Männen på fältet

(1)

Männen på fältet

– En georeferentiell analys av den offentliga konsten i Huddinge kommun

Södertörns högskola | Institutionen för Kultur och lärande Magisteruppsats 30 hp | Konstvetenskap | Vårterminen 2016

Av: Matilda Sjöblom

Handledare: Annika Öhrner

(2)

Abstract

The men on the field: a georeferential analysis of the public art in the municipality of Huddinge focuses on the public art in the municipality of Huddinge. Who has created the public artworks and for whom were they created? The purpose of the study is to find out if the public art in Huddinge reflects the socioeconomic variations in the municipality. The main part of the essay focuses on the geographical placement of the artworks in relation to the inhabitants of Huddinge. The questions on which I base my analysis are ”By whom and for whom has the public art in the municipality of Huddinge been created?” and ”Are the inhabitants of the municipality represented within the public art?”. The analysis focuses on the geographical placement of the artworks in relation to the inhabitants of Huddinge as well as gender and ethnical backgrounds of the artists. Through Pierre Bourdieus field-, capital- and habitus-concepts i construe the artfield in Huddinge and put forward an explanation of the results of my research. My study shows that different groups of the population in Huddinge have a different levels of access to and impact on the public art in the public space, which is being run by different economical, political and artistic practices, of which structures not all inhabitants are aware of or know how to affect.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Männen på fältet: en georeferentiell analys av den offentliga konsten i Huddinge kommun fokuserar på den offentliga konsten i Huddinge kommun. Vem har skapat den offentliga konsten och för vem är den skapad? Studiens syfte är att ta reda på om den offentliga konsten i Huddinge reflekterar de socioekonomiska skillnaderna som finns i kommunen. Studien behandlar frågorna ”Av vem och för vem har den offentliga konsten i Huddinge kommun skapats?” och ”Är kommunens invånare representerade inom den offentliga konsten?”. En stor del av uppsatsen behandlar konstverkens geografiska utplacering i relation till invånarna i kommunen samt konstnärernas genus och etniska bakgrund. Genom Pierre Bourdieus fält-, kapital- och habitus-begrepp kartläggs av olika aktörers positioner i Huddinge kommun, vilket förklarar resultaten av min undersökning. Studien visar att olika delar av befolkningen i Huddinge har olika stort tillträde till och påverkan av konsten det offentliga rummet. Det offentliga rummet i Huddinge styrs av olika ekonomiska, politiska och konstnärliga praktiker, vars struktur inte alla invånare är medvetna om eller vet hur man påverkar.

(3)

Innehåll

1. Inledning………4

1. 1 Syfte och frågeställning………...4

1. 2 Teori……….5

1. 3 Metod………...6

1. 4 Material………7

1. 5 Forskningsläge……….8

1. 6 Disposition………...9

2. Huddinge, Huddinge..………..………...10

2. 1 En historisk bakgrund………10

2. 2 Huddinge på kartan………....………14

3. Den offentliga konstens geografiska placering…………...………..………18

3. 1 Geografisk fördelning av offentliga konstverk med avseende på konstnärernas genus…19 3. 2 Geografisk fördelning av offentliga konstverk med avseende på konstnärernas nationalitet……….22

3. 3 Motiv………..23

3. 4 Representation i Huddinges offentliga rum.…….………...…….27

4. Konstens fält i Huddinge...28

4. 1 Kommunpolitiska visioner..….………..28

4. 2 Aktörer inom den offentliga konsten……….31

4. 3 Stridigheter på fältet.………..33

5. Analys.………..36

5. 1 Medborgardelaktighet………...42

6. Avslutning.………...46

6. 1 Sammanfattning………...………..49

Källförteckning………...51

(4)

Bilder………55

Bilagor..………56

1. Offentlig konst i Huddinge kommun…………...……….56

2. Konstnärer i bokstavsordning………...………62

3. Borttagna verk från Huddinge kommun………...………67

4. Ägare av offentlig konst i Huddinge kommun...………..……68

5. Årtal för inköp av offentlig konst...………..68

(5)

1. Inledning

Denna uppsats är skriven inom ramen för pilotprojektet Konsten, staden, invånarna.

Idémässig och historisk fördjupning av konstens roll i stadsomvandlingen som drivs av Konstvetenskapen vid Södertörns högskola i dialog med olika aktörer, bland annat Botkyrka och Huddinge kommuner.¹ Syftet med projektet är att skapa ett erfarenhets- och kunskapsbyte om konstens roll i stadsförvandling mellan de offentliga och kommersiella aktörerna i

områdena, studenter i ämnet konstvetenskap samt lärare och forskare.² Offentliga miljöer har en central roll i ett demokratiskt samhälle och betraktas ofta som platser tillgängliga för alla medborgare. Men hur gestaltas de och av vem?

1. 1 Syfte och frågeställning

I Huddinge kommun finns stora socioekonomiska skillnader mellan olika områden. Syftet med denna uppsats är att utreda om den offentliga konstens placering i kommunen, sett utifrån fysiska, sociala och kulturella aspekter, speglar detta. I uppsatsen analyseras utplaceringen av verken i relation till befolkningen i Huddinges olika delar. Även genusfördelningen bland konstnärerna, samt deras sociala och geografiska bakgrunder analyseras för att se hur de representerar invånarna i kommunen. Jag utgår från

frågeställningarna:

• Av vem och för vem har den offentliga konsten i Huddinge kommun skapats?

• Är Huddinge kommuns invånare representerade inom den offentliga konsten?

Dessa frågor genererar ytterligare funderingar kring huruvida konstnärerna och verken är representativa för befolkningen i kommunen samt om konsten är tillgänglig för alla på lika villkor. Studien är relevant eftersom Huddinge kommun är i ett expansionsskede, med planen att bygga 20 000 nya bostäder till år 2030. I översiktsplanen för kommundelen Flemingsberg skildras hur kommunens mål är att skapa en levande stadsmiljö som ska binda ihop de olika stadsdelarna i kommunen, vilket ska ”överbrygga de fysiska och infrastrukturella barriärerna som finns i området”.³ Vidare beskrivs visionen för den allmänna yttre miljön som

1 Detta skedde inom ramen för projektet Utmaningsdriven samverkan, Södertörns högskola, och var finansierat av Tillväxtverket. Projektledare var Annika Öhrner, lektor i konstvetenskap.

2 Södertörns Högskola, Staden, konsten, invånarna,

<http://www.sh.se/p3/ext/content.nsf/aget?openagent&key=utvecklingsprojekt_1428920490785>, 151109.

3 Huddinge kommun och Botkyrka kommun, Fördjupning av översiktsplaner: Flemingsberg, Samrådshandling, 2009,

(6)

innehållande en hög grad av offentlighet och tillgänglighet: ”alla människor ska känna sig välkomna i Huddinges väl gestaltade rum”.⁴

1. 2 Teori

För att svara på frågeställningarna måste Huddinge kommuns offentliga rum analyseras utifrån hur olika variabler som socioekonomisk bakgrund och valdeltagande relaterar till den lokala platsen. I analysen används Pierre Bourdieus fält-, kapital- och habitus-begrepp, eftersom de möjliggör ett kartläggande av olika aktörers positioner på konstfältet i Huddinge kommun och väl förklarar uppbyggnaden av olika maktstrukturer. Bourdieus begrepp

används också för att förklara bakgrunden till den offentliga konstens utplacering och motiv.

