Konstruktioner av demokrati i undervisningen

Denna rubrik besvarar studiens andra frågeställning om hur förskollärare planerar och skapar förutsättningar för demokrati i undervisningen. Under denna rubrik framkommer två teman som tillsammans visar på hur demokrati konstrueras i relation till förskolans undervisning, vilka är:

demokrati som projekterande undervisningsform och demokrati som planerad?

6.2.1 Demokrati som projekterande undervisningsform

Samtliga förskollärare beskriver hur de använder sig av ett projekterande arbetssätt för att bedriva undervisning, något som de relaterar till demokrati eftersom det projekterande arbetssättet utgår från barnens intressen och nyfikenhet och inte ett av förskollärarna förutbestämt innehåll. I förskollärarnas beskrivningar betonas även vikten av samspelet i relation till den projekterande undervisningsformen, där det kooperativa och möjligheten att lära av varandra betonas: ”Asså demokrati i en undervisningssituation, där tänker jag det är det här, kooperativa, att man får vara tillsammans, ta del av andras åsikter och tankar.”

(Förskollärare 4). Även möjligheten att uttrycka sig kring hypoteser utan att ifrågasättas betonas:

Det finns ett tak att kunna berätta sina hypoteser, sina tankar. Fast det grundar sig i att deras röst har rätt att bli hörd och de har lärt sig att vi lyssnar och att andra barn ska också lyssna, att det finns ingen som säger ”Nähä! Du har fel det är inte så!”. Så tänker jag. (Förskollärare 1) Förskolläraren relaterar vikten av att bli lyssnad till som en rättighet och lyfter hur barnens utforskande och hypoteser är något som ska bemötas med respekt och nyfikenhet vid undervisning, snarare än ett tillrättavisande av vad som är ”rätt svar”. Det projekterande arbetssättet utgår enligt förskollärarna från barnen och deras sätt att förstå världen, hypoteser,

25

nyfikenhet och intressen. Med tanke på viljan att utgå från barnens perspektiv, beskriver en förskollärare hur hen tillsammans med sitt arbetslag skapar förutsättningar för att tillvarata barnens perspektiv och lärandeprocesser genom att förbereda undervisning snarare än att planera den:

Utifrån demokrati har vi kring den senaste tiden pratat om att pedagogerna ska förbereda undervisning, inte planera undervisning. Eftersom vi vill ju följa barnens… Jamen vart vi tar vägen under resans gång och då om vi har planerat så låser vi ju oss själva som pedagog i våra tankar, att vi tänker typ ”nu ska vi göra det och det och det och sen avslut och så är det klart”.

Utan att vi förbereder tänker vi att det handlar mycket om att vad är syftet, kan vi ladda miljöerna, kan barnen vandra mellan olika uttryckssätt? Och då tänker vi ju att barnen får inflytande i själva deltagandet i själva undervisningen för de får sväva lite mellan… Det handlar mer om att lära i grupp och kanske genom att erövra olika utmaningar och sådär. Så jag tänker att demokrati i undervisning även där handlar om pedagogens förhållningssätt (Förskollärare 2)

Beskrivningen av undervisning som förberedd istället för planerad redogör för ett perspektiv av att inte begränsa undervisningens resultat, arbetssätt och innehåll utan istället inneha en öppenhet gentemot var projektet kan leda utifrån barnens perspektiv. I förskollärarens beskrivning redogörs vikten av undervisningens syfte vilket motiverar undervisningen som målstyrd. Däremot beskrivs en öppenhet som relaterar dels till projektets utgång dels för att tillåta barnen att vandra mellan olika uttryckssätt, vilket förstås som en ytterligare aspekt av demokrati. Detta eftersom barnens uttryck inte begränsas till verbalt tal, utan att aspekter av projekterande undervisningsformen är tillåtande gentemot olika uttryckssätt som sätt att utforska världen och tillägna sig lärande. Ett tillåtande för alla barns uttryck och hur dessa är något som ska ligga till grund för undervisningens utformning belyser en annan förskollärare:

Jag jobbar ju med de yngsta barnen och deras röster är ju mycket kroppsspråk. Så vi har, vi filmar jättemycket för att få syn på, för man missar lätt. Man hör dem som pratar kanske och så är det jättemånga som inte pratar och så, så vi filmar mycket för att gå tillbaka och kunna gå igenom, alltså vad gör egentligen barnen och vad är det de utforskar. (Förskollärare 4)

Förskolläraren beskriver hur filmningen bidrar till att kunna gå tillbaka och reflektera över vad barnen ägnar sig åt i sitt utforskande och utifrån det kunna utforma undervisning vidare. En annan förskollärarna beskriver hur de med hjälp av observation och reflektion fått syn på barnens intresse och därmed kunnat sammanfläta barnens intressen med undervisningen. Ett ytterligare sätt att utgå från barnens perspektiv och intresse vid undervisning och projekterande arbetssättet beskrivs av ytterligare förskollärare, där barnen beskrivs i termer av

”projektbärare”. Något som relaterar till barnens deltagande i utformning av projektet parallellt med den förskollärarnas reflektioner av barnens intressen. Förskolläraren ger följande beskrivning av barnen som projektbärare:

Då jobbade vi mycket det här med att ha barnen som projektbärare, alltså barnen… inte bara att man utgår från deras intressen och så, utan också att de rent konkret får vara med och planera projekttillfällen (…) ibland gick vi in i planeringsrummet, och satt tillsammans med några barn och tittade på dokumentationer, vad vi hade gjort förra gången och liksom jamen hur ska vi jobba vidare med det här (…) Men nu ska jag ju inte säga att vi jobbar så hela tiden eller varje

