KONTROLLFÖRETAG

Utöver de 184 företag som ingick i urvalet har studien även undersökt 30 stycken

kontrollföretag. Det som skiljer kontrollföretagen från studiens utvalda företag är att dessa företag fortfarande är aktiva. Anledningen till att studien använt sig av kontrollföretag var för att säkra Z”-modellens resultat. Undersökningen av de aktiva företagen resulterade i att 20 företag klassificerades inom ramen för låg konkursrisk, vilket motsvarar 67 procent, medan konkursrisken för fem av de aktiva företagen ansågs som hög. Det var även fem av företagen som hamnade i Z”-modellens gråzon, vilket innebär att modellen inte kan förutse om det undersökta företaget kommer att gå i konkurs eller ej.

Figur 5. En illustration över det resultat som studien fick fram genom att använda sig av kontrollföretag

32

5. ANALYS

Studiens femte kapitel utgörs av studiens analys. I analysen presenteras tolkningar av datan som samlats in och sammanställts i resultatet. Först framförs en analys av

fortlevnadsvarningarna vilket sedan följs upp av en analys av Z”-modellen samt en jämförelse av varningssignalerna. Avslutningsvis presenteras en analys av

osäkerhetsfaktorer.

5.1 ANALYS AV FORTLEVNADSVARNINGARNA

Årsredovisningen är en informationskälla där intressenter kan få en bild av ett företags ekonomiska ställning. Genom att revisorerna upprättat en revisionsberättelse stärks trovärdigheten i de finansiella rapporterna. Med revisionsberättelserna kan olika

varningssignaler som revisorerna upprättar göras tillgängliga för allmänheten. Archana (2018) påvisar att inte alla intressenter besitter kunskapen eller möjligheten att utläsa hur ett företags framtidsutsikter ser ut. Detta resulterar i ett behov av att revisorerna ger sin professionella bedömning angående ett företags hälsa, vilket kan ge en indikation för hur informationssökare ska fatta sina beslut. Revisorernas kunskap att se betydande tvivel för företagens fortlevnad, vilket kan resultera i en fortlevnadsvarning, är ett exempel på en viktig varningssignal. Tidigare studier har visat på en variation i träffsäkerhet bland revisorerna där flertalet fel har förekommit. McKee (2003) menar på att revisorerna visar en träffsäkerhet på 50 procent när det kommer till att förutse konkurser i form av utdelade fortlevnadsvarningar, medan studien gjord av Sundgren och Svanström (2014) visar att revisorernas träffsäkerhet endast uppgick till låga 14 procent. Dessa två procentsatser går att jämföra med resultatet från denna studie där träffsäkerheten bland revisorerna, ett år innan konkursen, uppgick till 34 procent. Denna siffra kan ses som relativt låg i jämförelse med McKee (2003). Orsaker till detta kan vara, enligt Chen och Tsay (2015), att konsekvenserna av att ge ut en felaktig varning till ett företag väger tyngre än vad det skulle göra att inte dela ut någon varning till ett företag som tvingats gå i konkurs senare under året.

Antalet fortlevnadsvarningar sjunker kraftigt mellan perioderna ett och två år innan konkurs, mellan åren sjunker träffsäkerheten från 34 till 13 procent. Vidare tyder studiens resultat på att nivån avtar ytterligare tre år innan konkurs där den procentuella siffran endast uppgår till två procent. Enligt vad Tagesson och Öhman (2015) beskriver tenderar revisorerna att ge ut fler varningar ju närmare konkurs ett företag kommer eftersom fler betydande tvivel

uppmärksammas av revisorerna. Anledningen till att revisorernas inte gett ut varningar

33

som granskats, utan de kanske tror att en konkurs inte är aktuell förens det nästkommande året. En varning om betydande tvivel för företagens fortlevnad gäller enligt Chen och Tsay (2015) en tolvmånadersperiod framåt i tiden. Bedömningen av detta kan resultera i att revisorn inte har tillräckligt med underlag om betydande tvivel som kan påverka företagets osäkerhet inför framtiden. Revisorn står inför en komplicerad situation där de enligt Chen och Tsay (2015) tvingas tolka det otydliga begreppet betydande tvivel. Begreppet ska ligga till grund för bedömningen och revisorerna utgår därför utifrån sin egen kompetens vilket, enligt FAR (2020a), kan skilja sig åt vad gäller uttalandet mellan revisorer.