I inledningen till Konstens regler: det litterära fältets uppkomst och struktur från år 2000 definieras ett fält av Donald Broady som ”ett system av relationer mellan positioner”, vilka besätts av människor och institutioner.⁵ Med ett socialt fält ”avses ett föränderligt område i samhället där människor och institutioner strider om något de har gemensamt”, till exempel inom konstens fält om rätten att bedöma konstnärlig kvalitet.⁶ De kulturella fälten är särskilda slags sociala fält som knyts till den dominerande, auktoriserande och legitima kulturen. För att ett område ska kunna analyseras som ett fält ska det besitta en väl utvecklad autonomi – det vill säga självständighet i förhållande till andra fält och till omvärlden i övrigt.⁷

Varje autonomt fält har sin egen specifika art av kapital, vilket innebär symboliska och materiella tillgångar.⁸ Det går att urskilja olika sorters kapital: kulturellt kapital, som exempelvis kan innebära språkbruk och förtrogenhet med en så kallad ”finkultur”, socialt kapital, som släkt- och vänskapsband, och ekonomiskt kapital, det vill säga innehavandet av materiella tillgångar och kännedomen om ekonomins spelregler. Vilken som helst av dessa tillgångar fungerar som ett symboliskt kapital i det sammanhang där den erkänns värde. Hela systemet av relationer mellan samtliga kapitalarter av betydelse, från det konstnärliga till det juridiska, ekonomiska och politiska, fångas in av begreppet maktens fält.⁹

<http://www.huddinge.se/Global/bygga_bo_och_miljo/planer_och_ny_bebyggelse/Oversiktsplan/Flemingsberg/

dFordjupning_oversiktsplan_Flemingsberg_090914.pdf>, 151108, s. 5.

4 Huddinge kommun och Botkyrka kommun, 2009, s. 5.

5 Pierre Bourdieu, Konstens regler: Det litterära fältets uppkomst och struktur, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 2000, s. 9.

6 Broady, Donald, ”Inledning: en verktygslåda för studier av fält”, Kulturens fält, Göteborg: Daidalos, 1998,

<http://skeptron.uu.se/broady/sec/k-15-kap.htm#tumregler>, 151215.

7 Broady, 1998.

8 Broady, 1998.

9 Broady, 1998.

(7)

Habitus är historiskt konstruerat och avser ett system av dispositioner som tillåter människor att handla, tänka och orientera sig i den sociala världen.¹⁰ Enligt Mikael Palme i Det kulturella kapitalet: Studier av symboliska tillgångar i det svenska utbildningssystemet 1988-2008 från 2008 kan habitus förstås som principen bakom den sociala struktureringen av den världsliga existensen.¹¹ Det består av något man tillägnat sig, en kombination av

dispositioner (vad man har ”i bagaget”) och positioner (hur den sociala värld man träder in i är ordnad). Bourdieus begrepp möjliggör en förklaring till hur sociokulturella hierarkier och maktstrukturer fungerar och upprätthålls i Huddinge.

1. 3 Metod

I uppsatsen begränsas det geografiska området till Huddinge kommun och ”offentlig konst”

avgränsas till fast konst utomhus, som är tillgänglig för allmänheten under dygnets alla timmar. Det gör att vissa stora aktörer på konstfältet i Huddinge kommun, som Landstinget och Statens konstråd, inte berörs i någon större utsträckning av min studie eftersom deras verk främst är placerade inomhus, till exempel på Huddinge sjukhus eller på Södertörns högskola.

Endast verk som avsetts vara permanenta och som har haft tillstånd av kommun, stat, landsting eller fastighetsägare att placeras ut inkluderas i analysen. Konst som placeras ut av konstnärerna själva utan tillåtelse av kommun, stat, landsting eller fastighetsägare, som exempelvis gatukonst eller graffiti, utesluts. Dels är det problematiskt att dokumentera vilka konstnärer som skapat verken och dels uppkommer frågor kring vad som räknas inom konstbegreppet, en diskussion som inte faller inom ramen för denna uppsats.

Det finns i dagsläget inget officiellt, samlat register över den offentliga konsten i Huddinge kommun. Jag har därför utifrån kriterierna ovan framställt ett eget dokument över alla

offentliga konstverk i kommunen som jag har kunnat finna (se Bilaga 9. 1). Avsikten är att sammanställningen ska vara så komplett som möjligt. I dokumentet kartläggs data om konstnärerna, såsom genus och geografiskt ursprung, samt titel, material och placering av verken. Inköpare finns med i mån av tillgänglighet. Många av uppgifterna i dokumentet har tillkommit genom personliga intervjuer med nyckelpersoner på Huddinges konstfält samt mailkonversationer med fastighetsbolaget Huge fastigheter. Utifrån dokumentet bedriver jag en kvantitativ analys med kvalitativa inslag. I Huddinge kommun finns tre skulpturer av okända konstnärer och dessa hamnar av naturliga skäl hamnar vid sidan av den teoretiska

10 Broady, 1998.

11 Mikael Palme, Det kulturella kapitalet: Studier av symboliska tillgångar i det svenska utbildningssystemet 1988-2008, Uppsala Universitet: Institutionen för utbildning, kultur och medier, 2008, s. 19f och s. 43.

(8)

analysen. Verken finns dock med i Bilaga 9. 2 eftersom de pekar på intressanta aspekter inom förvaltningen av den offentliga konsten som skulle kunna uppmuntra till vidare studier.

För att analysera betydelsen av verkens geografiska placering använder jag kartor över kommunen i vilka jag prickar in verken. Jag relaterar de olika kommundelarna till

socioekonomiska faktorer och genom att på det viset synliggöra verkens utplacering i de olika områdena kan jag dra vissa slutsatser kring inkludering och exkludering av grupper ur

befolkningen. På kartorna synliggörs konstnärernas genus samt antalet utlandsfödda konstnärer. I ett avsnitt analyserar jag även verkens motiv, utifrån kategorierna ”kvinna”,

”man”, ”non-figurativt”, ”djur” och ”övrigt”. Vissa verk nämns mer ingående i uppsatsen då de tjänar som utgångspunkt i förklaringar om hur Huddinges offentliga konstfält är

strukturerat. Dessa verk fungerar ibland också som en utgångspunkt för en vidare frågeställning.

1. 4 Material

Mitt primärmaterial utgörs alltså av alla de offentliga konstverk jag har kunnat finna i Huddinge kommun, 108 stycken. I analysen exkluderas tre verk med okänd konstnär, vilket gör att det totala analysmaterialet omfattar 105 verk. Dessa har tillkommit mellan år 1950 och 2015 och sammanställs i dokumentet i ordning efter vilka årtal de har placerats ut. Mitt material innefattar också anteckningar från intervjuer med Huddinges konstchef Peter

Bergman, kulturstrateg Tove Sandahl Fransson samt konstnären Håkan Bull. Intervjuerna har varit av stor betydelse för att förstå hur konstfältet i Huddinge är uppbyggt. Informanterna har även hjälpt mig att bekräfta eller dementera uppgifter om enskilda konstverk. Mailkontakt och dokument från det kommunala fastighetsbolaget Huge Fastigheter AB har också varit av stor vikt för denna studie. Intervjuerna har dokumenterats skriftligt och är i författarens ägo.

