När konstruktören kommen in i ett byggprojekt är det vanligt att en hel del parametrar redan har bestämts. När projektet har vunnits är det upp till produktionspersonalen eller rättare sagt en produktionschef att fastställa vad som ska byggas och vilka krav ska uppfyllas. Nuförtiden är tid och kostnad de stora kraven som kommer från beställarens sida. Efter att projektledningen har bestämt produkten och räknat på den är konstruktörens synpunkter avgörande för konstruktionsmetoden. Konstruktören kontrollerar om projektet är möjligt att utföras och vid ett godkännande medföljer att samtliga projektörer upphandlas. Enligt Carl ska minst två konstruktörer upphandlas, en som sysslar med grunden och en som sysslar med prefabricerade element. Vad det gäller anslutningar, i prefabricerade element och där risk med exponerad cellplast förekommer, är det prefab-konstruktörens eller eventuellt projektledningen som har ansvaret att utforma dessa på ett brandsäkert sätt.
Konstruktionslösningar tas fram av prefab-konstruktören och granskas av andra konstruktörer. Det blir en dialog där brandsynpunkter bland annat brandrisker påtalas.
I Projektet STUDIO till exempel har man valt att ha ett plattbärlag där allt gjuts ihop och är en metod som Carl förespråkar och föredrar framför heta arbeten. Carl argumenterar för är att konstruktionen får en helt annan robusthet som i samband med höga temperaturbelastningar i cellplasten medför en mer stabil konstruktion som inte rasar ner.
Prefabricerade Sandwichelement är inte de enda produkter som förekommer i byggbranschen. Den stora efterfrågan av prefabricerade element gör att det inte alltid finns tillgång till lediga leverantörer vilket leder till att andra prefabricerade element som stålstommar och utfackningsväggar måste användas istället. Gemensamt är att i alla väggar förekommer cellplast som isolering.
Kostnad är av de mest relevanta punkter att beakta i ett byggprojekt och det är av stort intresse att bestämma om konstruktionen ska gjutas på plats eller på fabrik. Vid valet av prefabricerade element måste det sedan bestämmas om väggarna kommer att vara halvprefabricerade eller helprefabricerade. Carl anser att båda alternativ har fördelar och nackdelar vilket gör att en avvägning av dessa krävs för att sedan välja det billigaste alternativet och samtidigt det alternativet som ger kortast byggtid. Ur en brandsynpunkt är cellplasten mindre exponerad om elementen tillverkas på fabrik och är av helsandwich typen. I det fallet att en annan fasad önskas som i projektet i Uppåkra är det viktigt att ständigt kontrollera att cellplasten inte är exponerad när heta arbeten pågår.
Att gjuta på plats kräver ingen svetsning vilket gör att risken med heta arbeten elimineras helt i samband med stommen. Nackdelarna är att det ger längre byggtider i en bransch där tidplaner utformas utan marginaler. Platsgjutna plattbärlag har inte samma spännvidd som förspända prefabricerad bärlag samtidigt som betongen kräver vibrering och uttorkning vilket resulterar i en längre montagetid.
Prefabricerade element dominerar i de flesta byggprojekt men risken cellplasten utgör är oundviklig när den är exponerad och det finns anslutningsmetoder som kräver svetsarbete. Denna risk tillsammans med alla andra risker skrivs ner av konstruktörens i en rikslista för att sedan användas av vad som kallas ”risk och möjlighet”. Metoder som medför risk men som behövs i projektet får en åtgärd. Det kan vara en alternativ metod för svetsning.
35
Alternativa metoder för svetsning är inte beprövade i Sverige men Carl anser att det finns en annan teknik som kallas ”Bultmetoden”. Metoden går ut på att förspända bultar trycks ihop med en kraft som motsvarar en svets. Enligt Carl är inte denna bättre än en svetsning då lasten inte fördelas på en lika stor yta utan den blir mer koncentrerad. Det är inte heller känt om tekniken är applicerbart på alla anslutningar. Metoden har inte använts av den intervjuade konstruktören som menar på att man kan minimera brandrisken om man jobbar konstruktivt.