Studiens resultat visar att sammanlagt 28 företag fått en fortlevnadsvarning två och tre år innan företagen gått i konkurs, detta kan jämföras med ett år innan konkursen där denna siffra var betydligt högre och istället uppgick till 62 företag. Bell (1991) förklarar att det finns icke- finansiella faktorer som kan vara betydande i revisorns beslut om företagets fortlevnad. Behn m.fl. (2001) menar att revisorn måste överväga sannolikheten om ledningens planer kommer att leda till framtida vinster och rädda företaget från den negativa situation som företaget befinner sig i, innan revisorn utfärdar någon varning. En förklaring kan enligt Öhman (2015) vara att revisorn inte vill utsätta företaget för ekonomisk stress som på kort sikt kan leda till konkurs. Detta är en möjlig faktor till varför så få varningar utfärdades under dessa år. Fortlevnadsvarningar som felaktigt upprättats kan orsaka stor skada för intressenter och företag men även för revisorerna själva, vilket egentligen inte ska påverka revisorns beslut men som ändå finns i dennes beaktande. Det kan vara en orsak till revisorernas sparsamhet vid utgivandet av fortlevnadsvarningar.

5.2 ANALYS AV Z”-MODELLEN

Altmans Z-modell har varit den mest frekvent använda modellen vid förutsägelser av

konkurser. Syftet med modellen är att baserat på ett flertal olika nyckeltal, redan vid ett tidigt skede, kunna beräkna företagets långsiktiga förmåga att överleva (Wang & Campbell, 2010). I denna undersökning framgår det tydligt att Z”-modellen kunde förutse konkurser bland 79 av 184 företag redan tre år innan konkurs, och som därmed kategoriserade företagen inom ramarna för hög konkursrisk. Detta kan jämföras med revisorerna som endast delade ut fyra fortlevnadsvarningar under samma period. Närmare konkursen kunde Z”-modellen förutse 110 av de 184 företagen, det innebär en ökning på 17 procentenheter från tre år till ett år innan konkurs. Enligt Seong m.fl. (2012) och Altman (1968) behandlar den ursprungliga Z-

34

modellens beräkningar större redovisningsinformation, såsom rörelsekapital, resultat och balanserade vinstmedel, vilket gör modellen känslig för förändringar i finansiella rapporter, vilket ofta resulterar i högre träffsäkerhet (Seong, Liang & Yin, 2012; Altman, 1968).

Resterande 74 av 184 företag vid året närmast konkurs hamnade antingen i kategorin för låg konkursrisk eller i gråzonen. En anledning till att företagen hamnade i gråzonen var för att Z”- modellen hade svårt att identifiera nyckeltalen bland dessa 42 företag, vilket i sin tur redogör för modellens svårigheter att prognostisera framtida konkurser. Trots att modellen visar en högre träffsäkerhet än revisorerna har den fått en del kritik. Boritz m.fl. (2007) påpekar att Z- modellen inte alltid ger en rättvisande bild av företagets ställning då deras studie visar på att den kan ge olika resultat beroende på geografisk tillhörighet. Vid beaktande av Z”-modellens förmåga att kunna förutse konkurser ska det poängteras att den ursprungliga Z- modellen var framtagen för amerikanska företag och att Z”-modellen i grund och botten är samma modell, men att det förekommit ett fåtal korrigeringar i de senare av Z-modellerna. Som Grice och Ingram (2001, återgiven i Wang & Campbell, 2010) påtalar har koefficienterna betydelse för resultatet av modellen. Koefficienterna är centrala i modellen och det är dessa som avgör vilket totala Z-värde som tilldelas ett företag. Vilka koefficienter som används i modellen kan därmed bli högst avgörande för modellens träffsäkerhet.

Trots att modellen har modifierats under åren, där syftet med korrigeringarna varit att göra en mer tillämpningsbar modell som komplement till den ursprungliga modellen, fungerar den inte fullt ut. Resultatet för Z”-modellen i denna studie har inte uppnått samma träffsäkerhet som Altmans (1968) ursprungliga modell där träffsäkerheten uppgick till hela 95 procent. Inte heller kommer studiens resultat upp i samma nivå av träffsäkerhet som Altmans (2000) studie av Z”-modellen. Påverkan på utfallet kan även ha påverkats av att, som Seong m.fl. (2012) påtalar, de olika redovisningsreglerna som förändras över tid har kunnat haft en effekt på dess lämplighet. Många forskare anser att modellernas funktion påverkas av de rådande

redovisningsreglerna och hur företagen är uppbyggda eftersom detta kan skilja sig åt mellan olika nationer. I och med att Z”-modellen presenterades tidigt 2000-tal har även

redovisningsreglerna förändrats sedan dess, vilket kan ha haft en effekt på modellens resultat. Det är därför viktigt att poängtera att modellen eventuellt hade kunnat få ett annat resultat om den hade optimerats för att fungera för just små svenska aktiebolag.