Kommunala dokument som Kultur- och fritidsnämndens verksamhetsplaner är

grundläggande för att förstå kommunens visioner för de offentliga rummen. Jag har begränsat mig till verksamhetsplanerna från år 2014-2016 eftersom de är mest i aktuella i relation till rådande stadsplanering. Ett annat viktigt kommunalt material är rapporten På väg mot

Huddinge 2030 från 2015, där kommunens framtidsvisioner och mål beskrivs.¹² Skönlitterära och mediala skildringar av kommunen, såsom Per Wirténs Där jag kommer från: Kriget mot förorten från 2010 har varit till stor hjälp för jag ska kunna bilda mig en uppfattning om

12 Huddinge kommun, På väg mot Huddinge 2030, Hållbarhetsrapport, Kommunstyrelsens förvaltning, Björn

Rosborg (handläggare), Diarienr: KS-2014/590.119, 2015a,

<http://www.huddinge.se/Global/Moten_kallelser_och_protokoll/Kommunstyrelsen/2015/2015-04- 29/Arende2_KS_150429.pdf >, 160525.

(9)

kommunens historia och har även bidragit till uppsatsens patos.¹³

1. 5 Forskningsläge

Ett standardverk inom den offentliga konstdiskursen är Malcolm Miles Art, space and the city: public art and urban features från 1997, som främst skildrar den offentliga konstens historia i USA och Storbritannien.¹⁴ Boken behandlar flera problem som uppkommer genom att betrakta av offentlig konst som ”samhällsnyttig” och Miles tar bland annat upp hur den så kallade ”goda smaken” exkluderar människor, samt att den offentliga konsten ofta brister i att kommunicera med allmänheten. Detta härleds till modernismens estetik, som han menar ofta separerar konst från det vardagliga livet. Miles behandlar också frågeställningar kring det offentliga rummets funktioner och han förklarar att genusanalyser av det offentliga rummet och sättet på vilket medborgare representeras är relevant för offentlig konst såväl som

arkitektur.¹⁵ Detta synsätt på den offentliga konsten har varit en stor inspiration till min studie.

För att få förståelse för den offentliga konstens praktiker och för att komma närmare en metod för genusanalys av denna använder jag mig av Jessica Sjöholm Skrubbes avhandling Skulptur i folkhemmet: Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940-1975 från 2007.¹⁶ Avhandlingen är av stor betydelse för min uppsats då den fokuserar på den offentliga skulpturens institutionella förutsättningar,

betydelsebildning och funktion i det offentliga rummet. Granskningen berör också frågor om vilka normer och föreställningar som har styrt den offentliga skulpturens praktik och de skilda aktörernas roller i densamma. Sjöholm Skrubbes analys gör klart att relationen mellan en skulptur och dess spatiala kontext är av ambivalent karaktär, eftersom ”fysiska, sociala och kulturella aspekter av plats är av yttersta vikt för tolkningen av offentlig skulptur”.¹⁷ Jag hämtar även kunskaper om hur kvinnor och män framställs inom den offentliga konsten från genusvetarna Gärd Folkesdotter och Anna-Karin Malmström- Ehrling. Deras analys i Spegel, gravsten eller spjutspets? Offentlig konst och genus från 2007 kopplar konstens genusprägling till tiden och samhällsutvecklingen och studien visar på starka och seglivade mönster i sättet att offentligt framställa kvinnor och män.¹⁸

13 Per Wirtén, Där jag kommer från: kriget mot förorten, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 2010.

14 Malcolm Miles, Art, space and the city: Public art and urban features, London/New York: Routledge, 1997, s. 16.

15 Miles, 1997, s. 16.

16 Jessica Sjöholm Skrubbe, Skulptur i folkhemmet: den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940-1975, Göteborg: Makadam, 2007.

17 Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 16.

18 Gärd Folkesdotter och Anna-Karin Malmström-Ehrling, Spegel, gravsten eller spjutspets? Offentlig konst och genus, Skrifter från Centrum för genusvetenskap, Uppsala: Uppsala universitet, 2007.

(10)

För att kunna bilda mig en uppfattning om Huddinges bebyggelsehistoria har Anna Micro Vikstrands avhandling Strävan efter ett ordnat samhälle: Stadsplanering i Huddinge 1900- 1960 från 2005 varit av stor vikt.¹⁹

Två artiklar har varit betydande för att kunna problematisera begreppet ”offentlighet” och konstens positionering inom denna. I artikeln ”Out of order: The public art machine” från 1988 problematiserar konsthistorikern Patricia Phillips den offentliga konstens diskurs.²⁰ En viktig aspekt av Phillips argument är att den offentliga konsten själv skapar sin offentlighet, vilket är en central utgångspunkt för mig när den offentliga konsten i Huddinge kommun analyseras. I Miwon Kwons artikel ”One place after another: Notes on site specificity” från 1997 läggs fokus på konstens platsspecificitet och vad denna har för betydelse för verkens autonomi.²¹

En intressant icke-vetenskaplig studie kring offentlig konst som också bör nämnas är Statens konstråds Offentlig konst, ett kulturarv: tillsyn och förvaltning av byggnadsanknuten konst från 2014, där Karin Hermerén och Henrik Orrje tar upp problematiken kring att det idag inte finns någon aktuell nationell sammanställning över alla de byggnadsanknutna konstverk som under åren har beställts till offentliga byggnader och miljöer.²² De menar att förändrade krav på ombyggnader och rivningar av äldre offentliga byggnader och miljöer i regel innebär att offentliga byggnadsanknutna konstverk riskerar att skadas eller gå förlorade.

Detta är ett reellt problem även i Huddinge kommun, vilket även min studie visar.

1. 6 Disposition

Inledningsvis tecknas en övergripande bild av Huddinge kommuns historia, geografi och befolkning. Detta följs sedan av en analys av den offentliga konstens placering i relation till de olika geografiska områdena. Utifrån kartorna och dokumentet över verken analyseras verkens utplacering i kommunen samt konstnärernas placering och bakgrund. Diskussionen om ”offentlighet” är av relevans för att förstå och reflektera kring de olika associationer som finns kring offentlig konst. Slutligen görs en sammanfattning av resultaten från kartorna som bland annat sätts i relation till de mål kommunen satt upp för sina offentliga utrymmen.

19 Micro Vikstrand, Anna, Strävan efter ett ordnat samhälle: Stadsplanering i Huddinge 1900-1960, Stockholm:

skrifter från institutionen vid Stockholms universitet, 2005.

20 Patricia Phillips, ”Out of order: the public art machine”, Artforum, 1989,

<http://www.janetzweig.com/RISD_BROWN/phillips3.pdf>, 151015.

21 Miwon Kwon, ”One place after another: Notes on site specificity”, October, vol. 80, 1997.

22 Karin Hermerén och Henrik Orrje, Offentlig konst, ett kulturarv: tillsyn och förvaltning av byggnadsanknuten konst, Statens konstråd, 2014, <http://www.statenskonstrad.se/offentlig-konst-ett-kulturarv>, 160525, s. 14.

(11)

2. Huddinge, Huddinge

1974 satt studenten Kent Putkinen på tåget. Han skulle bli tvillingpappa och hade inget jobb.

Tankarna gick till kompisen i Huddinge, en hemmapappa med tre barn. Texten Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss? Allt som vi drömde och talade om? skrevs under tågresan och skickades in anonymt till Mikael Wiehe och Hoola Bandoola Band. Året därpå fick Putkinen till sin förvåning se att hans text blivit till en låt på Hoola Bandoolas senaste skiva.²³ Låten skrevs under samma år som konstnären Gert Marcus färdigställde sin Färggestaltning av husfasaderna i Flemingsberg. För att få en god förståelse av Huddinges kreativa komplexitet börjar jag med att övergripande introducera Huddinges historia och framtidsvisioner, för att sedan fokusera på den offentliga konsten.

