Koppling till förskolan

Sparrman (2006) skriver att kommersiella bilder från exempelvis populärkulturella filmer kan vara relevanta för förskola och skola att arbeta med. Detta då barn i samtal med varandra eller med vuxna om kommersiella bilder bland annat lär sig samarbeta, argumentera och en gemenskap kan uppstå. Att arbeta med populärkultur i förskolan behöver inte vara olämpligt, som till exempel Wohlwend (2011) har visat att pedagoger har upplevt det som. Det handlar till större del om pedagogers förhållningssätt och deras sätt att arbeta med populärkultur. Vilka lärdomar kan populärkulturella filmer eller serier och deras karaktärer ge? Denna studie visar att kläder och andra föremål är en stor del av barnens konstruerande av en lek. Materiella ting gör det lättare för barnen att förstärka leken, framställa olika karaktärer och upprätthålla en handling i leken. Precis som Davies (2003) skriver använder barn kläder i lek för att föreställa kön och komma in i en roll. Både tidigare forskning och denna studie visar på att det finns ett behov hos barnen att inkludera detta i sina lekar vilket betyder att pedagoger i förskolan behöver tillåta att barnen inkluderar detta.

erfarenheter och populärkultur. Barn möter många vuxna under sin vardag, en del av dessa vuxna är pedagoger på förskolor. Eidevalds (2009) studie visar att jämställdhetsarbetet har fått en större del i pedagogers tankesätt och arbete. En del av detta arbete handlar om likvärdighet mellan flickor och pojkar. Precis som Johansson (2001) diskuterar är det viktigt att som pedagog få syn på sitt egna förhållningssätt och bemötande gentemot flickor respektive pojkar är relevant för att inte bidra till redan starka samhällsstrukturer. Barn behöver utrymme till att prova olika positioneringar av genus för att kunna utveckla sin identitet därför behöver vuxna ge barn utrymme till detta utan att begränsa dem.

6.3 Metoddiskussion

Tankar har väckts hos oss under studiens gång angående hur studiens trovärdighet kan ha påverkats av vårt metodval. Bland annat skriver Davies (2003) om indelningen av manligt och

kvinnligt och att det innebär en viss problematik då indelningen kan förstärka redan existerande

samhällsstrukturer och normer. Davies nämner dock även att det är en indelning som är svår att utmana då den ligger som grund för många olika sociala strukturer. Även det Alvehus (2013) skriver angående att fokusgruppsdeltagare kan påverka varandra i samtal märktes då vissa barn rättade sig efter andra. Efter fokusgrupp 1 valde vi att dela upp pojkarna och flickorna i två olika fokusgrupper då vi märkte av en viss dynamik där pojkarna tog mycket plats i diskussionerna och flickorna blev mer passiva. Genom att ha en fokusgrupp med både pojkar och flickor samt en fokusgrupp där flickorna och pojkarna blev uppdelade fick vi en varierande gruppdynamik då vi hade olika gruppsammansättningar. Detta tar vi i beaktande då vi förstår att det kan ha haft en påverkan på diskussionerna i fokusgrupperna. Det Björnsson (2005) skriver om att en ny social realitet av könsnormer sprider sig i samhället syns inte i denna analys. Trots att han beskriver att det är mer accepterat att bryta dessa normer i samhället är det inget som barnen i fokusgrupperna speglar.

Det insamlade materialet för studien spelades in genom ljudupptagning. Dessa inspelningar möjliggjorde en tillbakablick på fokusgrupperna. Här kunde vi lyssna på alla diskussioner om och om igen vilket hjälpte oss att komma ihåg exakt vad som hade sagts och vilka formuleringar som gjorts av barnen. Även om vi försökt hålla frågorna öppna kan barnen ha svarat på frågorna utifrån vad de tror att vi vill höra. Det ljudupptagning inte kan visa en tillbakablick till är kroppsspråk, mimik och andra fysiska uttrycksmedel som barnen kan ha gjort. Att komplettera med kroppsspråk, mimik med mera hade kunnat minska

tolkningsutrymmet för den som lyssnar på fokusgrupperna. Fysiska uttrycksmedel som dessa kan påverka och ge andra analysperspektiv angående det barnen säger och gör. På grund utav detta upplevde vi ljudupptagning som en metod med både positiva och negativa sidor.

Att använda en tabell som grund för analys av karaktärernas framställningar upplevdes som användbart. Det underlättade att ha en tydlig tabell som grund för att få syn på olika mönster och könsstereotypa framställningar. Valet av att analysera filmen vid tre tillfällen var till hjälp för att fokusera på ett område i taget. Detta hjälpte oss att kunna gå djupare i analyserna av karaktärerna och deras relation. Kategorierna som valdes ut var användbara för analysen. Som tidigare nämnt i metoddelen 4.1 är tabeller en vanligare metod för kvantitativa studier, dock märktes det att tabellen var relevant även för denna kvalitativa studie. Tabellen upplevdes som mer konkret än fokusgruppsintervjuerna eftersom samtal är mer flytande än en sammanställd uträkning. Även om tabellerna också hade utrymme för tolkning precis som fokusgruppsintervjuerna så upplevdes tabellen som ett enklare analysredskap. Något som behövs ta i beaktande är att de tolkningar som gjorts av oss i analysen grundar sig i våra egna erfarenheter och den forskning vi har fokuserat på. Våra tolkningar kan ha påverkat vår förståelse för huvudkaraktärerna och deras relation. En total objektivitet är svår att uppnå på grund av att tolkningar är subjektiva. De egenskaper och handlingar som är utvalda till analystabellen kan tolkas olika beroende på tid och rum och kan vara kulturellt betingat. Dessa tolkningar kan ha påverkat analysens resultat. Även våra tidigare erfarenheter av Disneys filmer kan ha påverkat vår uppfattning av Vaiana. Dels på grund av att vi känner igen den kritik som tagits upp i tidigare forskning men även vårt intresse för Disney och deras filmer. Vi är medvetna om att resultatet hade kunnat bli annorlunda om andra teorier, begrepp och tolkningar hade använts.