35

Denna studies nivå av typ 2-fel där modellen gett ut en felaktig signal om ett företags fortlevnad hamnade under det sista året på 17 procent. Altman och Hotchkiss (2006) visar i sin studie att företag har förändrats under åren vad gäller hur riskbenägna de är, vilket får effekt på nyckeltalen. Genom att ett företags riskbenägenhet förändras kan det resultera i att företag tar större risker gentemot tidigare, vilket i sin tur kan innebära att företagen får sämre nyckeltal. Andra värden på nyckeltalen leder till att företagen klassificeras annorlunda vilket modellens gränsvärden kanske inte är helt tillämpade för. Gränsvärdena är utgångspunkten för hur företagen kommer att klassificeras, en förändring av företags riskbenägenhet kan därmed få effekt på utfallet av modellens prognosförmåga. De gränsvärden som används i denna studie är de som Altman (2000) presenterade och

företagens riskbenägenhet kan ha förändrats sedan dess, vilket kan vara en faktor för utfallet i denna studie.

Riskerna med modellens felaktiga angivelser får även konsekvenser för revisorerna. Som Altman (1982, återgiven i Boritz, Kennedy & Sun, 2007) förklarar kan den negativa effekten av att modellen gett ut en felaktig signal leda till att revisorerna lägger mer tid på att utreda företaget. Mer tid vid granskningen anser Öhman (2015) skulle vara bra eftersom det hade förbättrat kvaliteten på revisorns arbete. Att tid är en faktor för en bättre kvalitet nämns ofta. Sundgren och Svanström (2014) menar att många revisorer har flera uppdrag att sköta på samma gång, vilket kan påverka kvaliteten på utförandet. För intressenterna kan det ses som en positiv effekt av Z”-modellens felutgivna varningar då ett mer granskat företag kan resultera i ett mer korrekt och välarbetat revisionsarbete som kan leda till fler avvägda och underbyggda beslut för intressenten. För företagen kan det bli kostsamt eftersom fler arbetstimmar för revisorn resulterar i ett högre arvode som måste betalas ut. Effekten av de högre kostnaderna skulle enligt Altman (1982, återgiven i Boritz, Kennedy & Sun, 2007) kunna leda till att företaget får det sämre ställt rent ekonomiskt och som i värsta fall går så långt att företaget försätts i konkurs, även fast de egentligen skulle kategoriserats som välmående.

Trots kritiken som kan riktas mot modellen visar resultatet från denna studie på en relativt hög träffsäkerhet bland de konkursdrabbade företagen. Även resultatet från kontrollföretagen visar att modellen i hög grad har kunnat klassificera aktiva företag inom ramen för låg konkursrisk. Tillförlitligheten hos modellen kan säkerställas av tidigare undersökningar från både

36

Andersson (2012) samt Altman och Hotchkiss (2006) där resultatet visar på en hög

träffsäkerhet av dess prognosförmåga kopplat till både aktiva- och konkursdrabbade företag.

5.3 JÄMFÖRELSE AV VARNINGSSIGNALERNA

Som framgått tidigare utgår Z”-modellen endast från finansiella data medan revisorerna utöver det finansiella även tar icke-finansiella aspekter i beaktande vilket har resulterat i skillnader i träffsäkerhet. Året innan företagens konkurser uppnådde Z”-modellen en