2. 1 En historisk bakgrund

År 1901 bodde det cirka 1 800 personer i vad som idag är Huddinge kommun.²⁴ I sin avhandling Strävan efter ett ordnat samhälle: Stadsplanering i Huddinge 1900-1960 från 2005 beskriver Anna Micro Vikstrand att Huddinge fram till sekelskiftet 1900 främst bestod av gårdar och jordbruk. Jordbruket var den vanligaste inkomstkällan och mjölk samt andra färskvaror såldes inne i Stockholm. Många, framför allt i södra Huddinge, arbetade också med att ta hand om stockholmarnas tvätt. Ingen industri fanns i egentlig mening och de fåtal sågar, kvarnar och tegelbruk som fanns var knutna till de olika gårdarna.²⁵

Huddinge kom att utvecklas i snabb takt under 1900-talet. En bidragande faktor till det var lagen om ägostyckning som trädde i kraft år 1896. Lagen gjorde det möjligt för markägarna att dela upp och sälja sin mark i flera olika tomter, vilket ditintills varit svårt. Denna lag, tillsammans med det rationaliserade lantbruket, gjorde att Stockholms rika finans- och

industrimän kom att intressera sig för gårdarna i Huddinge. Enligt Micro Vikstrand fungerade gårdarna i Huddinge många gånger som spekulationsobjekt för stockholmarna och ägarbyten var vanligt förekommande.²⁶

Kring sekelskiftet 1900 hade Stockholm stad börjat köpa mark i grannsocknarna, berättar Per Wirtén i Där jag kommer från: kriget om förorten från 2010.²⁷ En liten krets av politiker och tjänstemän från Stockholm spanade efter godsägare som ville bli av med sina herrgårdar

23 Ekman, Josefin, ”Han skrev Hoolas hit – fick betalt efter 20 år”, Aftonbladet, 991014,

<http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9910/14/hoola.html >, 160322.

24 Huddinge kommun: statistik, <http://www.huddinge.se/Kommun-och-politik/fakta-om-huddinge/statistik/>, 160329.

25 Micro Vikstrand, 2005, s. 24f.

26 Micro Vikstrand, 2005, s. 24.

27 Wirtén, 2010, s. 46.

(12)

för att exempelvis betala av spelskulder. Wirtén beskriver hur Stockholm stads representanter gav sig ut i Huddinges lantliga miljöer och inspekterade egendomarna, för att sedan snabbt, tyst och smidigt genomföra affärerna. Markägarna gjorde förmögenheter på att sälja.²⁸ Det primära syftet bakom Stockholms expansionspolitik var dock reformistiskt. Invånarantalet växte och framtidsprognoserna pekade på explosiva befolkningsökningar. Offentligt ägande av mark hade också kommit att bli en social fråga då privata spekulanter hade börjat bygga kåkstäder i ytterområdena, vilket ofta resulterade i misär. Enligt Wirtén fanns det också mörkare avsikter i bakgrunden, för när Stockholm började köpa stora markområden följde tanken på att staden också borde ha politisk och juridisk kontroll över sina grannsocknar. Det var alltså, menar Wirtén, en slags kolonialiseringspolitik som fördes av Stockholm stad.²⁹ Än idag äger Stockholm stad områden i Huddinge kommun.

Under 1920-talet ökade befolkningen i Huddinge i mycket snabbt takt och Huddinge hade den högsta befolkningstillväxten bland de södra förortskommunerna. Det centrala området kring Huddinge station bebyggdes främst med enfamiljshus och områdena Segeltorp och Snättringe, som inte hade lika nära till tågförbindelser, blev istället populära för sommarhus. I början av 1930-talet hade Huddinges invånarantal stigit till 10 000 och nära hälften av

befolkningen hade nu sin sysselsättning inom industri och hantverk. Trots rådande depression och massarbetslöshet var byggnadstakten hög. Enligt Micro Vikstrand berodde detta på att folk ofta byggde sina egna hem.³⁰

Några direkta styrmedel för att kontrollera bostadsbyggandet ”ute på landet” i Huddinge infördes inte förrän på 1940-talet. År 1947 inleddes en aktiv markpolitik av kommunen, vilken fortsatte under 1950-talet då även planeringen av flerfamiljshus i kommunens yttre delar startades. Produktionstakten ökade ännu ett snäpp.³¹ Under 1950-talet gjorde också den offentliga konsten, enligt min undersökning, sitt officiella inträde i Huddinge kommun med Bror Hjorths Flicka med fruktkorg från 1950 och Jörgen Fogelqvists Titta på röken från 1952 (se Bilaga 9. 1).³²

Under denna tidsperiod expanderade också Stockholm stad. Vid 1950-talets slut och 1960- talets början hade Stockholm omkring 100 000 bostadssökande och började få ont om

byggbar mark. En faktor av stor betydelse var den ändring av kommunallagstiftning som genomfördes 1959, vanligtvis kallad Lex Bollmora. Genom lagändringen tilläts Stockholm

28 Wirtén, 2010, s. 46.

29 Wirtén, 2010, s. 46f.

30 Micro Vikstrand, 2005, s. 26ff.

(13)

allmännyttiga bostadsföretag att skriva avtal om bostadsproduktion utanför Stockholms kommuns gränser. Byggandet reglerades av särskilda avtal som innebar att en större andel av lägenheterna förmedlades via bostadsförmedlingen i Stockholms kommun. Under 1960-talet uppfördes cirka 30 000 lägenheter av Stockholms allmännyttiga bolag i tio kranskommuner.³³ Överlag var förortskommunerna mycket negativa till att Stockholm stads expansion, men Stockholm ägde sedan tidigare 385 hektar mark i Vårby, i Huddinge, och planerade att bygga en mängd lägenheter där.³⁴

I Huddinge kom en första generationens moderna förortspolitiker att engagera sig mot vad de menade var maktanspråk från Stockholms sida. En av dessa var det socialdemokratiska kommunalrådet Nils Eliasson (1914-1963).³⁵ Wirtén menar att Huddinge var fel kommun att hamna i konflikt med eftersom Eliasson styrde Huddinge ”som en tidstypisk röd patriark” och försvarade kommunens intressen i varje läge. Eliasson var inte beredd att vika en tum för den store grannen i norr.³⁶ Eliasson beskrivs av Micro Vikstrand som en handlingens man med föga förståelse för byråkrati. Han följde inte alltid regelboken, men ”det var alltid Huddinges bästa han hade för ögonen”.³⁷ Eliassons fru Annalisa Lewén Eliasson (1912-2002) var även hon politiskt aktiv socialdemokrat och hon satt både i kommunalfullmäktige och i riksdagen.

Mellan 1948 och 1981 var hon också ledamot i Bostadsstyrelsen. Micro Vikstrand påpekar att makarna Eliasson, med sina poster på lokal-, regional- och riksnivå, lär ha haft en ovanligt stor möjlighet att påverka inriktningen på bostadsbyggandet i regionen.³⁸

År 1961 gjorde Nils Eliasson och Stockholms finansborgarråd Hjalmar Mehr (s) samt Storstockholms borgarråd Joakim Grape (s) i hemlighet upp om att Stockholm skulle

inkorporera de delar av Vårby som senare kom att kallas Skärholmen. Som kompensation för den ändrade gränsdragningen fick Huddinge köpa mark ägd av Stockholm stad i Huddinge till ett mycket fördelaktigt pris.³⁹ Därmed ändrades gränsdragningen mellan de två kommunerna.

Affären gjordes upp i smyg utan att ens informera fastighetsborgarrådet, vilket kom att utlösa en politisk kris i Stockholms stadshus. Någon motsvarande reaktion utbröt inte i Huddinge,

33 Länsstyrelsen, <http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2004/hej- bostad.pdf>, 160124.

34 Wirtén, 2010, s. 48.

35 Huddinge hade socialdemokratiskt styre under större delen av 1920- till 1950-talet. Eliasson var socialdemokratiskt kommunalråd från år 1948 (Wirtén, 2010, s. 47).

