Kontrollvariabler

Det är även nödvändigt att inkludera olika kontrollvariabler, d.v.s. att inkludera andra relevanta förklaringsvariabler i regressionsanalysen. Genom att inkludera kontrollvariabler i

regressionsanalysen kan man säkerställa att det studerade sambandet mellan en oberoende variabel och den beroende variabeln inte är spuriöst, d.v.s. undersöka om sambandet egentligen orsakas av en bakomliggande variabel. Kontrollvariabler som inkluderas i denna studie är variabler om invånarnas socioekonomiska status samt kommunens ekonomiska kapacitet i form av genomsnittlig soliditet under mandatperioden. En kontrollvariabels effekt på de studerade sambanden skulle kunna styrka eller minska belägg för att de oberoende variablerna kan förklara miljöpolitisk aktivitet (Kellstedt, 2009, s. 53).

3.5.1 Kommunens ekonomiska kapacitet

Forskning om policyprocesser på lokal nivå studerar hur kommuners ekonomiska kapacitet kan förklara policyförändring. En gren i denna diskurs studerar hur kommuners ekonomiska kapacitet kan förklara varför en kommun är framgångsrik i att driva miljöpolitik (Bulkeley et al. 2009, s. 17;

Sippel & Jenssen, 2009, s. 18; Lubell, Feiock & Handy, 2009, s. 296; Carmin, Roberts &

Anguelovski, 2009, s. 343; Fleming & Webber, 2004, s. 770; Mukheibir, Ziervogel 2007, s. 156).

Finansiella resurser är den barriär som ofta rapporteras från kommuner (Sippel & Jenssen, 2009, s. 18–20; Krause, 2012, s. 2404; Allman, Fleming & Wallace, 2004, s. 280–281; Bulkeley & Kern, 2006, s. 2255; Bai, 2007, s. 22; Davies 2005, s. 36; McCarney 2009, s. 34–35). Litteraturen

använder olika begrepp (bl.a. fiscal health och finansiell kapacitet) för denna variabel, som i denna studie kallas ekonomisk kapacitet. Krause (2012) definierar ekonomisk kapacitet som

kommunens förmåga att finansiera ordinarie verksamhet samtidigt som kommunen har medel

och flexibilitet att stödja mer innovativa policyområden (Krause, 2012, s. 2404). Antagandet är att kommunens finansiella stabilitet och säkerhet kommer att påverka dess förmåga och villighet att fokusera på nya politikområden som kräver större investeringar, vilket t.ex. klimatprogram ofta innefattar (Carmin, Roberts & Anguelovski, 2009, s. 434; Betsill 2001, s. 401). Bulkeley et al.

(2009) menar att finansiella resurser är avgörande för att kommuner ska gå från ord till handling.

Det är grundläggande att kommunen ska kunna finansiera sina obligatoriska utgifter innan klimatpolitiska åtgärder kan finansieras (Bulkeley et al. 2009, s. 16–17). En kommun som har svårigheter att generera finansiella medel genom kommunala intäkter eller genom externa bidrag tenderar att förvänta sig en bestående svårighet att förbättra sin ekonomiska situation.

Kommuner med sådana finansiella begränsningar tenderar att inte finansiera miljö- eller klimatprojekt (Sippel & Jenssen, 2009, s. 18–20).

I empiriska undersökningar som har gjorts i USA, Storbritannien, Tyskland och Sydafrika har kommuner rapporterat att en låg eller instabil kommunal inkomst, otillräckliga externa bidrag eller låg soliditet har bidragit till en mindre framgångsrik miljöpolitik (Bulkeley & Kern, 2006, s.

2251–52; Betsill, 2001, s. 401; Mukheibir, Ziervogel 2007, s. 156; Granberg & Elander 2007, s.

541; Sippel & Jenssen, 2009, s. 20; Allman, Fleming & Wallace, 2004, s. 281). Dock har studier visat att även kommuner med en framgångsrik miljöpolitik kan ha ekonomiska svårigheter, och att deras miljöpolitiska aktivitet därför kan förklaras av andra faktorer (Fleming & Webber, 2004, s. 770; Carmin, Roberts & Anguelovski, 2009, s. 457).