träffsäkerhet på 60 procent gentemot revisorernas 34 procent. Siffrorna visar att Z”-modellen med större sannolikhet kunde bedöma och förutse konkurser. En eventuell anledning är att revisorerna fokuserar för mycket på de icke-finansiella aspekterna och därmed bildar sig en uppfattning av att företagen inte ligger i riskzonen vad gäller konkurs. Vid bedömningen använder sig revisorn av underlag, såsom årsredovisningar och förvaltningsberättelser, så att denne senare kan dra egna slutsatser utifrån sina kunskaper och på så sätt göra en bedömning om företaget innehar tillräckliga osäkerhetsfaktorer för att få en fortlevnadsvarning. Vid bedömningen tar revisorn hänsyn till de ekonomiska samt de icke-ekonomiska faktorerna där revisorn genom dessa sedan kommer fram till en uppfattning hur företagets framtida situation ser ut. Z”-modellen utgår istället endast från vissa specifika nyckeltal och påverkas därmed inte av icke-ekonomiska faktorer. Att en betydelsefull person inom en organisation lämnat sin post eller en plötslig förändring på den marknad som företaget verkar inom är båda exempel på icke-finansiella aspekter som inte har någon inverkan på Z”-modellens resultat. Det är däremot faktorer som revisorn kan avläsa och inkludera i sin bedömning.

Baserat på det resultat som tagits fram för året innan företagens konkurser har hela 66 procent av revisorerna begått ett typ 2-fel. Detta går att jämföra mot Z”-modellen där den i 17 procent av fallen bedömt att företagen är i låg konkursrisk, vilket kan anses som ett typ 2-fel.

Revisorernas höga nivå av typ 2-fel visar på en stor felprocent. Orsakerna kan vara många men en av anledningarna kan vara att konsekvenserna av att ge ut en felaktig varning kan vara större än de följder som ges av att inte lämna ut någon varning. På så sätt ges en rimlig

förklaring till varför revisorerna sällan ger ut fortlevnadsvarningar. Öhman (2015) påpekar att en felaktigt utgiven varning kan resultera i stora bekymmer för ett företag. Genom att en negativ bild av ett företags verksamhet ges ut kan det resultera i att ett företags intressenter väljer att ta avstånd från företaget (Öhman, 2015). Eftersom företaget är beroende av

37

intressenternas ekonomiska resurser måste de tillgodose intressenternas krav. Om företaget inte når upp till intressenternas förväntningar kan det få en effekt på resursutbytet mellan de båda parterna, vilket i sin tur leder till att det stabila förhållandet mellan företaget och intressenter bryts (Ax m.fl., 2015). Enligt Öhman (2015) kan det innebära att intressenter, såsom viktiga leverantörer, inte längre vill ingå avtal med företaget som anses ha betydande tvivel kring sin fortsatta existens, och att intressenterna istället väljer att göra affärer med andra företag. Anledningen till detta är för att intressenten vill undvika riskerna med uteblivna betalningar för varor som redan levererats. Andra konsekvenser som kan uppstå som följd av tvivel kring företags fortlevnad kan vara att det blir svårare att få tillgång till nytt kapital. Investerare och kreditinstitut kan välja att inte längre investera eller låna ut kapital till ett företag som framhävs ha dåliga framtidsutsikter, eftersom de i så fall utsätter sig själva för en stor risk som kan innebära att de förlorar sitt satsade kapital (Francis, 2004). I en tidigare studie påvisar Duréndez Gómez-Guillamón (2003, återgiven i Snäll & Tingelöf, 2017) att intressenters önskan att samverka med företag sjunker när revisionsberättelsen avviker från standardutformningen. Även Law (2011) påpekar hur viktig revisionsberättelsen är som underlag för intressenterna att göra egna bedömningar av företaget. Att uppfylla

intressenternas krav på resursutbytet är enligt Ax m.fl. (2015) en faktor för att säkra företagets fortlevnad.

Konsekvenserna för företagen av en utgiven fortlevnadsvarning är stora och kan tära på relationen mellan en revisor och sin klient (Carey m.fl., 2008). Alla dessa möjliga

konsekvenser som riskerar att uppstå när en revisor lämnar ut en felaktig fortlevnadsvarning drabbar dock inte endast det företag som fått varningen utan revisorn som delar ut varningen risker också en del påföljder. Enligt Chen och Tsay (2015) kan ett typ 2-fel för revisorn resultera i en stämningsansökan. En stämning kan förändra och försvåra det kortsiktigt för revisorn rent ekonomiskt, med rättegångskostnader som påföljd. Utöver de ekonomiska konsekvenserna riskerar revisorn att få ett försämrat rykte, vilket kan försämra för den framtida kundbasen då en del kunder istället väljer att använda sig av revisorer med bättre rykte (Chen & Tsay, 2015).