36 Wirtén, 2010, s. 45.

39 Försäljningen kom att lägga grunden till dagens Kungens kurva, som fick sitt namn efter att kung Gustav V kört i diket den 28 september 1946. (Micro Vikstrand, 2005, s. 32f och Huddinge kommun: historia,

<http://www.huddinge.se/Kommun-och-politik/fakta-om-huddinge/historia/>, 160103).

(14)

vilket Micro Vikstrand menar kan tyda på att kommunalpolitikerna i Huddinge var vana vid att Eliasson agerade på egen hand.⁴⁰

År 1964 tog riksdagen beslutet om det så kallade Miljonprogrammet, att en miljon nya bostäder skulle byggas mellan åren 1965-1974. Tidsperiodens rekordbyggande skapade begreppet ”rekordåren” och Huddinges rekordår var 1971, då cirka 2 500 lägenheter byggdes i kommunen.⁴¹ Flera av de offentliga konstverken i denna studie tillkom under

miljonprogrammets uppförande, där det mest kända kan vara Gert Marcus Färggestaltning av husfasaderna som färdigställdes på höghusen i Flemingsberg år 1974. Andra framträdande verk från perioden finns på huset Ormen Långe i Vårby (se Bilaga 9. 1). Från 1970-talet tills idag har Huddinge kommun utvecklats i hög takt och befolkningen har växt. Detta har till stor del att göra med uppförandet av Huddinge sjukhus, som invigdes 1972 och Flemingsbergs centrum som invigdes 1976. Byggnationerna inbringade flera offentliga verk till kommunen, exempelvis Einar Höstes Rymdfackverk (1972) som är placerat på en gård vid Huddinge sjukhus. Nästa milstolpe i Huddinges historia kan sägas vara starten av Södertörns Högskola år 1996. Högskolan huserar flera offentliga konstverk, men på grund av min avgränsning till utomhusplacerad offentlig konst ingår endast ett av dessa verk i min studie, Claes Hakes Moas båge (2002) som är placerad utanför högskolan (se Bilaga 9. 1).

Befolkningen i Huddinge har växt successivt och år 2012 kom Huddinge upp i 100 000 invånare.⁴² Idag, 2016, är kommunen Stockholms läns näst största, med cirka 104 000 invånare, och den fortsätter att växa. År 2030 beräknas kommunens invånarantal uppgå till 140 000 invånare, vilket är ett resultat av höga födelsetal och inflyttning från utlandet.⁴³ Enligt den regionala rapporten RUFS 2010: Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen från 2010 förväntas befolkningen i Stockholmsregionen år 2050 ha ökat till 5 miljoner.⁴⁴ Visionen är att Stockholmsregionen ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion.⁴⁵ Expansionen ska hanteras så att ”stockholmarna i framtiden inte bara är fler utan också mår bättre.”⁴⁶ För att nå målet är ett av regionens åtaganden att utveckla integration och mångfald som en strategisk fråga för hela regionen. För att bryta segregationen ska nya stadsmiljöer och

41 Olle Magnusson, Är det någon som har sett konsten? En historia om Huddinges offentliga konst, Huge Fastigheter AB, 2006, s. 26.

42 Huddinge kommun: historia, <http://www.huddinge.se/Kommun-och-politik/fakta-om-huddinge/historia/>, 160103.

43 Enligt 2014 års folkräkning. Huddinge kommun: områdesfakta,

<http://huddinge.statistikportal.se/omradesfakta/>, 151001 och Huddinge kommun, 2015a, s. 6.

44 Regionplanekontoret, RUFS 2010: kortversion, 2010, <http://www.sll.se/Exigus/265217.pdf>, 160423, s. 20.

45 Regionplanekontoret, 2010, s. 4.

(15)

mötesplatser skapas, där människor med olika bakgrund kan mötas och lära känna varandra.⁴⁷ Regionplanekontoret menar att Stockholmsregionen ska präglas av öppenhet och att

invånarnas kön och bakgrund aldrig ska hindra dem från att förverkliga sina drömmar.⁴⁸

2. 2 Huddinge på kartan

Huddinge är 104,4 km² stort och gränsar i norr till Stockholm, i öster till Tyresö och Haninge, i söder till Botkyrka och i väster till Ekerö.⁴⁹ Kommunen har sju delar: Vårby, Segeltorp, Flemingsberg, Sjödalen-Fullersta, Stuvsta-Snättringe, Trångsund och Skogås.

Bild 1. Huddinge kommun, Karta över Huddinge kommun. Redigerad av Matilda Sjöblom.

För att senare kunna analysera de offentliga konstverken i relation till de olika platserna är förståelsen av invånarnas socioekonomiska förutsättningar en viktig del i min studie. I den kommunala rapporten På väg mot Huddinge 2030 från 2015 pekas på flera förhållanden som

48 Regionplanekontoret, 2010, s. 3 och s. 6.

(16)

är oroväckande på längre sikt för Huddinges sociala sammanhållning och jämlikhet. Dessa förhållanden rör skillnaderna mellan kommundelarna avseende inkomst-, arbetslöshets- och utbildningsnivå, såväl som valdeltagande, hälsa och livslängd.⁵⁰ Vårby och Flemingsberg nämns i rapporten som problemområden med stora utmaningar vad gäller exempelvis arbetslöshet, skolresultat, ohälsotal och utanförskap. Stuvsta-Snättringe pekas ut som deras motpol, med hög sysselsättningsgrad och välmående, aktiva medborgare.⁵¹

År 2014 var valdeltagandet i de nationella valen i Huddinge cirka 78 procent, vilket kan jämföras med 85, 5 procent i riket överlag.⁵² I På väg mot Huddinge 2030 beskrivs

valdeltagandet i Huddinge som en del av en utveckling som i stort sett varit negativ sedan 1970-talet.⁵³ Under de senaste valen har det även noterats ökade skillnader i valdeltagandet mellan de olika kommundelarna i Huddinge. Ser vi på 2014 års valdeltagande syns skillnader mellan Stuvsta-Snättringe, som med 92 procent hade det högsta valdeltagande i kommunen och Östra Grantorp i Flemingsberg, som med 45, 8 procent utmärkte sig med det lägsta valdeltagandet.⁵⁴ Detta innebär att Huddinge kommun hade en differens på hela 45, 8 procent mellan kommundelarna med högst respektive lägst valdeltagande, en ökning på cirka tre procent från föregående val. Genrellt utmärker sig Vårby och Flemingsberg med låga valdeltaganden och Stuvsta-Snättringe, Sjödalen-Fullersta och Segeltorp med höga siffror.

Arbetslösheten i kommunen varierar också stort mellan de olika områdena, från cirka 7, 9 procent i Vårby till ungefär 1, 5 procent i Stuvsta-Snättringe. I områdena Vårby,

Flemingsberg och Skogås är arbetslösheten högre än i kommunen som helhet. År 2012 var förvärvsfrekvensen i Vårby 61 procent, vilket kan jämföras med Stuvsta-Snättringes 87 procent.⁵⁵ Som en naturlig följd av detta syns även skillnader i andelen hushåll med

försörjningsstöd. I Vårby har cirka 10 procent av invånarna försörjningsstöd, något som kan jämföras med cirka 1 procent i Stuvsta-Snättringe.⁵⁶ Dessa siffror är också länkade till andelen arbetsföra invånare med eftergymnasial utbildning, som totalt är cirka 42 procent i Huddinge och placerar kommunen på tolfte plats bland Stockholms läns 26 kommuner.

