb och placerades framför Fullersta gård i samråd med dem.120 Bull förklarar att han ville ”visa kommunen och Huge att
117 Bourdieu, 2000, s. 14.
118 Dessa uppgifter framkommer i den muntliga intervjun med konstnär Håkan Bull, Huddinge, 27 november 2015.
119 Insamlingsplan EWK, <http://web.tapir.nu/ewk/insamling/index.html>, 151107.
det kan komma till offentlig konst även fast de inte gör något.” Dessa av Broady så kallade ”revoltörer”, likt Bull, som kan fältet utan och innan lyckas med att skapa en ny och tungt vägande position som med sin närvaro omvandlar vägen av relationer mellan fältets samtliga positioner. Tillsammans med att egennyttan inte tillåts överstiga högre värden som
exempelvis kärleken till konsten, gör det problematiskt för ”vanliga” medborgare att skapa en förändring på fältet.121 Det är så omvälvningen i kulturlivet sker – det är aldrig de fattiga som gör revolution.
Det är lätt att tänka sig att bortplockandet av skulpturerna i Huddinge resulterar i ett centrum som är mindre dominerat av personer som har eller har haft starka maktpositioner på fältet. Men faktum är, menar Miwon Kwon i artikeln ”One place after another: Notes on site specificity” från 1997, att bortplockande av konstverk och framställandet av specifika platser som irrelevanta gör det blir lättare att smuggla tillbaka autonomi till verken. Detta bidrar till konstnären tillåts återfå sin auktoritet som den primära källan till verkets betydelse. I motsats till tidigare uppfattningar av platsspecifik konst, reflekterar Kwon, utgör de nuvarande kommersiella praktikerna ”flyttbarhet” och ”mobilisering” nya normer. Hon menar att flytta verket är inte längre att förstöra verket.122 I just detta fall bidrar bortplockandet av verken till att ytterligare stärka och befästa konstnärernas positioner på fältet. Även de konstnärer som gör uppror befäster sina positioner genom att höras och synas, och naturligtvis även genom att bryta mot spelets regler. Detta syns bland annat i den lokala konstdebatten, som bland annat uppmärksammats i Huddinges lokaltidningar.
121 Bourdieu, 2000, s. 26. 122 Kwon, 1997, s. 97f.