Populärkultur som en del av barns vardag

Genom fokusgrupperna syns det att populärkultur och film är en stor del av barnens vardag. Barnen uttrycker att de sett massor av filmer och berättar om olika filmer de sett. I diskussionerna syns att barnen skapar sig en förståelse för filmernas innehåll och de uttrycker spänning och olika känslor för dessa filmer. I samtalet om barnens favoritfilmer syns det att barnen här påverkas av varandra:

Student 2: vilken e din favoritfilm pojke 2? Pojke 1: jag har kollat på Harry Potter

Pojke 2: jag tycker att Harry Potter e också kul

Pojke 1 berättar om en film han har sett och pojke 2 nämner snabbt samma film. Här ser vi att student 2 tilltalar pojke 2, dock är pojke 1 först med att berätta om Harry Potter. Pojke 2 ger sedan samma svar då pojke 2 nu såg Harry Potter som det mest lämpade svaret. Barnen förhåller sig till sina åsikter olika beroende på samspelet med andra individer bland annat med barn i andra åldrar. Barnen utvecklar sin identitet genom reflektioner och samtal med andra människor, precis som Johansson och Tornberg (2014) beskriver. Detta syns då pojke 2 rättar sig efter vad pojke 1 säger vilket kan påverka pojke 2 i sitt identitetsskapande. Precis som

Sparrman (2006) skriver angående identitetsskapande positionerar sig pojke 2 i förhållande till pojke 1, denna positionering är sammankopplad med varje individs konstruerande av sin

identitet som är i ständig rörelse.

Björnsson (2005) skriver att barn förhåller sig till maskulinitet och femininitet samt tolkar dessa utifrån sina erfarenheter, detta är även något som syns i fokusgrupperna. Barnen beskriver Maui utifrån stereotypa maskulina drag, pojke 3 sade “Jag tycker att han ser väldigt klok ut” och flicka 3 beskriver honom “ja, han ser i alla fall arg ut”. Flicka 3 beskrev även Vaiana utifrån stereotypa kvinnliga drag “Vaiana var snäll mot Maui”. Barnen uttrycker inte något som tyder på att de ser att dessa normer bryts. Dessa könsstereotypa normer går i enlighet med de exempel Davies (2003) beskriver där kvinnor ses som passiva, snälla och omhändertagande och männen ska vara bestämda och aggressiva. Under samtalen i fokusgrupperna framkommer inte skillnad mellan pojkarnas och flickornas åsikter utan båda uttrycker könsstereotypa normer av manligt och kvinnligt. Att barnen inte tar till sig av den omvända genusdiskursen kan bero på att barnen redan är så pass präglade av genusordningen i samhället att en enstaka film inte kan påverka detta, precis som Sparrman (2006) skriver. Detta kan även kopplas tillbaka till Hirdmans (1988) diskussion om genussystemet och den sociala ordningens makt samt påverkan på människor och samhällsstrukturer. Denna sociala ordning kan påverka barns förståelse av kön och könsnormer. Populärkulturell film så som

Vaiana hamnar även inom denna sociala ordning och är en del av skapandet av föreställningar

6 Diskussion

Under denna rubrik presenterar vi studiens resultat med svar på studiens frågeställningar som kopplas till tidigare forskning. Vi tar även upp en diskussion angående hur populärkultur kan vara en del av förskolans pedagogiska verksamhet samt hur pedagogers förhållningssätt kan influera barns uppfattning av kön. Metoderna vi valt för studien diskuteras och hur dessa har fungerat som grund för analyskapitlet. Vi diskuterar även hur metodval kan ha påverkat studiens trovärdighet. Förslag till fortsatt forskning tas upp för att ge exempel på hur nya perspektiv kan påverka och utveckla denna och liknande studier.

6.1 Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att ur ett vuxet perspektiv och ur barns perspektiv analysera hur genus framställs i Disneys film Vaiana (2016). I vår studie framgår det att både Vaiana och

Maui framställs som stereotypiskt kvinnlig respektive manlig, detta går i linje med många av

de stereotyper som Disney tidigare fått kritik för. Karaktärernas egenskaper bryter vissa av de mönster som Giroux (2000) beskrev som stereotypa för kvinnor och män i Disney. Det framgår i analystabellen att Vaianas tre mest framträdande egenskaper är visar rädsla, bestämd/ger inte vika och underlägsen, Mauis tre mest framträdande egenskaper är fysiskt stark, känslokall/nedlåtande och överlägsen. Vaianas egenskap att vara bestämd/ger inte vika går i linje med det Azmi et al. (2016) diskuterade angående den tredje generationens disneyprinsessor. Här ser vi att Disney till viss del har förändrat sina framställningar av kvinnor. Maui faller dock fortfarande inom ramarna för vad som anses stereotypiskt för män i Disney, till exempel de hypermaskulina män som Hines et al. (2018) beskrev. Vår studie visar

att huvudkaraktärernas relation utvecklas under filmen och barnen i fokusgrupperna tolkar

deras handlingar gentemot varandra olika. Analystillfälle 3 av filmen visar att karaktärerna är beroende av varandras samarbete. Bland annat beskrev Hine et al. (2018) att trots att kvinnorna i Disney har fått mer utrymme till att vara hjältarna var de fortfarande delvis beroende av männen. Det syns även i denna film att Vaiana delvis var beroende av Maui för att kunna rädda världen.

Barnen som deltog i fokusgrupperna förklarade att de har tittat på mycket film och genom detta märker vi att populärkultur är en stor del av deras vardag. Barnen samtalade om och beskrev

huvudkaraktärerna i Vaiana. De diskussioner barnen förde går i linje med de uttryck som Hine

et al. (2018) använder för att beskriva kvinnor och män i Disneys filmer. Barnen diskuterar även karaktärernas kläder som en del av deras utseende. I diskussionerna framgår det att den visuella kulturen som barnen möter skapar olika bilder och föreställningar hos barnen som de ständigt bär med sig. Både den forskning som Wohlwend (2009) tar upp och barnens samtal visar på att kläder är en stor del av hur karaktärer framställs och uppfattas. Kläder är även ett sätt för en individ att uttrycka sin identitet då det har ett symboliskt värde vid konstruerande av kön. Kläder och andra föremål är även en stor del av barns konstruerande av lek. I barnens

diskussioner om lek ligger deras fokus på rollindelningen och här syns maktstrukturer och en

hierarkisk ordning mellan barnen. I vår studie framgår det genom rollfördelningen att pojkarna ej vill ta sig an en kvinnlig roll vilket går emot det Wohlwend (2011) skriver. Barnen positionerar sig i förhållande till varandra, det framgår att barnen ändrar sina åsikter efter varandra.