Skillnader i nettoinkomst skiljer sig överlag mycket mellan kommunerna i Stockholms län

50 Huddinge kommun, 2015a, s. 7.

51 Huddinge kommun, Verksamhetsplan 2015 för kultur- och fritidsnämnden, Pauline Tjergefors (red.), 2014,

<http://www.huddinge.se/Global/kommun_och_politik/ekonomi_och_styrning/Verksamhetsplaner/Verksamhets plan-2015-KFN.pdf >, 151018, s. 13.

52 SCB: valdeltagande, <http://scb.se.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Demokrati/Allmanna-val- valdeltagandeundersokningen/12304/12311/Behallare-for-Press/387425>, 160403.

54 Nationellt hade Stockholm, Göteborg och Malmö störst differens mellan valområden, sedan Botkyrka och därefter Huddinge (Huddinge kommun, 2015a, s. 32).

(17)

kommuner och Huddinge har den 18:e högsta, eller 9:e lägsta, av dessa med cirka 250 000 kr/år.⁵⁷ De olika kommundelarnas socioekonomiska status ger avtryck på invånarnas hälsa, vilket får till följd att hur befolkningen i respektive områden bedömer sin hälsa olika. I På väg mot Huddinge 2030 har Segeltorp har det bästa resultatet och Vårby det sämsta.⁵⁸ Ohälsotalen i kommunen har dock förbättrats över tid och skillnaderna mellan områdena minskat, men befolkningen lever idag i snitt tio år längre i Stuvsta-Snättringe än i Vårby.⁵⁹ Huddinge ligger på plats 14 av 26 i länet vad gäller ohälsotal, men trots detta finns ingen kommunal strategi för att förbättra invånarnas hälsa.⁶⁰

År 2014 gjorde kommunen en befolkningsundersökning som bland annat berörde hur invånarna trivs i sitt bostadsområde. Resultatet visar att det finns tydliga skillnader i trivsel mellan de olika områdena i kommunen. Flemingsberg och Vårby urskiljer sig från de övriga kommundelarna med 14 procent respektive 11 procent som uppger att de trivs ganska eller mycket dåligt i sitt bostadsområde.⁶¹ Skillnader i trivsel finns även mellan kvinnor och män, enligt Kultur- och fritidsförvaltningens verksamhetsplan för 2016, och år 2009 var andelen flickor som kände sig otrygga i sitt bostadsområde 18 procent. De flickor som även kände sig otrygga på andra platser i kommunen var 36 procent. Motsvarande siffror för pojkar var 4 procent respektive 12 procent.⁶²

Ojämlikheten som vi ser mellan de olika kommundelarna, och mellan kvinnor och män, gör avtryck i politiken. Stuvsta-Snättringe är tillsammans med Sjödalen-Fullersta

representerade i kommunfullmäktige med fem respektive sex procent. Vårby och Trångsund är representerade med vardera tre procent. Det framgår också att kvinnor är generellt

underrepresenterade, med ett innehav av 42 procent av platserna. Detta är under genomsnittet för både landet och Stockholms län.⁶³ Målet för 2030, om fjorton år (!), är att fördelningen av förtroendevalda i kommunfullmäktige ska vara 50/50 mellan könen.⁶⁴

I Huddinge kommun är cirka 28 procent av invånarna utlandsfödda, vilket kan jämföras med 23 procent i Stockholms län och 16 procent i riket överlag. Det vanligaste utländska

59 I rapporten står det att statistiken påverkas av var kommunens äldreboenden har placerats, men det framkommer inte hur mycket (Huddinge kommun, 2015a, s. 16).

60 Huddinge kommun, 2015a, s. 66f.

62 Huddinge kommun: Verksamhetsplan 2016 för kultur- och fritidsnämnden, 2015b,

<http://www.huddinge.se/Global/Moten_kallelser_och_protokoll/Kultur_och_fritidsnamnden/2015/2015-11- 10/Kallelsen.pdf>, 160524, s. 10 och s. 30.

(18)

födelselandet bland Huddingebor är Irak, följt av Finland, Turkiet och Polen.⁶⁵ Huddinge är ett finskt förvaltningsområde, utifrån lagstiftningen om nationella minoriteter, vilket innebär att information och service på finska ska kunna ges invånarna vid önskemål. Kommunen ska även värna grundskyddet för samtliga nationella minoriteter.⁶⁶ Övriga minoriteter nämns ej i verksamhetsplanen. I På väg mot Huddinge 2030 mäts diskriminering i kommunen och resultatet visar att nio procent av invånarna under de senaste tolv månaderna känt sig utsatta för diskriminering, trakasserier eller mobbning, vilket är en ökning jämfört med 2009 och 2012 års undersökningar. Kön och etnisk tillhörighet anges oftast som orsak.⁶⁷

65 Uppgiften är från år 2013 och kan ha ändrats med tiden. (Huddinge kommun, 2015a, s. 15).

66 Huddinge kommun, 2014, s. 9.

(19)

3. Den offentliga konstens geografiska placering

Enligt SCB:s medborgarundersökning år 2013 var Huddinge-invånarnas betyg på tillgång till kulturevenemang 5, 8 poäng på en 10-gradig skala. Det långsiktiga målet för kommunen, till år 2030, är att betyget ska vara 8 poäng. I rapporten framkommer att det kan finnas skäl att se över ambitionsnivån och ompröva hur realistisk målsättningen är.⁶⁸

I På väg mot Huddinge 2030 framkommer att invånarna i Huddinges olika kommundelar är olika nöjda med kulturutbudet. De boende i Vårby är mest nöjda och de boende i

Trångsund är minst nöjda, men det råder likväl en relativt jämn nöjdhet mellan alla

kommundelarna. Tittar man på nöjdhet kring tillgängligheten av kulturen visar rapporten att invånarna i Vårby är minst nöjda och invånarna i Sjödalen-Fullersta och Stuvsta-Snättringe mest nöjda.⁶⁹ Enligt kultur- och fritidsnämndens verksamhetsplan år 2015 utvecklar

kommunen kulturarvet i Vårby, dels för att jobba med identiteten i området men också för att öka attraktionskraften som besöksmål.⁷⁰ Kultur- och fritidsförvaltningen beskriver

folkhälsoperspektivet som en naturlig del i sin verksamhet, men enligt Kultur- och

fritidsnämndens verksamhetsplan för år 2015 behöver detta ytterligare föras in i kommunens plan- och byggprocesser. Av rapporten framgår det ej hur detta ska göras i praktiken.

Rapporten påpekar att de generella skrivningar som finns i det kulturpolitiska programmet, rörande kulturen som en utvecklingsfaktor, behöver konkretiseras i tydliga uppdrag och handlingsprogram.⁷¹ Det anges inte vem som ska göra detta eller när det ska göras.

Eftersom de boende i Vårby är mest nöjda och de boende i Trångsund är minst nöjda med kulturutbudet drar jag slutsatsen att socioekonomiska förutsättningar eller begränsningar inte nödvändigtvis påverkar åsikterna kring kommunens kulturutbud. Däremot finns ett missnöje kring tillgängligheten av kulturen och anledning finns alltså att se över denna. Var finns konsten?

69 Undersökning från 2013 (Huddinge kommun, 2015a, s. 61).

70 Huddinge kommun, 2014, s. 13

(20)

3. 1 Geografisk fördelning av offentliga konstverk med avseende på konstnärernas genus

Bild 2. Matilda Sjöblom, Karta över den geografiska fördelningen av offentliga konstverk i Huddinge kommun avseende konstnärernas genus, 2016.