5.4 ANALYS AV OSÄKERHETSFAKTORER

Arnedo m.fl. (2008) har tidigare nämnt ett alternativ som en del revisorer använder sig av när det råder osäkerhet kring ett företags fortsatta drift. Det är att formulera sig mer strategiskt för

38

att inte avskräcka intressenter samtidigt som de för fram att det råder osäkerheter kring företagets fortlevnad (Arnedo m.fl., 2008). Connelly m.fl. (2011) påpekar att det uppstår informationsasymmetri mellan parterna då företaget besitter mer information än vad intressenterna gör. För att minska informationsasymmetrin använder sig företaget av en revisor. Revisorn fungerar som en signalerare till omgivningen, eftersom revisorn har tillgång till mer detaljerad information och kan utifrån denna information lättare göra en bedömning om företagets ekonomiska ställning (Hardies m.fl., 2018; Öhman m.fl., 2006). Eftersom intressenter är en viktig faktor för ett företags utveckling, kan revisorns godkännande i årsredovisningen signalera att företaget fortfarande är verksamma. På så vis får företaget intressenter att fortsätta investera och bidra med resurser som på längre sikt kan förbättra företagets resultat och legitimitet men även öka chanserna till företagets överlevnad (Law, 2011).

Det är viktigt att påpeka att revisorn i många fall har delat ut övriga anmärkningar i

revisionsberättelsen för att uppmärksamma att allt inte står rätt till i företaget. Under perioden tre år innan konkurs visar denna undersökning att 35 procent av företagen fått övriga

anmärkningar i deras årsredovisningar, medan antalet uppgick till 41 procent under

tidsperioden som avsåg två år innan konkursen. Det påvisar att revisorerna har hittat negativa signaler från företagen som i sin tur har resulterat i anmärkningar. Utan revisorns granskning finns en risk att dessa anmärkningar inte hade uppmärksammats och genom att revisorerna utfärdat dessa anmärkningar i revisionsberättelsen tillgängliggörs de för företagens

intressenter. Dessa anmärkningar som gör att revisionsberättelsen skiljer sig från

standardutformningen uppfattas, enligt Trohammar (2006), som negativa för företagen. Det stödjer Porter, Simon och Hatherly’s (2008, återgiven i Rahim & Rosqvist, 2014) uttalande att anmärkningar kan ses som signaler som visar på att saker inte står rätt till bland företagen. En typ av anmärkning är att en kontrollbalansräkning inte har upprättats trots att

årsredovisningslagen kräver det. Tagesson och Öhman (2015) menar att de bakomliggande ekonomiska problemen är en osäkerhetsfaktor för bolagets framtid men att det inte är någon fortlevnadsvarning.

Fortlevnadsvarningar kan anses vara otydliga och enligt Arnedo m.fl. (2008) är en förklaring att det finns en tvetydighet i revisorns rapportering för att undvika framtida ansvar med minskade kundförluster som följd. Ett resultat av detta skulle kunna vara att de varningar som revisorerna anser att de ger ut i själva verket inte upptäcks av informationssökaren och

39

uppfyller därmed inte själva syftet med fortlevnadsvarningen. Den information som en revisor ska förmedla genom sin signalering (Hardies m.fl., 2018; Öhman m.fl., 2006) kan riskera att gå förlorad. Effekterna som kan uppstå är att besluten då grundas på den information som finns tillgänglig (Connelly m.fl., 2011). När flera parter besitter olika mängder information blir förhållandet ur signalteorins synvinkel inte optimalt eftersom det motsätter sig teorins utgångspunkt och istället ökar informationsasymmetrin (Connelly m.fl., 2011). Grunden till problemet kan vara den osäkerhet som återfinns i den formuleringsstrategi som Arnedo m.fl. (2008) påpekar att det finns bland revisorerna, vilket är en möjlig orsak till den relativt låga frekvensen av utdelade fortlevnadsvarningar som även denna studie resulterat i. En otydlig fortlevnadsvarning går emot vad Trohammar (2006) menar är av betydelse, då revisorns uttalande tydligt ska framgå i revisionsberättelsen för att ge en rättvisande bild av företaget (FAR, 2020d). Det är, enligt Trohammar (2006), även viktigt att poängtera att en

revisionsberättelse utan anmärkning inte är någon garanti för att det inte finns några osäkerhetsfaktorer.

40