Soliditet inkl. pensionsåtaganden

För att undersöka svenska kommuners ekonomiska kapacitet behöver operationaliseringen anpassas efter svensk offentlig ekonomi. Anledningen är att det finns ett skatteutjämningssystem och generella statsbidrag i Sverige för att säkerställa att den finns någorlunda likvärdiga

förutsättningar för alla kommuner att uppfylla obligatoriska välfärdsåtaganden (Erlingsson &

Wänström, 2015, s. 72). Därmed är skatteintäkter, invånarantal och statsbidrag inte nödvändigtvis rätt faktorer för att mäta en kommuns ekonomiska kapacitet att finansiera miljöpolitik.

Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) har identifierat nyckeltal för ekonomisk hållbarhet: soliditet inkl. pensionsåtaganden, resultat före extraordinära poster samt skattesats

(RKA, 2015, s. 22) ¹¹. Balansräkning mäter kommunens ekonomiska ställning vid en given tidpunkt. Soliditet mäter hur stor andel av tillgångarna som kommunen äger själv och är ett uttryck för kommunernas långsiktiga betalningsförmåga. Soliditet anger hur stark kommunens ekonomi är och i vilken grad kommunen kan klara av en minskning av löpande intäkter (Cederqvist, 2015, s. 36–37). Ju högre soliditet, desto större del av tillgångarna är finansierade med egna medel. Är värdet negativt överstiger skulderna tillgångarna (RKA, 2015, s. 12).

Denna uppsats studerar effekten av en kommuns soliditet (inkl. pensionsåtaganden) på den miljöpolitiska aktiviteten. Pensionsskulden för pensioner före 1997 räknas med för att uppvisa en rättvisande bild över den ekonomiska ställningen (Cederqvist, 2015, s. 36–37). För att få en bild av kommunens ekonomiska stabilitet under den studerade mandatperioden ser denna studie till kommunens genomsnittliga soliditet inkl. pensionsåtaganden mellan år 2014–2015. Variabeln antas kunna påverka det politiska styrets och den kommunala förvaltningens förmåga att investera i miljöpolitiska åtgärder.

3.5.2 Befolkningens socioekonomiska status – spelar inkomst och utbildning någon roll?

Studier har visat att det är sannolikt att demografiska faktorer, uttryckt som intressen, inom en kommun kan påverka kommunpolitikers prioriteringar (Sippel & Jenssen, 2009, s. 11; Krause, 2012, s. 2403). Intressegruppsteorier förklarar att kommunala beslutsfattare utformar policy för att möta efterfrågan från intressegrupper och legitimera politiken (Krause 2012, s. 2400). Studier har även visat att medborgerligt intresse och engagemang för miljöfrågor tenderar att vara en viktig förklaring till framgångsrik miljöpolitik. Om medborgare har ett lågt intresse för miljöfrågor och om de inte deltar i miljöpolitiska policyprocesser kan implementeringen av miljöpolitik misslyckas (Bulkeley et al. 2009, s. 28; Harrison & Sundstrom, 2007, s. 6; Collier &

Löfstedt, 1997, s. 25).

För att förstå när det är mer sannolikt att medborgare efterfrågar miljöpolitik från sin kommun är det relevant att fråga sig vad som kan förklara varför vissa människor stödjer miljöpolitik mer än andra. I socialvetenskaplig litteratur finns det en mängd teorier, modeller och hypoteser vad gäller människors förhållningssätt och agerande vad gäller miljöfrågor (Zahran et al., 2006, s. 773; Stern 2000, s. 408–9, 418).

11 R KA m otiverar a tt skattesatsen o ch r esultat före e xtraordinära p oster o ckså ä r vi kti ga mått p å en h ållbar kommunal e konomi. Ett ö ve rskott i resultat före e .o. poster i ndikerar att kommunen h ar e n h ållbar fi nansiering a v ve rksamheten. Skattesatsen kan i ndikera o m kommunen har en o ffentli g ekonomi i balans e ller o balans (RKA, 2 015:12). D enna uppsats avg ränsar o perationaliseringen av e ko nomisk kapacitet ti ll soliditet i nkl. pensionsåtagande. D etta beror p å s vårigheterna att i ndexera d essa va riabler till e n va riabel.

D e ssutom g örs a vgränsnigen eftersom skattesatsen skull e kunna va ra p artipolitiskt kopplad. Soliditet tyd er p å att kommunen h ar e n g o d e konomi p å l ång sikt trots större i nnvesteringar.