En vanlig lösning är att täcka cellplasten med mineralull på de ställen där anslutningar finns och där heta arbeten förekommer. Problemet med denna lösning är när halvprefabricerade väggar med en murad vägg ska byggas eftersom cellplasten fortfarande blir exponerad under produktionskedet. Att byta ut cellplasten mot ett annat mindre brännbart material är ett alternativ, men som oftast väljs bort på grund av cellplastens andra goda egenskaper, som lätthanterlighet och billiga pris.
I frågan vem som bestämmer isoleringsmaterial svarar Carl med att konstruktören får ett väggmått som är reglerad av bygglovet och är låst i ett projekt. Man får inte lov att bygga utåt. Isoleringen måste uppfylla ett energikrav som är styrande i valet av isoleringen. Konsekvensen av detta är att brandkravet behandlas sekundärt men efter SBUF 13032 Brand i olika cellplaster
under produktionsskedet rapporten har börjat ta kraft.
Konstruktörens viktigaste uppgift är att se till att huset inte rasar ner. Brandrisken berör alltid brandkonsulten som tar fram lösningar avsedda för den färdiga byggnaden. På sista tiden och på grund av flertal bränder och tillbud har brand i cellplast under produktion kommit upp på tal men det har visat sig att det finns inga intentioner på att byta ut cellplasten utan man ska se till att den inte exponeras.
På Skanskas projekt har man under byggmöten börjat diskutera ämnet men allmänna åtgärder som kan tillämpas på samtliga projekt har inte tagits fram utan det hanteras projektspecifikt. Att de flesta projekt inte väljer helprefabricerade väggar beror på att den höga kostnaden lösningen innebär. I STUDIO projektet valde man att ha denna typ av vägg på grund av platsbrist och kort byggtid.
Helprefabricerade element är dyrare än halvprefabricerade vilket gör att flera halvprefabricerade väggar föreslås i syfte att nå lägre kostnader.
Anlagd brand är tillsammans med heta arbeten de största orsakerna till att cellplast har börjat brinna enligt SBUF rapporten. Carl berättar att vid grundkonstruktioner kan behövas stora mängder cellplast för att klara av energikraven vilket medför till stora upplag av cellplast. Produktionen ska se till att det finns ett skalskydd runt byggnaden och att det bevakas under natten.
Hållfastheten är den viktigaste parametern för konstruktören och att cellplast börja brinna är ett problem som produktionen får hantera och förebygga enligt Carl. Konstruktören överlämnar montageanvisningar tillsammans med ritningar.
Ritningarna kompletteras med en arbetsmiljölista med potentiella risker i det ritade momentet. Produktionen uppför en mottagningskontroll för att se om det som står på ritningen kan byggas eller om ritningen behöver justeras. Ansvarsfördelning är ett känt problem och även om kommunikation råder mellan samtliga aktörer uppstår risker.
36
I Skanska jobbar man säkert eller inte alls, medarbetare skickas på utbildningar, det visas olika videon om cellplastens brandförlopp och ämnet kommer upp tidigt under byggmöten. Enligt konstruktören är man långt ifrån att ha lösningar som håller fullt ut men att arbetet pågår. Medvetandet är också en viktig aspekt då det ska ses till att cellplasten inte blir exponerad under produktionskedet.
Ansvarsfrågan är inte klar då flera aktörer deltar i valet av konstruktionen. Arkitekten och konstruktören är de som ritar isoleringsmaterialet vilket gör att problematiken brukar hamna under deras ansvar. Att brandkonsulten ansvarar för brandskyddet är ett faktum men fokus ligger på den färdiga byggnaden och kan inte tillämpas på produktionen. Det krävs ett samspel mellan samtliga aktörer.