26

gång eller att alla gör det men, men vi har försökt det här att jobba fram att få barnen så delaktiga som möjligt, i planerandet av sin egen dag och projektet och sådär. (Förskollärare 3)

Förskollärarna beskriver hur barnens egna verbala och kroppsliga uttryck tillsammans med förskollärarnas tolkningar av barnens uttryck utgör riktning för undervisningen, alltså projektens innehåll. I relation till det arbetssätt som ”barn som projektbärare” innefattar, beskriver en av förskollärarna att hen tror att ett sådant arbetssätt där barnens förslag och idéer lyssnas till och genomförs, föder ytterligare intresse och ännu bättre idéer, samt att det är ett sätt att fånga vad barnen upplever som meningsfullt. Att låta barnen: ”få göra skillnad och att få vara viktig på riktigt. Och att få göra skillnad och att få känna att man får gå på handling konkret” är något som en förskollärare beskriver som värdefullt och meningsfullt för barnen. I några beskrivningar framträder det hur barnens intresse och vilja att rädda miljön fått utgöra inflytande i förskoleprojekt. Detta genom att barngruppen skrivit brev till kommunen om önskemål på en soptunna i skogen där det slängts mycket skräp, gjort planscher och brev som delats ut till människor på offentliga platser för att sprida sina budskap.

Sammanfattningsvis beskriver förskollärarna valet av ett projekterande arbetssätt som undervisningsform, som ett sätt att undervisa med demokrati i fokus. Förskollärarnas val av att utgå från barnens nyfikenhet, tankar, hypoteser och enligt en förskollärare: ”att stå upp liksom för det de tycker är viktigt och att deras röster blir hörda”tillsammans med deras beskrivningar av barnen som fullvärdiga medlemmar av samhället, fastslår att projekterande undervisningsform är ett arbetssätt för att möjliggöra för demokrati i undervisningen.

6.2.3 Demokrati som planerad?

I föregående konstruktioner av demokrati har det framkommit att förskollärarna anser att demokrati inte är något som ska begränsas till specifika situationer eller aktiviteter, utan att det är något som ska genomsyra hela förskolans utbildning och undervisning och därmed inte planeras för. När förskollärarna får frågan om och hur de planerar för demokrati i undervisningen beskriver de att demokratiplaneringen sker mer eller mindre medvetet:

Ja… Jo… Det gör vi ju, egentligen, mer eller mindre medvetet tänker jag. Men oftast så planerar vi typ demokrati i såsom aktiviteter, att vi planerar det så att det blir en demokratisk aktivitet, att det inte blir… orättvist eller på något sätt. Jag tänker att… demokrati i, alltså att vi planerar ju vår miljö. (Förskollärare 1)

Förskollärarens beskrivning av planeringen av demokrati är något som sker mer eller mindre medvetet kan relatera till förskollärarnas synsätt om att det är så naturligt att planering inte är nödvändigt. I deras beskrivningar framträder även att den planeringen som sker vid arbetsplatsträffar handlar om reflektion med kollegor och bearbetar frågor om barnsyn, pedagogisk miljö och rättvisa. En av förskollärarna beskriver hur exempelvis användningen av röstning som beslutsfattande form ofta används i spontana situationer, men att den även utgjorts av planerade arbetssätt och aktiviteter för att undvika ledsamheter vid samlingar där det funnits ett missnöje hos barnen då endast några få barn getts möjlighet att välja sånger vid samlingar, men att valet att erbjuda röstning möjliggjort alla barns deltagande i beslutsfattande processer:

27

Som det här med sångsamlingen det var planerat, alltså att få in det där, för det funderade vi hur vi skulle göra för det var alltid så tjorvigt, en som alltid bröt ihop när hen inte fick välja. Så då funderade vi liksom det, och ja då kom vi fram till det där resultatet, eller metoden liksom. Men nog är det väl ofta i stunden också liksom. (Förskollärare 3)

Efter förskollärarens beskrivning huruvida röstningen även utgjorts av planerade situationer, kommer förskolläraren in i en reflektion över skillnaden mellan demokrati i undervisningen och utbildningen och kommer fram till att det är ett förskolläraransvar att demokrati omfattas av även planerade situationer i undervisningen:

Men jag måste ju då kanske vara den som håller koll på liksom… En förskollärare ska ha koll, jamen till exempel då demokrati, jamen hur har vi planerat och organiserat för att det faktiskt ska bli så, visst att det blir i det här spontana. Om man tänker då att barnskötare kanske står för utbildningen, jamen mycket det här med att ta det i stunderna när det kommer, men att det kanske är förskollärarens ansvar… därmed inte sagt att barnskötaren inte får komma med goda idéer, men ändå se till att det kanske blir mer organiserat. Att kanske nu behöver vi ha ett stormöte kring det här, det blir ett bra tillfälle att… utöva demokratiska… beslutsfattande principer eller vad man ska säga. (Förskollärare 3)

Ovanstående citat innehåller en förskollärares reflektioner kring vad som utgör planerad demokrati och vad demokrati i undervisningen kan innebära. Där beskrivs att demokrati bör omfattas av spontana tillfällen i utbildningen, men att demokratin i undervisningen kanske måste vara planerad, exempelvis genom att planera för barns möjligheter till demokratiskt beslutsfattande.

28