Socioekonomiska faktorer har använts för att mäta medborgares kapacitet att stödja

miljöpolitiska åtgärder. Dock har tidigare forskning visat blandade resultat vad gäller sambandets styrka och riktning (Jaeger et al 1993, s. 196; Klineberg, McKeever & Rothenbach, 1998, s. 734).

Forskning mäter följande faktorer som personlig kapacitet för att förklara människors stöd till miljöpolitik: kunskap om miljöproblem och om förebyggande åtgärder; flexibilitet i tid och pengar; samt utbildningsnivå och social status (Stern 2000, s. 417; Zahran et al., 2006, s. 775).

Högre inkomster och utbildningsnivå tenderar att visa ett positivt samband med medborgares engagemang och omsorg för miljöfrågor (Krause, 2012, s. 2403; Zahran et al. 2008a, s. 559;

Brody et al 2008, s. 37).

Att mäta utbildningsnivå som förklaring till medborgares stöd till miljöpolitiska åtgärder baseras på teorin att högre utbildning ger människor bättre kapacitet att ta till sig vetenskaplig

information för att förstå miljöproblems orsaker och konsekvenser (Zahran et al., 2006, s. 775;

Krause 2012, s. 2403; Jaeger et al 1993, s. 195). Forskning visar att människor ofta är oroade över klimatförändringar men att de generellt har för lite kunskap om nödvändiga åtgärder för att agera klimatsmart privat och politiskt (Kempton 1993, s. 238). Sådan bristande kunskap kan exempelvis leda till att medborgare inte stödjer klimatpolitiska åtgärder (O’Connor et al. 2002, s. 3).

Stern et al. (1999) noterade att endast kunskap om en hotbild, som klimatförändringar, inte är tillräcklig för att människor ska agera. De menar att sannolikheten att en människa ska agera mot en uppfattad hotbild beror på personens förmåga och begränsningar (Stern et al., 1999, s. 81).

O’Connor et al. (2002) utgår i sin studie från antagandet att ekonomiska begränsningar och ekonomiska farhågor kan hindra människor från att stödja klimatpolitiska åtgärder (O’Connor et al. 2002, s. 2). Miljöpolitik kan påverka medborgares ekonomi eller frihet (Zahran et al., 2006, s.773), exempelvis genom ökad kommunalskatt för investeringar i kommunaltrafik. Vissa forskare menar att miljöomsorg är en lyxvara som människor med ekonomisk säkerhet har råd att

prioritera (O’Connor et al. 2002, s. 3). Studier har visat att människor generellt är mer villiga att betala för miljöskydd ju högre inkomst de har. Det teoretiska antagandet är att graden av stöd för klimatpolitik skulle kunna förklaras av medborgares ekonomiska resurser. Medborgare med lägre socioekonomisk status tenderar att vara mer känsliga för prishöjningar, exempelvis

energikostnader, vilket kan förklara varför de är mer reserverade i att stödja kortsiktigt

kostsamma miljöpolitiska åtgärder (O’Connor et al. 2002, s. 3; Brox, Ramesh & Stollery, 1996, s.

275; Dietz, Dan & Shwom, 2007, s. 190).

Utifrån denna teoretiska genomgång kommer två socioekonomiska variabler att användas som kontrollvariabler: andel av befolkningen mellan 18–64 år med eftergymnasial utbildning 2015

samt andel av befolkningen mellan 25–64 år med låg inkomst 2015¹². Data kommer från Kommun- och landstingsdatabasen (Kolada) vilken ägs Rådet för främjande av kommunala analyser. Enligt teorierna förväntas den miljöpolitiska aktiviteten öka ju större andel av

befolkningen som har eftergymnasial utbildning. Däremot förväntas den miljöpolitiska aktiviteten sjunka ju större andel invånare som har låg inkomst. Båda variablerna antas kunna vara

bakomliggande variabler som enligt intresseteorier kan påverka förtroendevaldas och tjänstemäns möjlighet att driva en aktiv miljöpolitik.

12 D e fini tion a v In vånare 18–64 år med låg inkomst, andel (%): ”Antal invånare 18–64 år som har inkomst understigande 60 procent a v m e dianinkomsten i riket fö r p ersoner 18-64 år d ividerat med a ntal invå nare 1 8-64 å r i kommunen. In komst a vser to talinkomst, d .v.s . i nkomst från förvärvsarbete, pension, kapital mm, samt transfereringar, exklusive ekonomiskt bistånd” (Kolada, 2017)