På kartan representerar de blå prickarna offentliga konstverk utförda av manliga konstnärer och de röda prickarna konstverk utförda av kvinnliga konstnärer. Prickarna är ungefärligt utsatta i sina respektive kommundelar. Sett till kartan syns tydligt en förtätning av konstverk av manliga konstnärer i Huddinge centrum och Flemingsberg. Av de 105 verken på kartan är 23, 5 skapade av kvinnor, vilket är 22 procent. Nästan hälften av dessa, 11 verk, är placerade i direkt anknytning till skolor eller vård, traditionellt kvinnliga institutioner. Majoriteten av verken som är skapade av kvinnliga konstnärer är placerade mellan år 2000-2010, vilket också är det decennium det har köpts in mest offentlig konst i kommunen (se Bilaga 9. 5).

(21)

Jämför man de 105 verken på kartan med Huddinges befolkning på cirka 104 000 invånare, ger det genomsnitt 1 offentligt konstverk på var 990:e invånare.

I Vårby ser vi att det finns 13 offentliga konstverk. Hälften av dessa är uppförda i

anknytning till huset Ormen Långe, nära Masmo tunnelbanestation. Det 300 meter långa huset Ormen Långe, som ägs av Huge fastigheter, invigdes 1964 och ritades av arkitekten Andreas Carstens. Huset är utformats i tidstypisk 1960-talsmodernism med en upprepning av former och material.⁷² Alla verken på Ormen Långe är skapade av män. Det finns två konstverk i Vårby av kvinnliga konstnärer, Maria Ängquist-Klyvares Lysande tefat (2004) som är placerat i Kungens Kurva och Mari Pårups Vårbyskatter (2008) i Vårby gård. I Vårby finns ett verk per 807:e invånare.

Går vi vidare till kommundelen Segeltorp ser vi att det endast finns två offentliga konstverk där, Gudrun Pierre Pålgårds Nyfikna djur (1989) och Sofia Wahls Guldstjärna (2007). Båda är skapade av kvinnliga konstnärer, ett ovanligt fenomen jämfört med de andra kommundelarna. Båda dessa verk ligger i anknytning till skolor, Skansbergsskolan och Segeltorpsskolan. I Segeltorp finns ett verk per 6200:e invånare.

I Flemingsberg har det historiskt sett satsats mycket pengar på konst, men då främst kring Huddinge sjukhus och Södertörns högskola. Kring dessa byggnader har landstinget och Statens konstråd placerat ut verk. Sett till de verk som finns inomhus i dessa byggnader har Flemingsberg en ovanligt stor offentlig konstsamling. Invånare kommer dock inte i kontakt med konstverken utan att ha särskilda ärenden, verken är inte något man möter om man inte är student eller patient. I Flemingsberg finns ett verk per 564:e invånare, vilket gör

Flemingsberg till den kommundel i Huddinge med flest antal verk per invånare. Sju av 28 verk har skapats av kvinnliga konstnärer, 25 procent.

I Stuvsta-Snättringe finns fyra offentliga konstverk och kommundelen innehar det enda verket i kommunen som är skapat både av en man och en kvinna, Inga Å Hallbergs och Domenico Ingannis Rädda Stuvsta station (1986). I övrigt har kommunen två kvinnliga och en manlig konstnär representerad, vilket gör genusfördelningen övervägande kvinnlig. För att vara en stor kommundel med cirka 16 000 personer har Stuvsta-Snättringe väldigt få

konstverk, ett per 4000:e invånare.

Skogås är den enda kommundel i Huddinge där den offentliga konsten har en jämn genusfördelning bland konstnärerna. Sex verk har skapats av kvinnliga konstnärer. Fem av

72 Stockholms läns museum:

<http://www.stockholmslansmuseum.se/site_media/upload/2013_11_%C3%96vers_Huddinge.low.pdf>, 160513, s. 63.

(22)

dessa har dock skapats av en och samma konstnär, Linnéa Jörpeland, och de är alla placerade i anknytning till Östra gymnasiet. Skogås har ett verk per 1076 invånare.

Av Trångsunds fyra offentliga konstverk är endast ett skapat av en kvinnlig konstnär. Gun Lindblad innehar en central position på Trångsunds station med verket Tid från 1999.

Trångsund har ett verk per 2500:e invånare.

I Sjödalen-Fullersta, där både Huddinge centrum och kommunens konsthall Fullersta gård ligger, finns ett offentligt konstverk på var 590:e invånare. Det finns flera förklaringar till denna ansamling verk, den mest uppenbara är att Sjödalen-Fullersta är kommunens största kommundel. Det har även att göra med att kommunens konstcentrum Fullersta gård och Huddinge konstnärsklubb är beläget där, samt att Huge fastigheter, som köpt in en stor andel av kommunens offentliga konst, har sitt huvudkontor i kommundelen. Flera av konstnärerna i Huddinge har eller har haft sin bas kring Huddinge centrum. I konsttäta Huddinge centrum blir skillnaden i genusrepresentation bland konstnärerna extra påtaglig, då endast tre kvinnliga konstnärer finns representerade bland de 41 offentliga konstverken. Detta är cirka 7 procent och långt under kommunens genomsnitt på 22 procent.

KOMMUNDEL INVÅNAR-

ANTAL

ANTAL OFFENTLIGA VERK

ANTAL VERK PER INVÅNARE

SJÖDALEN-FULLERSTA 23 000 41 1/590

STUVSTA-SNÄTTRINGE 16 000 4 1/4000

FLEMINGSBERG 15 800 28 1/564

SKOGÅS 14 000 13 1/1076

SEGELTORP 12 400 2 1/6200

VÅRBY 10 500 13 1/807

TRÅNGSUND 10 000 4 1/2500

Bild 3. Tabell över antal offentliga konstverk per invånare i respektive del av Huddinge kommun.

Invånarantalen avrundas till närmsta hundratal. Statistik från Huddinge kommun och Bilaga 9. 1.

(23)

3. 2 Geografisk fördelning av offentliga konstverk med avseende på konstnärernas nationalitet

Bild 4. Matilda Sjöblom, Karta med offentliga konstverk i Huddinge kommun med avseende på konstnärernas nationalitet, 2016.

På kartan representerar de ljusblå prickarna offentliga verk av utlandsfödda konstnärer och de mörkblå verk av svenskfödda konstnärer. Totalt är 14 av de offentliga konstverken, cirka 14 procent totalt, skapade av utlandsfödda konstnärer. Det är dock inte 14 olika individer som skapat verken, utan exempelvis har konstnären Domenico Inganni, född i Italien, skapat sex av skulpturerna och Sam Westerholm från Finland har skapat fyra skulpturer. Endast en av de utlandsfödda konstnärerna är utomeuropeisk, Rolando Perez från Chile vars verk Damen med hunden (1991) finns i centrala Flemingsberg. Endast en av konstnärerna med utländsk

härkomst är en kvinna, Nina Kerola från Finland, vilket ungefär motsvarar 1 procent av konstnärerna i studien överlag. Kerolas verk Hoppa hage (2005) finns utanför ett

(24)

studentboende i Flemingsberg. Ser man på kartorna upptäcker man att Flemingsberg är den kommundel som både flest utlandsfödda samt kvinnliga konstnärer finns representerade. I Trångsund, Vårby och Segeltorp finns inga verk av utlandsfödda konstnärer och Sjödalen- Fullersta har en mycket låg representationsnivå på 7 procent. Jämför man siffrorna avseende representation av utlandsfödda inom den offentliga konsten med de tidigare presenterade siffrorna över den utlandsfödda befolkningen, som utgör nästan 30 procent av Huddinge, blir skillnaden markant.

3. 3 Motiv

Under 1990-talet har den så kallade ”nakenakten” varit den vanligaste typen av konstnärlig representation av kvinnor i det offentliga rummet. Sjöholm Skrubbe menar att placeringen av aktskulpturer i offentlig miljö är ett fenomen som i Sverige i stort sett sammanfaller med uppbyggandet av folkhemmets välfärdsstat. 1940-, 50- och 60-talen var enligt Sjöholm Skrubbe de perioder då flest aktskulpturer placerades ut i offentligheten.⁷³ Detta resultat syns inte i Huddinge som, förutom en anonym skulptur i Balingsholm i södra Huddinge, helt och hållet saknar aktskulpturer. Detta utmärker Huddinge om man jämför med många andra kommuner och kan förklaras genom att majoriteten av de offentliga konstverken i kommunen är uppförda från 1960-talet och framåt, då andra stilideal dominerade konsten. Flera verk i Huddinge faller inom den modernistiska traditionen och är, likt verken i anknytning till huset Ormen Långe i Vårby, uppförda i samband med miljonprogrammet. I nedanstående tabell visas motiv på verken i kommunen utefter kategorierna ”kvinna”, ”man”, ”non-figurativt”,

”djur” och ”övrigt”. Staplarna visar om verken skapats av en manlig eller kvinnlig konstnär.

Bild 5. Diagram över konstverkens motiv, uppdelat efter konstnärernas genus.

0 5 10 15 20 25

Manlig konstnär Kvinnlig konstnär

(25)

Av tabellen kan man utläsa att det i Huddinge kommun finns en stor andel verk som har non- figurativa motiv eller som faller inom kategorin ”övrigt”, vilket exempelvis kan innebära ljusverk eller lekskulpturer. Ett flertal verk i Huddinge föreställer djur, ett motiv som Sjöholm Skrubbe påpekar är vanligt förekommande motiv efterkrigstidens offentliga skulptur.⁷⁴

Djurskulpturerna föreställer ofta inhemska djur och många gånger är de placerade i

skolmiljöer, offentliga parker eller i bostadsområden. I Huddinge finns exempelvis Domenico Ingannis Uggla (1961) utanför ABF-huset och Örn (1998) framför Sjödalsgymnasiet (se Bilaga 9. 1). Många av djurskulpturerna föreställer generellt lekande djurhonor med ungar eller djurungar. I Huddinge finner vi exempel på detta i bronsskulpturen Lekande björnar av Erik Elfwén från 1967 som står på gräsmattan framför Södertörns friskola i Flemingsberg.

Sjöholm Skrubbe menar att det ligger nära till hands att uppfatta skulpturerna som fabler och att skulpturernas tematik i hög grad kan överföras till mänskliga förhållanden. Det sociala sammanhanget som denna typ av skulpturer figurerar i medför att dess tematik kan läsas som ett slags projicering av föreställningar om barn och barndom som en tid av lek innan

vuxentidens allvar.⁷⁵

Redan vid en mycket begränsad undersökning av ett antal svenska kommuner vars bestånd av offentlig skulptur kan anses vara representativt för perioden 1940-1975, vilket är perioden Sjöholm Skrubbes avhandling behandlar, står det klart att framställningar av kvinnor och män i offentlig skulptur uppvisar en påfallande diskrepans vad gäller representationsformer.⁷⁶ Av min tabell över konstverkens motiv framgår att de manliga konstnärerna i Huddinge i större utsträckning har skapat verk föreställande kvinnor, eller snarare flickor, än män. I min studie finns inga kvinnliga konstnärer som har skapat verk föreställande en annan människa.⁷⁷ Generellt utgörs representationer av kvinnor i hög grad av skulpturer som föreställer anonyma modeller, medan representationer av män däremot domineras av minnesmärken över namngivna individer.⁷⁸ I Huddinge finns bara tre verk som föreställer namngivna kvinnor. Peter Lindes Karin Boye (1986) finns i Huddinge centrum och Mimi (2002) av samma konstnär finns på en gård ett stenkast från centrumet. Karin Boye (1991) som Acke Oldenburg avbildat tillsammans med konstnären X:et Erixson finns på en keramikplatta utanför Huge fastigheters kontor i centrala Huddinge. Flera verk i Huddinge föreställer anonyma kvinnor, exempelvis Bror Hjorths Flicka med fruktkorg (1950), Asmund Arles

75 Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 185f.

77 Tidigare fanns Majalisa Alexanderssons verk Jag ville jag vore en indian (2001), föreställande konstnären Lizzie Olsson Arle i Huddinge centrum, men det är numera borttaget (se Bilaga 9. 3).

(26)

Flicka med docka (1968), Rolando Perez Damen med hunden (1991) eller Thomas Qvarsebos Dansös (2011) (se Bilaga 9. 1).

Det finns fler minnesskulpturer föreställande män än kvinnor i Huddinge kommun. Män finns även i flera fall inkorporerade i olika verk genom titlarna, vilket vi exempelvis kan se i Jörgen Hammars Asmunds häst (1997), där namnet syftar på konstnären Asmund Arle. Ju fler och större minnesskulpturer och ju centralare placering i en stad, desto viktigare symbol kan individen ifråga anses utgöra.⁷⁹ Denna logik kan sägas gälla även konstnärerna bakom verken, vilket vi ser på exempelvis Asmund Arles Flicka med ring (1989), som är placerad i centrala Huddinge. Sjöholm Skrubbe menar att genom att placera en skulptur på en representativ plats i stadens centrum markeras skulpturens värde. Värdet av Asmund Arles verk bör alltså betraktas som högt.⁸⁰

Sjöholm Skrubbe påpekar att minnesmärken, liksom representationer i allmänhet, inte förmedlar en objektiv bild av det ämne som skildrar, utan snarare är en samtida tolkning av detsamma. Ett minnesmärke säger oftast mer om sin samtid än om den historiska person eller händelse det refererar till. En tolkning av ett minnesmärke är därför också i någon mån alltid en metatolkning.⁸¹ Det går att skilja på primära minnesmärken, som representerar de

skulpturer som uppförts med syftet att påminna om en specifik händelse eller person, och sekundära minnesmärken, vilka avser de skulpturer som i samtiden uppfattas som symboler för en förgången tid.⁸² De sekundära minnesmärkena definieras utifrån en samtida funktion och reception, oavsett den historiska kontexten. Ett personminnesmärkes ideologiska symbolvärde eller betydelse fungerar på så vis att ju fler och större minnesmärken över en person och ju centralare placering i det offentliga rummet, desto viktigare symbol kan individen ifråga anses göra. Placering, storlek och kvantitet spelar helt enkelt roll för skulpturernas betydelsebildning.⁸³

Konstnärsparet Asmund Arle och Lizzie Olsson Arle har lämnat tydliga spår i det svenska konstlivet, menar Jacqueline Stare i ”Häst som reser sig och Kärlek på sju språk”, från 2007.⁸⁴ Paret Arle bosatte sig i Huddinge 1963 och i deras hem samlades vänner från olika

generationer. Många av vännerna var, enligt Stare, deras elever från Konsthögskolan där Arle var professor i skulptur 1961-1970 och Gerlesborgskolan i Stockholm där Olsson Arle

84 Jacqueline Stare, ”Häst som reser sig och Kärlek på sju språk”, Dan Karlholm, Håkan Bull (red.), Offentlig konst i Flemingsberg, Huddinge: Huge fastigheter AB, 2007, s. 30.